Jackson, Stina: Silvervägen

Det här var riktigt, riktigt bra. Sträckläsning var enda alternativet för jag ville ju verkligen veta. Dessutom är norra norrlands inland invävt som en mäktig kuliss. Eller teaterscen kanske, där aktörerna rör sig i högt gräs bland myggens inande, ett uttryck jag aldrig hört förut och som dessutom upprepades ett antal gånger för mycket. Att myggor surrar räcker gott för mig. 

Det är mystiskt, sorgligt och levande. 

Märkliga händelser och gestalter rör sig hemvant i den norrländska myllan, där omvärlden trots allt känns märkvärdigt nära. Katastroftänkande, hasch, nätdejting, våld och ondska finns även i glesbygden. 

Läs, läs, läs! Men avsätt tid, i detta norrländska landskap håller handlingen ett starkt grepp om läsaren, och med sitt flödande språk känns det magiska sommarljuset bedövande där det möjliggör liv hela dygnet. Och det norrbottniska landskapet är nära under fötterna.

Läst 2018

   Harper, Jane: Hetta

Denna så omtalade deckare var helt ok. Spännande, lite ovanlig då Australiensiska deckare är sällsynta. 

Ett bra val eftersom jag behövde lite avkoppling mellan mer allvarlig litteratur.

Harper blir nog ingen ny serieläsning ändå. Jag har fullt upp med Griffith, Indridason och flera andra. Det ska mycket till att jag börjar på någon ny författares deckare. 

Men som sagt, helt ok.

Läst 2018

   Selahn, Monika: Brytning ***

Jag skulle inte vilja kalla det här en spänningsroman, i alla fall inte i den bemärkelse det är tänkt. För skumma män på bänkar och stolar och i svarta prejande bilar intresserade mig inte så värst. De var mest jobbiga.

Däremot läste jag med stor behållning om spelet kring uranbrytningen, som ju kunde ha varit vilken fråga som helst, och dess konsekvenser för alla inblandade. 

Jag är mycket tacksam att jag redan i gymnasiet, efter ett fullmäktigebesök, insåg att politik inte var något för mig.

Det kändes ganska jobbigt med alla intriger och PM som ska läsas.
När jag ser politiker på TV nuförtiden inser jag faktiskt varför de slingrar sig och säger både det som är sant och osant. Allt verkar göras upp bakom stängda dörrar ändå. 

Som politiskt inträngande material var den här boken riktigt intressant. Men som sagt, spännande? nja. 

Tack författaren för exemplaret!

   Vanderbeke, Birgit: Musselmiddag ****

En knivskarp studie av en narcissist och dennes sätt att fullkomligt dominera sin familj. Omgivningen hålls däremot helt ovetande och hustru, dotter och son möter egentligen bara förståelse från varandra, vilket också är deras räddning i allt det dysfunktionella tillstånd som präglar deras liv.

För visst har vi alla sett dem om vi tänker efter. Mannen i snygga kläder, vältalig, framgångsrik. Och bredvid hustrun som går i gamla, omoderna, smaklösa kläder, hukar inför mannens storhet och barnen, skygga, tyr sig till varann. Så omaka, hur kan han ha fått tag i en så färglös person, så...så obetydlig. Det spelar ingen roll att hon kanske är en fena inom sitt område, hon kan aldrig leva upp till hans förväntningar. Och inte heller barnen. Och inte heller omgivningens.

Narcissismen ökar i vårt samhälle sägs det. Vanderbeke skrev boken 1990 och visst kanske många vill läsa den som en skildring av murens fall. Men jag läser den även för vad den är och ryser inombords. Mitt medlidande för familjen är gränslös och något humoristiskt kan jag inte läsa in.

Boken är skriven på ett sätt som retade mig i början men allteftersom blev jag mer och begeistrad av texten och läste i rasande fart. 

Och visst, hur det än har sig med fadern har muren ändå fallit. Det blir inte lätt men den har ändå fallit. 

Läst 2018

   Berge, Lars: Vargattacken ****

Enligt mig är det här en stark kandidat till Stora Journalistpriset och/eller Augustpriset i fackbokklassen.

En fullkomligt uppslukande bok, nästan en thriller och med en gedigen research.

Boken skriver om vargattacken på Kolmården år 2012 när en kvinnlig skötare blev dödad av sin vargflock. Jag har själv ändå sen det hände grubblat på hur det kunde hända och varför VD:n för Kolmården uppträdde så känslokallt vid presskonferensen. Det var mest vargarnas varumärke han oroade sig för. Helt otroligt omänskligt uttalande.

Berge tänkte tydligen på samma sätt och har nu skrivit om bakgrunden till varför det kunde hända. Jag skriver inte mer om innehållet men det var länge sen jag varit så upprörd och imponerad på samma gång. Jag har ju själv funderat de här åren och alltid sagt att nånting inte stämde. Nu har jag fått svaret. 

Det känns bra men även sorgligt och skrämmande. Hur sjutton kunde det få hända? Och vad pågår just nu som ingen vet om inom andra områden? Sektvarning är vad jag utfärdar om bakgrunden till Vargattacken. 

Mitt råd: Läs den. 

Läst 2018

   Barbal, Maria: Som en sten i ett jordskred ***

En historia skriven många gånger förut. Flickan som växer upp och gifter sig och eländet drabbar henne och hon blir gammal. Men det som är lite annorlunda är att detta utspelar sig i Katalonien, ett ställe jag vet synnerligen lite om. Därför tilltalades jag av den här boken. Dessutom är den skriven utan åthävor. 

Det känns som att jag utövar mitt intresse, böcker, på ett ovanligt ställe men språket flyter lätt och när jag är klar var det här en ganska vanlig upplevelse. Det som jag verkligen behöver ibland i min bokläsning.

Läst 2018

   Stamm, Peter: Ta vägen ***

Krass. Så skulle jag vilja beskriva den här boken. 

Det är en pojkdröm som tydligen många män har, att få lämna allt och bli ett med naturen. Jag har läst om det förr och kommer säkert att läsa om det igen.

Boken var nästan en thriller, och det var spänningen som fick mig att fortsätta läsa. Sanning, lögn, dröm och verklighet blandas på ett overkligt sätt och vad är slutet? Jag vet det inte än, men jag vet vad jag tycker om dessa män som flyr fysiskt bara för att de kan. Kvinnor måste stanna kvar och fly i sina hjärnor samtidigt som ingen frihet gives dem.

Det logiska och riktiga är ett av sluten, det andra gör mig lika.

Men ett nyttigt citat markerade jag.

Det var inte länge sen han lärt Konrad det gamla scouttricket: rikta klockans timviasare mot solen, så har du söder mitt emellan timvisaren och klockan ett. sid 28

Lästa böcker 2018

Jag har även läst Sju år

   Karam, Balsam: Händelsehorisonten ***

En annorlunda skriven bok.  

Jag gillar ju att bli överraskad när jag läser och är inte så förtjust i det ganska numera vanliga scenariot att man, precis som Karam har gjort, början till slutet. 

 eftersom jag direkt upplevde att det var väldigt svårt att förstå vad boken skulle handla om och var den skulle leda, kom jag in i handlingen först efter ett antal sidor. Och det var nog lika bra för om jag förstått det jag läst i början skulle jag vetat lite för mycket. Enligt mitt tycke.

Nu växte historien fram. En historia som handlar om acceptans och motstånd. Och systerskap. 

Det här är en dystopi som är ett inlägg i flyktingdebatten. 

Men Karam borrar sig in i det praktiska, beskriver hur det är att vara barn, flicka, kvinna i Utkanterna. Och hon beskriver också hur det går att klara sig utan män. (var de är vet jag inte). Ett slags feministiskt manifest. Vi lever som människor och dör som människor. (Kan även bytas ut till män). Har vi ett har vi det andra. Därför blir slutet så sorgligt.

Karams debut är inte vacker men livsbejakande i all sin smärta. Jag vill tro att det är bara en dystopi. Men tyvärr känns den mycket verklig.

Läst 2018