Inlägg publicerade under kategorin Lästa böcker 2018

Av violen - Fredag 9 feb 07:00

  Malmström, Stefan: Hjärntvättad

 


Sekter och dess konsekvenser är intressant. Här kommer en berättelse om Scientologin blandat med fart och fläkt och död och pedofili och allt möjligt hemskt.

Faktiskt väldigt spännande men den stora spänningen med att läsa den var ändå från min sida sett insynen in Scientologernas teorier och sektliv. Eftersom författaren själv varit där så att säga, är det säkert mycket som stämmer.


Luke, amerikanen, är ju en riktig hårding som har potential att återkomma i thrillerlitteraturen framöver. Så jag rekommenderar den här boken. Både för dig som gillar fart och fläkt och spänning och för dig som vill veta mer om en sekt.


Det är märkligt att så mycket av nutidsskildringarna måste ha en deckare att luta sig mot. För jag har en känsla av att många sanningar presenteras enbart där. ex vis att pedofiler ofta tar sina foton för sälja och att det ibland är rena beställningsjobb. Inte konstigt att det är en lukrativ marknad. Där det finns pengar frodas det brott. Men hur hitta säljkanalerna för att stoppa dem och minska brotten? Och hindra dem att infiltrera dagis? Här finns en ordentlig manual på hur en sådan infiltration kan ske. Rysligt!


Korrekturläsningen var dock inte på topp, jag räknade till en del fel och rena bokstavsomkastningar. Det är sällan det sker nu för tiden faktiskt. Störde en aning. 


Läst 2018

ANNONS
Av violen - Måndag 29 jan 17:00

  Hamid, Mohsin: Exit väst ****

 

 

En bok full av meningar som jag lägger märke till.


Saeed lade märke till att Nadia hade en skönhetsfläck på halsen, en läderfärgad oval som ibland, sällan men inte aldrig, rörde sig i takt med hennes puls. sid 9

 


Och även ögonblicksbilder av kvinnoförakt och metoo händelser. Andemeningen i citatet nedan känner de flesta kvinnor igen.

 

Ute på gatan, kvällen innan Nadias svampar kom, var det en kraftig man vid rödljuset i en ödslig korsning som vände sig till Nadia och hälsade och som, när hon inte svarade, började svära åt henne och säga att bara horor körde motorcykel, begrep hon inte hur snuskigt det var för en kvinna att grensla en båge sådär, hade hon sett någon annan

göra det kanske, vem trodde hon att hon var, och han svor så hätskt att hon trodde att han skulle ge sig på henne där hon stod och glodde orubbligt på honom med nedfällt visir och bultande hjärta men med ett fast tag om koppling och gas och händerna redo att snabbt föra henne därifrån, garanterat snabbare än han kunde hänga med på sin trötta vespa, tills han skakade på huvudet och körde iväg med ett rop, ett liksom kvävt skri som kunde ha varit vrede eller lika gärna vånda sid 44

 

Nadia och Saeed möts och eftersom Nadia tagit konsekvenserna av det samhälle där de lever, klär hon sig på ett sätt som vilseleder. Kanske är det just det missförståndet som sätter kärleken på så hårda prov.


När den dystopiska världen blommar ut blir handlingen en blandning av barnboksfantasy och undergångsvibbarnas elände, en långsamt föränderlig sådan. Att vara kvinna och flykting och religiös man i en situation som kräver anpassning, förenas i Hamids bok. Det finns ändå en känsla hos mig att en undertext döljer sig i skeendet. Men det är en helt annan diskussion, kopplat till det eventuella missförståndet. 


En kärlekshistoria, en undergångstext, en framtidsversion. Bitvis tar den andan ur en.


Läst 2018

ANNONS
Av violen - Måndag 29 jan 08:00

  (red) Freeman, John: Freemans - Den nya litteraturens framtid ****

 


Jag har läst den här boken under lång tid. Mest för att jag bara inte ville att den skulle ta slut! Jag är verkligen förtjust i det som finns innanför pärmarna. Jag köpte den omedelbart efter att den kom ut, till ett pris som inte gick att motstå inom parantes sagt. (Kolla bara in nätbokhandeln säger jag.)


Det är alltså ny litteratur som ska presenteras, med nya författare. En del har jag hört namnet på, men de flesta var obekanta.

Allt är relativt igenkännligt. Det är inga aha upplevelser som uppfyller mina anteckningar. Men en del gillade jag bättre än andra. De författare som jag blev nyfiken på namnger jag nedan.


Jag måste säga att det känns som att litteraturen snart närmar sig ett efter. För det som läses nu är ju trots allt skrivet före metoo. Så jag kan inte låta bli att tänka, hur skulle det ha stått om det skrivits idag, med andra glasögon?

Det är något som jag känner kommer att förändra litteraturen för all framtid.

Jag har nog alltid haft de där metoo-glasögonen på mig, jag har tex alltid ogillat förhärligande av prostitution och att Lolita är en vidrigt tänkt bok. Tycker jag alltså. Och numera många andra också.



Jag rekommenderar att genast köpa och njutläsa den här boken. Den är otroligt intressant. Och ge den tid, samt ett tips till, vill du minnas vad du tycker, anteckna. Det är många berättelser.

Jag hoppas fler av Freemans böcker (antologier) blir översatta, och att nästa också kommer på svenska.


Pola Oloixarac

Nafida Mohamed

Elaine Castillo

Tania James

Samanta Schweblin (Räddningsavstånd finns översatt) (finns dom e-bok)

Garnette Cadogan

Valeria Luiselli (De tyngdlösa kommer 2018 på Ramus)

Ross Raisin


Antingen är det mest kvinnor med (är inte helt klart vilket med avseende på namnen) eller så gillar jag mest det kvinnor skriver. 7 av 8 ovan är nämligen just det, kvinnliga författare. 





Läst 2018 



Av violen - Söndag 28 jan 12:45

  Gide, André: Pastoralsymfonien ****

 

En bok från 1947, med bokfickan kvar och nötta pärmar. Bilden ovan har ingen likhet med förlagans vackra anonyma utseende.

Inuti en präst som hjälper en blind flicka, helt uppfylld av sin egen förträfflighet. För det är ju det den här boken handlar om, det är ingen skrift för att visa på hur man ska förfara mot en av dessa mina minsta. 

Och det är därför en slags satir, inte alls dåligt skriven.


Med metoo glasögon känns den verkligen aktuell. Det är otroligt hur en man kan rättfärdiga sina handlingar, här dessutom utifrån Bibeln. Jag ryser och tänker på Knutby och andra platser. 

En intressant sida av saken, att få så väl utrett hur tankarna går hos förövaren. 

Något att citera från i kommande meto avhandlingar kanske. 



Läst 2018


Av violen - Onsdag 17 jan 15:02

  Holmström, Johanna: Själarnas ö ***

 


Det här är förvisso en mycket stark bok som skildrar en tillvaro före psykmedicinernas tid. En tid när kvinnors brott, vare sig de bestod av mord eller bara stökighet, renderade i förvaring av samhället. Alla mentalsjukhus vittnar idag om denna olyckliga tid.

För olyckor drabbar de till sinnet sårade kvinnorna som förvisas till denna finska ö. Det är därför de är här, det är därför de blir kvar.

Boken, som speglar ett riktigt fall, börjar på 1750-talet med de kalla bad som under lång tid blev en behandlingsmetod för att bota hysteri. Med illamåendet från beskrivningen kvar i kroppen berättar sen Holmström en historia om de kvinnor som befolkar den och deras öden.


Och redan i början händer det oundvikliga för Kristina, eftersom hon inte blivit upplyst av sin mamma som mycket väl vet hur allt förhåller sig. Först efteråt berättar mamman, och det är lika samma som alltid:


Jag tänker ibland att det är en olycka att vara född till kvinna. Svag till krafterna men lockande för karlarna samtidigt. Så lockande att det gör dem svaga, i huvudet, men deras styrka i övrigt är det inga fel på när de tar vad de vill ha. Och det gör så litet hur stark en kvinna är, för en man är alltid starkare, eller hur god hon är, eller hur modig, eller vem hon är eller varifrån hon kommer. Det går alltid att fälla henne till marken och lägra henne. Och då krälar hon i smutsen, hög precis som låg sid 48.

 

Holmström har låtit kvinnorna på ön få komma till tals och det är en mycket bra sak. Det gör inte så mycket att en hel del liksom försvinner ur texten osagt. Trots att allt är med och ordrikedomen är stor är det något som känns tomt. Vad kan jag inte sätta fingret på.


Läst 2018



Av violen - Tisdag 16 jan 10:00

  Boije af Gennäs, Louise: Blodlokan

 


Kommer man bara igenom början och dess mediokra uttryckssätt är det här en mycket intressant och spännande bok. Den kan verka lite väl konspiratorisk men tyvärr tror jag författaren har fingertoppskänsla här. Det här kan hända och det händer säkert också.

Efter ett tag behövs mer koncentration för att hänga med, vilket jag bara tackar för. 


Boije af Gennäs är en skicklig författare, jag har läst alldeles för lite av henne tidigare. Men nu blir det absolut de två kommande böckerna i motståndstrilogin.


Vil du ha en thriller att sträckläsa koncentrerat och som ger lite motstånd, läs den här. Jag lovar, du gillar den.

 

 Läst 2018

 

Tack Bookmark förlag

Av violen - Lördag 13 jan 18:15

  Wahlberg, Karin: Lätta ditt hjärta ****

 

Än finns det hopp, första delen i serien lasarettet finns här

Livet går vidare, andra delen i serien lasarettet finns här


Och nu har den kommit, sista delen. Den knyter ihop säcken och så här går det för alla inblandade till slut. Eller är det slut? Jag hoppas såklart på en fortsättning men men, ingen sådan är utlovad. Tyvärr. 


De förra böckerna innehöll en slags innovativ ådra, där uppbyggnaden av lasaretten och där behovet av att kunna bota eller i alla fall förebygga vissa sjukdomar fick en nödvändig plats. Och det fanns många läkare som var genuint intresserade av sitt arbete. 


Här har det faktiskt börjat ske (poliovaccinets ingång ex.vis för att inte tala om penicillinet) och det är ju faktiskt början till epidemiavdelningarnas avskaffande, kan jag tänka mig.

Det berör mig mycket hur barnen fortfarande behandlades, inga föräldrar närvarande och bortklemande kom inte på fråga. Dessutom det både uttalade och outtalade kravet att vara tacksam (?) över att ha överlevt och att det alltid finns de som har det värre. Jag känner igen mig i känslan hos flickan i slutet av boken, även om jag aldrig skulle ha vågat visa det av rädsla för att inte bli bra bemött nästa gång. 


Nu var hon botad, och borde vara glad och tacksam!

   Men hon bet försiktigt i underläppen och såg uppfordrande och samtidigt ointressant på honom, han kunde inte tyda vilket. Denna stumma utstrålning besvärade honom. [...] "Vi bedömer inte att det finns någon risk att ni smittar andra", la han till.

   Hon svarade med att fortsätta stirra på honom med tydlig avsmak. Blotta tanken att hon skulle betraktas som pestsmittad föreföll henne främmande. sid 383

 

Jag gillar att Wahlberg tar upp den här problematiken, som barn och kroniskt sjuk kan man aldrig värja sig mot känslan av underlägsenhet, rädslan för att bestraffas, den minimala möjligheten att värja sig när någon kränker ens kropp och vilja. Priset man betalar för att överleva.


Jag har också insett att ur det här perspektivet är det trots allt bra att vara femtiotalist. Hade jag varit född bara fem år tidigare hade jag nog inte levt idag. Så den sista delen andas en slags optimism även om det som händer är lite fragmentariskt och kräver att man läst de tidigare böckerna.



Läst 2018

Av violen - Fredag 12 jan 16:00

   Uusma, Bea: Expeditionen Min kärlekshistoria illustrerad upplaga Ns  ****

 


Mitt intresse för polarexpeditioner har tills nu varit helt obefintlig. Men Uusmas bok har lovordats av så många att jag gav den en chans, vilket jag abolut inte ångrar. Eftersom jag "slarvade" (vilket visade sig vara lyckosamt) vid beställningen på biblioteket kom den illustrerade utgåvan till mig.

Jag blev faktiskt helt tagen (det påminde om när jag läste Tunn luft av Krakauer om bergsbestigning) och bara fascinerades över denna otroliga berättelse, så väl underbyggd dessutom. 


Själva expeditionen verkade vara dömd att misslyckas från början, och att den fullföljdes är för mig en gåta. De klarade sig ändå ganska länge och när kvarlevorna upptäcktes och spekulationerna om dödsorsaken satte igång förstår jag inte riktigt att så många teorier kunde finnas. Men Uusma guidar utifrån sin teori, som jag verkligen tycker är trovärdig.


Den här illustrerade utgåvan rekommenderar jag till ungdomar som inte så gärna läser överhuvudtaget. För historien är fascinernade.


Läst 2018

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

Min gästbok

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt

JUL


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se