Klepke Martin: I väntan på en lever **** Den här boken handlar precis om det titeln säger: en man (författaren själv) som svårt sjuk väntar på att få en ny lever. Boken är rappt och osentimentalt skriven (Klepke är journalist) och ger svar på många frågor om hur det är att vänta på ett organ och varför man bör ta ställning för organdonation. För vem kan veta när och om man själv drabbas av en svår sjukdom? Vill man då ta emot ett organ kanske man bör tänka igenom ifall man vill donera ett också, efter sin död. Det här är en bok som man läser med både medlidande och skräck. Den kommer att bli omskriven..

Läst 2003

Picoult, Jodi :Allt för min syster **(*) Hur är en bok som fram till sista sidorna är en fyra, och sen slutar som en 2,5????? jo den har ett uruselt slut.....en bok som kunde ha tagit upp den otroligt svåra frågan om dödshjälp och donation av organ från levande givare, blev ingenting till slut, ingenting. Länge tänkte jag hiva över den till andra sidan sängen så min man fick läsa den, men nu....icke!!! Synd! för den var lättläst och roligt skriven......

Läst 2006

Martinez, Guillermo: Morden i Oxford **** Titeln på den här boken visar inte en sekund vad som döljer sig inom pärmarna. Morden i Oxford säger ju ingenting. Det kunde ha varit en bok om ett av mina hataämnen, matematik (det andra är fiske) men den här boken är så mycket mer än en hyllning till matematik och Pytagoréerna, vilket den förvisso handlar om. Den är, skulle jag vilja säga, enkelt skriven för att innehålla så mycket svåra meningar (allt har med matte att göra förstås). Upplösningen är oväntad, visst, men det är inte den som gör boken intressant. Mitt specialintresse i litteratur är ju hur transplantationer skildras och här finns tankar och värderingar om det som är ytterst intressant....även om man skulle kunna säga att det är en form av bihandling. Gillar du annorlunda deckare ska du absolut läsa den här. Tyvärr den enda som är översatt av författaren hittills.......Han har för övrigt fått det prestigefyllda (?) Planeta priset (?) för den här boken........Men som alltid, ett pris säger inget förrän man läst boken och håller med om att det var välförtjänt, vilket jag gör i det här fallet.....

Läst 2007

Holmqvist, Ninni: Enhet **** En bok med fyra stjärnor som jag helst inte vill att du läser......märkligt eller hur? men den här boken ger en verkligen kalla kårar. I en framtid hämtas alla kvinnor över 50 och alla män över 60 som inte har barn till en reservbanksenhet för biologiskt material. De bor mycket bra men utsätts för experiment och till slut en slutdonation, allt för att de som producerar barn ska få möjlighet att leva genom de transplantationer som utförs. En dystopi som ger möjlighet till eftertänksamhet i donationsfrågorna. Jag undrar vad författaren tänker med boken, kanske (vilket jag vill tro) nyckelscenen är när Dorrit (huvudpersonen) samtalar med Alice och Elsa som just donerat, Alice har donerat en njure:
Hade jag vetat vilket relativt enkelt ingrepp det var, sa Alice... så hade jag mycket väl kunnat tänka mig att donera ena njuren på helt frivillig basis, bara sådär, ute i samhället.
Hade du sa Elsa.......Till någon behövd präktfia med fem präktiga ungar och ett tillväxtgynnande jobb? Frivilligt? Menar du allvar?
Ja, (sa Alice) men det skulle såklart inte vara till någon sådan där! Eller, jo förresten; alla har rätt att leva. Även präktfior.
Jaså? sa Elsa Säger du det. Så ädel du är!
Här finns ju en del av donationsproblematiken som den ser ut även idag. Men i vårt samhälle handlar det ju inte om att levande ska donera i någon stor utsträckning, många resonerar ju så här även utifrån sin döda kropp. De finns människor som anser att alla ska få leva och de som anser att de ska bestämma vilka som ska få leva dvs ingen eftersom de inte donerar sina organ efter sin död, de kan ju hamna hos fienden ( i boken är just dessa som har barn fienden eftersom de är behövda vilket inte de barnlösa är). Som sagt en bok som verkligen får en att tänka till men som är så skrämmande att jag undrar om den inte får motsatt verkan, viljan att donera minskar efter att ha läst den, vilket väl kanske inte var meningen om man ser till utdraget ovan.

Läst 2007

Connelly, Michael: Fällan *** Fortsättningen på Poeten, som ju var en riktigt bra deckare. Den här nådde inte alls upp till den klassen. Däremot var den också en slags fortsättning på Blodspår, som ju handlade om den hjärttransplanterade FBI agenten Terry McCaleb. Nu är frågan om han blivit mördad eftersom hans avstötningsmediciners innehåll blivit utbytt till verkningslöst pulver. Häftig vinkling!!! Bara inte någon får idéer............:-) Tidvis är boken spännande men inte mer.

  Ólafsdóttir, Audur Ava: Ärr ****

På ett nästan osynligt sätt lyfter Ólafsdóttir existentiella frågor om liv och död, krig och fred, kärlek och vänskap, flykt och varseblivande. 

Stämningen i boken är som en dimma en sommarkväll över en utslåtter, full av trädans tuvor som vill ta över om inte jorden åter brukas. Solens strålar lyser med sin värme igenom och ger hopp.

För det fijnns hopp för huvudpersonen, det finns en mänsklighet som ger livsmodet åter. Ska du läsa Ärr, gå till slutet av boken och läs författarens anmärkningar (s 205) där referenser ges till olika citat som finns med i boken.

Kanske att den stämning som jag upplever vid läsningen till viss del uppstår mycket pga dessa nedslag i vad tidigare röster sagt. Läs gärna det parallellt, jag önskar att jag gjort det.

En bok helt i min smak och Ólafsdóttirs bästa än så länge.

Läst 2018

---------------------------------------------------------------------------

Transplantation i böcker:

Då kommer jag plötsligt att tänka på när Gudrun frågade mig helt apropå om jag skulle ge henne en njure om hon behövde det. Jag sa ja och frågade om hon var sjuk men hon sa att det var hon inte. Jag tänkte, och om hon frågar  mig om hjärtat? Skulle jag då svara att jag villigt skulle ge henne allt som jag hade fler än ett av? sid 94

Fehrman-Ekholm, Ingela: Mogongåvan***

Författarinnan av den här boken ger sig nog inte ut för att vara skribent, utan snarare ett slags språkrör för en upplevelse och ett tillstånd, som många människor berörs av. Det är alltså ingen bok man läser för att njuta av stilen direkt. Men innehållet är en skildring av uppoffrande kärlek, en kvinna (författaren) donerar en njure till sin svårt sjuke man. Boken innehåller också en faktadel om just njurtransplantationer. En angelägen bok!

   Casserfelt, Susan: Den tatuerade cirkeln 

Del två i Höga Kusten-serien, del ett finns här och den var riktigt bra.

Men jag måste tillstå att den här var faktiskt ännu bättre. Precis som med ettan fanns det passager när orden blev lite för många. Och handlingen snubblade lite lätt. Men i det stora hela var det samma sträckläsningsenergi som rusade fram på sidorna.

Det som jag fäste mig vid även i denna bok var att det var lätt att hänga med i personerna och personteckningen. Vem som var vem behövde jag inte grubbla på vilket var en stor lättnad. Och vinklingen var verkligen intressant om än smärtsamt obehaglig. 

Jag är imponerad över Casserfelts förmåga att närma sig olagligheter som i stort sett är tabubelagda och därför mycket svåra att upptäcka. För även om fiktionen tar över i de grövsta fallen finns det gott om riktig bakgrund till det som skrivs.

Jag ser verkligen fram emot del tre. Och när kommer tv serien?

Tack MiMa