Inlägg publicerade under kategorin 1999-2008 lästa böcker

Av violen - 16 december 2009 14:15

2007 år böcker

 

Adolphsen, Peter: Brummstein ** En liten tunn och mycket egendomlig bok...jag lånade den nog för att den fått bra recensioner eller nåt sånt, och den var så konstig så jag är inte förvånad att de recensioner jag letat upp ger den bra betyg.......Knepigheter brukar löna sig bland kritikerna.......:-) Boken handlar om titeln, dvs en brummande sten i underjorden (?) och en flisa av den som beger sig ut i världen. Ok mystiskt och bra kanske men jag förstår inte vitsen? Kanske ska den bevisa att jorden är mycket äldre än vad bibelläsare vill hävda, och då ger ju bara det en massa poäng förstås. Men jag förstår ändå inte vitsen med den.......Fast den är så tunn att man kan läsa den bara för att förundras om man vill......

Andersson, Camilla & Boström, Anders: Den 777:e mannen ***(*) En av böckerna om Hagamannen. Vem då tänker kanske du som bor i södra Sverige. Men bor du i norra Sverige vet du direkt......mannen som höll Umeå i skräck i många år. Mannen som blev fast, bara dagar eller veckor innan han blev en mördare, pga ett tips. Nånstans under ytan i denna bok sjuder en slags våldsam indignation, hur kunde det ta sådan tid? Är det bara så att ondskan tar hand om de sina eller finns inte kunskapen om hur man gör? Man är böjd att tro det första när man inser att han tryckte bakom en källardörr och att polisen öppnade alla dörrar i närheten utom just den. Men man är även böjd att tro det senare när man inser att det funnits vittnen som så klart pekat ut Motorcentralen där han jobbade att det var en hårsmån från att vittnet själv åkt dit med bilen för att spana efter små fötter (vilket det bevisligen fanns två på MC som hade). I vart fall är den här boken spännande som en deckare och för de som bor i västerbotten och känner till Umeå är den mycket läsvärd. Och han blev ju fast till slut.....när man läst den här boken inser man att det var i grevens tid. En stor eloge till tipsaren, han/hon har räddat kvinnor från döden, det är jag säker på.

Aslam, Nadeem: Kartor för vilsna älskande **** Året börjar bra med en fantastisk roman av den pakistanskfödde engelske författaren Aslam. Boken är härligt tjock och när man väl kommit in i handlingen är varje mening vacker. I början tyckte jag att det bara var ord ord ord i en aldrig sinande ström, och alla dessa fjärilar som flaxade omkring.......jag tänkte ska jag ge upp men jag är glad att jag fortsatte. För det här är en läsupplevelse av stora mått. Dels språket som är sååå underbart hela tiden t.ex : Och strax före gryningen - när de röda prickarna på hennes påslakan speglade sig i fönstret som om trädet utanför stod fullt av röda bär - lämnade han henne......En mening som jag bara slog upp på måfå......boken är fullt av sådant, som kan verka banalt men absolut inte är det. Metaforerna haglar och är unika......Men inte bara språket utan historien i sig är fascinerande. Det är en uppgörelse med islam, men det här är islam i dess mest fundamentalistiska form. Jag får tankar till Musikanternas uttåg av P O Enqvist där han skildrar gammellutherdomen och pietisternas fundamentalism på ett lysande, men lite väl ensidigt sätt. Så även här........hedersmord och övergrepp i Allahs namn är fruktansvärt och här skildras det utan pardon.......Intressant så in i nordens.......

Brodorick, William : Den sjätte klagosången**** Fascinerande om än en lite rörig bok om det som vi aldrig får glömma, judeutrotningen. Därför är det bra att det kommer sådana här böcker, som trots att den utspelar sig i nutid visar på dåtiden. Och som också visar på det moraliska dilemmat, ska man verkligen jaga dessa krigsförbrytare som står på gravens rand? De har ju inte gjort nåt sen dess? men boken ger svaret att ja det ska man. Om de nu är så goda människor som de tydligen blivit sen de begick sina "jag lydde bara order" illdåd, varför vill de då inte sona sina brott? Goda människor vill ju oftast det.......Det finns brott som preskiberas och brott som inte gör det, läs den här boken och förstå varför.......
Ser när jag googlar att den benämns deckare???? Det tyckte jag absolut inte att den var när jag läste den men ok, det var den kanske......Till dig som inte gillar deckare säger jag, det här är ingen deckare, det här är en bok som visar på att det här ämnet aldrig aldrig kommer att glömmas. Gillar du deckare, ok den här boken kanske har lånat deckarformen men den skriver om ett ämne som aldrig aldrig kommer att glömmas. Heder åt författare som tar fram det i ljuset igen....och visar på att det finns förgreningar in i framtiden......Offren och deras ättlingar kommer aldrig att glömma, det ska inte vi heller.....

Christianson, Therese: Hagamannen*** Andra boken om Hagamannen på kort tid. Men den här boken var helt annorlunda, den fokuserade mer på själva brottet än på polisarbetet. Iofs intressant även det men så mycket mer skrämmande. Jag kunde knappt sova efter att jag läst den. Här tar författaren upp våldtäkter i ett nationellt perspektiv och skildrar mer hur staden Umeå hölls i ett skräckens välde under dessa år. Jag avskydde Hagamannen ännu mer efter den här boken....

Connelly, Michael: Fallet avslutat *** Cold case som klaras upp. Visst, liksom Fällan tidvis spännande men inte mer.

Connelly, Michael: Fällan *** Fortsättningen på Poeten, som ju var en riktigt bra deckare. Den här nådde inte alls upp till den klassen. Däremot var den också en slags fortsättning på Blodspår, som ju handlade om den hjärttransplanterade FBI agenten Terry McCaleb. Nu är frågan om han blivit mördad eftersom hans avstötningsmediciners innehåll blivit utbytt till verkningslöst pulver. Häftig vinkling!!! Bara inte någon får idéer............:-) Tidvis är boken spännande men inte mer.

Crowther Yasmin: Saffransköket *** Jag har läst några sådana här böcker nu, andra generationens invandrare som bor i England och kommer från Pakistan, Irak, Iran. De lever alla i två världar, med hedersmord och manligt förtryck som förföljande skuggor. Den här boken var inte så annorlunda mot andra i det fallet men en ganska så otrolig kärlekshistoria gjorde den lite overklig, tyckte jag i alla fall. Men visst, inte alla vågar sätta sig upp mot gängse normer och värderingar och betala priset, det gjorde kvinnan i boken.

Cusk, Rachel: Stunder av lycka *** Nånstans  nångång hittade jag ett tips om den här boken. Var när och hur har jag ingen aning om. Men den var helt godkänd. Början kanske var aningen spekulativ men de följande historierna, som helt löst väver in i varann, var riktigt intressanta. Ett annorlunda grepp också, fem människors liv som inte direkt korsas men som befinner sig i närheten av varann. Världen är liten i den här boken men handlingen är desto större. Cusk skriver med stor psykologisk skärpa.

Darrieussecq Marie: : White***(* ) Jag hade just tänkt sluta med mina parantesstjärnor då jag nyligen insett att jag egentligen har 8 sätt att bedöma om jag räknar in alla paranteser. Men men, den här boken var bra men inte riktigt en fyra. Påminner lite om Diskis bok om Antarktis men den här innehöll en historia som trots allt var lite märklig. Intressant om man gillar forskning och särskilt isforskning....Boken utspelar sig i en framtid, jag förstår inte riktigt varför. Kanske för att det inte bedrivs någon liknande forskning där nu, vad vet jag......Konstiga tillbakablickar på de tvås tidigare liv vävs också in utan att jag försår varför....men språket var livligt och innehållet var verkligen vitt....och kallt.......

Davidsen, Leif: Fienden i spegeln *** Jag gillar Davidsen. Många av hans böcker är riktigt bra. Den här var väl sådär. Inte förrän i slutet blev den riktigt spännande. Att plocka fram gamla galningar och låta dem härja igen verkar vara intressant bland deckaförfattare, se Connellys Fällan. Men det känns lätt dammigt.......

Degermark, Pia: Gud räknar kvinnors tårar : memoarer** Varför varför varför läser jag sånt här??? Jag måste erkänna att Degermarks namn gjorde mig nyfiken, hur gick det för den väna varelsen? Det gick otroligt dåligt om man ska tro den här boken, och naiviteten hos författaren är ju helt otrolig. Dessutom känner jag, liksom jag gör ibland när man läser dessa tycksyndommig förjagharhaftetthelvete ochärdessutomheltoskyldig bekännelser, att här utesluts både det ena och det andra....och en del av det som skrivs gör att man baxnar. Och detta knarkande som samhället driver folk till hela tiden......nej jag förstår det inte. Men hon bör få träffa sin son, det tycker jag. Och det blir visst så också och det var ju positivt i alla fall.

Diski, Jenny: Den motvillige resenären.**** Den här boken har hör och häpna en ren på omslaget! Mystiskt tänkte jag eftersom jag ytterst sällan läser baksidetexterna på böckerna jag läser. Jag vill upptäcka själv. Men det visade sig efter 2/3 av boken att Diski åkte till Lappland efter att hon varit i Nya Zeeland. I början tyckte jag att boken var lite trög men efter ett tag tog den tag. Diski skriver ju massor om ingenting och så kommer det lite biografiska ungdomsinslag. Jag har nu läst tre böcker av henne och känner henne mer och mer. Om det hon skriver är sant förstås men helt osant är det förstås inte. Något som föranledde mig att lägga en lapp vid sidan 95, något jag ytterst sällan gör när jag läser, dumt nog för det är ju mycket man skulle vilja komma ihåg. Nåväl där beskriver hon hur hon avundades barn med fysiska åkommor. Eftersom jag var ett sådant barn beslöt jag mig för att skriva av hennes ord för det låter så helt otroligt vansinnig dumt att avundas någon en sjukdom.
När jag gick i skolan avundades jag de barn som hade fysiska problem - astma, håravfall, ett hål i hjärtat. De talade om sina "åkommor" med en anstrykning av stolthet. Lärarna förkunnade att de slapp simma på grund av sin "åkomma" Jag önskade mig hett en åkomma. De "led" av saker som hade ett namn. Att lida var ett tecken på att man var speciell. Jag önskade att jag, med en röst av det slag som lät som om den kom från en annan värld, kunde säga att jag led av något.
Den motvillige resenären begav sig alltså till Lappland och hon beskriver livfullt kylan och mörkret och samernas liv. Det som retar henne mest är tydligen att det finns kristna kyrkor (jag gillar inte trossystem) och det hon helst skulle velat göra var nog att få träffa en schaman, vilket hon fick besked om att de inte fanns, men det vill hon absolut inte tro på. Tyvärr fanns det ingen schaman att uppbringa, och jag medger att jag blev lite nyfiken. Finns det schamaner nu tro? Eftersom allt hon skriver om är mig så pass nära blir det ännu intressantare. Hur uppfattar en utlänning Lappland? En renskiljning? jag har ju själv varit på en sådan. Tydligt är att Nya Zeeland gav ett mycket större intryck än kalla Lappland.

Draculic, Slavenka: Inte en fluga förnär **** Balkan är nära i den här boken. Och ondskan. Slavenka lär ha sagt att det här är en bok om ondska och den bok hon ger ut i höst är en bok om godhet (den handlar om hur en anonym givare gav henne en njure). Och det riktigt stiger ondska ur meningarna i den här boken. Inte så att den frossar i detaljer, även om det förekommer, men den försöker tränga in i ondskans mekanismer och lyckas faktiskt. Slavenka menar att den etniska rensningen på Balkan kunde genomföras eftersom den föreberetts med förtal under lång tid. Början till slutet var när förtalet hade gått så långt att serber slutade hälsa på de bosniska muslimerna. Klara paralleller till andra världskriget och judarna. Muslimerna var till slut så "mobbade" (ja jag använder det ordet för det påminner om mobbning) att de accepterade allt som hände dem. Ofattbart men tydligen var det så...........
Och allt grundade sig på en sexhundra år gammal myt! Myten om furst Lazar som ledde ett slag 1389 mot turkar i Kosovo, vars dag firas som S.t Vitusdagen. Så djupt sitter denna myt att fortfarande ses muslimerna som turkar, efter 600 år!! Milosevic sa efter att ha intagit Sebrenica: "Jag ger denna stad i gåva till det serbiska folket på S.t Vitusdagen. vi har äntligen tagit hämnd på turkarna!"
Man tror inte att det är sant eller hur? men jag kände när jag läst boken att jag kommit en liten bit närmare ondskans väsen, dess verktyg och upphovet till den. Jag anser att mobbning som förekommer mot vuxna och barn i vår tid är grundat på dessa mekanismer även om det naturligtvis inte kan jämföras med en krigsförbrytelse såsom etnisk rensning. Men i grunden är det samma saker som triggar i gång den tror jag.

Drakulic, Slavenka: Den rena godheten**** Fascinerande bok, verkligen! Att försöka utforska godheten genom att undersöka varför och vilka som donerar en njure av helt altruistiska skäl till en okänd mottagare, det är ett väldigt projekt. Nu gäller det USA men ändå. Det som slog mig är att alla som donerade, tidigare donerat blod och ibland även benmärg. De har alltså en genuin önskan att hjälpa sina medmänniskor. Men ändå, dessa människor är verkligen vår tids hjältar och varför inte helgon? och då menar jag både de som ger till kända såväl som till okända. Slavenka går på djupet i den här boken men kommer inte riktigt fram till kärnan. Kanske för att den inte bygger på fakta utan på känsla. Ja boken försöker bygga på fakta men godhet känner jag är en känsla, en känsla för det som är gott men även en känsla för rättvisa och respekt för alla människors lika värde. Min mamma sa ju att hon trodde att man fått två njurar för att kunna ge bort en. Kommer man så långt i sitt tänkande, då är man en god människa tycker jag. Och så långt kommer de som donerar en njure, de vet att de har något som någon annan kan behöva och de delar med sig. En mycket medmänsklig handling.

Efron, Vera: Du en av oss *** Godkänt får den här boken enbart för att ämnet är intressant. Den är annars otroligt dåligt skriven. Det är knappt att jag orkade igenom Teddy hit och Teddy dit och känslor som svallar. Ordföljden var ibland helt under all kritik. Men jag läste den ändå eftersom jag redan när boken kom ut kände att jag ville göra det. Jag har en slags svaghet för spionromaner nämligen. Var också intressant att få läsa om hur Per Albin Hanson försökte handskas med kriget och dess följder. Det cyniska spelet med agenterna kom också fram tyckte jag.

Ekerwald Carl-Göran: Läsa innantill och bli en annan *** Om skönlitteraturens nyttighet handlar den här boken, allt enligt titeln. Och i början var den riktigt bra och intressant. En hel del exempel från världslitteraturen gjorde den också spännande. Och att litteraturen ger igenkänning är ju något som i alla fall jag vetat i ca 47 år ändå sen jag lärde mig läsa vid fem års ålder. Men när det sen blir förskönande av sex med slavflickor då känns det plötsligt inte riktigt sant längre. Och att skönlitteraturen ska lära oss att vi alla är onda (vilket vi väl alla iofs vet om) och att det därför inte är någon vits att bekämpa denna ondska inom en, nja, det känns heller inte riktigt sant. så betyget blev en trea eftersom boken i sig inte tillförde nåt riktigt nytt, att den var lite väl fragmentarisk och att exemplen hämtades från en ganska snäv krets av böcker gjorde att den inte höll måttet riktigt. att citera klassiker och så plötsligt Teratologen, han med Äldreomsorgen i Kågedalen, en iofs annorlunda men knappast klassisk eller flitigt citerad bok, gör mig lite fundersam.( Det enda är att jag äntligen tänker komma till skott och läsa just den boken som utspelar sig ganska just precis där jag bor nämligen........)
Dock blev jag lite nyfiken på författaren som tydligen skrivit en serie som heter i liv och tänkesätt om Nieszche (som jag helt saknar kunskap om) Goethe (vars den unge Werthers lidande borde plats under titel om skönlitteraturens onyttighet med tanke på att hans antisjälvmordsbok utlöste en våg av självmord.......) Shakespeare (som jag finner aningen överskattad men ändå intressant) Voltaire ( vars candide myntat uttrycket att vårda (?) sin trädgård) och Céline (som jag tror att jag läst ett drama av) och Horatius (som jag väl känner namnet på men vad skrev han egentligen?? utom Carpe Diem uttrycket)

Eklund Sigge: Varulvsvalsen ** Så dålig bok! Den får två stjärnor eftersom jag läste ut den. Ok, visst kan jag förstå att den skildrar medberoende men att man kan bli det på några dagar känns overkligt. Det är ju mer trovärdigt att systern och exmaken är det som varit med förut, men att bokens jag som knappt har en aning om vad det handlar om kan bli så involverad på några ögonblick, nej det var väldigt konstigt. Att försumma sitt jobb och sitt barn och sin gravida fru och allt bara efter en veckas kamp, det köper inte jag. Och slutet, så lätt kan det bara inte gå........tyvärr, min empati finns enbart hos den gravida kvinnan......och barnen.

Falkenland, Christine: Trasdockan *** Det bästa eller vad man ska säga med Falkenlands böcker är att man glömmer dem när man läst dem. De andra böckerna jag läst tidigare minns jag ingenting av hur jag än försöker komma på vad de handlade om. Det kanske är en skyddsmekanism för de är verkligen ingen trevlig läsning. Den ena boken är värre än den andra dessutom.
Den här hade helt klart kvalitéer, Falkenland skriver en tät prosa och tränger under huden på sina personer. Här får man lära känna en verklig h*ra, så som en sådan ser ut i omvärldens ögon. Och även i sin egen. Utan förmåga att sätta gränser, med en stark längtan att känna och uppleva kärlek, något som aldrig händer.......Det är rasande skickligt skildrat , utan förmildrande omständighet. Eller de finns men gör ändå inte att man får nån vidare sympati. Och sanningen är att dessa kvinnor existerar överallt omkring oss. Och att de utnyttjas hela tiden.........De är så långt borta från Madonnan som man kan komma......

Gerland Gunilla: En riktig människa*** Den här boken handlar om en kvinna som har antingen autism eller Aspbergers, jag fick inte riktigt klarhet i vilket. Men i vart fall beskriver hon sin uppväxt och hur hon upplever omvärlden. Mycket intressant och givande, ger helt ny förståelse för diagnoserna. På slutet blev det lite knepigare med knark och annat som jag inte riktigt förstod mig på men i det stora hela en bok som alla borde läsa, men främst de som har med barn och ungdomar att göra.

Holmqvist, Ninni: Enhet **** En bok med fyra stjärnor som jag helst inte vill att du läser......märkligt eller hur? men den här boken ger en verkligen kalla kårar. I en framtid hämtas alla kvinnor över 50 och alla män över 60 som inte har barn till en reservbanksenhet för biologiskt material. De bor mycket bra men utsätts för experiment och till slut en slutdonation, allt för att de som producerar barn ska få möjlighet att leva genom de transplantationer som utförs. En dystopi som ger möjlighet till eftertänksamhet i donationsfrågorna. Jag undrar vad författaren tänker med boken, kanske (vilket jag vill tro) nyckelscenen är när Dorrit (huvudpersonen) samtalar med Alice och Elsa som just donerat, Alice har donerat en njure:
Hade jag vetat vilket relativt enkelt ingrepp det var, sa Alice... så hade jag mycket väl kunnat tänka mig att donera ena njuren på helt frivillig basis, bara sådär, ute i samhället.
Hade du sa Elsa.......Till någon behövd präktfia med fem präktiga ungar och ett tillväxtgynnande jobb? Frivilligt? Menar du allvar?
Ja, (sa Alice) men det skulle såklart inte vara till någon sådan där! Eller, jo förresten; alla har rätt att leva. Även präktfior.
Jaså? sa Elsa Säger du det. Så ädel du är!
Här finns ju en del av donationsproblematiken som den ser ut även idag. Men i vårt samhälle handlar det ju inte om att levande ska donera i någon stor utsträckning, många resonerar ju så här även utifrån sin döda kropp. De finns människor som anser att alla ska få leva och de som anser att de ska bestämma vilka som ska få leva dvs ingen eftersom de inte donerar sina organ efter sin död, de kan ju hamna hos fienden ( i boken är just dessa som har barn fienden eftersom de är behövda vilket inte de barnlösa är). Som sagt en bok som verkligen får en att tänka till men som är så skrämmande att jag undrar om den inte får motsatt verkan, viljan att donera minskar efter att ha läst den, vilket väl kanske inte var meningen om man ser till utdraget ovan.

Indridason, Arnaldur:Vinterstaden**** Äntligen har Indridason hittat tillbaka till tonen från En kvinna i grönt. Den här boken var en riktig sträckläsare. Slutet var iofs lite otroligt men det bidrog till att hålla kvar spänningen. Riktigt välskriven nutidshistoria dessutom. Indridason har återigen plockat upp Erlendurs barndomsuppleverlser med brodern som försvann och dessutom finns det här en cliffhanger, ett brott som säkert följer med in i nästa bok. En bra deckare helt enkelt.

Ironside, Virginia : Nej! Jag vill inte gå med i en bokcirkel *** Det här var en rolig bok. Den kunde ha varit allvarlig också men det var den inte. Författaren gör det lätt för sig genom att hela tiden skämta om allting. Åldrande sjukdom religion död. Allt är liksom så kul i den här boken. Men ska man skriva humoristiskt bör det ju handla om kul saker. Kan jag tycka.

Jag gillar Diskis böcker, dessutom påminner hon mig om mig själv. Är gärna ensam, gillar inte fysiska aktiviteter (något som för mig är ett arv från min, på grund av min åkomma, stillasittande barndom. Allt för att undvika ännu större hjärtförstoring) och jag skulle säkert kunna skriva en massa om ingenting också. Ja jag gillar hennes så pass att jag blev glad när hon skriver om Poeten, jag vill att hon ska vara lycklig, för resorna som hon numera alltså lever på genom att skriva om dessa, de verkar vara mest ett otroligt besvär. Därav bokens titel naturligtvis.

Jungstedt, Mari: Den döende dandyn ** Ovanligt dålig bok av Jungstedt. De andra har varit helt ok men den här var för lite Gotland och för mycket osmakligheter. Och orimligheter.....

Kadaré Ismaïl :Aprils frusna blommor** Mitt intresse väcktes för Ismaïl Kadaré i och med Den döda arméns general. Så jag beställde ytterligare en bok av honom men blev besviken. Denna utspelar sig i nutid och var på så sätt intressant, men den var så pass egendomlig att jag inte riktigt hängde med....antingen var den sann så att det fanns nåt slag arkiv i nån grotta eller så var det en metafor för nånting som jag inte riktigt hajade....ändå tror jag att det här var mer en bok i nobelpriskommiténs anda, de ska ju ha det som ingen annan förstår........men jag ger inte upp, nu beställer jag ännu en bok av Ismaïl Kadaré få se vad den får för stjärnor!

Kadare, Ismail: Bergens Homeros****Ytterligare en Kadare, lika bra som de andra.

En mystisk, originell och ironisk roman av Albaniens mest kände berättare.

Och det är sant, Kadare är en berättare av stora mått. Här kommer de irländska forskarna från NewYork till Albanien för att studera de inhemska hjältedikterna, ett riktigt Kadareiskt motiv! För det är bergen och traditionerna och folkdiktningen som fascinerar i hans böcker, särskilt i den här.

En både rolig och vemodig skildring av när forskarna kommer till Bergen.

Kadaré Ismaïl: Den döda arméns general **** Faktiskt måste jag ge den här ovanliga boken en fyra....den har ett absurt ämne jag vet, men den är skrivet på ett sätt så att den liksom äter sig under skinnet på en. Jag var bara tvungen att stäckläsa ut den och fast den liksom inte fick nåt riktigt slut så gjorde det ingenting. Generalen som åker tillbaka till platsen för striderna som hölls för 20 år sen (bara det, tänk vilken kort tid efter ett krig, så många som finns kvar och minns) för att gräva upp sina döda landsmän och föra dem tillbaka till fosterjorden. Vilket absurt uppdrag! och med vilken skärpa det skildras att kriget är slut och fred är skipad, allt är glömt (tror de) men inget är förlåtet (får de bli varse). Historien böljar fram och tillbaka, utan att man tappar tråden. En ytterst ovanlig men otroligt suggestiv och välskriven roman, inte för inte finns Kadaré på listan över tänkbara nobelpristagare.....jag har hemma en till bok av honom men måste vänta ett tag med att läsa den, nånstans blev jag utmattad av den här boken......

Kadaré Ismail: Drömmarnas palats **** Du som följer min bokläsning undrar säkert varför jag hela tiden läser den här albanske författaren......Och jag undrade det själv efter förra boken som väl var sådär. Nu tror jag ju att han kommer att få nobelpriset en vacker dag och då är det ju ganska tufft att ha läst en massa av honom, men frånsett det så skriver han bra. Den här Kafka-Processen inspirerade boken blev otroligt spännande direkt och jag bara läste och läste och läste. Och trots att den hade ett ordentligt slut ville jag att den skulle fortsätta. Det måste vara språket, beskrivningen av Drömmarnas palast, de mörka gångarna, de mystiska rummen, interiörerna, männen som hämtar drömmarna, ja allt ger en känsla av stor litteratur. Dock önskade jag att någon satt bredvid och översatte vad det egentligen handlade om. Samhällskritik javisst men exakt hur? Nu var det iofs inte nödvändigt för texten bara flöt på så innehållet var oväsenligt vilket det definitivt säkert inte är för författaren. Men det kändes som jag hade flow när jag läste den........

Kadare Ismail: Grymma April **** Ännu en Kadare! Och som vanligt vid det här laget, en bra sådan. Blodshämnd handlar det om den här gången och Kanun, boken om blodshämnd. Jag ryser och inser att en del av Balkans problem finns i dessa historiska (?) berättelser. För inte kan det väl förekomma än i dag????

Kadefors, Sara: Fågelbovägen 32 **** (ljudbok) Den andra boken jag lyssnat på. Den var ett väldigt bra försök att beskriva utbrändhet. Jag kände väldigt med kvinnan i boken, särskilt när hon upptäckte att barnen vände sig till den moldaviska kvinnan, och mannen dessutom.......Att inte riktigt våga tro på sig själv är något som många kvinnor känner.

Kanga Thomas: Söndagsmannen *** Jag blev sugen på en deckare och tog den här på den hyllan på bibblan. Det var väl inget hugskott direkt eftersom jag lästa Kangas tidigare och tyckte den boken var bra. Den här får också godkänt.

Kapuscinski Ryszard:På resa med Herodotos *** En ytterst märklig bok. En reseskildring ska det vara men lika mycket en historisk "skröna" om Herodotos, som enligt Wikipedia är denna person
Herodotos, född 484 f.Kr en grekisk historieskrivare som tillhörde kretsen runt Perikles i Aten. Åren 464-447 företog han resor i världen som kom att ligga till grund för hans senare författarskap. Cicero kallade honom för "historieskrivningens fader", men han har också setts som geografins portalgestalt. Under resor i Egypten, Främre Orienten och runt Svarta havet samlade han skriftligt och muntligt material till sitt livsverk, Historia (på grekiska "Forskningar"; svensk översättning 1920) från 440 f.Kr
Den boken, Historia har alltså Ryszard med sig och reser i Herodotos fotspår. Det handlar mest om krig och krig och sen krig igen och det borde vara utråkigt men är faktiskt inte det......
Skulle tro att det här boken kanske är minst intressant av alla som Ryszard skrivit, i så fall har jag en del bra läsning framför mig för han har skrivit minst sex böcker till som alla finns på bibiliotek runt omkring i bygden och de flesta är inte ens utlånade......Så jag återkommer om denna författare längre fram, jag lovar.

Khadra, Yasmina: Efter attentatet *** Tänk att jag efter några sidor kände att kan det verkligen vara en kvinna som skrivit detta???? Det kändes som så kallt och stumt på nåt vis. Och så upptäcker jag att Yasmina Khadra är synonym för en man.....då föll bitarna på plats och jag kunde fortsätta läsa med större behållning. Är det sexistiskt tro? Det fattades trots allt nånting för att jag riktigt skulle gilla boken, jag är iofs intresserad av hur sjutton självmordsbombare tänker men fick inget riktigt svar trots långa förklaringar.

Krakauer, Jon :Mord i Guds namn**** En fackbok, placerad under C och dessutom tjock. Kan det vara nåt? Absolut! Krakauer har ju även skrivit Tunn luft som var suveränt bra och den här boken var skriven på samma sätt.Massor med personer och namn och dessutom väldigt mycket historia. Jag lärde mig mer om mormoner än jag gjort förut i hela mitt liv. Nu kretsar ju handlingen kring den fundamentalistiska falangen av mormonerna, jag hoppas verkligen inte att "normala" mormoner är så våldsamma som dessa. Men det går inte att komma ifrån att de finns gott om dem over there. Månggiftet är ju tydligen det som intresserar dem mest av allt och de företer vissa likheter med islam, det begås ju ett slags hedersmord kan man säga, och som alltid är det kvinnan som drar kortaste strået. Boken var vidrig men oerhört intressant!

Lagerlöf, Selma: Löwensköldska ringen *** Klassiker bör man läsa eller hur? så den här boken fick hänga med vid ett sjukhusbesök och jag läste den med blandade känslor. För det första gillar jag inte riktigt Selmas kommatering, det är komman överallt. Kan det verkligen var bra? Och alla denna mystik som hon hänger sig åt. Inte underligt att folk som läste hennes böcker i början på 1900-talet blev mörkrädda eller rädda för fåglar eller vargar......Jag bara undrar, var det verkligen nödvändigt att skrämma folk på det viset? Det här är ingen av hennes bästa böcker så måste det bara vara....ska du läsa nånting av henne, läs nånting annat!!!

Larsson, Stieg: Flickan som lekte med elden**** Fortsättningen på män som hatar kvinnor. Och dessa tjocka böcker är verkligen bra, intressanta och en händelserik intrig. Kanske att den här var snäppet sämre än den förra men det är värt tiden det tar att komma igenom en så tjock bok. Lite överdrivet iofs med uppståndelse från de döda osv. men det ska ju alltid vara nåt spekulativt på slutet......

Larsson, Stieg: Luftslottet som sprängdes ***(*) Faktiskt, fyran är naggad i kanten på den här tredje boken. Första delen var ytterst seg men sen hände det ju mer saker och allt blev tillrättalagt. Men det tog tiiiid att läsa den vilket det inte gjort med de andra. De gick åt alldeles för fort tyckte jag. Men den här var jag riktigt glad när den tog slut.
Att notera är dock att det förekommer en person som har dialys i boken. Upp till 9 timmar stod det men jag vet då ingen som ligger så länge i dialysen. Fast jag antar att Stieg gjort research och kanske fick veta den absolut värsta dialystid nån nånsin haft, visar hur allt drivs till sin spets i fiktionen. Även om personen var en skurk och såg ut som värsta fågelskrämman och var i stort sett döende och alltså förtjänade alltihop hoppas jag verkligen att de som väntar på dialys inte tror att det ska hända dem. Man blir inte ett levande lik för att man har dialys.

Larsson, Åsa : Svart stig *** Jag säger det direkt, den tredje stjärnan får Åsa Larsson enbart för att hon vågat gå ett steg längre med den här nya deckaren. Jag tänker då på att hon tagit in magisk realism, eller kanske för att nämna det med sitt rätta namn, svensk synskhet, i boken. Detta tar dock fokuset från själva deckarhistorien och mordet framförallt. Larsson gapar över en hel del måste jag säga, och att Kiruna är även denna gång är med i boken är väl lite snällt sagt. Även om Larsson själv säger att stämma blod och vara synsk är vanligt i Kiruna.......(?) Jag trodde att det skulle vara mer om fjällvärlden eftersom Abisko var själva mordplatsen men det var mest Uganda och nån herrgård söderöver....Den mest intressanta personen är den synska flickan Ester som inte har nåt med mordet att göra egentligen, vilket jag kan säga utan att avslöja för mycket. Det vansinniga slutet är som vanligt bara to much och jag tror helt klart att Larsson känner till kyrkans värld mycket bättre än affärsvärlden (för att jämföra med hennes andra böcker). Flera gånger tänkte jag sluta läsa men eftersom stilen skiftade och var till viss del nyskapande fortsatte jag.........Om mordet varit bortkopplat och det varit en vanlig roman skulle jag ha gillat den mer. Snart är ju deckare bara dåligt skrivna fiktioner, inte ens nån spänning finns kvar.....Nej, för många personligheter och för mycket händelser var det i denna deckare. Ingen blev riktigt skildrar på djupet.......och magisk realism har jag aldrig gillat, inte heller i denna bok........ Men det var modigt att våga göra det.

Lewycka, Marina:En kort berättelse om traktorer på ukrainska *** Den här boken har varit så omtalad och titeln är så konstig att jag länge tänkt läsa den. Och den var riktigt bra om än en aning egendomlig. Men författaren har lyckats med att upprätthålla intresset hela vägen, och återblickarna till kriget vävs in på ett bra sätt. Lite om Ukraina kommer det också med och det är ju inte helt fel. Däremot var avsnitten om traktorerna inte så där värst intressanta, även om jag känner till både Ferguson och John Deere m.fl som nämns. Bra debut.

Liffner, Eva-Marie : Drömmaren och sorgen*** Knappt att den här boken nådde upp till trean. Men det är även här språket som håller upp den. Eva Liffner skriver vackert, utan att tveka över orden. Men den här bokens innehåll var verkligen märkligt. Jag måste erkänna att jag faktiskt inte riktigt vet vad den handlade om. En arkitekt då och nu, men märkliga händelser eller är det just drömmar som titeln antyder. Sen helt plötsligt ett brott på slutet, vilket iofs hennes böcker brukar handla om men det var jag liksom inte beredd på....hade jag läst slarvigt tänkte jag? och kanske att jag gjorde, boken var kort sagt jobbig att läsa, men Liffner är Liffner så jag läste ut den.

Lindgren, Torgny: Norrlands akvavit **** Såsom inflyttad västerbottning med känningar i dess inland kan jag inte annat än fascineras av TL:s roman. Han har ju både rätt och fel i att inlandet är avkristnat, även om det finns kvar en del församlingar med kristna, det finns bönhus och kapell. Men det är en annan kristendom än den som predikades när väckelsen var väldig, de som var med och upplevde den är förvisso döda, eller snart döda som Gerda. De som finns kvar är som Marita, de föddes frälsta men ville egentligen avfalla. Nu tar de liksom chansen. I stället för att hitta en annan, sann kristendom, utan syndakatalog, men med en ödmjukhet inför nästan och en förståelse och ett kärleksfullt sätt att se på andra, icke frälsta människors tillkortakommanden, blir de som Kristina, de blir ett vi dit ingen utböling kommer in.
Här tror jag TL snuddar vid något i den västerbottniska folksjälen, detta vi som leder till att ingen någonsin kommer in som inte är född in i det. Intressant iakttagelse, kan det leda till ett hat som resulterar i mord? Låter starkt men inte omöjligt.
Gör månne Lindgren, eller hans fiktiva predikant, här upp med sin uppväxt, känslor starka som hat för det frö av tvivel som ungdomens tältmöten sått hos honom, finns det ändå en Gud? Kanske har han tänkt som barnflicka i Knutby gjorde: Men tänk om det ändå är sant?
Nu har han kommit fram till att det är ändå inte sant, livet har ingen mening. Och det måste ner på pränt, samtidigt som det skildrar den uppväxt som sårat honom så.
Det är en ärlig bekännelse men jag kan känna att Lindgren tar till gamla, så ofta förbrukade knep. Predikanten som naturligtvis har sex med den unga nyfrälsta flickan, Ok visst har det skett vid några tillfällen, men inte hela tiden som det har lust att skildras i varje skönlitterär bok som skrivs. Och jag har inga problem med att nattvard firas på okonventionella sätt, men här verkar det som att Lindgren ger en känga åt de kristnas nykterhet, den nykterhet som ju ofta tydde på att de ändrat livsstil. Att då lyckas ”lura” en sådan att på sitt yttersta dricka sig full, det måste ju vara höjden av publikfrieri.

Lönnebo, Martin, Sjödin, Tomas: Väder, vind & livets allvar en brevväxling *** En bok skriven av två kristna män, en pastor och en präst. Men framförallt skriven av två män som har handikappade barn. De skriver till varandra om livets vedermödor, på ett lågmält sätt tröstar de varandra med att allt kommer att bli bra i himlen när tankarna och oron för barnen blir för svåra. Men mellan dessa tankar lever de ett liv som de också delar med sig av. Den här boken kan läsas av alla, även de som inte är ett dugg religiösa, helt enkelt för att lära känna hur kristna människor tänker. Även de som har handikappade barn bör kunna få en visst tröst av att läsa den här boken, här finns mycket tankar och känslor inför det svåra.

Marklund Liza: Livstid ** Jag måste ge den här boken bara två stjärnor eftersom jag var tvungen kolla på Adlibris vad det var den handlade om!!!! Det är en månad sen jag läste den och jag kommer inte alls ihåg vad sjutton det stod i den. Så den är ingen mening att skriva mer om....skärpning Marklund.

Marklund Liza: Nobels testamente *** (ljudbok) Först nu har jag upptäckt ljudboken och då i form av mp3 som jag kan ha i min telefon. Det var ett tag sen jag lyssnade på Nobels testamente och det gick riktigt bra måste jag säga. Det var väl ingen höjdardeckare direkt men eftersom jag ofta tittar på nobelfesten och även besökt blå rummet så kände jag ju igen mig till en del. Historien om flytten till fina villan och familjetjafset är ju nästan behållningen, jag gillar hennes sätt att ta itu med sonens mobbare, tyvärr tror jag inte att det går att göra så för barn som mobbar har ofta föräldrarnas gillande (eller har i alla fall kollat upp att det är ok det är min teori) och då går det inte så lätt att få empati från dem. Men det var ett bra försöka att beskriva något som är så vanligt idag.

Martinez, Guillermo: Morden i Oxford **** Titeln på den här boken visar inte en sekund vad som döljer sig inom pärmarna. Morden i Oxford säger ju ingenting. Det kunde ha varit en bok om ett av mina hataämnen, matematik (det andra är fiske) men den här boken är så mycket mer än en hyllning till matematik och Pytagoréerna, vilket den förvisso handlar om. Den är, skulle jag vilja säga, enkelt skriven för att innehålla så mycket svåra meningar (allt har med matte att göra förstås). Upplösningen är oväntad, visst, men det är inte den som gör boken intressant. Mitt specialintresse i litteratur är ju hur transplantationer skildras och här finns tankar och värderingar om det som är ytterst intressant....även om man skulle kunna säga att det är en form av bihandling. Gillar du annorlunda deckare ska du absolut läsa den här. Tyvärr den enda som är översatt av författaren hittills.......Han har för övrigt fått det prestigefyllda (?) Planeta priset (?) för den här boken........Men som alltid, ett pris säger inget förrän man läst boken och håller med om att det var välförtjänt, vilket jag gör i det här fallet.....

Mazetti, Katarina: Mitt himmelska kramdjur ** Ställde mig på kö för den här boken eftersom jag blev nyfiken. Men jag blev grymt besviken. Jag fick en känsla av att den skrevs enbart för att en av deltagarna på den sk kursen skulle få säga att gud är kvinna. Nej något inlägg i den teologiska debatten är den absolut inte. Däremot kanske i New Age debatten, fast inte ens det.

McCall Smith, Alexander Titel: I muntra damers sällskap *** De här böckerna har tappat lite med de sista tycker jag. Den här var dock ganska bra igen. Det är ju Afrika man vill åt tycker jag och det doftar lite mer i den här än de två senaste.......

McCall Smith, Alexander: Livets skafferi **(*) Den här boken betalade jag faktiskt fem kr för att få ställa mig på kö för. Och det var den inte värd. Faktiskt. Jag har gillat alla böckerna utom den som är en helt annan serie, men i den här var det ju inget detektivarbete alls nästan. och allt upprepades som man läst i de andra böckerna. Ok att den ska vara fristående men ska det fortsätta såhär kommer snart halva boken att bestå av tillbakablickar. Kändes nästan som att se en såpa på TV där inget är fördolt för nytillkomna tittare......Jag blev lite besviken.

McCall Smith: Lycka och ett par blå skor *** De här böckerna kan man ju bara inte låta bli att läsa. Men som vanligt är de ett par timmars förströelse, det är allt. Jag måste säga att jag börjar bli lite less på alla upprepningar från tidigare böcker men trots det kommer jag att läsa nästa också......

McEwan, Ian: På Checil Beach*** Den här boken fick så bra recensioner men jag tyckte det var ganska dålig. Jag fick en känsla av att det som hände har verkligen hänt nån till McEwan närstående person. Och nu skulle traumat bearbetas. Men jag kan ha fel........

Mills Mark: Amagansett ***(*) Zecilia har gett den här boken fem poäng och därför har den legat på min att läsa lista ett tag. Nu gjorde jag slag i saken och lånade den, en tjock bok! Men smaken är ju som baken. Jag tycker att den var så mycket annat än en deckare därav halva stjärnan som jag ger för att den beskrev första världskriget utifrån ett amerikanskt perspektiv. Dessutom byggs en mystisk känsla upp men den håller inte riktigt hela vägen. Dvs upplösningen var lite platt......

Moldén, Göran: Fågelskådaren ***(* ) Vilken debutroman! Hela tiden fick jag vibbar till en stuga jag haft och även till mitt föräldrahem och dess småbruk.....kylan innan man fått upp värmen, sorgen över att måsta gå för sista gången i alla byggnader och omgivningar innan den oundvikliga försäljningen. Många skulle nog vilja göra som kvinnan, vänta in hösten i barndomens miljö. Dessutom är det en inträngande skildring av att se sitt barn bli en annan än en själv. Här kunde dock boken ha varit lite tydligare, hur tänker en mor egentligen? kanske att det inte riktigt går att skildra det om man heter Göran, därav parantesen kring fyran. Det finns en acceptans här som jag inte riktigt förstår, kanske det är det som gör mig lite förvirrad när jag läser boken. Har man varit övertygad vänster människa (eller kristen) under 60-talet brukar hårdheten mot "de andra" sitta i tills (möjligen) liemannen har skymtat i ögonvrån och inte ens då är det alla som ändrar inställning. Men kanske att det är just det som hänt kvinnan? Eller rättare sagt är det nog det som hänt henne.......Och en mor är en mor är en mor.....i alla fall innerst inne......såtillvida är boken tydlig.

Nadelson, Reggie: När jorden rämnar ***(*) En helt ok deckare som jag lånade på impuls. Har inte ens hört talas om författaren förut. Skildrar livet efter elfte september, inflikat i en deckarhistoria med oväntad upplösning. Faktiskt sträckläsning.

Némirovsky, Irène : Balen *** En bok med två långnoveller kan man kanske kalla det. Balen och Höstflugorna. Författaren dog i Auschwitz så böckerna är från 1930 talet. Lite gammaldags men ytterst välskrivna. Personerna lever.

Nilsonne, Åsa: Ett liv att dö för ** Så här är det, jag måste ha blivit less på deckare. Den här historien tilltalade mig inte alls fast den höll sig både i nutiden och i en något exotisk miljö, afrika. Men allt kändes påklistrat, från porrbilder till afrikansk magi (?). Nej jag får nog välja mina deckare mer noggrant i fortsättningen....

Noble, Elisabeth: Bokcirkeln *** En bok med ett innehåll som jag aldrig skulle ha läst om den inte hetat vad den gjorde. Nu trodde jag ju att det skulle handla om just en bokcirkel men det var ju kvinnorna i just denna cirkel den handlade om. Kanske att jag är för gammal för att känna igen mig i dessa kvinnor med sina barn men jag läste i alla fall ut den ganska snabbt, blev kanske lite fascinerad av deras öden i alla fall......

Och så fortsätter hon att beskriva hur bra de med åkommor har det, de slipper simma, de får ledigt för att besöka specialister, de stod ensamma på skolgården, speciella och avskilda som kungligheter efter deras åkommor innebar att de inte fick delta i lekarna. Det var så fördelaktigt att ha en åkomma. Så underbart att slippa aktiviteter och grupper. Och att vara speciell.

Person, Leif G W: Faller fritt som i en dröm ***(*) Så otroligt många ord det är i den här boken och även i de andra i trilogin. Nu hängde jag i alla fall med ordentligt vilket jag inte gjorde i förra boken. Palmemordet har ju alla en relation till i alla fall. Trots att man hört allt förut lyckades det bli spännande. Det som inte var med var den blå passat som jag minns figurerade i utredningen. Vid tillfället ägde jag en passat själv och jag minns att det fanns jobbarkompisar som tittade ilsket på mig för den sakens skull. Då insåg jag vad massuggesion är för nånting. Som tur var så var min passat röd så misstänkt blev jag aldrig haha! Nåväl, Leif G W verkar ju vara en sympatisk person så Bäckström lär ju inte vara hans alter ego i alla fall, tack och lov. Det dröjde ett tag innan han dök upp i boken och jag hyste ett (fåfängt visade det sig) hopp om att han aldrig skulle göra det. Men så väl var det ju inte. Dessutom gillar jag de lite kryptiska titlarna som Person hänger sig åt.
Det enda jag inte riktigt gillar är upprepningen att Johansson kan se runt hörn. Ok att man får veta det en gång men hela tiden........Fast iofs det har ju lust att bli såna upprepningar i verkliga livet också så ok......

Radge, Anne B: Berlinerpopplarna **** Tur att jag inte läste vad som stod på omslaget till den här boken innan jag lånade den: påminner mycket om stämningen i den svenska filmen Änglagård....vilket jag inte alls tyckte att den gjorde, tack och lov. Jag gillade verkligen Anne B Radge sätt att skildra sina karaktärer. Så länge sen jag träffat på fyra personer som jag lärt känna så väl på så få sidor. Ett tips är att läsa bok vid juletid, då uppskattar man den nog ännu mer. Jag var rädd för att slutet skulle sänka boken men det gjorde det inte. Tvärtom får den faktiskt mest intressanta personen komma till tals först då. Epilogen kunde jag dock ha varit utan, men ändå, kanske att det där avslöjas vem som var den stora boven??? Jag tänker forftfarande efter flera dagar på personerna....Titeln kan verka missvisande men den innehåller en stark symbolism, både över Kriget som aldrig lämnar de norska tankarna och över historien som sådan....och då måste ju epilogen vara med om jag tänker efter........blev du nyfiken? helt rätt, läs boken!

Robinson Peter: Efter alla år av saknad *** Jag har läst andra böcker av Robinson som jag inte tyckt varit särskilt bra, lätt overkliga om man säger så. Men den här boken var bättre. Det är kanske för att den speglar 60-talets musik som jag gillar den, jag var ju en riktig popnörd på den tiden, eller popoffer kanske vi kallades. Fast hemma i min by var jag nog den enda med idolbilder på väggarna och örat framför radion varje kvällstoppskväll. Lite udda med andra ord. Men i Robinsons bok är det inte udda att gilla musik tvärtom namnges många av den tidens stora både med låttitel och grupp/ sångares namn. Boken är ordentligt tjock och det är märkligt att det går att skriva en historia så flytande med så många ord, och att det trots allt hela tiden är intressant att läsa......det var snudd på en 3,5 men så tyckte jag upplösningen var lite sådär men en stark trea är det. Funderar fakiskt på att läsa hans nästa bok också, gillade den där Banks trots allt.......

Romer, Knud: Den som blinkar är rädd för döden***(*) En hyllad debut, den rubriken fick mig att bli nyfiken på den här boken. Och den var intressant. Den var annorlunda skriven, en släktkrönika som varvas med pojkens (Knud själv) upplevelser i Danmark efter kriget. Och det utan att man behöver fundera vilken tid det är.
Den benämns också som en hämndaktion och det är det verkligen. Många föräldrar till mobbade barn skulle dock kunna känna igenkänning iofs men också en tanke, varför bosatte de sig i Danmark? Varför lät inte föräldrarna pojken växa upp i Tyskland där de säkert fått större förståelse? Så otroligt många som blivit mobbade bara för att de haft fel färg på ett plagg, den här pojken hade ju en mamma som tillhörde de hatade ockupanterna, och dessutom inte gjorde ett dugg för att smälta in i samhället. Mina sympatier är hos pojken men han hade kunnat få ett annat liv, om föräldrarna velat förstå. På slutet kommer det dock fram varför mamman säkert hatade även Tyskland och inte ville bo där. Men ändå.......krig är krig och att bli ockuperad är nånting helt annat än att anfalla.......Den fjärde stjärnan är för språket, den är bra skriven. Blir intressant att se om det språkliga drivet finns kvar även om Knud Romer skriver en fiktiv roman eller om det är hatet som fått språket att blomstra.......

Safran Foer, Jonathan: Extremt högt och otroligt nära **** En riktig höjdarbok var det här. Själva historien var intressant, inte bara för att den handlade om 11 september, där fadern till sonen i boken omkom. Utan också för att författaren prövar nya grepp med svartvita foton och olika typsnitt. Boken utspelar sig på olika plan men det är pojkens upplevelser som verkligen får en att vilja läsa. De skildras ut hans perspektiv och speglar nog ganska väl hur pojkar i den åldern reagerar. Däremot kan jag tycka att speglingen av farmodern och farfaderns liv inte riktigt passar in men å andra sidan betyder de mycket för pojkens utveckling. Slutet var aningen konstigt, men kanske också förlösande. En riktigt bra bok som speglar 11 september ur ett barns perspektiv. Och därför gör det ännu värre.......

Salomonsson, Anita : Vattenbärerskan *** Jag har länge tänkt läsa nånting av Anita Salomonsson, författarinnan som debuterade vid 57 års ålder eller vad det var. Jag blev dock lite besviken. Jag har läst Torgny Lindgren, Sara Lidman och P-O Enqvist med stor behållning, de har alla unika berättarröster. Men det har inte Anita Salomonsson. Hon blandar friskt av alla de tre stora och hennes långa beskrivning av vatten får en bara att tänka på Lindgrens dito. Allt är bara eländes elände i den här boken och den scen som jag tror bäst beskriver alltihop är när moderns dör på gårdsplanen, av myndigheterna tvingad till lasarettet. Tjingligt tycker dottern...........Där tycker jag att bokens vemod står helt klart......Slutet är också för rumphugget tycker jag.....nej den var knappt värd sin trea.

Strömstedt, Margareta: Natten då de hängde Ruth Ellis ** För det första, titeln! Den måste vara satt i rent spekulativt syfte, för att man ska tro att det är en deckare eller nåt så att man ska vilja läsa eftersom det ju är deckare folk läser nu för tiden. Sen alla dessa bekännelser om vansinniga och ogenomtänkta upplevelser, för det är ju vad det är, en bekännelsebok. Texten spretar ju hit och dit och finns det nånting av det här som jag egentligen vill veta? Ok att en näradöden upplevelse förändrar allt är ju möjligt men inget nytt direkt....Nej jag har en känsla av att det här en bok som man haft mest behållning av om man läst Strömstedts andra böcker innan. En bok som ska ge lite ljus över det som inte var med i de andra böckerna.........men utan dem är det här inte speciellt bra.

Sundelin, Arne: Spinalonga - de spetälskas ö *** Den här boken får med tvekan tre stjärnor. Ämnet var iofs intressant, det handlar om en av de sista spetälskekolonierna, som var på en ö. Boken har dokumentär bakgrund, ön har funnits. Boken är också en slags dokumentär och därmed lite märklig, eftersom den är en blandning av dokumentär och fiktion, personerna blir liksom inte riktigt levande, det är som att se dem svartvitt på TV.
Intressant är dock att det finns en präst som verkligen levde för och med de spetälska. Jag blir alltid glad när det finns präster i böcker som inte är sexgalningar eller pedofiler eller tjuvar eller banditer eller bara helt enkelt elaka. En präst som uppträder som en präst bör göra är alltid en frisk släkt. Dessutom var det inte så länge sen detta hände, spetälskan var en förfärlig sjukdom med stort stigma. Liksom HIV var en period i vår tid.
Såhär var det, jag upplevde den inte som en deckare utan som en samtidsskildring och det gillade jag. Dessutom är jag ingen fan av böcker där fiske ingår, alla dess redskap och iskalla händer och bottenlösa hav, så det gillade jag inte men ok då, tänkte jag tills slutet som naturligtvis var det vanliga våldsamma deckarslutet men slutscener som skulle göra sig såååå bra på film (alltid denna flört med filmmediet). Då rök fjärde stjärnan. För det var ju en deckare trots allt......

Theorin, Johan: Skumtimmen ** En så omtalad bok måste jag ju bara läsa tänkte jag. fem stjärnor i Sif tidningen!!! och goda recensioner både här och där. Historien grep mig direkt men efter ett antal sidor började jag känna att jag liksom läst boken förut. Är det inte en blandning av Camilla Läckbergs Stenhuggaren och Mari Jungstedts Gotlandsböcker??? Tänkte jag......och upprepandet av ordet "skumtimmen", "var är Jens" och "lever Nils Kant" var ytterst irriterande. Ok, det är en mappie som löser gåtan, en riktig gammel mappie som M-magasin skriver men det är också det enda nyskapande i denna bok. På slutet skummade jag hela tiden, läste man slutet på varje kapitel så fick man veta det väsentliga, resten var bara en massa prat, någon överraskande upplösning var det inte heller tyckte jag. Nej två stjärnor räcker för Skumtimmen.

Unge, Mirja: Motsols ***(*) Den förra boken jag läste av Mirja Unge, Järnnätter, tyckte jag mycket om, det minns jag fast det var sex år sen jag läste den. Den här boken var ganska irriterande i början, eftersom Unge inte verkar särskilt förtjust i kommatecken. Och meningarna slutar ibland i ett intet. Som sagt i början störde jag mig på det. Jag vet inte vad som är värre, för mycket kommatecken, som hos t.ex Selma Lagerlöf, eller för få som hos Unge. Men faktiskt, efter ett tag brydde jag mig inte alls om det. Det kanske var historien som fängslade mig, och då inte den "rätta" historien, den som boken handlar om, sorg. Utan den gamla mormoderns historia. Med några få meningar här och där får man en klar inblick i den gamla kvinnans liv. Nu är hon lite förvirrad men möter ändå en slags mening med livet till slut. Intressant är också beskrivningen av den New Age inspirerande mamman och hur hennes inflytande speglar sig i den unga kvinnan. Även om man tror på återfödelse måste man få sörja. Och vill man verkligen att alla ska återfödas? En bok, inte bara om New Age utan om fundamentalism och hur det påverkar oskyldiga barn.
Det måste bli en extra stjärna ändå för boken var innehållsrikare än jag först trodde. Många bottnar som man säger.

Wahldén, Christina : Operation ormens huvud ** Ämnet i den här boken var intressant, kinesiska barn som kommer till flyktingförläggningar i Sverige och försvinner spårlöst. Det här är nog ett slags sätt att försöka skildra vad som verkligen skulle kunna vara anledningen. Så ämnet är intressant men boken är verkligen inte bra skriven tycker jag, en rapport i fiktiv form, personerna är konstruerade och märkliga.

Vargas, Fred: Budbäraren**** Den här deckaren var ju riktigt bra. Jag gjorde ett misstag och började med nästa bok av Fred Vargas och den fick jag lägga bort för den tyckte jag var väldigt dålig.) Den hade varit bättre om jag läst den här före.) Men den här var helt annorlunda. En historia med lite oväntad upplösning och intressant var den också. Dock önskar jag att jag istället sett boken som film, nånstans visste jag var mördaren skulle hålla sig men det var flera personer och jag orkade inte hänga med riktigt. Men som film hade man ju sett alla och vetat hur alla såg ut. Jag tror aldrig jag tänkt så om nån bok förut, en intressant iakttagelse......

Willén Liselott: Eldsmärket ** Märklig bok som kanske visar på dagens ungdoms utsatthet efter skilsmässor och annat under uppväxten. Påminner starkt om Donna Tartts Den hemliga historien. Vilsna ungdomar styrs av dåliga förebilder. Nej den var inget vidare. Varför läste jag ut den? kanske att cliffhangern från början fick mig att vilja veta..........men vad var det att veta egentligen?

Winspear, Jacqueline: Med lätta bevis ***(*) Winspears förra bok var en klar höjdare. Jag tyckte så mycket om den att jag faktiskt ställde mig på kö på bibblan för den här. Men jag blev lite besviken. Mest för att historien var så osannolik, men när jag läste författarens tack förstod jag att den faktiskt var sann och då blev boken genast bättre. Inte bara en deckare utan också en historieskildring. Så då blev det en liten stjärna till. Böckerna kommer som teveserie, det ser jag fram emot.....Och jag ser nog fram emot nästa bok också måste jag säga......








2007 års bästa böckerx


Aslam, Nadeem: Kartor för vilsna älskande ****

Vargas, Fred: Budbäraren****

Safran Foer, Jonathan: Extremt högt och otroligt nära ****

Larsson, Stieg: Flickan som lekte med elden****

Kadaré Ismaïl: Den döda arméns general ****

Moldén, Göran: Fågelskådaren ***(* )

Andersson, Camilla & Boström, Anders: Den 777:e mannen ***(*)

Mills Mark: Amagansett ***(*)

Krakauer, Jon :Mord i Guds namn****

Darrieussecq Marie: : White***(* )

Radge, Anne B: Berlinerpopplarna ****

Romer, Knud: Den som blinkar är rädd för döden***(*)

Unge, Mirja: Motsols ***(*)

Kadaré Ismail: Drömmarnas palats ****
Kadaré Ismail: Bergens Homeros ****

Diski, Jenny: Den motvillige resenären.****

Winspear, Jacqueline: Med lätta bevis ***(*)

Draculic, Slavenka: Inte en fluga förnär ****

Larsson, Stieg: Luftslottet som sprängdes ***(*)

Indridason, Arnaldur:Vinterstaden****

Person, Leif G W: Faller fritt som i en dröm ***(*)

Holmqvist, Ninni: Enhet ****

Kadare Ismail: Grymma April ****

Kadefors, Sara: Fågelbovägen 32 **** (ljudbok)

Martinez, Guillermo: Morden i Oxford ****

Drakulic, Slavenka: Den rena godheten****

Lindgren, Torgny: Norrlands akvavit ****

Brodorick, William : Den sjätte klagosången****

Av violen - 15 december 2009 14:15



 

2006 års böcker

 

 

Abu-Jaber, Diana: Nymåne **** Det blev en fyra till slut av den här boken, även om jag tyckte att den innehöll delar som jag inte förstod varför de var där. De delarna är den saga som huvudpersonens farbror berätta för henne i början av varje kapitel. Som tur var är den delarna föredömligt korta så jag läste dem även om jag inte förstod anledningen till att de var där. Men boken var skriven på ett så målande språk att jag bara var tvungen att läsa den. Den ger också en bild av irakiska flyktingar i USA och en balanserad (?) bild av kriget 1999. Sen är det en kärlekshistoria av rang, det var länge sen jag läste nåt liknande

Anderson, Laurie Halse: Säg något (U) ***
Melinda går i high school och är totalt utfrusen av alla ända sedan den dag hon förstörde en fest genom att kalla på polis - en totalt oacceptabel handling i hennes inskränkta och regelfixerade high school-värld.
Ett av de starkaste och mest berörande porträtt som någonsin gjorts av en ung flicka som lyckas behålla sin integritet och sin bitska galghumor, trots att hon hamnat utanför alla sociala sammanhang och måste slåss för sin överlevnad.
En ny författare att lägga på minnet!
Boken utsågs av ALA (American Association for Libraries) till ”Best Book for Young Adults” och nominerades till National Book Award och ALA Honor Book. Den låg i flera veckor bland de tjugo mest sålda på den totala bestsellerlistan för amazon com.
Jag vet inte var jag fick tipset till den här boken, den stod bara på min attläsa lista och eftersom den fanns inne på bibblan så lånade jag den. Kanske för att den skulle handla om mobbing, ett ämne som intresserar mig. Och ok, den var godkänd och hade fått skriftande omdöme av de som läst den (anteckningar fanns på försättsbladet, allt från en 2:a till en 4:a) Styrkan ligger i sättet att berätta, jag skrattade flera gånger. Och så var ju slutet gott vilket jag tyckte var bra men lite overkligt. Så lätt brukar det inte går, Men å andra sidan var det ju inte någon vanlig mobbing det handlade om heller. Jag anade direkt vad det var men vill inte avslöja nånting. Sensmoralen var så bra att det förvandlade tvåan till en trea direkt.

Anderson, Lin : Nätfångst ** Nej men vilken dålig bok! Dels var den vämjelig med de ständiga sexanspelningarna, ja inte bara anspelningar, vilket iofs hörde till mordets natur då det handlade om pedofiler, dels var den så förutsägbar att det var skrattretande. Det är första boken om Rhona MacLeod som är rättsmedicinare i Skottland, men någon rättsmedicin är det inte med och ibland undrar jag om boken handlar mer om Rhonas kvinnliga assitent än om Rhona själv. Dessutom är det inlagt ett helt omotiverat naturscenario som jag gissar är med endast för att kunna filma lite natur, om boken nu skulle blir film vill säga. Slutet är fragmentariskt precis som att deadlinen stått i dörren och väntat på att rycka till sig manuset. Nej Dukike,(som rekommenderade den) bara för att det är en kvinna i huvudrollen och en kvinlig författare som skriver hårdkokt behöver en bok inte vara bra........

Antti, Gerda : Ungjävlar *** Det är nånting konstigt med Gerda Anttis böcker. Jag gillar dem inte men ändå läser jag dem. Som den här boken, den var inte särskilt bra tyckte jag medan jag läste den, men likväl sätter den igång en del tankar. Hon skriver lugnt och avmätt och lite släpigt men så lyser det till med åsikter och meningar som får en att häpna. Snacka om att våga skildra sånt som ingen annan vågar. Vanligt äldre folks tankar och känslor.....och framförallt äldre kvinnors tankar och känslor. Och så har man läst boken och de var ju bra novellerna ju......

Auster, Paul :Resor i skriptoriet ** Faktiskt, Auster får bara två stjärnor idag. Vem trodde att det nånsin skulle hända? men den här boken var helt enkelt urtrist. Faktiskt var historien i historien, den om krigen i det okända landet, bättre. Jag minna knappt heller de personer som skulle dyka upp från Austers tidigare böcker. Hela tiden väntade jag, ja på vadå? Godot eller.......Vladimir och Estragon, nu förstår jag er ännu bättre......nej skämt åsido, jag förstod minimalt........

Auster, Paul: Dårskaper i Brooklyn**** Auster Auster Auster! Alltid är Auster Auster. Alltid skriver han en riktigt rejäl historia, alltid värd att läsa. Så även denna gång. Ett plus för bokens layout, den kändes som en av de gamla böckerna jag hittade längst in i bokskåpet när jag var ung. Gedigen med andra ord........Personer som stiger upp från bladen och lever.........Härligt!

Axelsson, Majgull: Den jag aldrig var *** Åter en besvikelse......jag tillhör ju dem som läste Axelssons reportageböcker när de kom...och jag brukar säga att man kan läsa bara en av de böckerna per årtionde, så länge tar det att återhämta sig från de skakande skildringarna. Helt suveräna.
Men med skönlitteraturen är det sämre. Resan till Nifelhejlm är bra och så även Aprilhäxan, men den här var faktiskt tråkig. Greppet att låta samma person leva två olika liv beroende på sina handlingar är iofs intressant, men jag känner avsmak för hela historien. Fast intressant kan ju vara att båda är samma människa även om de handlar olika, ja det är nästan så att den som valde det goda lider mer.......sensmoralen ger inte människorvärdet så mycket råg i ryggen, en lite farlig glidning tycker jag. Men läs den själv och tala gärna om vad du tycker om det jag just skrivit, läser du den inte ter det sig nog ganska obegripligt men vem är jag att avslöja en bok sådär rätt upp och ner???

Bernuth, Christa von: Då blev du tyst ***(* )Ännu en bra bok av den tyska deckarförfattarinnan. Slutet blev lite virrigt tyckte jag, därav den inte fulla fyran. Men innehållet var bra och tänkesättet hos författaren rätt, enligt mina bedömningsgrunder. För det måste var rätt av en tyska att skildra något av krigets fasor utan förskönande omskrivningar. Insprängt finns en hel del psykologi också. Och mördaren var sällsynt osmaklig hela tiden.......även om h*n hade sina skäl.......

Bernuth, Christa von: Rösterna***(*) Den här deckaren var riktigt bra. Den höll spänningen ändå till slutet och handlade om en tysk internatskola, bara det är ju lite exotiskt. Slutet var faktiskt lite förvånande och jag förstår att det kommer att göra sig bra som film........vilsna flickor och självsäkra gossar, har man hört det förut? Ibland vill man bara kräkas...och dessutom manipulerande vuxna vilket gör saken bara värre.......men den var välskriven och jag blev nyfiken på författaren......bara det borde gett en full fyra iofs....

Dai, Sijie : Di-Klompexet *** En märklig bok som jag nog inte skulle ha läst ut om det inte varit så att den rekommenderats av min favoritboktipsare Yukiko Duke. För i början var den jättekonstig men sen tog den sig och hade trots allt sina poänger. Särskilt om man gillar litteraturvetenskapen och dess klassiker för det är trots allt lika kul varje gång man känner igen citat från Mörkrets hjärta, Madame Bovary och Processen. Och sen känner man ju hela tiden igen alla dessa saker som skrivits om Kina under och efter kulturrevolutionen........men den var ändå inte på långa vägar värd en fyra.....och att Dai Sijie är en man kan man förstå utan att veta det när man läser boken med sina freudianska anspelningar på sex hela tiden.......kanske något som varit kvävt i kina och som nu får uttryck i böckerna därifrån......
Hans förra bok,Balzac och den kinesiska lilla skrädderskan var helt klart bättre och gav också mer utifrån hur livet levdes under kulturrevolutionen. Det var också därför jag så gärna ville läsa den här, men nej......nånting fattades för att göra den riktigt läsvärd.......

Delillo, Don: Vitt brus**** Den här boken är från 80-talet men känns trots det helt tidsenligt, konstigt nog. Den är väldigt bra skriven, en sån där stil som jag gärna skulle ha själv om jag skrev. Jag njöt av att hitta ord som jag inte riktigt förstod, den var alltså aningen för svår för mig och när hittar man en sån bok bland alla deckare som väller över en........En angenäm upplevelse med andra ord. Slutet var dock väldigt överdrivet och konstigt och så vidare. Redan 1986 skrevs alltså böcker för att kunna passa in om de ev. skulle filmas. Känns det som. Och egentligen var det inget slut alls om jag tänker efter. Mer en början som höll på hela boken. Men vinklingen var fascinerande. Lite dystopisk om jag tänker efter.........

Didion, Joan: Ett år av magiskt tänkande **** Omtalad omskriven hyllad bok. Och den var värd sin uppmärksamhet. Någon har vågat och lyckats skildra sorgeåret och hur förvirrad det gör en. Joans make dör och fragmentariskt väller det tankar ur hans hustru Joan. Intressant är hur donationsförfarandet sköts, ringer man verkligen till anhöriga för att fråga om organ? visst är det personliga mötet viktigt i såna här fall? Jag vet inte riktigt varför Joan har skrivit boken, jag tänkte att det kanske var för att rättfärdiga att hon inte donerade organen (vilket skulle ha inneburit endast ögonen enligt hennes sätt att resonera) men eftersom hon inte nämner det sedan förkastade jag den tanken. Boken skulle kanske, rent stilistiskt ha vunnit på att vänta nåt år med att skrivas, mellan raderna anas hela tiden chocken över makens död, men å andra sidan är det kanske det som gör den så naken och utelämnande. Å andra sidan har den ändå en slags distans, Joan kommer aldrig riktigt nära vilket kanske visar att hon är författare till professionen.

Diski, Jenny: Främling på tåg *** Diskis första bok var en klar fyra men den här höll inte det måttet. Kanske för att det var en sådan hyllning till rökningen och tågens rökkupéer, kanske är jag så fördomsfull att jag inte tycker om när någon beskriver sin last med en sådan njutning? vad vet jag....Eller så hade jag för höga förväntningar helt enkelt. Stilen är densamma och det gör boken läsvärd men innehållet......nja jag gillar isen bättre.....Sen avskyr jag att åka tåg så kanske det också spelade in......

Diski, Jenny: På tunn is - en resa till antarktis**** Årets första bok blev något av en höjdare, den var helt klart väldigt bra. Den är två böcker i en, en inre resa och en yttre resa. Beskrivningarna av djuren på Antarktis är otroligt bra beskrivet och till det kommer författarens barndomsupplevelser. Det står att den handlar om författarens vistelser på olika psykiatriska kliniker men det är en liten del av boken. Jag kommer genast att försöka låna nästa bok av Diski, den handlar visst om Afrika. (nej det är visst Amerika, sorry!!!)

Fredrickson, George M: Rasism, en översikt **** En otroligt intressant bok som jag köpte på rea på Ikea i somras. Det är en jämförelse mellan den moderna rasismens två huvudformer - vit överhöghet och antisemitism (jag citerar från baksidan av boken) Och den var bara så bra. Det går inte att på några rader tala om innehållet, man måste bara läsa den för att få en bild av vad rasismen egentligen innehåller för komponenter. Boken Utrota varenda jävel av Sven Lindqvist kompletterar verkligen den här boken. Läser du den bör du även läsa den här för att få en klar bild. Här får man en klar historisk bild över det skeende som ledde fram till rasåtskillnaden i USA, antisemitismen och apartheid i Sydafrika. Men när man läser den snuddar tanken också vid mobbing och främlingsfientlighet överhuvudtaget. Läs den, du kan bara bli klokare.......

Gallego, Ruben : Vitt på svart ***(*) En bok som jag bara ryckte från hyllan, med en svag känsla av att ha hört talas om. Och den grep tag. speglar en handikappas pojkes situation i Sovjetunionen och hans liv på barnhemmen. Man ryser men fascineras av livsviljan och stilen som sveper över sidorna. Lite fragmentarisk för att få fyra stjärnor men 3,5 är ju också ett bra betyg. En bok som gör en tacksam för att man bor, och har bott, i västvärlden.......Hade jag bott i sovjetunionen hade jag knappast upplevt min 2årsdag........

Gavalda Anna: Tillsammans är man mindre ensam *** Boken som har sålt näst bäst i Frankrike, efter Da Vinci koden.......och mycket omskriven.......och ganska tjock......och tillgänglig i kiosken på NUS (norrlands universitetsjukhus) när jag glömt ta med mig en bok. Tja, varför inte slå till på en sån bok? och visst, jag förstår mycket väl att den sålt bra i Frankrike, den innehåller väldigt mycket av Frankrikes själ, även den själ som man som kommande utifrån betraktrare tror ska finnas i landet. Det vävs in händelser och företeelser som speglar nutidshistorien mot en bakgrund av den konst och mat som alltid betecknar landet. Och nånstans finns fortfarande aristokratins överlägsenhet kvar trots 1789 års halshuggningar.........Och att ungdomar ska leva en period i bohemisk idyll är väl självklart, eller hur? att det sen visar sig vara en chimär är väl också helt ok........eller hur?
Boken var Frankrike, helt klart, men att måsta tvinga ner en vit flicka i ett slags makabert tillstånd för att få in henne i de svartas värld, nja.......fast iofs kan det ha varit ett otroligt subtilt sätt att skildra de svartas villkor, kom jag just på......skickligt gjort i så fall. Rasismen är ju en väldigt vital del av Frankrikes själ nu för tiden så den pusselbiten saknade jag annars......

Henriksen, Levi : Snö ska falla över snö som fallit **** I Norge fick den här boken pris som årets bästa roman 2004 av de norska bokhandlarna. Och det var den sannerligen värd. Jag läste den med stort intresse, både för språkets skull men också för att den är så helt klart annorlunda mot allt som jag läst de sista 30-40 åren. Varför? Jo, Dan, mannen som återvänder efter sina två år i fängelset för narkotikabrott, har tillsammans med sin bror Jakob växt upp i en pingstvänsfamilj. Hans far var pingstpastor. När jag förstod det suckade jag och väntade bara på att denna pastor skulle ha uttnyttjat pojkarna sexuellt och eller misshandlat deras mamma och eller varit notoriskt otrogen och eller supit sig full efter varje möte. Men inget av detta händer. Nej i stället visar sig pappan vara en helt vanlig pingstvän som under vissa perioder jobbar i skogen för att familjen ska få ha det varmt och skönt på vintern. Ja hela barndomen är innesluten i denna värme från husets alla kaminer. Den religiösa uppväxten har inte gjort Dan frälst i pingstvänsmening men en förmåga att inte be om ursäkt för att ropa till gud och jesus när det yttersta verkar närma sig präglar hans vuxna liv. Helt otroligt! Detta skulle aldrig kunna hända i en svensk bok. Och mycket riktigt kallar också Dagens boks recensent Dans föräldrar för frimicklare, ett skällsord för pingstvänner. Något Henriksen aldrig tar i sin mun. Och inte har behov av att göra heller. Modigt! Mycket modigt! och det ger den fjärde stjärnan........Jag efterlyser fler modiga författare som vågar skildra kristendomen lika positivt som man skildrar andra religioner......Vi har väl trots allt religionsfrihet i det här landet??

Hoffman, Corinne: Resan tillbaka till den vita massajen:**(*) Har du läst de andra två böckerna om den vita massajen kan du läsa den här också. Då känner du igen en hel del och får en jämförelse mellan då och nu. Utvecklingen har pågått även i Kenya. Men har du inte läst de andra böckerna, avstå! Den här boken är ju trots allt bara ett sätt att mjölka ut det sista ur historien: Ja kanske kan det efter tre böcker och en film bli en bok om när dottern återvänder men det kan inte bli förrän om tidigast fyra år när hon är myndig, och knappt då eftersom hotet om omskärelse vilar tungt över henne......

Holm, Gretelise: Ömorden** En deckare som var så pass att jag ändå läste ut den. På nåt sätt gillade jag mördaren, eller förstod den i alla fall. Om det är bra eller dåligt låter jag vara osagt.

Holmberg, Bo R: Uppviglaren *** Femte boken om Morell & co från Bredbyn! Och det är alltid lika roligt att läsa dessa böcker. Är det bara för att jag känner igen mig eller är det nåt annat? jag vet inte men jag har läst alla fem och har köpt alla fem och rekommenderar alla fem hela tiden.......så läs! har du inte läst nån ska du såklart börja med Liemannen, den finns dessutom i pocket.....

Holmberg, Stefan: Den spikraka vägen *** Fortsättningen på Lev och må lille far. Den här boken var bättre tyckte jag. På nåt sätt hade den rakare marknadsföring, den handlar om en uppväxt punkt slut. Jag kände igen mig i massor och det är ju ett plus..
Connelly, Michael : Poeten ***(*) Javisst, en riktigt bra deckare av författaren till Blodspår, som visserligen var ännu bättre. De poetiska inslagen var ju trevlig läsning men i övrigt var ju mördaren ett as och boken knappast uppbygglig läsning. Connely är ju en deckarförfattare som inte bryr sig om samtiden utan om morden, en klassisk skrivare alltså. Och ibland kan det ju också vara avkopplande. Den här boken följs av Fällan, som nyss kommit ut, och den läser jag så småningom, eftersom den hör ihop både med Poeten och Blodspår....men visst, Poeten inbjuder till sträckläsning och historien var klurig men lite väl osannolik, så en full fyra blir det inte. Ett tips är dock att satsa på att läsa alla tre böckerna, men läs då Poeten och Blodspår först. Allt vävs visst ihop i Fällan (enligt min man som läst alla tre och som tyckte Poeten var såååååå bra, karlbok??? :-)).

Housden, Maria : Flickan med de röda skorna*** Den här boken handlar om hur en treårig flicka dör i cancer. Såna här sanna historier kan ju ofta bli väldigt melodramatiska, men den här boken hade vissa kvalitéer, den var t.ex välskriven, det märks att Housden faktiskt är författare och har skrivit sin egen historia på ett litterärt sätt. Vilket gör att boken är mycket intressantare att läsa. Sen tar hon upp frågan om livet efter döden på ett lite ovanligt sätt, inte bara, nu är hon i himlen utan författaren söker i ett vidare perspektiv, på ett ärligt sätt. Själv är jag skeptisk till reinkarnation men i den här boken finns det händelser och skeenden som får en att fundera. Samtidigt som det är uppenbart att det kan vara ett sätt att hålla kvar den som dött i ett liv där den inte längre hör hemma, att acceptera att det som skett har skett.
Sen skriver Housden några väldigt tänkvärda och framförallt ärliga ord " Jag visste att det hade funnits en tid i mitt liv när jag inte alls tänkte på smärta och lidanden - varken min egen eller andras. Jag hade trott att folk själva bidrog till att dra på sig alla möjliga problem. Jag hade känt mig överlägsen och ansett att medkänsla handlade om att tycka synd om dem som inte hade lika perfekta liv som mitt eget." Oj så många människor jag mött som tänkt så, utan att naturligtvis säga det högt. Dessa människor ifrågasätter ofta nånting man gjort, underförstått, hade du gjort på ett annat sätt hade du inte varit sjuk... Och jag har även hört en kvinna säga: vad är det som gör att vissa råkar ut för allt möjligt hela tiden? och andra (underförstått jag själv) inte gör det? Om orden Ödmjukhet och Välvilja var mer utbredda tror jag inte att såna tankar skulle florera som de gör. Den som sa det fick sen ett sjukt barn, jag skulle tro att hon nu förstått vad ordet Slumpen betyder.
Jag sträckläste boken och blev faktiskt tårögd flera gånger, men kände mig konstigt nog stärkt när jag läst ut den. Kanske blev jag lite mer ödmjuk och tacksam inför det jag har.......och kan njuta ännu mer av Livet och Våren.

Indridason, Arnaldur: Mannen i sjön*** Den här boken var helt ok men inte mer. Indridasons första två böcker handlade mer om Islands natur och den här handlar mer om dess politik, och jag föredrar det som skildrar naturen. Det var exotiskt men inte den spionpolitik som skildras här och som är sig lika i alla länder. Och så detta Stasi, gör alltid att man ryser.......

Jungersen, Christian: Undantaget****(*) Ännu en otroligt bra bok! Tjock men jag sträckläste den på en och en halv dag. Och den var verkligen värd att läsa. Den recenseras som en bok om mobbing och ok, det är det. Författaren har verkligen lyckats och javisst, när jag söker på Google hittar jag genast rubriken: jag har också varit utfryst. Vilket jag förstod när jag läste. Ingen som inte varit utsatt kan förstå det subtila i utfrysningens mekanismer. Nu får man se detta från olika vinklingar vilket är intressant plus att ämnet folkmord också speglas vilket det också är intressant. Att det inte blev en femma beror på att boken trots allt är lite rörig. Nånstans blir det ändåtvå böcker i och med att den dessutom i stort sett också är en deckare och skulle kunna filmas så och slutet.......naturligtvis tillrättalagt för deckargenren. Nej det störde mig en aning. Men å andra sidan är det ju så nu för tiden att det måste till spänning för att förmedla nånting. Och om det får folk att läsa den här boken och lära sig nånting om mobbingens fruktansvärda konsekvenser så är det ändå ok för mig. Om boken hetat "mobbing på en arbetsplats" hade inte många läst den. Ett plus för diskussionen om ondskan. Ett minus för händelserna i Afrika som både skildrades och inte.......Människorna är verkligen otroligt väl skildrade och det är för väl att boken är så omfångsrik, annars hade vi inte fått veta ens hälften........

Jungstedt, Mari :Den inre kretsen *** Jungstedts böcker är läsvärda eftersom man vill sträckläsa dem. Den här historien var väl aningen skruvad så det är tveksamt om den är värd tre stjärnor, men ok, jag ville läsa ut den på direkten så det talar väl för att den var värd det.........Lite mindre Gotland än vanligt kanske men men........

Juslin, Emma : På barrikader av glas **** Efter att ha läst början av det första kapitlet i den här boken tänkte jag ge upp, eller hör här: Väckarklockans brölande prrrr ekar mellan väggarna som pistolskott vid en skenavrättning Jag ryste! skulle den fortsätta med metaforer i samma outhärdliga töntiga stil så ville jag då inte läsa vidare. (Det som fick mig att fortsätta var blott det faktum att jag börjat på och genast avslutat tre böcker på raken, en var jätteskum och två hade jag läst förut kom jag på efter ett tag. Meningen i en av dem "hon var den första som bar herrbyxor" eller nåt sånt fick mig att vakna upp för vem kan glömma en sån mening???)
Nåväl, jag fortsatte och blev mer och mer fascinerad. Jag fascinerades av språket, dialogerna och tankedialogerna, precis vad en femtonåring skulle kunna säga och tänka i dag. Reklambudskap blandat med mumintroll och ett visst mått av djuraktivism, allt som rör sig i en ung människas huvud, sagor påverkan engagemang....... Författaren kommer från Finland, och berättelsens jag är tvåspråkig. Några meningar är på finska och man fattar inte ett dugg av det men det liksom gör ingenting. Och boken är genuint finsk i sitt uttryck. Juslin har naturligtvis skrivit den på svenska men det finska finns kvar och ingen har petat i det. Alltså markerar eleverna där på gymnasiet, de räcker inte upp handen, de har hissa och matta och psykka, inte.......ja ni fattar. Och de har samma problem som tjejer i övriga västvärlden. Jag känner till viss del igen mig från min egen tonårstid för över 30 år sen. Känslan av att världens skuld vilar på ens axlar t.ex Dock var anorexi och bullemi okända begrepp på den tiden, tyvärr inte numera. Boken ger inga direkta svar men en slags öppning........Den var helt klart bra! Borde kunna platsa som en bok för ungdomar att läsa, om de läser mycket vill säga. Annars kanske den fastnar och blir facit för livet och då tror jag att den kan göra mer skada än nytta. Men å andra sidan är ju många ungdomsböcker så mörka att man trevar efter ljusknappen när man läser dem.......:-)

Kangas, Thomas: Ockupanterna **(*) En riktigt bra thriller med nutidskänsla, men skulle det verkligen kunna hända? boken innehöll en oklarhet på slutet vilket drog ner betyget, men annars spännande och välskriven.

Kieri, Katarina: Vem vågar sommaren? **** Vilken bra bok! jag sträckläste den. Innehållet är bara så bedövande vackert skrivet, så enkelt men ändå så.........kraftfullt. Formatet på boken är perfekt och typsnittet för tankarna till äldre böcker som jag slukade som barn. Det är Kieris debut och jag kommer att hålla utkik efter nya böcker av henne.
En sak som är otroligt fascinerande är likheten med Linda Olssons bok Nu vill jag sjunga dig milda sånger. Hur kan två böcker vara så lika och ändå så olika? Likheten är handlingen, ensam kvinna kommer till öde hus och lär känna äldre kvinna som hon får en sällsynt kontakt med. Den äldre kvinnan är excentrisk i någon mån och är med ändå till slutet. Kvinnan som kommer till huset flyr från sitt förflutna och hittar i viss mån tillbaka. Skogen har en viss plats i berättelsen. Så likt! jag finner det omöjligt att någon läst den andras bok och då drar jag slutsatsen att här finns ett mönster, svenska kvinnor längtar efter en modersgestalt, en fri vuxen kvinna att anförtro sig åt. Det är mer uppenbart i Olssons roman, medan Kieris å andra sidan innehåller fler personer och ett vanligare liv.
Skulle jag välja mellan någon av böckerna blir det Kieris, där är språket mer komprimerat. Med färre ord skildrar Kieri en utsatt kvinnas ångest. Less is more kan man säga i det här fallet.

Krakauer, Jon : In i vildmarken ** Tunn luft av samma författare var så bra att jag beslöt mig för att läsa även denna. Men blev besviken. De Jack London inspirerade drömmande unga män som flyr ut i vildmarken tilltalade mig inte alls. Jag fick en känsla av att författaren skrev boken bara för att få ägna 15 sidor åt ett av sina egna hisnande klätteräventyr.............

Krusenstjerna, Cecilia von : En spricka i kristallen: ** Omtalad bok skriven av Gyllenhammars dotter. Stackars rika flicka med frånvarande far och hispig mor. Blir inte sedd och flippar ur. Kul? Inte alls........

Larsson, Stieg : Män som hatar kvinnor **** Javisst blev det en fyra för den här boken. Ett intressant sätt att närma sig Harriets öde. Boken var tjock men höll faktiskt hela vägen.....

Lauck, Jenniefer : Visa mig vägen ** Varför varför varför läste jag ut den här boken? Den var så dålig att jag ryser. Ett enda långt medömkande med sig själv som mamma och försök att skylla det på sin uppväxt......nej, det här måste ha varit ett sätt att suga ut det sista ur Blackbird framgången.....Blackbird var ju en väldigt bra bok, såhär skrev jag om den : Jennifer Lauck: Blackbird**** Först var den här boken en trepoängare, men sen sov jag på saken och vips var den en fyra! Varför? Jo, när jag vaknade tänkte jag direkt på den, och det var främst de detaljerade men lågmälda beskrivningarna av de sista åren med mamman som etsat sig fast. Det här boken är en överlevandebok, som så många andra böcker, (Pojken som kallades det osv) men med den skillnaden att här smyger sig utsattheten och övergivenheten på, på ett annat sätt. Det låter inte så farligt när man läser men vid närmare eftertanke får man ändå kalla kårar. Skickligt skrivet med andra ord! Jag ser verkligen fram emot uppföljaren!
och uppföljaren Som stilla vatten var nog också klart godkänd,såhär skrev jag om den: Lauck, Jennifer: Som stilla vatten *** Fortsättningen på Blackbird var inte lika bra som föregångaren. Just Blackbird har jag rekommenderat till många i genren "min olyckliga barndom och hur jag överlevde den" just därför att Blackbird var så osentimental och öppen, jag fick ingen känsla av att den dolde nånting väsentligt. Men med Som stilla vatten var det helt annorlunda, här liknar den mer andra böcker i samma genre, den kändes tillrättalagd i vissa avseenden. Trots det var det intressant att läsa om Jennifer Laucks fortsatta öden och jag blev glad när det ordnade sig till sist. Har du läst Blackbird bör du nog läsa den här också......men den här!
 nej nu måste Lauck sluta älta sitt eländiga liv och ska hon fortsätta som författare bör hon skriva om nånting helt annat, om inte annat så för att skydda sina barn.......Det hon skriver om nu gör hon som sagt inte bättre och bättre utan det går åt andra hållet........

Liffner, Eva-Marie: Imago **** En historisk kriminalroman, precis som Liffners förra bok Camera. Den var också ganska bra och hade en katt som dök upp hela tiden. I det här är det en skabbig hund som får vara den animaliska sidan om man säger så. Boken avspeglas i tre olika tidsepoker och är sällsynt välskriven, med meningar som är helt unika i alla sin enkelhet. Den är liksom både komplicerad och enkel den här boken, läs den så förstår du vad jag menar.....

Lindqvist, Birgitta: Där ingen kan nås *** Läs den här boken, inte för den "relation av svek, svartsjuka och hat -- ett mörkt passionsdrama" (citat adlibris) som den innehåller, utan för dess insikt i hur Kina var mitt under brinnande kulturrevolution. Där ligger bokens styrka, inte i historien om en naiv kvinnas isolering i en främmande stad och en upplösning 12 år senare som snarare förtar intresset än löser upp knutar som alla tänkande läsare anat ganska omgående. Annars skulle den fått en fyra, men men.
Både mor och dotter (se nedan) är fascinerade av Marguerite Duras, något som faktiskt kändes bra att läsa om, när man nu som jag gjorde, läste bådas böcker i samma veva. Igenkänningens glädje kallas det kanske......
Men som sagt, Kina är intressant nu, "hett" kanske man kan säga och den här boken gör bilden lite tydligare, blotta tanken att folk citerar Maos skrifter vid stoppljusen ger ju vissa insikter om hur stämningen var under kulturrevolutionen.......

Lindqvist, Elin: Tre röda näckrosor **(*) Elin Lindqvists bok Tokyo natt tyckte jag ganska bra om, men den här boken kändes mer som ett experiment. Det är två parallella handlingar, helt skilda från varandra, den ena utspelas i Japan och den andra i Vietnam. Man förstår ju genast att de kommer att flyta ihop på slutet men jag tror att boken skulle ha vunnit på att vara som andra böcker jag läst, att man får läsa slutet först och sen i återblickar får se vad som lett fram till början dvs slutet. Men iofs, de två historierna är så väsensskilda från varann att det kanske inte skulle ha gjort saken bättre. Det jag känner efter att ha läst boken är att skildringarna från Japan hade jag velat läsa mer om och att skildringarna från Vietnam lämnade mig ganska oberörd. Och är det så här människor möts i detta vårt globala samhälle? Jag tror att det är det Lindqvist vill skildra. Gemensamt med sin mor (se ovan ) har hon tydligen fascinationen över Marguerite Duras, hon nämns i boken.

Looft, Helena : På dina murar *** Den här boken var så pass bra att jag genast skickade efter författarens två tidigare böcker. Den var tunn och snabbläst men trängde in och bäst av allt, slutet hade ett slags hopp....

Läckberg, Camilla : Stenhuggaren*** Faktiskt så gillade jag den här boken.....jag gillade upplägget med två parallella handlingar, de var dessutom lätt att avgränsa från varann genom att den äldre historien var väl uppmärkt med årtal och allt. Språket var lätt som en fjäder, inga krångligheter alls och lite medicinsk allmänbildning kom det med också på ett hörn. Samhällets subgrupper kan aldrig få för mycket uppmärksamhet. Och vad läser folk nu för tiden? jo deckare, så det passar ju bra att få med lite sånt också. Kanske att det helt enkelt hände lite för mycket.......men det var i alla fall rejält spännande där ett tag så den får sina tre stjärnor innan den tog slut. Början var dock väldigt intetsägande så det gällde att komma sig en bit för att inte ge upp......

Malmsten, Bodil:Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig *** Ett lite originellt grepp att ge ut sin blogg i bokform, men bra. Särskilt om man som jag har läst Malmstens blogg ett längre tag men inte lika länge som den period boken omspänner. Men minst lika bra som innehållet är utsidan, boken är helt enkelt vacker med bokmärke i form av sidensnöre och allt. Men gummibandet förstår jag mig inte på alls.......Nåväl, vill man ha en bok med handling och historia och gåta och/eller kärlek är det här naturligtvis inget att läsa, men vill man ha underfundiga tankar i sakta mak så är den helt ok. Eller läs Malmstens blogg vettja

Mattsson, Britt-Marie : Snöleoparden ** En riktigt dålig bok, som jag läste ut enbart för att den speglade politiken i USA. Jag tillhör nämligen dem som inte har sett Vita Huset såpan så jag måste uppdatera mig lite, *S*. Men nej, inget för mig egentligen......

Mazetti, Katarina : Familjegraven ** Nej nej nej, Grabben.....var ju helt lysande men den här verkar vara mest en klagosång över den Olycklige Bondens Taskiga Ekonomi och Arbetsförhållanden eller hur man lyckas bli med barn gång på gång i detta preventiva samhälle......Ett bra försök och säkert med mycket sanning i men jag fick liksom bara ett tryck över bröstet och ville skicka prospekt på omskolning till bonden i fråga, kvinnan bör dock jobba kvar eftersom hon ju har mitt drömyrke!!

McCall Smith , Alexander : Kalaharis skrivmaskinsskola för män ***Alltid lika trevlig är en bok av McCall Smith. Så även denna. Att läsa något bara bara för avkoppling och trevlig samvaro med författaren och hans gestalter, det måste man unna sig för att må bra.....och så är den här boken......en mysig må bra bok som dessutom innehåller en hel del humor hör bara: Hon berättade för henne om barnen: om hur Motholeli hade mobbats och hur Puso hade gått igenom en ganska bersvärlig fas: " Pojkar har sådana perioder", sa Mma Boko. "De kan vara i femtio år." Hahahaha, säger jag bara!.......Vad säger du!?? ;-) Beror kanske på om du är kvinna eller man.......:-)

McCall Smith, Alexander: Filosofiska söndagssklubben *** Nja, vad säga om att Damernas detektivbyrå flyttat till London? Ingen lyckad flytt direkt tycker jag. Här är författaren helt klart influerad av Agatha Christie, den gamla damen som löser gåtor. Och även influerad av sina filosofiska tankegångar som den gamla damen förmedlar. Det är iofs intressant men inte så vanligt nuförtiden med den sortens moraltänkande och det av förklarliga skäl, vem vill lyssna? Ändå är det det och endast det som ger boken behållning. Själva historien haltar betänkligt och verkar skriven mest för att kunna filmas, som så mycket nu för tiden. Nä tacka vet jag den afrikanska upplagan.......

McCall Smith, Alexander: Vackra flickors lott *** Som vanligt en rar och okomplicerad bok, dock med mindre Afrika i sig än föregångarna. Men man vill liksom bara läsa mer ur dessa böcker, kanske för att de är så mysiga som Ester, som jag lånade boken av, sa.......Det är rätt ord, mysiga!!! Sånt behöver man läsa ibland också......

McEwan, Ian : Lördag ***** Det är alltid spännande innan man ger en bok 5 stjärnor, men jag kände att fyra stjärnor blir för lite och varför knussla med paranteser? Lördag får full pott, och varför? Jo den är utmärkt skriven som vanligt, McEwan skriver hela tiden meningar som är så självklara när man läser men de har säkert kostat en hel del tankemöda. "Ett hörn av verkligheten sett ur ett temperament" stämmer så oändligt väl på den här boken. Och gillar man poesi och litteratur får man en del av det också. Det enda som jag inte riktigt kände för och som skulle ha kunnat ge en (*) var dessa kirurgiska och medicinska termer. Ett tag kände jag mig förflyttad till Cityakuten med dr Pratt som medhjälpare, men det är kanske också symptomatiskt, nånstans finns det alltid stereotyper, varför skulle de inte komma in i samtidslitteraturen likväl som i såporna? Ska du läsa en bok i vår, varför inte den här?

Oates, Joyce Carol: Djur**(*) En liten bok som inte gjort så stort väsen av sig, och jag kan förstå varför. Den är faktiskt lite äcklig den här boken, påminner om Tartts Den hemliga historien och faktiskt även om Rösterna av Christa von Bernuth, se nedan. En tröst är att de fick vad de förtjänade i den här boken. Men sorgligt att läsa om hur ondskan hela tiden kan manipulera och hur vuxna människor struntar i att ta sitt ansvar och vara just vuxna inför vilsna ungdomar.Kanske är det det som händer i dag när så många ungdomar, framförallt unga kvinnor, mår dåligt. Deras förebilder, de vuxna kvinnorna, tar inte sitt ansvar utan lever i sin omogenhet bara ut sina lustar hur som helst och ger ingen stadga till det uppväxande släktet. Något som männen gjort i alla tider men nu även kvinnorna.

Olsson, Linda: Nu vill jag sjunga dig milda sånger **** En mycket omskriven bok som jag bara hittade på Ny! hyllan på mitt bibliotek. Kan man kalla en bok finstämd så är det här en finstämd bok. Om vänskap mellan två kvinnor som långsamt får förtroende för varann och sen vågar utelämna sina livs svårigheter för varann. Sådär som man önskar att det kunde gå till IRL och inte bara i fiktionens värld. För den välvilja dessa kvinnor visar varann är ju ytterst ovanlig nuförtiden. Dessutom innehöll varje kapitel en diktstrof i början, tyvärr missade jag att det fanns hänvisningar till varifrån de var hämtade längst bak i boken. Men ett tips är att titta där vid varje nytt kapitel så får du veta lite om dikterna också...... Även titeln kommer från en dikt...

Patterson, James: Smekmånad*** En riktigt romantisk thrillerkomedi om jag ska prata filmspråk, vilket jag iofs kan eftersom den tydligen ska bli film. Korta kapitel och rasande tempo gjorde boken riktigt läsvärd Som film är den säkert ännu bättre. Kvinnan som mördar sina män och agenten som ska stoppa henne = de faller för varann såklart...........Sött och bestialiskt om vartannat.....

Picoult, Jodi :Allt för min syster **(*) Hur är en bok som fram till sista sidorna är en fyra, och sen slutar som en 2,5????? jo den har ett uruselt slut.....en bok som kunde ha tagit upp den otroligt svåra frågan om dödshjälp och donation av organ från levande givare, blev ingenting till slut, ingenting. Länge tänkte jag hiva över den till andra sidan sängen så min man fick läsa den, men nu....icke!!! Synd! för den var lättläst och roligt skriven......

Ringqvist, Lena: Som en tjuv om natten **(*) Det här är en bok som jag kanske kunde ha skrivit en del av själv. Inte allt naturligtvis, min familj var inte religiös på det här sättet även om mina föräldrar gick till bönhuset ibland. Men jag växte upp inom en kyrklig rörelse och känner igen mycket av resonemanget i boken, trots att det är mer tillspetsat än det jag var med om, det handlar ju också om Livets Ord. som ju är en mycket mer extrem rörelse än den jag växte upp i.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om boken.....nån höjdare var det definitivt inte. Den var lite rörig och bitvis ansträngd på nåt sätt, men titeln visar ju på en företeelse som fanns även på min tid. Trots att Ringqvist är 13 år yngre än mig själv och har levt i nästan en annan generation så har hon ändå upplevt just detta uttryck Som en tjuv om natten på samma sätt som jag gjorde. Dvs ångestfyllt. Och det är väl som när man har hårda regler i skolan, de barn som inte skulle behöva lyssna tar till sig dem och blir ännu mer oroliga medan de som borde lyssna skiter i dem.......
Jag tror att det sätt som författaren bearbetar sina traumatiska upplevelser är fruktbara och skulle kunna användas av många med liknande erfarenheter. Dock vet jag inte om svaret är att förbjuda barn att ta del av religion överhuvudtaget. I såfall kanske barn lika väl borde slippa ha föräldrar som skilda och bråkar och har missbruksproblem och är hårda med sina barn också......... Något som jag tror har skadat författaren i lika hög grad.......Och eftersom himlen inte finns på jorden så är det inte möjligt, tyvärr.

Sánchez-Piñol Alberto: Kall hud **(* ) Så här är det, en man kommer till en ö för att vakta den. Där finns en fyr och en fyrvaktare. Natten kommer och en hel hop grodmonster anfaller vaktarens lilla stuga. Efter det blir han insläppt i fyren och varje natt kämpar de båda männen mot grodmonstren, vars blå blod flyter för deras kulor. I början fascinerades jag och anade nån slag filosofisk tanke bakom alltihop, men sen blev det mest våldspornografi av det hela. Och en form av diffust kvinnorförtryck som författaren säkert aaaaaldrig skulle godkänna.det var ju ändå bara ett grodmonster......... Den tredje stjärnan blir för språket, den karga ön beskrivs på ett inträngande sätt som berikar historien........
Den jämförs med Conrads Mörkets hjärta och visst, afrikanerna i den boken betraktades väl med samma ögon, men ingen kommer någonsin att säga: din kalla hud som man säger ditt mörkrets hjärta.........så jämförelsen haltar.......är det här en bok i skräckgenren tro.........i så fall är skräckgenren inget för mig vilket jag iofs redan visste........och slutet :-(............nej den var inte bra.........trots att Yukike Duke rekommenderat den.........

Skugge, Linda: Ett tal min systers bröllop **** Jag trodde aldrig att jag skulle ge en sån här bok en fyra. Men jag kan inte låta bli att göra det!!! Den är helt galet bra! Orden bara trillar ut från sidorna och desperationen blir värre och värre.......Jämfört med Tusen skärvor tillit är den ljusår bättre, även om den är inom samma "genre", vad den genren nu kan heta. Hon skriver ju BRA Skugge! och här finns också stråk av samtidsroman som i dessa rader, rykande aktuella:
Fredrikas filippinska barnflicka brukar passa barnen när de är sjuka. Fast det är Fredrika som vabbar, men hon är alltid på jobbet. Hon tror att det funkar så, för "vaddå barnen är ju sjuka ju och då ska man anmäla det". Vi har bråkat en massa om detta också. Trots att hon jobbar på vänsterpartiet tror hon att man får vabba trots att man samtidigt är på jobbet och får lön.
Jag gillar författare som VÅgar skriva som det faktiskt är även om ingen annan har en aaaaaning om det.....dvs ingen politiker......
Kopplingen till Sylvia Plath är jag tveksam till, jag har inte bestämt mig om det tillförde historien nånting alls. Det är naturligtvis Skugges intention att visa kvinnans ansvar att ta hand om sina barn, även under vidriga omständigheter vilket jag helt håller med om. Och kanske hon menar att man ska ha de åsikterna även om man faktiskt är konstnär och även om man är orättvist behandlad gentemot MANnen, (konstnär eller inte), så är det barnen som är viktigast. Modigt skrivet i så fall.........och mod kan också hjälpa till att ge en stjärna!!!

Smith, Zadie: Om skönhet ***(*) Oj vad bra den här boken var i början. En riktig fyra tänkte jag länge belåtet. Eftersom jag nyss läst boken om rasism (se nedan) var det ännu mer intressant att den avhandlade de svartas situation i USA idag ( och kanske på Haiti). För jag tror att det är det Smith vill skildra. Dagensboks skribent funderade över vad hon egentligen ville och det är min tolkning av det problemet. Senare delen blev dock lite väl förutsägbar och inplanterad med konstiga detaljer, som en tavla som vimsar runt och har sig. Och det vanliga otroheten och den vackraste kvinnan i världen osv. Därför sjönk den hela fyran.

Swanberg; Lena Katarina: Sorgfågel, Annika Östberg berättar om sitt liv *** Alla har ju hört talas om henne, hon som suttit så länge i fängelse i USA, helt oskyldig. Jag har alltid undrat hur i hela friden det kan gå till och nu har jag läst boken och förstår hur i hela friden det kan gå till. Boken ger sken av att berätta allt och jag tror att det mesta är med, men som alltid när jag läser böcker av människor som begått brott slås jag av lättheten i att hitta förklaringar. I den här boken var det väldigt många förklaringar om man säger så. Någon riktig sympati för offren hittar man aldrig.
Det var i alla fall en fascinerande bok och belyste både hur det kunde hända och varför straffet blev så hårt. Jag fick även en bild av Annika Östberg som gör att jag tror att hon som fri skulle kunna tillföra samhället en hel del, hon har helt enkelt blivit en mycket bättre människa i fängelset ( verkar det som i alla fall) och verkar vara en mycket mer sympatisk person än jag uppfattat henne tidigare......Boken var tjock men lättläst.......intressant!

Ullman, Linn : Ett älskat barn**(*) Ibland läser man böcker som är så pass dåligt uppbyggda att man känner att man skulle ha kunnat skriva dem själv. Jag menar, man är ju inte nån författare bara för att man läser mycket böcker och för att man önskar att man kunde skriva. Och man är ingen författare för att man har kända föräldrar heller. Tycker jag att jag märker när jag läser den här boken. Allt är liksom förutsägbart. Ingenting leder nånstans utan man vet hela tiden vad som ska hända, att pojken dör. Och kanske att författaren med det ytterst vill försöka skildra mobbing, för det är ju det det handlar om, men lyckas hon när det står i en recension att den oskyldiga leken förvandlas,,, vaddå oskyldig!?
det är nog ändå skildringen av just mobbingen som ger den halva trean. Jag har ju en teori och det är att barn som mobbar har skaffat sig tillåtelse för det av de vuxna, vilket också sker i den här boken. Det gillar jag att det kommer fram.
Annars ger boken ingenting, vissa meningar är så banala att de....just det, skulle kunna var skrivna av någon som önskar att de kunde skriva......men det stannar vid en önskan. men som sagt, ärligt skildrad mobbing är alltid motiverad att läsa om......så......
Boken har fått uppmärksamhet enbart för att det är Bergmans dotter och man tror att det handlar om honom, men bortser man från det så är den ointressant. Som någon skrev att boken borde ha börjat där den slutar, när de tre döttrarna återvänder. Jag håller med!!!!

Wahlberg, Karin : Blocket*** Som alltid en bra Wahlberg. Universitetsvärlden som jag känner till sen förut och sjukhusvärlden som jag känner till sen förut...kan det bli högre igenkänningsfaktor? Kanske att intrigen var lite konstig, men samtidsskildringen står över den......

Winspear, Jacqueline : Maisie Dobbs ***(* )En ny deckarstjärna är Jacqueline Winspear. Det här är tydligen första boken om Maisie Dobbs, en deckare med psykologisk inriktning i 1930- talets england. Och det är just den där psykologiska inriktningen som ger den mer än tre poäng. Tidvis var den tradig, mest när hennes bakgrund skulle rabblas upp ( vilket gör att jag tror att det är första boken av flera) men själva gåtan var inte så dum. Och så de där psykologiska slutsatserna............nästa bok (om det kommer nån) ska jag verkligen också läsa......

Woodrell, Daniel, Gryningen kommer aldrig åter**** Usch vilken otrevlig bok det här var. Och ändå så läsvärd. Det är som att lojt titta på en svår misshandel genom en ljudisolerande, dåligt putsad ruta. Man kan inget göra och den som misshandlas vill inte ha hjälp, känns det som. Därför att det som sker är det vanliga det invanda det trygga trots allt våld och smärta. En bok som inte lämnar en oberörd men som man önskar att man inte hade läst........Och ok jag håller med: den är en hårdkokt tragedi för tjugohundratalet. Välskriven och krass så man slutar med ett hål i magen.......ett ångest hål.

Zweigberk, Helena von: Tusen skärvor tillit ** Nja, inte var det här någon höjdarbok direkt. Varför läste jag ut den då? jo därför att jag tror att von Zweigberk lyckats med att skriva en samtidsroman. Det är lite såhär många förhållanden fungerar idag. Och jag måste säga att jag tycker att föräldrautbildning skulle vara obligatorisk för alla, inte bara för adoptivföräldrar. Nån skulle ju verkligen ha talat om för pappan i det här sammanhanget att han är viktig för sitt barn och barnets mamma, hela tiden!!!!



De bästa böckerna 2006


Bernuth, Christa von: Då blev du tyst ***(* )


Connelly, Michael : Poeten ***(*)


Diski, Jenny: På tunn is - en resa till antarktis****


Abu-Jaber, Diana: Nymåne ****


McEwan, Ian : Lördag *****


Auster, Paul: Dårskaper i Brooklyn****


Skugge, Linda: Ett tal min systers bröllop ****


Kieri, Katarina: Vem vågar sommaren? ****


Didion, Joan: Ett år av magiskt tänkande ****


Olsson, Linda: Nu vill jag sjunga dig milda sånger ****


Woodrell, Daniel, Gryningen kommer aldrig åter****


Liffner, Eva-Marie: Imago ****


Juslin, Emma : På barrikader av glas ****


Jungersen, Christian: Undantaget****(*)


Delillo, Don: Vitt brus****



Smith, Zadie: Om skönhet ***(*)


Fredrickson, George M: Rasism, en översikt ****


Winspear, Jacqueline : Maisie Dobbs ***(* )


Henriksen, Levi : Snö ska falla över snö som fallit ****


Larsson, Stieg : Män som hatar kvinnor ****




Av violen - 14 december 2009 10:45

 2005 års böcker

 

 

Airth, Rennie : Blodröd våg*** Den fristående fortsättningen på suveräna Mörkets flod, som jag brukar benämna en av de bästa deckarna jag läst. Den här boken var inte lika bra men helt ok om man säger så. De fick tag på mördaren till slut men det satt hårt inne.....och slutet var dramatiskt som alltid nu för tiden, är det inte jordbävning så är det eldsvåda eller nån annan form av fruktansvärd olycka som ofta ändar mördarens liv eller i alla fall skadar personen allvarligt....väldigt verklighetsfrämmande skulle jag vilja påstå. Vad hände med "gripandet gick odramatiskt" som man så ofta läser om IRL?????? En fördel med den här boken var längden, den tog inte slut direkt och var ändå inte tradig att läsa. Men intrigen, tja........

Ali Monica :Brick Lane: **** Äntligen en riktigt riktigt bra bok! Intressant historia och mycket bra skriven! En sån där bok där man vill läsa varje mening för att inte missa en rolig formulering eller en underfundig replik. Och hela boken håller samma höga standard! Den beskriver både en muslimsk kvinna och en invandrad kvinna, i samma person. Parallellt löper hennes systers historia hemma i Bangladesh och tillbakablickar ger deras uppväxt och hur deras mamma hade det. Sen är det huvudpersonens döttrar som tar vid och deras problem i det nya samhället. Nånstans ser man en utveckling i dessa historier, kvinnans utveckling. Allt väl maskerat i en underbar prosa.
Jag rekommenderar verkligen att läsa den här boken. Det är en befrielse att få läsa en mer nyanserad bok om islam. Sensommarens bok helt klart!!!

Auster; Paul: Orakelnatten **** Historien i den här boken tilltalar väl alla som läser böcker, författaren som skriver om en som författar.Här har Auster också med fotnoter, dvs författaren i boken skriver mer uttömande om olika saker i fotnötterna. Detta fanns även med i Idéernas grotta och jag undrar om det är ett nytt stilgrepp inom litteraturen. I vart fall tillför det faktiskt berättelsen en hel del, jag uppskattade det i alla fall. Auster är alltid Auster och alltid bra, så är det bara.....

Bourdouxhe, Madeleine : Gilles kvinna ** Märklig bok som jag lånade av impuls.

Caldwell, Ian & Thomas, Dustin: Den sista hemligheten**** Vet du nånting om renässansen, har du läst vid universitet och gillade du Da Vinci koden, då är det här boken för dig. Jag tillhör dem som läste Da Vinci koden direkt den kom, innan jag fick veta (hm) att den var så fantastisk som den var (hm) så jag var inte påverkad utan tyckte att den var bara medelbra.
Den här boken är alltså bättre än den i mitt tycke. Kanske för att den hör serverar en historia som faktiskt skulle kunna vara trovärdig och är den inte det spelar det ju ingen roll, intressant var det i alla fall. För en renässansälskare måste det ju vara en guldklimp, en massa filosofer och andra nämns och citaten haglar. Så om man känner till dem måste man ju få en igenkänningschock. Själva historien är faktiskt också intressant och personerna betydligt mer komplexa än i Da Vinci koden. Jag lyckades inte riktigt hålla isär alla, mest för att jag slöläste boken i början, vilket var synd. Jag gillar forskning och här får man verkligen en inblick i dess väsen!
Det här är boken för dig som vill ha nånting att bita i! Och så räcker den ju ett tag också!

Coupland, Douglas : Hej Nostradamus *** Jag har ju börjat gilla Coupland väldigt mycket, mest för att han sätter fingret på nutiden på ett väldigt utmanande sätt. Den här boken var inget undantag men den nådde liksom inte ändå fram. Det är ju alltid ett bra grepp att låta människor komma till tals från sin egen synvinkel men jag undrar om inte Coupland gör upp med sin egen religiösa ungdom???? Jag vet inte hur dokumentär den här boken är, har nån massaker liknande bakgrund eller? men det är inte massakern som är det viktiga utan religionens (onda) makt över människor. Intressant iofs men det blev lite spekulativt efter ett tag....jag hade väntat mig mer av boken måste jag säga.......

Det finns 43 träffar på boken i Google. Kanske att jag skulle ha läst dem innan jag skrev här men jag kan inte låta någon tid gå till spillo för att tipsa om den här boken. Den är utgiven av En bok för alla och kostar 35 kr hos Bokus. Tro mig, det är den verkligen värd!!!! Signaturen karin har tydligen haft samma upplevelse som jag av boken..........och jag håller med henne: Läs den!!!!!
(Att den inte får fem fullt ut beror på att de litterära kvalitéerna inte riktigt håller måttet och att man ibland inte vet vad som är nu och då.........)

DeWolf, Rose: De tio dummaste misstagen klyftiga personer gör.**** Det här är en bok för alla och då menar jag alla....Men ska du läsa den, ta god tid på dig! Såvida du inte läser bara de misstag som passar bäst in på dig....För här hittar alla igen sig själv. Genom att svara på påståenden i början på boken kan man nämligen få en vink vad för slags person man är och sen får man goda råd för hur man ska göra för att, förhoppningsvis, må lite bättre. Något som jag gillade var att skaffa sig en försvarsadvokat! Har man som jag haft en åklagare på axeln sen tonåren, så behöver man nog en försvarsadvokat!! när åklagaren säger: varför gjorde du så och si och hur kunde du? då säger försvarsadvokaten, men stopp där, så här var det ju, då var det si och så för dig och det var ju inte konstigt att du handlade som du gjorde och så inser du att det faktiskt fanns förmildrande omständigheter även för dig! Jag brukar ju säga att välviljan är borta i samhället, men i det här fallet ser du på dig själv med största välvilja och tolkar allt till det bästa.....Låter bra eller hur? om du nu är en sån person alltså, vissa skulle behöva en åklagare istället för de äger visst bara försvarsadvokaten, dvs de som aldrig någonsin tycks göra nåt fel!!!! men de har säkert inte höga poäng på frågan som rör just det heller (såvida man är ärlig och är man inte det är det ingen mening att läsa boken!!)

Dirie, Waris : Smärtans barn*** Jag har läst de två andra böckerna av Waris och därför läste jag även den här. Intressant och upprörande, även om det är en fackbok skulle jag vilja säga. Könsstympning är fruktansvärt och det står en hel del om Sverige i den här boken också. Vill du bli upprörd så läs den, annars kan du läsa den för att få veta lite om sakernas tillstånd, nu här år 2005 i Sverige och över världen.

Ekman, Kerstin: En stad av ljus **** Sista delen av kvinnorna i staden. Den har tagit lite tid att läsa men den var lika bra som de andra tre. Fast att den drog ut så på tiden gjorde att jag inte riktigt mindes början. Jag rekommenderar att läsa alla böckerna efter varann på en gång (det kanske tar ett par månader men det är det värt, tro mig).

Enquist, P-O: Boken om Blanche och Marie*** Den här boken var lite förvirrande men i dessa feministdagar måste jag säga att den var ändå intressant, den utspelar sig ju under suffragetternas tid och de är ju några jag beundrar, så då kan man ju förstå vad Blanche och Marie levde under för betingelser. Och det att kvinnor var hysteriska och experimenten med kvinnors kroppar, nånstans ringer det ändå en klocka att kvinnokampen är på tillbakagång....eller hur mycket har hänt på dessa år sen Marie Curie fick sina nobelpris och förlorade sin heder och kvinnor hölls instängda för sitt utlevandes skull. Nu för tiden hålls många instängda i arbetslöshet, förtidspensioner och lugnande tabletter, vad är egentligen skillnaden??? så tänkte jag när jag läste boken och det var intressanta tankar för nånstans har kvinnorna fått ta ett rejält steg tillbaka och vad beror det på??? tål att tänka på.....men boken var lite.....konstig! Vet inte riktigt vad som gjorde mig betänksam men lättläst var den inte......

Eriksson Kjell: Prinsessan av Burundi ** Prinsessan av Burundi såg jag verkligen fram emot att läsa då den varit mycket omtalad, bästa deckare 2002 osv. Men då var det inte många bra deckare som skrevs det året måste jag säga. Jag skulle vilja säga att Eriksson vill beskriva klasskampen men lyckas inte....eller klasskampen och klasskampen, arbetaklassen kanske och hur en brottsling blir till men det blir liksom inte bra.

Fossum, Karin : Mordet på Harriet Krohn ** För första gången har jag köpt en bok enbart på titeln........jag gillar ju egentligen inte Fossum och den här boken var väl sådär. Ska jag vara ärlig så hoppade jag lite på slutet t.o.m Den gör sig säkert väldigt bra som film däremot, eller TV serie om det kommer en sån. Men jag blev lurad av Namnet!!! :-)

Fowler, Karen Joy: Jane Austen-klubben*** För att får full utdelning av den här boken bör man ha läst Jane Austen och inte bara, som jag gjort, sett hennes böcker filmade på TV. Jag hängde alltså inte med i de litterära resonemang som fördes i boken, men å andra sidan så var det bara en bråkdel av vad som hände så det kanske inte spelade så stor roll. Men det kunde ha blivit en fyra i så fall, nu blev det bara en vanlig kärleksroman....tyvärr!

Gardner Katy:Att förlora Gemma: ** Även den här boken har jag sett fått höga betyg och visst, jag sträckläste även den här men tycker att den är lite väl tonårsaktig för min smak. Fast faktiskt, jag tror att den skulle kunna vara sann, tyvärr.

Haushofer, Marlen : Väggen ****(*) Det är inte ofta jag läser en bok som jag säkert vet att jag aldrig kommer att glömma men det här är en sån bok. Den kom ut redan 1968 och har väl legat i min mentala att läsa lista sen dess men först nu har jag läst den......och du som också tänker läsa den....avsätt tid för du vill bara veta hur det går. En fascinerande skildring, som det står på försättsbladet: Är detta en skräckvision av världen efter en kärnvapenkatastrof eller en psykologisk studie av ett slags sjävvald autism, en plågad människas sista förtvivlade försök att rädda sig från att bli vansinnig? Eller an parabel om den gudomliga nådens under, som vid världens ände låter människa finna sig själv - trots att det sker med negativa förtecken?

Hayden, Torey : Skymningsbarn**** Den nya boken av Hayden och en till lysande bok av henne. Spännande som en deckare under första halvan, sen blev det liksom lite avslaget, för det här är ju sanna historier och inga påhittade thrillers......
Men som vanligt tänker jag: att hur kan hon bara jobba med dessa sargade barn utan att bryta ihop? Och som vanligt lärde jag mig en hel del också.........Läs den!

Hayden, Torey: Den mekaniska katten *** Vad var det här för bok egentligen? Vill Hayden skriva fantasy? vill Hayden skriva krim? eller vad? jag måste säga att jag förstår inte riktigt........Mest troligt vill Hayden skriva fantasy OCH krim men vågar inte fullt ut av rädsla för att förlora sina vanliga läsare. Därför är boken lätt förklädd till en psykoligisk analys bok, som hennes andra böcker. MEN ungefär hälften är fantasy i dess renaste form och slutet, ja det är det vanliga dramatiska deckarslutet........på nåt sätt blev det varken hackat eller malet men jag var ändå fascinerad.......därför tycker jag att man mycket väl kan läsa den om man gillar Hayden även om den helt klart är annorlunda.......
Länge tänkte jag att Hayden har ett budskap med boken, för eller emot kanalisering t.ex men jag kan lika gärna ha fel......

Hayden: Torey : Tigerungen *** Javisst var det här en bra Hayden, kanske framförallt för att man lärde känna just Hayden mer än i de andra böckerna jag läst. Lite befriande att läsa att även Den Stora Psykologen kan göra misstag, eller gör hon det egentligen? Visst, hon beskriver hur hon sviker, undanhåller upplysningar m.m Men allt blev ju ändå bra till slut eller? I den här boken inser man mer än i de andra att hon har en yrkesroll och det är därför hon orkar med dessa barn, något jag undrat över när jag läst de andra böckerna: hur orkar människan? Nu inser jag varför hon gör det.

Henschen, Helena: I skuggan av ett brott ** Jag hade så höga förväntningar på den här boken eftersom jag hörde en intervju med författarinnan i våras. Men jag blev så besviken. Jag tycker inte alls att hon lyckades förklara varför brottet skedde och inte heller direkt ge någon beskrivning av varför det blev en sådan familjehemlighet. Det var mest en historisk lektion i hur arbetarrörelsen växte fram (?) och jag fick vibbar till filmen "Den store Gatsby", hur det rika folket levde, blassé på livet och med drogerna för att förgylla detsamma en aning. Synd för jag var nyfiken på boken.

Hoffaman, Corinne: Den vita massajens dotter ** Den vita massajen var väl intressant på sitt sätt, mest för att man fick veta lite om hur massajer lever, men den här var ju bara en lång försvarsskrift över hur författaren lämnar allt bakom sig.......

Holm, Gretelise: Ett hjärta till Maria ** Jag har länge tänkt läsa den här boken eftersom den handlar om en flicka som väntar på ett nytt hjärta. (Och böcker om transplantation och transplanterade är ju högprioriterade som intressanta hos mig.) Den har t.o.m en bild av ett riktigt hjärta på omslaget. Men ämnet var mer en ursäkt för att författaren skulle kunna skriva en samtidskritisk ungdomsroman, inget fel på såna böcker men det intressanta ämnet (transplantation) kom liksom bort i allt det andra....nu är det säkert rätt skildrat iofs, i den åldern är det inte sjukdomar som upptar ens tankar direkt. Jag har ju varit sjuk själv i hela mitt liv men kan inte påminna mig om att jag funderade särskilt mycket över det under tonåren. Ok jag orkade inte som andra men eftersom jag var befriad från gynmastik så behövde jag inte jämföra mig med andra så mycket, och mina intressen var tidigt att läsa och skriva och lyssna på musik så jag led inte speciellt av min sjukdom. Det är nog samma för flickan i boken och därför är den trots allt trovärdig.

Hussaini Safiya: Dömd att stenas *** Nu har jag läst minst tre böcker om Afrika och förundras över att det nu, på 2000 talet, är så fullt av vidskepelse och övergrepp och fundamentalism. Den här boken handlar om kvinnan som alla läst om, hon som dömdes till stening pga att hon blivit gravid utom äktenskapet. Men sen frikändes hon (tack och lov). Boken var bra, väldigt upplysande om hur man ser på sexualitet i Nigeria. Safiya stod länge emot den gifte mannens påtryckningar men sen han väl gett henne kärleksnötter (?) försvann allt motstånd och hennes fötter gick till hans hydda, trots att han inte talat med hennes far om äktenskap. Ganska oskyldig var hon med andra ord.........Och han behövde ju bara neka till faderskapet, blodprov för att fastställa sånt verkar inte ha nått fram till Afrika än...........Ok, jag låter fördomsfull men hallå! hur ligger det till egentligen?
Indridason, Arnaldur : Änglarösten *** Den tredje Indridason som jag läser på kort tid, och den här boken var också bra. Inte lika bra som Kvinna i grönt som jag tycker varit den bästa hittills, men i klass med Glasbruket. På nåt sätt är det mindre Island i den här romanen än i de förra vilket jag tycker är synd. Det blir mer bara deckare då. Historien var också väldigt medioker med lite väl mycket vanliga deckaringredienser, väldigt lite island där. Men bortser man från det var den helt klart läsvärd, vilket jag förstod att den skulle vara. Därför såg jag till att låna den snabbt!!!

Indridason, Arnaldur: Kvinna i grönt ***(*) En riktigt bra deckare som utspelar sig på Island. Bara de ovanliga namnen gör den intressant och den var faktiskt spännande i stort sett hela tiden. Kanske att kringhistorien med kriminalpolisen Erlendurs privatliv känns aningen krystad och det var nog mest den som gjorde den fjärde stjärnan tveksam, det finns en gräns för hur många gånger man kan skriva Hur mår Eva Lind? innan det blir för tjatigt......Alltså tvärtom mot många andra deckare där själva kringhistorien är det intressanta. Ok, slutet var kanske förutsägbart men ändå inte riktigt trots allt......nej den var bra den här boken.......

Indridason; Arnaldur : Glasbruket*** Visst, den här debutromanen är också bra men jag förstår varför "Kvinna i grönt" också fick pris, den är faktiskt ännu bättre! Jag kanske skulle ha uppskattat den här boken mer om jag läst den först, men trots det så var den bra. Helt klart en läsvärd deckare.

Ingemarsson, Kajsa : Små citroner gula** Vad säga? En romantisk komedi i bokform.

Ingemarsson, Kajsa: Den ryske vännen** Ok, visst, den här boken var lite annorlunda och gav viss insyn i spionarbete, men efter att ha sett otaliga spionfilmer så var det på spionfronten intet nytt för min del i alla fall. Och dumma blondiner känner man ju till redan, både manliga och kvinnliga och med varierande hårfärg. Nä, min första Ingermarssonbok tenderar att bli min sista om ingen lyckas övertyga mig om motsatsen

Isaksson, Ulla: Boken om E **(*) En bok som jag länge tänkt läsa eftersom den handlar om författarinnans make som har Ahlzeimers sjukdom. En fruktansvärd sjukdom är det, och det var mycker som jag kände igen i boken eftersom min egen mor gick bort i den sjukdomen 2000. Den var såklart bra skriven, Ulla Isaksson är ju författare, men något som jag inte kunde med är alla dessa drömmar som tar upp massor av sidor och vilket jag personligen inte tycker tillför nånting till berättelsen. Det finns ju även en film ( En sång för Martin) baserad på boken och en del gick att känna igen från den......men ändå lyckades inte boken beröra mig riktigt.....Jag vet inte varför, kanske för att den ändå, trots ett visst mått av självutlämnande höll en slags distans.......Intressant var dock kapitlen om hur det tidigt visat sig att blodtrycksfall gjort E lite förvirrad, kanske ett sätt att tidigt upptäcka sjukdomen och sätta in bromsmedicin nu när det börjar finnas sådan.

Ishiguro, Kazuo: Never let me go*** Den här boken var jag så nyfiken på att jag t.o.m köpte den för att få läsa den snabbt! Den sägs handlar om donationer av organ, men ju mer jag läste desto mer inser jag att det bara är ramhandlingen. Den här boken är helt enkelt en dystopi (mörk framtidsskildring) om hur en framtid kan se ut när etiken och moralen gett vika för andra värden. Sen är det också en slags kärlekshistoria mer än en donationsskildring. Dessutom bör ju en njure vara det första man donerar, hur kan man då ha problem med njurarna efter den tredje donationen??? dålig research eller vad? men det talar också för att det här är inte ett inlägg i donationsdebatten utan det handlar om nånting helt annat. Jag gissar kloning av människor men jag kan ha fel..........(vilket jag inte har efter att ha hört boken debatteras på radion den 4 november)
Varför titeln inte är översatt förstår jag inte heller, är det början på att boktitlar kommer att gå samma vägar som filmtitlar, dvs sluta att bli översatta???

Janouch, Katerina : Anhörig **(*) Tja, vad säger man om den här boken? Först var det underbart och sen blev det samma samma samma hela tiden, ömsom vacker man, ömsom full man. Sen när boken nästan var slut blev det vårdsökande man på några sidor och så plötsligt var allt underbart igen......och bara vacker man blev kvar. Hur det gick till får man däremot inte veta, ok några behandlingshem och så var det klart.......Den skildrar mycket väl hur det är att leva och ha barn med en alkoholist men inte hur det går att komma ur det. En förklaring kommer när man inser att den vackre mannen själv har läst och godkänt allt som står där......Trots det har boken ett driv som gjorde att jag ville läsa ut den, därav den sista stjärnan. Men det är nog snarare en bok för den som vill titta på en alkoholistfamilj än en bok för den som är mitt i det och vill ha goda råd.......

Jungsted, Mari: I denna stilla natt *** Deckare nr 2 av Jungstedt. Och den här var lite bättre än den förra, men mer en bok att läsa som avkoppling än att den ska ge något mer. Kärlekshistorien som fortsätter från den förra boken blev liksom bara tjatig tyvärr, men i övrigt var det en oväntad upplösning (kanske!) Den handlar ju om Gotland och där har jag aldrig varit och jag måste säga att jag blir inte så sugen på att åka dit heller, böckerna ger ett kargt intryck och vem vet, de kanske skildrar ön på pricken??

Klackenberg, Tove: Påtaglig risk att skada ** Belönad med deckarakademins debutantpris är den här boken, varför kan jag inte riktigt förstå. Fanns det inte så mycket konkurrens kanske? Ok, den handlade om en vårdnadstvist och det kan ju vara intressant, det har ju kommit fler böcker om åklagare på slutet, så det finns väl ett behov av att se den sidan av saken kanske. Men, nej. Den här färgade kvinnan med sin hund som ständigt lägger tassen över hennes (eller hennes älskares) vänstra (eller var det högra) fot tror jag att jag klarar mig utan. Och slutet, hallå! Har alla deckarförfattare nu för tiden läst Sprängaren tio gånger eller vad? Nej, nästa bok av Klackenberg får nog vara för mig även om den redan kommit ut......

Krakauer Jon:Tunn luft: **** Att jag läser den här boken är ganska otroligt. Jag har aldrig någonsin varit intresserad av bergsklättring och/eller Mount Everest. Men jag har läst en del positivt om den här boken och så hittade jag den på loppis och slog till. Och sträckläste den! Vilken fascinerande bok!!! Aldrig trodde jag att jag skulle fångas så till den milda grad av en samling vansinniga äventyrares öde. Boken är spännande helt igenom och jag kom på mig själv med att kolla in kartan i början för att se vilka ställen författaren beskrev, helt otroligt. Vill du läsa nånting väldigt annorlunda ska du läsa den här boken.......

Krauss, Nicole : Kärlekens historia**** En bok som fått så mycket goda recensioner måste jag ju bara läsa.......och den var faktiskt riktigt bra. Ingen sträckläsare kanske vilket gjorde att jag tappade bort mig litegrann i mitten och var tvungen tänka efter riktigt för att veta vem som var vem, men den var lite annorlunda och väl värd den tankemödan.

Lindgren, Torgny : Dores bibel **** Det här är nummer tre i Torgny Lindgrens triptyk (altartavla med en mittdel o två fasta el rörliga flyglar, tredelat (bild)konstverk i allmänhet, enligt Bonniers svenska ordbok 1990) som speglar västerbottens inland med dess invånare. Första delen, Hummelhonung, fick det här omdömet av mig 2000:
Torgny Lindgren: Hummelhonung **** Vilken fantastisk bok! Den speglar det västerbottniska kynnet på pricken! Och det är tack vare det som den får sina fyra stjärnor, de olika kroppsvätskorna hade jag gärna avstått ifrån....
och del två Pölsan var bara ännu bättre 2002:
Torgny Lindgren: Pölsan ***** Lysande! Den här boken kan vem som helst läsa, tro mig! Början var medryckande, sen blev den lite trögare det måste erkännas men den riktigt doftar Västerbotten. Trots att jag personligen hatar pölsa så blev det en fempoängare. Den är skriven med lätt hand och humor och innehåll som kanske är lite väl västerbottnisk, men vem har sagt att det är fel att lära sig nåt om vårt avlånga land?
Hur är då trean, Dores bibel? Såklart är även den sååå bra, men riktigt fem poäng blir det inte ändå, kanske för att historien inte lyckades beröra mig som de föregående gjorde. Och bilderna var malplacerade tyckte jag liksom namnteckningen....även om jag inser att det finns djup i boken som kanske gått mig förbi.......men hur många böcker har en lista på att-läsa-böcker? inte så många men ändå........jag är glad att jag äger den bara pga det, även om den just för tillfället är utlånad så jag inte kan ge er det titlarna........Mitt råd är: läsa alla tre och lär er något om västerbottens inland och dess innevånare......

Lindqvist, Sven: Terra Nullius **(*) Efter "Utrota varenda jävel" var jag väldigt nyfiken på den här boken. Men den var något av en besvikelse. Ok, man får veta en hel del om australiens historia och hur aboriginerna behandlats på det mest avskyvärda sätt, men sista delen flummade ut i en massa om konst och obegripligheter. Jag vet inte men det intresserade mig inte alls......

Lindqvist, Sven: Utrota varenda jävel.**** Den här boken har jag haft liggande länge och med jämna mellanrum har jag läst positiva reaktioner på den, men först nu har jag läst den och det berodde på att jag såg att författaren skrivit en ny bok om australiens aboriginer. Då tänkte jag att nu läser jag den......och jag blev helt fascinerad!!! såhär skrev jag på bokpris.com:
Utrota varenda jävel
Sven Lindqvists bok är en kombination av faktabok, essä ,reseskildring, och skönlitteratur. Den handlar om kolonialismen under slutet av 1800-talet och skildrar även författarens resa genom öknen i nutid.
Hur spännande låter det egentligen? Ok, inte spännande alls!
Men tror du att boken är en torr historiebeskrivning misstar du dig grundligt! Här får du veta framförallt två saker: hur rasismen uppstod i västvärlden och hur Joseph Conrads bok Mörkrets hjärta ska tolkas....
Vill du ha en total läsupplevelse föreslår jag att du först läser Mörkrets hjärta och sen Lindqvists bok......jag lovar dig oförglömliga timmar!
Det här är en bok som jag verkligen rekommenderar! Jag fick insikter i rasismens uppkomst som jag aldrig haft förut, rysliga insikter kan jag säga. Hur i hela friden kunde man tänka som man gjorde då????? Enligt Lindqvist var det mycket Darwins teorier om det naturliga urvalet som gav impulser till tankegångarna. Att de finns nu kommer sig naturligtvis av att de fanns då, historien finns fortfarande kvar, liksom inom många andra områden. Men läser man den här boken inser man att ett oerhört snedvridet resnomenang fick fäste och det har inte gjorts upp med det än........Lindqvist ska ha heder för att han gör ett försök!!!

Lundquist, Ulla Carin: Ro utan åror **** Den här boken har fått massor med beröm och jag trodde aldrig att den skulle leva upp till det. Men det gjorde den. Välskriven, med en lågmäld ton och en uppriktighet som får det att krypa efter ryggraden när man läser. Jag hade med mig den och läste på lasarettet medan jag fick järn och miljön kanske förstärkte känslan. Trots att jag lyckas känna en tacksamhet till livet för det mesta, måste jag erkänna att jag kände mig ännu mer tacksam när jag läst ut boken......Läs den! Livet blir aldrig detsamma efteråt.....

Márai, Sándor:Glöd ** Den är skriven på ett lite högtravande sätt som jag absolut inte gillar i vanliga fall men jag blev så fängslad av den att jag bara fortsatte att läsa.......det var rena njutningen och när var det så sist när man läste en bok???? Men så plötsligt blev den jättetrist och förutsägbar och jag var tvungen hoppa och sen blev det bara två i alla fall......

Mayle, Peter: Hotel Pastis: *** En riktigt rar bok för omväxlings skull. Jag har läst författarens namn lite nu och då sista åren och fick för mig att jag skulle läsa nåt av honom. Och den här boken var som en romantisk komedi med två handlingar som plötsligt tangerar varann. Ja det var som att se en romantisk komedi på film, väldigt mysigt för stunden men ger inga varaktiga intryck! Ren avkoppling m.a.o Och det är väl inte att förakta....

McCall Smith, Alexander : Giraffens tårar *** Visst, jag läser den här också fast jag inte gett Damernas detektivbyrå speciellt mycket beröm. Men faktiskt så var den här lite bättre. Och det är ju Afrika som gör dessa böcker läsvärda, afrika som tittar fram mellan och i raderna........

McCall Smith, Alexander: Damernas detektivbyrå *** ????? Den här boken köpte jag i julklapp till min man för att jag så gärna ville läsa den.....och den har ju varit mycket omskriven. Jag läser ju ofta såna böcker just för att jag blir nyfiken. Och det var nyfikenheten som fick mig att läsa den klart. Det enda som jag kunde tänka mig har gjort den till en kultbok (?) är nog att den utspelar sig i Afrika, denna kontinent som fortfarande framstår som vild och vacker, men skrämmande. Och behållningen i boken är just det vilda och vackra, afrika helt enkelt. Gammalt och nytt blandas och damen som har detektivbyrån blir språkrör för alltihop. Däremot är mysterierna helt oväsentliga, på gränsen till banala.......Men som TV serie skulle den helt klart tillföra världen nånting nytt, det moderna afrika med hembygdsstuk!!! Därför ska du läsa den, för afrika i den!!!

Nazer, Mende och Lewis, Damien, Donna: Slav *** I början var den här boken väldigt lik andra man läst, visserligen alltid intressant att läsa om andra kulturer, men könsstympning har man ju läst om många gånger förut så jag var inte så imponerad i början, men efter ett tag började jag förstå att det här händer nu, idag i Sudan och andra länder i Afrika!!!!!! Överfall och kidnappning av unga flickor till slavar i förmögna familjer i stan. Det som amerika gjorde för 150 år sen försigår alltså idag! I Afrika! Mellan folk! Helt otroligt! Helt otroligt!!

Nilsonne Åsa: Vem är det som bestämmer i ditt liv *** En intressant bok i självkännedoms genren. Jag kände dock igen väldigt mycket i boken, mest troligt för att jag jobbat med mig själv under flera år och försökt tillämpa en hel del av det Nilsonne skriver om. Men har man aldrig tänkt i de banorna kan det nog bli lite av en aha upplevelse att läsa den.....

Nilsonne, Åsa: Kyskhetsbältet ** Nej men titeln på den här boken avslöjade för mycket........Nånstans vill man kanske tänka själv vem som är mördaren.

O`dell Tawni: Avvägar *** En bok om en familj i upplösning och om en unga man med orimlig börda eftersom han måste ta hand som sina systrar medan mamman sitter i fängelse för att hon skjutit hans pappa. Inget är vad det synes vara........, det är bara mycket värre.....

Oates, Joyce Carol: Fallen**** Den kära Oates skriver på sitt eget sätt och sina egna historier. Nu en fyra igen. I början var den här boken lite konstig och inte alls intressant tyckte jag men sen blev det ju en annan historia av det hela. Kanske är Oates en amerikansk arbetarförfattare, för det handlar ofta om sånt som man inte ofta läser i andra böcker. Här finns det flera parallella historier och vilken hon verkligen vill berätta vet jag inte riktigt. Men ett vet jag att hon skriver på sitt eget sätt som sagt, om pistolen syns på första sidan är det inte alls säkert att den avlossats innan slutet om man säger så. Det är det som gör det så njutbart att läsa henne, inget planteras utan du får bara helt enkelt lov att tänka själv!

Oates, Joyce Carol: Våld en historia om kärlek**(*) Den här boken kastade jag mig över för Oates är ju alltid Oates...Eller? Jag blev grymt besviken, den kunde lika gärna vara skriven av anonyma Jenice Carson Ohlson, jag fattar inte vad Oates var ute efter med boken egentligen. Hennes böcker som brukar var tjocka och härliga och fulla av intressanta personer. Och den här historien skulle ha kunnat var hur djup och inträngande som helst men det är mer som ett filmmanus utan repliker, de skriver man på plats när man spelar in. Typ. Boken var minst 50% för kort men andemeningen gillade jag trots allt men besviken blev jag. Å det grövsta......

Parrisch, P.J :Spår i snön **(*) En riktigt bra deckare faktiskt, eller kriminalroman som den ju kallas. Visserligen kunde man ana ganska omgående hur det låg till, trots att jag inte läst baksidestexten (vilket jag för övrigt nästan aldrig gör, vill ju upptäcka allting själv ju....). Den var så pass fängslande att jag läste ut den i ett svep....historien var väl sådär och slutet våldsamt som vanligt men den var bra skriven, med enkla medel och framförallt meningar lyckades författaren förmedla en bra bild av det som hände och allt runtomkring, även om det fanns en del klyschor som renderar parantesen kring den tredje stjärnan......

Persson, Leif G W: Linda som i Lindamordet*** Mellan sommarens längtan och vinterns köld förstod jag inte alls, En annan tid ett annat liv var väldigt bra och den här ligger däremellan. Dvs den gick bra att förstå men den hade inte där det lilla extra som En annan.... hade. Dessutom får det sexistiska och lata äcklet Bäckström alldeles för mycket plats. I förra boken var han kul men i den här var han inte ens det. Men ok, den var rolig att läsa och trots sin tjocklek inbjöd den till sträckläsning och det är gör en bok helt ok.......

Pohl, Peter: Sekten *** Eftersom jag är stor motståndare till sekter av alla de slag, blev jag intresserad så fort jag läste om den här boken. Var bara tvungen att köpa den och nu har jag läst den. Men jag tycker inte Pohl lyckas riktigt. Den benämns en sann historia och ska alltså bygga på sant material och det är säkert riktigt, men själva historien är skriven med ett slag återhållet raseri som den inte vinner på. Dessutom känns karaktärerna inte riktigt trovärdiga, jag kan inte sätta fingret på vad det är men kan tänka mig att de sanna personerna har fått byta kön och karaktärer för att inte bli igenkända. Personerna kommer en inte nära och därigenom blir man inte berörd på det sätt som man kunde ha blivit.Något riktigt svar på varför människor söker sig till dessa sekter och blir kvar får man inte heller. Synd för ämnet är onekligen intressant.

Sengül Güvercile: Offrad för hederns skull **(*) Böcker om hedersmord finns det gott om, och den här berättar väl i stort sett samma historia som alla andra, med ett undantag, den danska staten får nästan mer kritik än släktingarna som utförde mordet på författarens ungdomskärlek...på det sättet blir den också mer ett nutidsdokument än andra böcker jag läst i ämnet.

Sjöberg, Lina : Resa till Port Said *** Det är inte ofta jag är så sugen på att läsa en bok så att jag köper den, men det var jag med den här....Så många lysande recensioner jag läst, och då inte bara i Sjöbergs hemmatidning Norra Västerbotten utan överallt. Så jag skickade efter den direkt och läste den omgående....men! Den var inte alls så bra som jag trodde. Ok, visst det är ett vackert språk och en annorlunda historia men jag måste erkänna att jag inte riktigt förstod den.....var det sanning eller lögn eller vad????? Mina förväntningar var en femma men det blev en (knapp) trea......

Somoza, José Carlos: Idéernas grotta: **** Jag tyckte att den här boken var riktigt bra! Jag är ju lite småintresserad av filosofiska frågor, borde nog läsa lite filosofi har jag insett nu, och tycker att boken har en hel del intressanta vändningar och kloka meningar. Dessutom är det ju en deckare med en lite oväntad upplösning....En blandning av filosofi, litteratur och krim. Jag tror inte att den passar alla, men mig passade den!!! På dagensbok finns en recension som kan vara värd att läsa för att få en uppfattning om vad boken handlar om, ifall du nu tvekar!!!

Virdborg, Jerker: Landhöjning två centimeter per natt: ***(*) Noveller som liksom ger en rysningar. Jag brukar inte gilla sånt som slutar i ett tomrum men det här var riktigt bra ändå. Virdborg verkar ha fantasi men också en längtan att skildra relationer, en bra kombination.

Woolfolk Cross, Donna: Påven Johanna **** En riktigt klar fyra var det här! En tjock pocket, över 400 sidor och det kan ju vara alldeles för mycket om boken är tråkig men det var verkligen inte den här.....Den hade ett driv som höll hela vägen! Den var spännande och inte nog med det, man fick sig en historielektion på köpet. Den handlar om 800 talet, medeltiden. En tid som jag avskyr men här blev den plötsligt intressant. Johanna lyckas förklädd till man ta sig ändå upp på påvestolen. Hennes väg dit är kantad av äventyr, mycket för historiens skull förstås, men faktiskt finns det en möjlighet att Påven Johanna har funnits, villket författaren klargör i slutet av boken. Då blev den genast ännu bättre! Sen får man en inblick i den tidens kvinnoliv också.
Jag undrar om det ändrats så mycket på alla dessa år, nu säger vi ju: för att få högre lön, byt kön! det gällde även på medeltiden tydligen! fast då var det för att få människovärde och studier........
Ska du satsa på en bok i sommar så tycker jag du ska läsa den här. Den var mycket bättre än jag trodde........

Voors, Barbara : Mina döttrars systrar *** Tjock var den här pocketboken, och jag sträckläste den, kanske för att bli av med den, jag vet inte själv.......Påminner mycket om Älskade du av samma författare men spänner över för mycket känns det som. I början var den helt klart en fyra men allt eftersom orden blev fler och fler och samma mening återkom gång på gång (något jag har svårt att acceptera) och det kom fler och fler problemställningar att beskriva samt att det yttersta sveket hela tiden svävade över innehållet, förutsägbart från första omnämnandet av namnet XX (intertext Mörkrets hjärta eller,) ........nej till slut ville jag bara att den skulle ta slut. Hon skriver väldigt bra Voors, men till slut blir det för mycket.  minns inte vem........Vad ska det tillföra tro???? Undrar jag......Nån som vet?....

Voors, Barbara: Syster min** Den här boken var väldigt bra fram till mitten ungefär, sen blev den bara bladdrig och pratig och förutsägbar och helt onödig.

Voors, Barbara: Älskade du. ***(*) . Den här boken var riktigt bra, jag blev berörd på ett sätt som jag sällan blir nu för tiden då jag läser böcker. Det är en kärlekshistoria men kan lika gärna vara en historia om relationer...

Östergren, Klas: Gentlemen**** Tur att jag inte läste den här boken när den kom ut 1980, då hade jag missat mycket av de litteraturvetenskapliga intertexterna och begreppen. Men det är ändå märkligt att Östergren använder sig av det vid den här tiden. Boken vänder sig till en helt annan målgrupp än Jack, och det är kanske därför den fallit lite i glömska och vaknar till liv först nu när fortsättningen, Gentlemen, kommer. Jack var folkets roman, det här var elitens. Eller? Rätta mig om jag har fel men så känner jag det i alla fall. Nåväl, det här är en stark roman, välskriven med humor, även om den del saker är lite väl fantastiska, grävandet under huset t.ex Men då ska man ju komma ihåg att det här var överklassens domäner, och den har ju alltid hittat på de mest underliga saker för att slippa ledan och tristessen. Jag läste i Sighsten Herrgårds biografi om hur det på fina partyn i Stockholm ställdes fram en stor gryta med tomatsås, och däri kastade damerna sina handväskor och kokade dem under glada tillrop....så att gräva tunnlar under Stockholm är väl inte värre än det..........

Östlin, Lillemor: Hinsehäxan ** Det här var väl inte en bok som jag tänkt läsa direkt men den fanns i hyllan på bibblan så jag slog till. Och den var på sitt sätt fascinerande. Det som jag fascineras av när jag läser böcker om och av brottslingar är att de beskriver sina brott som den naturligaste sak i världen. Påfallande ofta är det oturen som gör att de åker dit och varför Östlin har skrivit den här boken förstår man när hon indignerat beskriver hur hon blev oskyldigt dömd och nu vill ha upprättelse. Men boken var medryckande skriven och jag drog på munnen lite nu och då faktiskt.




De bästa 2005


 Lindqvist, Sven: Utrota varenda jävel.****

 DeWolf, Rose: De tio dummaste misstagen klyftiga personer gör.****

 Hayden, Torey : Skymningsbarn****

 Ekman, Kerstin: En stad av ljus ****

 Haushofer, Marlen : Väggen ****(*)

 Lindgren, Torgny : Dores bibel ****

 Woolfolk Cross, Donna: Påven Johanna ****

 Ali Monica :Brick Lane: ****

 Krakauer Jon:Tunn luft: ****

 Somoza, José Carlos: Idéernas grotta: ****

 Auster; Paul: Orakelnatten ****

 Lundquist, Ulla Carin: Ro utan åror ****

 Östergren, Klas: Gentlemen****

 Caldwell, Ian & Thomas, Dustin: Den sista hemligheten****

 Krauss, Nicole : Kärlekens historia****

 Oates, Joyce Carol: Fallen****

Av violen - 8 december 2009 14:33

2008 års böcker

 

 

 

 

Ali, Monica: Sommaren i Mamarrosa*** Jag gillade verkligen Brick Lane och det var en klar fyra men den här, nja. Efter ett tag växte den fram men jag kände ingen riktig mening med den som jag gjorde med Brick Lane. Ok så är det i en by i Portugal men hur är det???? tänker jag efteråt.....

Bergqvist , Elaine :Härskarteknik *** Blev nyfiken på den här boken då jag råkat ut för många människor som kört över mig under årens lopp. Fick en hel del förklaringar i den här boken, som ändå inte var riktigt vad jag väntat mig. Min erfarenhet är väl ändå att härskare faktiskt uttövar sin härskarteknik fullt medvetet och att hela tiden tro det bästa fungerar inte riktigt i längden. Kanske att en del erfarenhet fattas ändå hos författaren.....

Blunt, Giles: Fruset offer *** En deckare som fått så bra betyg att jag beslöt mig för att läsa den. Men usch så otäck den var. Så plågade offer har jag sällan läst om. Huvva jag vill glömma den så fort som möjligt faktiskt. Men den var iofs bra skriven och så.......men inget för den räddhågade.......

Capote Truman: Frukost på Tiffany´s *** En omtalad bok som kändes verkligt omodern, Sällan har jag läst ordet neger så många gånger i en text. Och förhärligande av prostitution har jag aldrig kunnat med. Så innehållet var en etta men språket var trots allt levande med en egen ton så jag får ge mer för det då........

Claudel, Phillipe: Grå själar *** Någon på SVT Gomorron gillade verkligen den här boken och gav den fem poäng (står det på omslaget) vilket jag har lite svårt att förstå,plus att den blivit utsedd till bästa utländska kriminalroman. Utmärkelser brukar göra böcker läsvärda och iofs också i det här fallet. Den var helt klart annorlunda och det gillar ju jag, men ibland var den nästan för annorlunda. Vill man läsa nånting utanför den vanliga mallen så rekommenderar jag den faktiskt. Nån vanlig deckare är det inte.

Cleeves, Ann: Vita nätter *** En riktigt bra deckare faktiskt. Jag vill läsa fler av henne. Ångrar att jag inte började med den första, det här är den andra i serien. En något konstruerad historia som glänste till nu och då. Och det kändes faktiskt som man var där.

Coben, Harlan : Den enda lögnen *** En bok som fått mycket bra recensioner men.......nä jag tyckte den var medioker, ganska mycket vanlig deckare ändå.

Dahlgren, Eva F: Farfar var rasbiolog:**** Jag köpte den här boken för länge sen men när jag läst Ola Larsmos bok (Djävulssonaten : ur det svenska hatets historia) så blev jag intresserad av att läsa den här också. Den var inte som jag tänkt mig, den handlade lite om rasbiologin men desto mer om farfar och farmor och synen på raserna som den framstod i sin fulla glans i Uppsala på 30 och 40-talet. En tillfällighet att även Larsmos bok speglar Uppsala vid den tiden?
Jag är nyfiken på hur detta framställdes ute i landet vid den här tiden, det står att Ossian Dahlgren åkte ut och höll föredrag om sina växter ute i landet, och då kom han kanske in på rasbiologin också.......Jag har nämligen en gång förut i mitt liv hört uttrycket: Det är inte bra att blanda raser. Det var en kvinna född 1932 som sa det för mer än 20 år sen till mig. Jag blev förvånad då och hade det varit nu hade jag blivit fly för-----ad. Men nåstans hade hon fått det ifrån såklart, säkert från sin barndom för såna uttryck är väl inte sagda på massor av år.
Nåväl boken var hela tiden intressant fast den innehöll massor av brevväxling mellan farfar och farmor och det brukar man ju fort tröttna på....men konstigt nog inte här
Att dessutom läsa om hur elitmänniskan ska vara utformad gör ju att man får rysningar. Jag borde dock kvala in pga mitt stora huvud....:-)

Dardenne, Sabine: Jag väljer livet *** En bok om kidnappad och fången flicka. En bok om en pedofil som fick 13 år för övergrepp på barn och unga flickor men som släpptes fri redan efter tre år.
Han kidnappar och mördar fyra flickor innan han tar Sabrine och sedan en flicka till som gör att polisen hittar gömstället.
Den här boken har inte varit så uppmärksammad tycker jag. Men jag läser iofs inte gärna sådana här böcker, så jag kanske inte har lagt märke till den. Var den kom ifrån vet jag inte men jag hade med mig den och läste den och blev berörda av den. Utan att skildra ett enda av övergreppen lyckas hon förmedla sin utsatthet och sina svårigheter, hur hon bröts ner och hur hon reagerade. De som vill ha smaskiga berättelser får inget sånt här, kanske därför boken varit lite anonym.
Det hon vill är att tala om hur pedofiler är och hon lyckas. Hon vill ha strängare straff och jag hoppas hon får det. De döda kan inte vittna men det kunde hon.

Davidsen, Leif: Den okända hustrun ** Davidsen har ju skrivit flera bra böcker under årens lopp. Men den här var en av de sämre även om första delen var mycket spännande. Sen blev det helt overkligt och våldsamt och så vidare så då sjönk den som en sten. Tyvärr!

Fitch, Janet : Saknaden **** Den här boken har jag längtat efter ändå sen jag läste Vit Oleander. Inte för historien för den är väl en hyfsad trea, men som vanligt språket! Fitch skriver meningar som man faktiskt aldrig läst förut. Läs både den här och Vit Oleander och njut av språket.

Hagerfors Lennart:Längta hem*** Den här boken har jag tänkt läsa väldigt länge. Kanske för att jag som barn ofta satt i bönhuset hemma och såg bilder från afrika där alla mörka barn var med och så ett enda vitt, missionärens. Jag kanske tänkte hur de egentligen hade det där nere i värmen. De verkade ha så många kompisar också dessa vita barn, de verkade så omtyckta av de andra barnen, de mörka, de svarta som det kanske sas. Att de fick åka bort och bo på internat fick jag lära mig långt senare och jag trodde att det skulle vara en våldsamt kritisk skildring av hur hemskt allt detta missionerande var. Istället fick jag läsa en rolig ömsint berättelse om en svensk pojkes lite annorlunda uppväxt. Visst var det jobbigt att lämna föräldrarna och visst var det en längtan hem, men ändå. Vilket äventyr!

Halldén, Ruth : Radikaler och viktorianer **** Jag gillar verkligen såna här böcker där man kan få riktiga rejäla boktips. Den här boken tar upp den viktorianska tiden i England, den mellan 1830-1914. De jag vill läsa är:
John Stuart Mill: Förtrycket av kvinnorna från 1869.
William Thackerys Fåfängans marknad (som jag nyss sett som film, Vanity Fair),
George Eliot (psed) Middlemarch.
Thomas Hardy: Fjärran från vimlets yra
Eliot.s går t.o.m att köpa medan Mills inte ens finns på bibblan. Är du det minsta intresserad av litteraturvetenskap och feminism och radikalism ska du absolut läsa den här boken. Jag vill verkligen äga den........

Henschen, Helena : Hon älskade *** Den tredje boken som jag läser på kort tid som handlar om tiden före under och efter andra världskriget, och här i Sverige dessutom. Fascinerande att krigets barnbarn börjat berätta sina föräldrars och morföräldrars historia. Saker kommer igen i böckerna och jag lägger ett pussel om tiden när mina föräldrar var unga och när mina syskon föddes. Räknade ut att min äldsta bror måste ha kommit till nån gång vid tiden för tyskarnas intåg i Polen 1 september 1939 och en av mina systrar föddes vid krigsslutet! Kriget var bara 9 år bort när jag föddes! Ok detta var en parantes, åter till boken.
Henschens förra bok var jag inte odelat förtjust i och det är samma med den här. Dock var den intressant eftersom den speglade tidsandan och även den kvinna som vågade leva sitt eget liv, hon som älskade!

Holmberg, Bo R: Återvändarna **** Det är alltid fest när det kommer en ny bok i serien om Morells från Anundsjö. Den här boken var riktigt bra, om än den kanske kändes lite obearbetad. Lite anundsjömål, lite romantik, ett mystiskt mord och mycket Anundsjö igen.....allt jag begär!!!!!

Hosseini, Khaled: Flyga drake **** En, kanske något romantiserad, skildring om en uppväxt i Afghanistan. Men boken var välskriven och intressant och en av de bättre jag läst på länge så den får fyra stjärnor..... Jag blir dessutom sugen på att läsa uppföljaren eller vad det nu är, nästa bok Tusen strålande solar.......

Jag kom faktiskt på mig med att undra vem mördaren egentligen var innan jag fick veta det.

Jansson Anna: Främmande fågel ** Jag har länge tänkt läsa nånting av Jansson eftersom hon ofta nämns bland andra deckardrottningar i Blodgruppen bl.a Men jag blev grymt besviken. Jag uppfattade boken som plottrig, massor med personer och flera intriger och visst hon fick ihop det efter det som vanligt våldsamma slutet, men då hade man nästan glömt början. Boken har sitt berättigande i och med att den skildrar ett skräckscenario som skulle kunna hända, borde kanske läsas som en plan för katastrofberedskap. Den hade vunnit på att inte ha med några mord överhuvudtaget.

Jungstedt, Mari: I denna ljuva sommartid ** Jag gillade inte alls Jungstedts bok Den döende dandyn vilken var den senaste jag läste. Därför har jag tvekat att läsa en till. Men den här var bättre. Jag kände för nånting lättsamt (f´låt alla ni som inte anser att Jungstedts deckare är det) och det fick jag. Nu handlade ju boken mer om olika relationer, som alla befann sig utanför mördaren och dens offer, än om själva morden men jag tycker att hon lyckades få till det riktigt bra. Boken skulle bara ha varit dubbelt så tjock och mycket mer ingående beskrivit offer och mördare, jag blev lite nyfikna på dem nämligen särskilt mördaren, men då hade den ju inte varit lika lättsam iofs. Tack för att det våldsamma slutet uteblev, inga eldsvådor och smattrande helikoptrar och våldsamma mördarjakter. Men lite dramatik blev det väl kanske ändå.......;-) Ps var tvungen att sänka betyget till en två då jag inte ens kom ihåg vad den här boken handlade om vid en senare genomläsning av reflektionen.......och så hade jag läst två mycket bättre deckare också.......

Karlsson, Sven Olov: Italienaren**** Kanske är det för att jag är uppväxt på landet. Kanske är det för att jag under en tioårsperiod mist tre nära anhöriga, varav två var mina föräldrar. Jag vet inte men det var länge sen jag läste en bok som berörde mig så djupt. Slutet fick mig både att få tårar i ögonen och knottror på armarna, och när det hände senast jag läste en bok minns jag inte ens. Alla dessa människor, alla som är på var sitt vis och mitt i allt den unge huvudpersonen som visar vilka krafter som kan finnas inom en människa som vill göra gott, kanske utan att ens vara medveten om det själv. En bok om döden men lika mycket en bok om livet....
Jag gratulerar denna debutant som kan skriva så ömsint om så svåra frågor. Ok jag tänkte att nu är det kört när det kom flygande tefat in i bilden men t.o.m det passerade utan att nagga fyran. Också detta att slutet blev så kort och koncentrerat. Lysande Karlsson! Det var tre ord som däremot kunde ha fått mig att ge upp: Där ser man. Jag avskyr såna upprepningar, och de var för många.......Fast iofs så består ju mycket av vanligt tal av just sånt dödkött till ord, så varför inte......Och en sak till, titeln! Får nog många att ställa tillbaka boken tyvärr......

Khadra, Yasmina: Sirenerna i Bagdad *** Jag läste Efter attentatet och blev intresserad av den här författaren och av ämnet, självmordsbombare. Efter attentatet gav inga ledtrådar till varför folk blir självmordsbombare men den här boken gjorde ett försök. Länge tänkte jag att författaren verkligen förespråkar attentat men slutet talade emot det. Jag tror att Khadra har försökt skriva neutrala böcker, att skildra något som ingen som inte varit där kan förstå. Han skriver bra och trots att boken innehåller mycket metaforer blir det aldrig klychigt. En mycket läsvärd bok, mest för språket iofs.

Kolterjahn Jessica: Ut ur skuggan *** Jag tyckte riktigt bra om den här boken. Även om huvudämnet, lesbisk kärlek kanske inte är något som jag tycker är speciellt intressant, tycker jag att författaren lyckats med att skriva en kärleksroman. Man känner riktigt att kärleken är utan gräns i den här boken. Dessutom var den välskriven, skildrade inträngande hur en kvinna från ett rikt hem hade det på 20 och 30 talet i Sverige....hur identitet och meningsfullhet var nånting helt annat än idag när de flesta yrkesarbetar. En intressant debut.

Larsmo, Ola: Djävulssonaten : ur det svenska hatets historia *** En historisk skildring av 1939 års studenter i Uppsala och deras rasistiska (läs judefientliga) åsikter. Åsikter som enligt Larsmo finns i den politiska debatten om invandringen än idag. Jag upplevde boken som lite tjatig och lite överdriven om än intressant. Och visst, de rasistiska strömningar som fanns i Uppsala var starka och kanske finns kvar där än idag? med stigande ålder har jag upptäckt att man inte ska förakta historiens inflytande på nutiden.......
Boken är nästan en avhandling och jag gillar ju när bakgrundsarbetet är bra i en bok så det var positivt men kan göra boken lite svårläst om man inte är van vid såna texter. Den är heller inte skönlitterär utan står på Kc.5
En andra historia om en jude kändes lite malplacerad men var också intressant eftersom det visar sig att alla fick inte komma över svenska gränsen som väl många trott i alla år.
Person, Leif G W: Den som dödar draken ** En lite tveksam trea blev det här. (se för övrigt slutet längre ner) Boken var tjock och lättläst men så full av fördomar att man undrar ju om det verkligen är möjligt att hitta på allt detta?? Eller tänker författaren så??? jag undrar....eller vad sägs om dessa rader: Kriminalinspektör Tomas Singh, som var adoptivbarn från Malaysia, och hans kollega kriminalassistenten Gustav Hallberg, trots namnet adoptivbarn från Sydafrika, hade kastat sig i bilen osv osv. För att få med färgade måste man ta till adopterade tydligen, finns kanske inte så många invandrare bland polisen eller? så det är flera adopterade som figurerar. Det mest konstiga är att Tomas heter Singh, han är alltså adopterad till en familj med efternamnet Singh, i Sverige (?)kanske möjligt iofs......men ännu märkligare är att Gustav med efternamnet Hallberg anses ha ett efternanm att ifrågasätta, eftersom det är så svenskt!!! Hallå! svenska familjer som adopterar barn, tar upp dem som sitt eget (vilket att adoptera betyder) och då får det naturligtvis familjens efternamn och jämställs med biologiska barn i allt. Men det vet tydligen inte Leif G W. Svagt! Så alla dessa fördomar sänkte boken en hel del. Sen har jag aldrig gillat Bäckström och alltid hoppats slippa honom och så var det han hela boken.....Nä nu när jag tänker efter blir det en tvåa ändå.........

Lundberg-Wahlberg: 17 typer av män *** Tja, visst var det intressant att höra hur olika typer av män visar sig vara de små pojkar de är. Och hur psykologen hjälper dem att förstå det......Godkänt men inte mer.

Läckberg, Camilla :Tyskungen *** Läckberg är inte min favorit direkt även om Stenhuggaren var riktigt bra. I motsats till Janet Fitch, se nedan, är språket väldigt torftigt och ibland nästan fånigt och definitivt bara en tvåa men just den här historien var intressant och det hela vägen, där fanns trean, snudd på fyra faktiskt.
En av Läckbergs bättre skulle jag tro.......även om det, som jag läste på en blogg nånstans, inte är så trovärdigt att demenssjuka kvinnor i 75 års ålder tänker att deras hårddisk raderas eller att ettåringar uppträder som tvååringar..........hmmm kanske var Läckbergs barn ovanligt "börj" så hon talar av egen erfarenhet vad vet jag......Men historien höll ihop och var trovärdig, som jag sa, ändå till slutet och den våldsamma scenen fanns där såklart men inte lika utstuderat som den brukar vara, ja mer säger jag inte......läs själv vettja. Om du inte redan gjort det, vilket är ju mycket troligt så populär som Läckberg är. Synd bara att hon inte är någon författare vad gäller språket, ibland ryser man faktiskt....
Lite kuriosa är att jag, när jag började läsa boken kände igen den! Precis hur det beskrivs i början, upptäckten av mordoffret och sen kistan med minnena, jag tänkte bestört har hon plankat nån annan bok? Eller har jag läst den utan att minnas det????? är jag förvirrad........men efter ett tag kände jag inte igen mig och då började jag minnas att den följde med ett litet häfte i Svensk Bokhandel tror jag det var i fjol somras. Där läste jag alltså början, som var det som var med. Och kom ihåg den så väl! Bra betyg till Läckbergs första sidor faktiskt........

Matar, Hisham: Ingen i världen *** Boken var bra, speglar Libyen genom en liten pojkes ögon. Lite annorlunda mot allt man läst i den genren på sista tiden, därför helt klart läsvärd. Och omslaget.....omslaget!!!

McCall Smith, Alexander: Den gode maken på Zebra Drive *** Vad är det som gör att om man har tio böcker som väntar på att läsas och så får man ett mail från bibblan att Den gode maken på Zebra Drive finns att hämta, så störtar man dit och skyndar sig hem och bara läser och läser och läser tills boken tar slut? Så är det för mig och så är det säkert för andra också. Och ändå är den ju lite fånig egentligen, med massor av hänvisningar till andra böcker i serien och inte går det framåt speciellt mycket heller om man ser till bok ett. Men ändå........jag måste bara läsa!!!!!

Mohsin Hamid :Den ovillige fundamentalisten ** Jag vet inte varför jag trodde att den här boken skulle vara så bra.....jag har snappat upp det nånstans kanske. Men den var konstig rent ut sagt, kanske för att den inte var som jag tänkt mig. Fast jag vet inte vad jag tänkt mig, kanske förföljelse av huvudpersonen, men han bröt ju som ihop av andra saker.......

Murdoch, Iris :Enhörningen *** Bok nr 2 av Murdoch. Mindre utlånad än Sandslottet om man ser till det gamla lånkortet, och sämre också. En slags mystisk Jane Austen, Brönte inspirerad historia med ett så stort persongalleri att jag måste säga att jag hela tiden var osäker på vem som var vem. Här fanns det i alla fall lite mer filosofiska aspekter och en slags diskussion i början av boken där dilemmat med det hela nog diskuteras. Här kommer det fram en benämning som jag måste undersöka nämligen Ate: Förlåta är ett alltför milt ord. Tänk på idén om Ate, som var så levande för de gamla grekerna. Ate är benämningen på den nästan automatiska överflyttningen av lidandet från en varelse till en annan. Makt är en form av Ate. De som är offer för makten, och all makt har sina offer, är själva infekterade. De måste då föra smittan vidare, utöva sin makt över andra.
Låter intressant eller hur? Dagens energitjuvar, utövar de Ate?????

Murdoch, Iris :Sandslottet **** I tidningen Kulturen fanns ett reportage om filosofi, ett ämne där jag besitter alltför bristfälliga kunskaper och som jag känner att jag borde ägna betydligt mer studeier om man säger så. Där dök Iris Murdoch namn upp vilket gjorde att jag lånade hem alla böcker som fanns av henne på biblioteket och nu läser jag Murdoch. Första boken är Sandslottet. Jag förflyttades snabbt till min barndom bara av utseendet på boken, gammal biblioteksbok (naturligtvis hämtad från MAG) med många fula fläckar och rött anonymt band. Historien var intressant och boken välskriven måste jag säga. Moraliskt dilemma, säkert stort för den tiden, och många djuplodande karaktärer. Den var bra och gav mersmak, kändes kanske lite gammaldags men mänskligheten brottas väl med samma frågor nu som tidigare.

Pessl, Marisha: Fördjupade studier i katastroffysik**** När jag skulle läsa den här boken gjorde jag nånting väldigt ovanligt, jag kollade upp lite recensioner (bl.a. SvD,) och bokbloggar om den! och fick väldigt varierade reaktioner. Många bloggar gillade den inte och från Dagensbok.com fick den endast 6av 10. Men jag gillade den! Jag gillade alla hänvisningar till böcker, även om det tydligen är mest falska sådana. (?) Fast de som jag kände igen var ju äkta vad jag kunde se.
(Insåg något som jag redan visste att jag inte har jättekoll på amerikansk litteratur. Måste läsa Stormen och vreden av Faulkner t.ex då jag dessutom har den i bokhyllan. Han nämns ofta överhuvudtaget i amerikanska böcker.)
Imponerande att ha sån koll på litteraturen som författarinnan har. Historien var väl lite väl lik Donna Tartts Den hemliga historien men det finns ju intertexter överallt, mest i böcker men även i film faktiskt. (T.o.m i Mamma mia som jag såg på bio (sist av alla?) i helgen. Både Hair (dansen på bordet) och Aristocats (krypandet längs takmuren) fanns ju med. Säkert annat också......)
Så läs inte boken för att historien är så unik, det är den inte även om den faktiskt var riktigt spännande ett tag. (Ett tips, läs koncentrerat i början, där finns en del av nyckeln till slutet. Jag fick läsa om.) Nej den här boken ska man läsa för att den är så annorlunda skriven. Pessl måste verkligen ha funderat ordentligt inför varje mening känns det som. Mycket tänkvärt står det också som jag iofs redan glömt men just då jag läste det var det bara så bra. Ja jag läste varje mening i denna tjocka bok (vilket jag oftast alltid gör iofs) Faktiskt en bok som jag skulle kunna tänka mig läsa om nån gång i framtiden, och hur många böcker känner man så inför nu för tiden? Många iofs om man ser hur bokhyllorna svämmar över, men det är nog mest för att jag tycker om böcker överhuvudtaget och har svårt att göra mig av med dem.
Och visst, den här boken skulle jag ha velat läsa som ung. Ja jag skulle vilja läsa en svensk motsvarighet med hänvisning till svenska författares verk, vem skriver den?
Gillar du litteratur och genomtänkta meningar läs den här. Annars låt bli.

Radge, Anne B: Eremitkräftorna **** Hon har gjort det igen, Anne B Radge! Hennes bok Berlinerpoplarna var ju bara så bra, jag har tänkt på den flera gånger sen jag läste den. Och när jag nu läste uppföljaren kände jag igen varenda karaktär direkt. Hon skriver så bra, texten bara flyter fram även om det är fullödiga beskrivningar av allt möjligt från svinskötsel till matlagning. Det enda jag kan tycka är lite väl skruvat är bögparet som gråter hela tiden, känns aningen konstruerat. Fast Erlend kanske är en otroligt känsligt person iofs. Det måste ju komma en tredje bok med den cliff-hanger som Radge kryddat slutet med.

Radge, Anne B: Vila på gröna ängar **** Efter att ha läst ut boken får den den fyra, men början var lite väl mycket Erlend och för lite Neshov för att den skulle hålla samma standard som de andra två böckerna. Senare delen var dock lika bra som alltid. Är det verkligen slut nu. Ja, tyvärr. Radge har lyckats förmedla en känsla av hur bondesamhällets barnbarn möter den nya tiden fullt ut och smärtsamt måste acceptera att med sorg se sina förfäders livsverk överlämnas till en ny era. Vem som drar vinstlotten är svårt att veta i början av böckerna, men i med att personerna förändas är det också en utvecklingsroman för några av de inblandade, en resa som familjen gör, på gott och ont och inte utan en stor vånda och smärta. Precis som många med dem tvingats göra.

Rubenfeld, Jed :Analys av ett mord **** En mycket annorlunda deckare. Gillar du Freud och Shakespeare så är det här en bok för dig. Både litteraturanalys och psykoanalys finns med i den här boken. Och en märklig men fängslande historia dessutom. Vill du läsa en lite klurigare deckare som utspelar sig i sekelskiftets New York så läs den här. Jag tror inte att du blir besviken....!! Den har också utsetts till en av årets mest läsvärda böcker i England, och sånt är inte att förakta har jag lagt märke till. Påfallande ofta är sådana böcker läsvärda......

Schlink, Bernhard: Hemkomsten *** Jag känner en sak nu; jag måste nog läsa Odysseus. För om jag gjort det kanske den här boken levt upp till förväntningarna. Jag hörde nämligen den omtalas när den var ny, av författaren själv eller om det var någon annan kulturvetande, jag blev i alla fall våldsamt intresserad av den. Och nu lånade jag den. Men som sagt, Odysseus dyker upp här och där och boken griper inte riktigt tag förrän på slutet och då är den rumphuggen. Långt inne finns ondskans väsen som en utgångspunkt, tror jag.....men säker är jag inte. Trots det var historien så pass annorlunda att jag inte gav upp och jag har en känsla av att den kommer att efterlämna någon slags insikt och förståelse.

Shields, Carol :Mary Swann, en litterär kriminalgåta **** En ovanlig bok, verkligen. Fyra personer presenteras, alla med anknytning till en kvinnlig, död (mördad) poet. Man tror hela tiden att mordet är gåtan men är det det? Sista delen är skriven som ett filmmanus som äger rum på ett symposium. Gillar du litteraturvetenskap, forskning och/eller kriminalgåtor är den här boken helt klart läsvärd. Jag gillade den skarpt men måste medge att den kändes aningen omodern (skrevs 1987). Det är alltså ingen klassiker för en klassiker upplevs ju aldrig som omodern eller hur? se där ett sätt att beskriva klassikergenren, om det nu finns en sådan. Men att läsa ordet katharsis i en deckare, bara det är ju stort!
Det var nära att slutet förintade den fjärde stjärnan men so what, jag är generös idag.....!

Sigurdadottir, Yrsa: Aska**** Det kan inte hjälpas men den här författarens böcker sticker ut. Jag kan inte riktigt säga varför den här boken var så bra, men det var den. Ok, historien var ju lite väl mycket men det gör liksom ingenting. För nutid och dåtid vävs samman på ett riktigt väl genomtänkt sätt. Och så får man ju lära sig en hel del om vulkanutbrott och botox och anorexi osv. Precis som en modern deckare ska vara. Eller precis som en modern deckare ofta är. Mordet är liksom inte prio ett.

Sigurdadottir, Yrsa: Det tredje tecknet **** En riktigt bra deckare från Island. Den var riktigt spännande men tappade lite i slutet. Historien var lite väl fantastisk men jag tror faktiskt att det skulle kunna hända då intresset för gamla tiders trolldom ju faktiskt finns. Det blodiga, som brukar komma i slutet kommer i början som omväxling och allt blir förklarat på bokens sista sidor.Historia och nutid vävs samman på ett intressant sätt och Sigurdadottir kan sitt ämne. Nästa bok i serien hamnar på läsa listan, den har just kommit ut för övrigt....Den som gräver en grav.........

Sigurdardottir, Yrsa :Den som gräver en grav **** Bok nr 2 av Sigurdardottir, Yrsa. Och den här var nog snäppet bättre än den förra faktiskt. Den borde ha fått 3,5 stjärna om den här får fyra men jag har ju tänkt gå bort från 0,5 så då får jag göra det här och nu. Början var något av det vidrigaste jag läst på länge, jag mådde illa länge efteråt faktiskt.......men nu skriver Sigurdardottir både lättsamt och humoristiskt och framförallt är historien lite annorlunda. Den förra, Det tredje tecknet, var ju väldigt underligt tyckte jag men helt klart bra ändå........en ny islänning att spana efter alltså....

Wahlberg, Karin: Tröstaren **** Jag kan inte låta bli att ge Wahlbergs bok en fyra. Hon är min favorit bland svenska deckarförfattare. Hon är ju sällan nämnd och får därmed inte så mycket reklam men jag tycker hennes böcker är så läsvärda.Och den här var en av de bättre tycker jag. Riktigt spännande och med ett riktigt väl genomtänkt slut.

Winblad Ewonne: Frälst, förmögen, förskingrad *** Det här är historien om Hanna Lindmark och Margaretaskolan. En företeelse som jag aldrig hört talas om innan jag hörde Ewonne Winblad berätta om den på radion. Ibland tycker jag det är kul att läsa såna här böcker, böcker som handlar om hur det var i slutet på förrörra seklet och början på förra......Att man då sålde barn till lägstbjudande, bara 40 år innan min egen pappa föddes 1911. Hänger man upp det på sånt förstår man hur utvecklingen varit i Sverige de sista 150 åren. Nåväl denna fattiga flicka blev frälst, och sedan förmögen genom att hon byggde upp dessa Margaretaskolor som fanns över Sverige, dock inte i norrland vilket kan förklara att jag aldrig hört talas om dem. Efter hennes död förskingrades hennes förmögenhet och det är väl egentligen den biten Winblad vill skildra, men den största delen av boken handlar om Hannas liv och leverne. Man kan ju förledas tro att det var de fyra missionsföreningarna som förskingrade pengarna men som jag kan förstå det var det en mans verk. Däremot var alla med på att lägga locket på iofs. En intressant bok fast inte på det sätt som jag förväntade mig.

Winspear, Jacqueline : Lögnen *** Tyvärr blir inte Winspears böcker om Maisie Dobbs bättre och bättre som jag hoppats. I den första boken, som hette just Maisie Dobbs, fanns en slags magi som gav mersmak, lite psykologi och lite London och en mordgåta. Men den här boken var rörig och med en lite väl fantastisk historia som trots det var förutsägbar. Nej nästa bok beställer jag inte på bibblan utan väntar tills den finns inne......


De bästa böckerna 2008

Wahlberg, Karin: Tröstaren **** d

Radge, Anne B: Eremitkräftorna ****

Sigurdadottir, Yrsa: Det tredje tecknet **** d

Holmberg, Bo R: Återvändarna **** d

Murdoch, Iris :Sandslottet ****

Sigurdardottir, Yrsa :Den som gräver en grav **** d

Rubenfeld, Jed :Analys av ett mord **** d

Halldén, Ruth : Radikaler och viktorianer ****

Fitch, Janet : Saknaden ****

Hosseini, Khaled: Flyga drake ****

Shields, Carol :Mary Swann, en litterär kriminalgåta **** d

Dahlgren, Eva F: Farfar var rasbiolog:****

Karlsson, Sven Olov: Italienaren****

Radge, Anne B: Vila på gröna ängar ****

Sigurdadottir, Yrsa: Aska**** d

Av violen - 8 december 2009 09:15

2004 års böcker

 

 

 

 

Atwood, Margret: Den blinde mördaren ***** 2003 års bästa bok var ju en fempoängare, så även det nya årets första! Efter tips började jag läsa Den blinde mördaren som ju är en riktigt tjock och lite egendomlig bok. Att den är tjock beror kanske på att den egentligen är tre böcker i en, dels nutid med en gammal dam, bokens jag, som berättar om dåtiden då hon var ung och i den historien ingår en tredje historia som handlar om nåt slags populärfiktivt SF land. Denna historia berättas allt eftersom i boken och ska jag vara ärligt förstår jag inte riktigt varför. Hänger man inte med kan man läsa halva boken utan att fatta vad som är den rätta historien eller inte.....Men trots det så var boken otroligt bra skriven, varje mening känns vägd på guldvåg och gång på gång tänker jag, javisst precis exakt så är det ju, helt suveränt beskrivet.......Faktiskt ville jag inte att den skulle ta slut och det säger väl allt??? Tack Margareta för tipset!

Brodin, Ylva :Kantorns änglar ** Det var länge sen jag läste en så riktigt usel bok, i början var den väl någorlunda, det var det som gjorde att jag fortsatte. Historien var iofs ganska intressant, men otroligt överdriven åt alla håll och kanter. Titeln anspelar på flera saker, både på kören och på de änglar som den dynamiske (?) och sextörstige (sex med nyförlösta kvinnor måste väl bero på ett enormt och okontrollerat sexbehov tycker jag) kantorn Peo tillverkar och kastar utför ett stup. Vrickat så det förslår......Stilen var dessutom ömsom utbredande, ömsom helt nybörjaraktig. Nej, Brodin har mycket fantasi men kanske hon bör skriva kärleksromaner istället inom nån annan genre.

Brown, Dan: Da Vinci koden*** Den här boken var som att se en konståkare som får 6.0 i det tekniska men 1.0 för det konstnärliga. Ok, att se en massa konstiga och svåra hopp kan väl vara kul men bara det ger ju inget i längden.
. Författaren till den här boken har ägnat all sin tid åt att leta reda på och producera en hel massa "fakta" som presenteras i en rasande fart och ger sken av att vara helt vedertagna. Nåja, vill man tro på det han säger är det en sak, många recensenter jag läst uttrycker att boken lärt dem en hel del (?), så författaren har verkligen lyckats presentera fiktion som en sanning. Dock har han misslyckats helt med resten, personbeskrivningen är helt ovidkommande, jag får en känsla av dataspel med kantiga figurer, och de ständiga cliff-hangers som slutar i stort sett varje kapitel tycker jag är otroligt tröttsamt. Men greppet är helt klart vinnande. Tre parallella historier som hålls i sär med kapitelindelningen för tankarna till TV-såpan, där det konceptet visat sig mycket vinnande.
Och varför får den då en trea ? Jo, den lyckas aktivera folk, när jag läste boken ville jag se konstverket Nattvarden med egna ögon, det var nära att jag plockade fram måttbandet och spegeln osv. Hur många böcker klarar av det? Den är skriven som ett film manus och gör sig nog bäst som det, men tyvärr kommer den inte att kunna presenteras som den dokumentär många bokläsare önskar.

Bulgakov, Michail : Mästaren och Margarita*** En ovanligt vrickad bok!! Jag var tvungen att läsa den i två omgångar för det gick iofs bra i början, snackande katter har jag inte så stora problem med men kvinnor som börjar åka på kvastar....nä då var jag tvungen att ta paus. Sen läste jag den klar och måste säga att jag fattar ganska väl syftet med boken, särskilt som det i slutet fanns ett efterord av Lars Erik Blomqvist som var mycket intressant att läsa. Med satir och ironi kan man komma långt här i världen......

Chevalier, Tracy: Damen med enhörningen **** Nu har Chevalier äntligen gjort en ny "Flicka med pärlörhänge"! De två sista böckerna, När änglar faller och Den blå färgen var inte alls i min smak, men nu har hon återvänt till Konsten! Här beskriver hon hur en svit av tapeter blir till, dessa tapeter finns dessutom i verkligheten så det är bilder av dem i boken. Allt beskrivs utifrån en kärlekshistoria, såklart, men det är arbetet med tapeterna som verkligen fascinerar......Vill du läsa en söt och rar bok och lära dig lite om konstens 1400 tal, läs den här boken!!!

Claesson, Stig : Följ Alltid Cecilias Exempel: **** På dagensbok.com skriver man apropå den här boken att det hör till allmänbildningen att ha läst en bok av Stig Claesson, och att den här boken är ett bra exemplar. Och jag håller med, Claesson skriver precis som jag anade, mycket om ingenting, och han gör det bra! Dessutom med ett stänk av vemod. Ett gott råd: läs den här boken!

Coban, Harlan : Berätta det inte för någon*** En riktigt spännande och bra deckare. Lite onödigt blodig var den iofs men men, det var en riktig sträckläsare.....vill du försjunka i en semesterbok, läs den här!!!!

Connelly Michael: Blodspår ***(*) Det här var en thriller det. Om ett ämne som börjat bli mer och mer aktuellt, hjärttransplantationer. I takt med att fler transplanteras blir möjligheten att känna någon som är det större. Så var fallet för Michael Connelly som har en vän som hjärttransplanterades 1992. Tack vare honom fick Connelly idén till den här boken. En thriller som höll greppet nästan ändå till slutet. Det var, som så ofta, alldeles för dramatiskt och konstlat. Den fjärde stjärnan blir för ämnet, som är relativt ovanligt, och för att det skildras mycket trovärdigt. Har man som jag erfarenhet av transplantation vet man att medicineringen är oerhört viktig, något Connelly lyckas spela på till en viss del. Att det inte blev en hel fyra beror på slutet och att jag inte är nån sån där riktig thrillerfan.

Davidsen, Leif: De goda systrarna*** Davidsen är alltid läsvärd, så även denna gång. Ett intressant ämne, Danmark under andra världskriget. Händelser som i alla fall jag aldrig hört talas om. Och så det nya nuförtiden, Stasi! Såklart. Men lite nutidshistoria är aldrig fe,l fast det handlar om Danmark, även om storyn var aningen tjorvig.

Drabble, Margaret :De sju systrarna**** En riktigt bra bok! Det är såklart en klar fördel om man vet vem Vergillius är och har man dessutom läst hans sånger måste den ju vara helt underbar, såvida man gillar sångerna förstås! För det är vissa avsnitt där Vergilius är mycket inblandad och det kan ju vara tröttsamt om man inte känner till nånting om karl´n i fråga.....Annars är den humoristiskt skriven med en undertext som ställer djupa frågor om vänskap och förmågan att inte förlora hoppet. En riktigt härlig bok för kvinnor 40++.......Och alla andra också!

Ekman Kerstin: Häxringarna **** Första delen i Stadsserien. Efter att ha läst trilogin Vargskinnet (och naturligtvis Händelser vid vatten) blev jag helt såld på Kerstin Ekman. Länge har jag planerat att läsa den här serien och till slut hittade jag alla fyra böckerna hos Bokhans. Så nu har jag läst den första och den var lite trög i början men när så Tora väl tagit över gick den inte att släppa ifrån sig. Så många böcker man läst om landsbygden vid den här tiden, men det här med kvinnorna i staden är nytt för mig.( Ok. Fågelströms Stockholmsserie i alla ära men den handlade väl mest om män har jag för mig.....) En av de finaste dödscener jag läst också........Den författare som kan få mina ögon att tåras gör det bra....Bra gjort Ekman!

Ekman, Kerstin: Springkällan**** Fortsättning på Häxringarna och lika bra. Staden växer, samhället växer. Intressant.

Ekman, Kerstin: Änglahuset**** Den är också i samma stil som Häxringarna och Springkällan och helt klart mycket läsvärd.

Enquist, P O: Livläkarens besök *** Vinnare av Augustpriset och allt bör väl den här boken vara utomordentlig??? Eller? Ok, den var bra, och eftersom jag kan ett enda historiskt årtal utantill, nämligen 1789 (Franska Revolutionen) så kunde jag ganska väl tidsbestämma boken vilket underlättade. Dessutom var den ganska spännande fast man ju vet hur det går. Men ändå....den där riktiga höjdaren är det inte. Det historiska perspektivet var intressant men att försöka vara nyskapande i en historisk roman vet jag inte om jag tycker om (dvs utropstecken i mängd och här och var dessutom t.ex) Nej, faktiskt blir det inte bättre än tre *.........

Falkenland, Christine: Öde **(*) Falkenlands två tidigare böcker har gett mig kalla kårar, de har varit så utstuderat onda att jag väntade mig nåt liknande med den här. På ytan är den här boken inte alls så, den handlar om en kvinna som går i psykoanalys. Men på djupet handlar även den om ondska, religiös sådan. Oförsonlighet, skam, skuld, fördömanden. Och en förskjuten människa med sitt krossade olyckliga liv. Osökt går tankarna till Knutby, även om själva historien ter sig lite annorlunda så är det samma utfrysningsmekanismer som verkar ha slagit till där.......de kristna människornas utfrysning......
Varför det inte blir tre hela stjärnor beror på att inget riktigt slut finns, jag hade innerligen hoppats på mer ljusning för huvudpersonen, och kanske det ljusnade men det var bara sånt man fick komma på själv i så fall.......

Flygt Torbjörn: Verkan *** En sak är säker, den här boken får inget augustpris. Den får knappt godkänt kände jag nu och då när jag läste den.......men! Trots den lite stumma stilen blev jag ändå intresserad av personerna. Åklagare har vi ju hört mycket om men aldrig fått komma inpå skinnet som i den här boken. Flygt försöker bygga upp en spänning som känns konstruerad men knappast trovärdig, säger t.ex grannar till varann typ såhär: "du är lika elak som jag hört", när de står i matkön på affären???? Är det inte sånt som viskas över häckarna??? Nåja, jag minns personerna efter flera dagar och då måste den ju få tre stjärnor i alla fall.......

För många personer, alla ska få komma till tals och gör det men ingen tillför nånting nytt, deras tankar kunde alla vara tänkta av en och samma person, så ett berättarjag kunde ha räckt.

Gellert Tamas: Lasermannen**** Det här boken är det ingen tvekan om, den är verkligen värd sin fyra. Den var en relativt tjock pocketbok med liten text men plötsligt hade jag läst ut den. Otroligt intressant och lättläst.
Vill du läsa om Lasermannen, läs den.
Vill du läsa om hur en brottsling kan tänka, läs den
Vill du läsa om svenskt polisarbete och gärningsmannaprofiler, läs den.
Vill du läsa ett stycke nutidshistoria, läs den.
Vill du läsa om rasismens fula tankemönster, läs den.
Vill du kort sagt läsa en spännande deckare, läs den.
Du kommer inte att ångra dig!! Och på köpet har du lärt dig något viktigt om 90-talet.
Marklund Liza: Asyl **** Ja den får en fyra den här boken men jag tvekar faktiskt lite....Den är spännande som en thriller och nyfiken som man är så vill man ju veta hur det gick sen, efter Gömda som ju var suveränt bra. Därför blev det en riktig sträckläsare, men ibland måste jag säga att jag undrar om den verkligen är riktigt sann, vissa saker går helt enkelt bara för lätt, även om det ju naturligtvis är jättebra att det gör det. Jag vill inte säga mer eftersom det säkert är många som vill läsa den, men med en nypa salt blir det en fyra i alla fall....sätt av tid för du vill inte sluta läsa när du väl börjat!!!

Gerritsen Tess : Donator okänd: *** Ännu en thriller om hjärttransplantationer (se nedan) Gerritsen skriver också en medicinskt trovärdig historia, men eftersmaken är fadd. Frågan är om historier som dessa har någon sanningshalt? Det är nog något läsaren genast funderar över. Medan Connellys mordhistoria (se nedan) är helt overklig upplevs Gerritsens som att den kunde inträffa. I alla fall kan läsaren luras tro att det är så. Som vanligt är det i thrillerns/deckarens form som samhällskritik framförs nu för tiden, och då blir det som i den här boken, onödigt dramatiskt. Organhandel är i sig ett stort problem som man hoppas ska kunna belysas på ett annat sätt.

Gregory, Sandra: Glöm att ni har en dotter*** Faktiskt, en intressant bok. Huvudpersonen anser sig helt klart skyldig, vilket ju är ett sympatiskt drag när det gäller en brottsling. Trots det är det en hel del tycksyndommig stuk på den som jag hade lite svårt för. Men ändå, den var som sagt intressant och lättläst, och faktiskt riktigt lärorik....

Hagen, Cecilia : De osannolika systrarna Mitford ***(*) En kul och intressant bok! Om sex systrar och en släkt som man aldrig hört talas om....trodde man! Maken visade sig känna till formel 1 anknytne Max Mosley, barnbarn till en av systrarna, men så kända som i England lär de aldrig bli här, inte ens efter Hagens bok! Men att en bok kan skrivas så intressant och fängslande, fast den bara handlar om en familj, det är för mig obegripligt...en hel massa fakta om för och efterkrigstidens England severades också i rasande fart, det gav den fjärde stjärnan! Faktiskt jag lärde mig en hel del!

Har inhandlat fler böcker som jag ska läsa så småningom.....

Hayden, Torey : Rävungen *** En till bok av Hayden, denna gång om en liten flicka som inte kan gråta. Men innan boken är slut har hon lärt sig det och mycket mer. Som vanligt mycket läsvärd och intressant!

Hayden, Torey: Andras ungar***(*) Du som inte läst något av Hayden, gör det! Sen tidigare har jag läst Burpojken, men sen har det inte blivit av förrän nu när jag hittade den här boken på Myrorna. Fascinerande skrivet om barnen utan förutsättningar, de som stängt sig inne i sin egen värld och som samhället egentligen inte vill veta av eller orkar med. Men Hayden orkar. Hon jobbar med dessa barn och beskriver en period av deras liv på ett osminkat sätt. Men jag undrar, hur orkar hon!? Jag skulle nog gå i taket efter 10 minuter.....

Hildebrandt, Johanne : Freja ** Jag visste redan innan jag började läsa den här boken (som inte var en bok utan en bilaga till Aftonbladet) att jag inte skulle gilla den. Det är inte min stil direkt. Men eftersom den varit så omtalad var jag rejält nyfiken på den. Den handlar ju till viss del om asatron, något jag vet väldigt lite om, men som jag kanske borde behöva veta mer om, en insikt jag fick efter att ha läst boken. Att Tor och Balder var söner till Oden visste jag inte ens, ganska dåligt egentligen. Boken var ungefär som jag trott, alldeles för fantasyaktig för min smak. Men lite kul att kvinnorna (gudinnorna) bestämde. Och att naturen hade så mycket att säga till om och måste blidkas, det kan man ju nästan ana långt in i våra dagar.

Holmberg, Bo R: Brandvakt**** Äntligen! Bok nr tre i serien om morden i Anundsjö.....Och den var lika bra som de föregående, Liemannen och Snögrav. Ok, jag är partisk eftersom jag kommer precis från det området och känner igen mig i miljöerna och faktiskt även i en del episoder som jag anar Bo R har hittat i dagens Anundsjö. Dessutom är det ju en intressant historisk berättelse om hur staden Örnsköldsvik("min stad" forever trots att jag numera bor nära staaan Skellefteå) växte fram och hur brandskyddet var ordnat vid den tiden. Tidigare retade jag mig lite på de ständiga upprepningarna men nu har jag vant mig vid det så de störde inte alls. Och så är det ju lite romantik med också........suck! Läs alla tre böckerna, helt klart en annorlunda upplevelse.....

Holmström, Stefan: Lev och må, lille far **(*) Den här boken har marknadsförts som en bok om hur det var att ha en far som var psykiskt sjuk och legat på Umedalen på 50-talet. Men den handlar nog mer om författaren själv och hans uppväxt, kanske ett sätt att göra upp med den mobbning som tydligt inträffat. Som de flesta barndomsskildringar berättas den mycket rakt upp och ner och jag kände igen en hel del från min egen uppväxt. Berättat från barnets perspektiv har den intressanta infallsvinklar på hur ett barn uppfattar en psykiskt sjuk far.

Hustvedt, Siri: Vad jag älskade**** En verkligt fascinerande bok som berättar en historia om människor och deras tragedi. Trots att boken hela tiden strävar mot ett klargörande varför? händer det aldrig att svaret på den frågan kommer. Boken kanske stannar kvar ännu längre bara därför....den är spännande men saknar deckarens enkelhet, den här boken är, liksom många litterära böcker nu för tiden, full av antydningar om annan litteratur och även om konst....kanske den ska verka ta upp en samtid och dess problem (som jag hävdar dagens deckare ägnar sig år) men nej, den handlar om nånting annat, den har ett djup som tilltalar mig och mina kunskaper i litteraturen...Den kan ingå i min studie om dagens moderna litteratur med litterära stråk som vänder sig till en viss publik, de redan litterära....deckarna får ta hand om alla de andra......Jag sträckläste den och älskade dess lätta snabba skrift, vill du ha nånting att bita i, läs den här!

Iwasaki, Mineko: Den sanna historien ** En av de tråkigaste böcker jag läst på länge...tydligen en slags komplettering till En geishas memoarer som jag kanske borde ha läst tidigare för att riktigt uppskatta den här. Memoarer brukar ju alltid bjuda på intressanta berättelser men den här var bara jättetrist, en massa uppräkningar av frisyrer och kläder och en hierarki som gör att man baxnar.....och är man störst bäst och vackrast som författarinnan är så återstår ju inte så mycket tabbar att berätta......

Johnson, Spencer :Vem snodde osten?*** En bok som förändrat mångas liv heter det. Om jag läst den för 15 år sen kunde jag också ha fått en ahaupplevelse men det mesta som stod där är jag väl medveten om. Den var ändå intressant att läsa. Någon stön har jag aldrig varit men suckar har nog undsluppit mig nu och då....vill du veta vem du kanske är...läs den!

Küchen Maria :Sång till en fjäril: *** Den här boken ingår i lärarutbildningen och handlar om mobbing. Det är främst lärarens agerande (eller brist på agerande) som brukar diskuteras vad jag kan förstå. Och visst, boken var intressant ur det perspektivet men jag blev lite besviken. Jag tror nämligen inte att föräldrar till barn som mobbar blir förbannade på sitt eget barn när det upptäcker vad som skett. I stället blir det arga på den som blivit mobbad. Där har Kücken nog missat nånting. Men ok, det kanske hellre får någon att avstå från mobbing om det läser det på det här sättet. Själv anser jag att det ofta är föräldrarna som tillåter sina barn att mobba och tar dem i försvar till ett sista andetag (typ som i boken), men det kanske man inte ska upplysa mobbarna om. Klart läsvärd för de som har med ungdomar att göra i alla fall.....

Larsmo, Ola: En glänta i skogen **** Här är en riktigt bra bok. . En bok som kräver lite mer av läsaren, många infallsvinklar, bra skriven och ett intressant, inte uttjatat ämne........Vem vill inte läsa en sån bok så säg? Lite nyskapande också med olika typsnitt vilket gjorde att det var lätt att hänga med i alla kast. Larsmo skriver bra prosa och är säkert värd att läsa mer av......Men läs gärna den här nu direkt......

Larsson Åsa : Det blod som spillts*** Åsa Larssons andra bok om Kirunajuristen som återvänder. Den här gången är det en präst som blir mördad och boken är lika mycket en känga till manssamhället som till kyrkan. Den var bra men Solstorm var ändå strået vassare tyckte jag. Slutet var som vanligt (?) våldsamt men om man bortser från själva mordet så är det en intressant norrlandsskildring, skriven med stor insikt i bl.a djurs beteende. Och med ett vackert språk!

Levlin, Kurt: Hälsningar från Döda Havet***(*) Redan när jag läste Levlins novellsamling efterlyste jag en roman av honom. Och här är den. En ovanlig vinkling inom roadmoviens ram låter sakta huvudpersonen växa fram inför läsarens ögon. Till slut inser man att huvudpersonen kanske inte är någon som man kan beundra direkt, möjligtvis för att han trots allt tar tag i sin situation, fast på ett sätt som egentligen inte är enligt regelboken. Någon bildningsroman är detta inte, eller så är det det! Att det inte blir fyra hela stjärnor beror på att det ändå kändes som jag läst ännu en novell av Levlin när jag var klar, bara med en hel massa mer ord. Trådarna knöt ihop för löst för att kännas riktigt avslutat, som en novell ofta är. Nu ser jag fram emot nästa roman......

Lillienstierna Christina : När vinden vänder *** Tre olika kvinnoöden skriver denna, för mig okända, författarinna om. Välskrivet med en aning psykologisk skärpa, jag skriver en aning för nånstans verkar inte dessa historier trovärdiga, även om baksidestexten förkunnar att de hade kunnat vara vemsomhelst av oss. Och javisst, alla tre tror att de söker för att finna en slags frihet som dock endast leder till destruktion. I bakgrunden kan jag ändå skönja att allt beror på mamman, denna eviga skuld som låder vid världens mammor som inte fanns till för sina döttrar....och kanske är det så, i alla fall för kvinnorna i dessa långnoveller.......Boken var ändå läsvärd om du vill läsa nånting lite annorlunda....och nånting om 60-talet som den sista novellen handlar om. Det lyckas Lillienstierna skildra utan att det verkar fånigt faktiskt......Kanske att det är ett försök till epos över kvinnors destruktivitet, att den ger samma resultat men tar sig lite olika uttryck på 40, 50 och 60-talet.....Ett bra försök i alla fall.

Lindgren, Torgny & Åkerlund: Döden ett bekymmer: *** Visst, det här är en ironisk skildring av en pingstförsamling. Kanske för att jag nyss läst Solstorm som handlade om samma sak eller så är det morden i Knutby, men jag förstod inte riktigt det komiska i berättelsen. Kanske att verkligheten hunnit ikapp den fördomsfulla beskrivningen av pastorer och ledning. Och därför fastnar skrattet i halsen.....

Lundell Ulf: Frukost på en främmande planet***(*) Efter att ha hållit på under mycket lång tid har jag läst denna enorma bok, över 800 sidor! Och den var 90% prat, mest om kvinnor och musik, men de resterande 10% visade sig vara glasklara glimtar över samtiden. Och i och med det visar Lundell ett ovanligt mod, han vågar säga saker som knappast är korrekta. Vem vågar t.ex citera koranen på det sätt som bibeln blivit citerad i alla år, dvs med de mest uppseendeväckande och negtiva delarna? Och vem vågar racka ner på Robert Wells och allsången på Skansen? Synd bara att ingen orkar läsa boken, för här finns den författare som efterlystes i ett av vårens Röda Rummet, den som vågar gå emot strömmen och skulle kunna starta nya diskussioner. En rebell helt enkelt......Men som sagt, ingen kö på bibblan direkt.....

Madison, Susan : Hoppets färg är vit *** Snyftvarning är det på den här boken! Skulle kunna vara en dussinbok i den genren men jag föll för dialogen som var riklig och mycket naturlig. Storyn höll dessutom genom hela boken och den skulle kunna vara sann för med stigande ålder har man ju lärt sig en massa om tillvarons nyckfulla jävlighet, ja den skulle till och med kunnat vara ännu värre......mer säger jag inte......Gillar du snyftare är den en klar fyrapoängare men den föll i glömska lite väl snabbt för att jag skulle ge den en fyra........

Mazetti, Katarina: Tarzans tårar *** Jaha. Ok. Visst. Den här boken var kul och lustigt skriven och mannen av börd och kvinnan av folket borde väl vara en säker succe? Läs den som en rolig historia på en eftermiddag, skratta när det är kul (för det är det) och fundera inte över om det finns nån undertext, det gjorde jag och det blev plötsligt inte lika roligt längre......

Mazzantini, Margaret: Rör dig inte **** Ja, det blev en fyra till slut för den här boken, mest för att den var väldigt bra skriven, jag ville läsa varje ord för att inte missa någon mening, och även för att den berättar en historia, väl sammanhållen från början till slut. Att själva historiens innehåll inte riktigt tilltalar mig får jag bortse ifrån för boken var faktiskt spännande och bitvis väldigt gripande.

Morrison Toni: Kärlek**** Det här är en bok att bita i för den som gillar en historia som inte avslöjas på en gång utan egentligen först på sista sidorna. Spännande, välskrivet (borde vara eftersom Morrison är Nobelpristagare, eller???) och ej förutsägbart. Speglar dessutom rasfördomarna i USA och ställer indirekt frågan, när avskaffades egentligen slaveriet? Den femte stjärnan uteblir därför att en mening skriven på rövarspråk inte förklaras. Eftersom det är en slags nyckelreplik i hela historien så hade den klargjort en hel massa om man fått veta vad den betydde. Nu kom jag på det ändå efter ett låååååångt tag genom handlingen i boken men varför var den inte översatt till rent språk? Det var den i Månadens Bok blad, vilket jag läste efteråt, och då fattade jag att jag fattat boken rätt...men det var mödosam väg dit, vilket jag iofs inte hade nånting emot. Jag gillar ju böcker som jag inte vet nånting om innan, därför läser jag sällan baksidestexter. Det här var en perfekt sådan bok. Jag upprepar: vill du ha nånting att bita i, bit i den här!!!!

Nesser, Håkan :och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla**(*) Om man bortser från titeln var den här boken riktigt kul att läsa. Det kan ha varit igenkännandets glädje över skildringen av 60-talet med dess musik och en upprepning av de böcker som lästes i gymnasiets litteraturkurs på 60 och även 70 talet. Och som jag nyligen läst om igen. Själva historien var väl sådär men jag snuddade faktiskt vid att mördaren var den h*n var, är jag smart eller? Det brukar jag aldrig lista ut annars.....Jag skrattade ett flertal gånger och bara det är ju värt den tredje stjärnan!!!!

Pelzer, Dave : Pojken som överlevde: **(*) Ja, ja. Har man läst de två första kan det ju vara intressant att veta vad som hände sen...men det är nog enda skälet att läsa den här boken. Mycket av det gamla tuggas om, men det är ganska osminkat skrivet, allt blev inte en dans på rosor direkt för Pelzer, men han överlever trots allt.......Och blir en otroligt god människa, efterordet innehåller många sidor lovprisning........

Pelzer, Dave: Att hjälpa sig själv*(*) I början var den här boken riktigt bra, befriad från upprepningar av de föregående tre böckerna och med faktiskt riktigt bra åsikter. Men sen började det tuggas om hela den tragiska historien med detaljer och så ett avsnitt om att förlåta vilket Pelzer naturligtvis är en mästare på......till slut stod det mig upp i i halsen och jag skummade slutet......Nej den var inte bra.........

Persson, Leif G W:En annan tid, ett annat liv *** Jag gillade Perssons förra bok, Mellan sommarens längtan och vinterns köld, men den här var snäppet bättre. Kanske för att den här gick att förstå allting i. Ja det var ett tag mitt på där det var ett väldigt tjat om Stasi hit och dit, men efter det gick det bättre igen. Och den är ju onekligen lustigt skriven, man behöver inte sväva i ovisshet om vad personerna egentligen känner och tycker, det är då säkert! Och lite nutidshistoria är väl aldrig fel det heller.......

Pettersson, Göran: Mummel vid sänggaveln*** Det här är en bok för en mycket smal läsekrets, de som på ett eller annat sätt kommit i kontakt med njursjukdom, dialys och transplantation. Då ger den många intressanta fakta, känslomässiga skeenden och en obändig tro på livet under dialysen. Den ger hopp helt enkelt. Men för alla andra är den säkert bara jobbig.....

Philips, Jane Phillips: Moderskärlek ***(*) En så annorlunda bok. I dessa tider när allt är action och varje händelse leder fram till nån slags katastrof är det välgörande att läsa en bok om livet och döden i dess absoluta minimalism. Ett barn föds - en människa dör och året däremellan. Det som inte gav den en fyra var väl det faktum att den ofta var lite väl detaljerad med fantastiska metaforer om de minsta ting. Men å andra sidan är ju huvudpersonen poet så hon kan säkert uppfatta omgivningen på det sättet (kom jag på just nu). Sen så är huvudpersonen en hero av stora mått, sköter man, nyfött barn, trilskande styvbarn, döende mor, två hundar och uppvaktande män med samma bravur. Men något jobb är inte inblandat. En amerikansk dröm om hur kvinnor egentligen bör vara kanske?

Sen händer det på tok för mycket, och konstiga saker, påminner lite om John Irving, alla är mer eller mindre vrickade, men det är helt humorlöst. Och helt känslolöst också faktiskt, fast texten hela tiden försöker chockera....

Souda: Levande bränd*** Den här boken rekommenderar jag. Vi hör ju så mycket om hedersmord, senast idag fanns en artikel i Expressen om en flicka som blivit skjuten med över 80 skott av sina farbröder. Och vi tänker: men hur i hela friden kan det bara hända? Läs den här boken så förstår du bättre vad de bakomliggande skälen är. På ett sätt blir dåden ännu värre när man läst den här boken för då inser man att det handlar om attityder som borde gå att ändra. Att se kvinnor som djur är ju en "bra" början till att inte behöva tveka inför att döda dem....de är ju bara ett djur som gjort nånting fel och därför ska avlivas!
Boken är odramatiskt skriven och faktiskt känns den helt trovärdig. Den är inget litterärt mästerverk alls, men läs den för att försöka förstå.......Är den helt sann är författaren mycket modig.......bara det gör boken viktig. När någon nu vågar är det vår plikt att läsa vad hon skriver.

Swärd Anne: Polarsommar**(*) Nånting var fel med den här boken, jag kan inte riktigt sätta fingret på det men försöker:

Tartt, Donna: Den lilla vännen ****(*) Så nära en fullpoängare, det var länge sen jag njöt så av en bok.....en fullkomligt rasande skickligt skriven bok med personer som kommer att leva länge efteråt. Kul också att huvudpersonen heter Harriet (som mig själv) och att hon är en sån tuffing, trots att hon är tjej. Jag började till slut undra över vad som egentligen stod på sidorna och upptäckte massor av miljöer som i andra böcker skulle ha blivit enbart platta och här beskrivna på ett sätt som gav ett otroligt liv åt historien: "När solen steg på himlen skulle brevpressen av bubbligt glas på Libbys spiselkrans vakna upp och lysa under sitt tre timmar korta liv, bara för att på nytt sjunka ned i mörker och slummer när triangeln av solsken drog sig bort mitt på dagen." Precis så är det ju, i just den situationen (vill ej säga mer om du tänkt läsa boken vilket jag hoppas att du gör!). Det enda som gjorde att den inte fick den femte stjärnan var slutet.........men hur gick det egentligen då?????? undrar jag.......

Lawson, Mary: En dag i juli när jag var sju ** Jag kan inte låta bli att jämföra den här boken med Tartts bok som jag läste efteråt, här är det också ett barns perspektiv, en gåta som går mot sin lösning och massor av naturbeskrivningar och inre tankar.. Men allt faller platt till marken. Visserligen läste jag ut den för att få gåtans lösning vilket visade sig vara allt annat än sensationellt, men det var med våld jag lyckades komma igenom den.......tyvärr för historien hade trots allt sina poänger.....

Wahlberg, Karin: Flickan med majblommorna*** Wahlberg är som alltid ett säkert kort. Men som jag sagt förut, när kommer hon med en skönlitterär roman utan mord i. För det är ju kringverket som är det intressanta, här skulle en bok bara om personerna i hyreshuset ha kunnat bli en riktigt bra relations/konflik roman. Men tills romanen kommer får vi läsa hennes deckare, och njuta av dem!

Weiss; Lars: I morgon du *** Det var ytterst nära att jag la undan den här boken efter två kapitel, men jag är glad att jag fortsatte. Det är egentligen en vanlig ordinär deckare, med vinklingen att mördaren är känd redan från början och det är hur nätet dras åt som skildras. Den är väl medemåttligt skriven men det som gör den läsvärd är faktiskt att den har en slags kyrkogårdsstämning och att jag tydligen gillar det här upplägget, hellre en känd mördare än att man ska försöka fundera ut vem som gjort det. Ett plus för att titeln är så bra, både innan man vet varför och sen när man väl vet det, den passar otroligt bra in, vilket inte alltid är fallet med deckartitlar. Spännande var den faktiskt också, men.....slutet var lite teatraliskt men då hade man ju ändå läst allt så det gjorde mindre.

Willén, Liselott :Sten för sten**** Den här boken var helt klart annorlunda! och bra! Författaren har inblick i det kvinnliga psyket, det är helt klart. Och en viss spänning drev boken framåt. Kanske att jag önskat att gruppen med kvinnor fått mer utrymme, att boken handlat enbart om dem. Mer kan jag inte skriva för att inte avslöja allt för mycket. Men du som vill läsa en lite annorlunda bok om kvinnors utsatthet och längtan efter vänskap. läs den här!!! Du kommer att gilla den......
Av en helt okänd författare dessutom......Ser fram emot nästa bok av Liselott Willén.

Välskrivet, javisst men hela boken försöker greppa för mycket och sen blir det inget kvar.....

Zweigberk, Helena von: Kärleken skär djupa sår ** Oj vilken besvikelse den här boken var! Jag hade sett fram emot den så mycket att jag blev uppriktigt glad när den fanns inne på biblioteket. Och jag började läsa direkt. Men den var inte alls som författarens första bok Det Gud inte såg. Den här boken var ett enda långt prat och texten hakade oavbrutet upp sig, kanske för att meningarna innehöll massor med kommatecken som jag ofta tyckte var onödiga. Kriminalhistorien var helt enkelt platt, kanske skulle den ha uteslutits och Zweigberk kunde har fokuserat enbart på kärlekshistorien, det kunde kanske ha blivit bättre. Nej, den här boken är bara att glömma och hoppas på nästa istället.

Åkerlund, Allan: Mörksens gärningar*** En mycket ovanlig bok. Har jag nånsin läst nånting liknande? En psykolog undersöker en man som begått ett vidrigt brott med flera döda, en "mörksens gärningar". Mördaren är en präst och det är följaktligen ett religiöst tankemönster som präglar honom. I skenet av det som hänt i Knutby med pastorn och barnflickan har den oroväckande paralleller. Oroväckande säger jag eftersom den delvis verkar bygga på ett riktigt fall länk finns här till recension om boken. Det skulle innebära att den maktutövning som går att utöva med hjälp av Bibeln inte är något enskilt verk, utan verkligen kan utövas. Vilket jag iofs inte har tvivlat på tidigare heller. Men det är vidrigt i alla fall. Boken var helt klart intressant eftersom man fick en inblick i hur en sinnesundersökning går till, men jag måste säga att jag fattar inte hur psykologen fick fram det han fick fram, eftersom mördaren mest teg.......det var mördarens anteckningar som verkligen gav en bild av vilken person han var.




2004 år bästa böcker


Atwood, Margret: Den blinde mördaren *****


Claesson, Stig : Följ Alltid Cecilias Exempel: ****


Ekman Kerstin: Häxringarna ****


Ekman, Kerstin: Springkällan****


Ekman, Kerstin: Änglahuset****


Larsmo, Ola: En glänta i skogen ****


Mazzantini, Margaret: Rör dig inte ****


Marklund Liza: Asyl ****


Gellert Tamas: Lasermannen****


Hustvedt, Siri: Vad jag älskade****


Morrison Toni: Kärlek****


Drabble, Margaret: De sju systrarna****


Tartt, Donna: Den lilla vännen ****(*)


Willén, Liselott :Sten för sten****


Chevalier, Tracy: Damen med enhörningen ****


Holmberg, Bo R: Brandvakt****

Av violen - 6 december 2009 22:15

Böcker 2003

 

 



 

Aggestam Rolf: Niagara** Den som gillar biografiska böcker med tragiska händelser kanske gillar den här boken. Det gjorde inte jag. Iofs handlar den om syskonrelationer, en bristvara i dagens bokutbud, men det uppväger inte att hela historien känns konstuerad. Även om tragiken smyger sig på hela tiden och vad jag kan förstå är den sann.

Almroth, Karl-Erik: På andra sidan Malgomaj*** En bok som stod i veckans tips hylla på mitt bibliotek, och jag tänkte, varför inte? och jag tänkte rätt. En sån här bok har jag inte läst sen jag läste Linnea Fjällstedt på 80 talet. Den här boken skulle jag kalla en kulturgärning, här finns nedtecknat i spridda bilder, ett liv.(boken har verklighetsunderlag) Absolut inget mästerverk berättartekniskt sett, men på nåt sätt välgörande att läsa en bok som bara berättar rakt av. Inga inplanteringar, något står där bara för att det hänt, inte för att det ska bli nånting att skriva om längre fram. Kvinnoödet (modern) griper också tag, kanske mer än det andra.
Heder till Ord&visor förlag, Skellefteå, som gett ut den här boken innan allt är glömt.

Atwood, Margaret: Alias Grace *** Jag tillhör den kategorin som inte gärna läser baksidestexten på en bok. Vilket jag inte heller gjorde med den här så jag hade egentligen ingen aning om vad den skulle handla om. Den var väldigt bra ett tag där i mitten, Atwood skriver ju som vanligt medryckande på nåt sätt, men så plötsligt insåg jag att det inte skulle bli nån upplösning att tala om och då blev det plötsligt väldigt jobbigt att läsa ut den. Ja, i flera dagar hade jag 30 sidor kvar utan att veta om det.....trodde allt var klart. Men så såg jag att märket var kvar och läste klart men inget ändrades för det......
Läs boken för att den är välskriven, men historien drog helt klart ner betyget. Tacka vet jag Rövarbruden av samma författare, den hade en betydligt intressantare historia....

Atwood, Margret : Kattöga **** Verkligen en bra bok! Atwood skriver så bra, självklart på något sätt. Hela tiden tänker jag, ja det där var ju precis rätt ord...kan ju också ha med översättningen att göra.
Den här boken handlar om mobbning. Men jag tror inte att Atwood skriver utifrån sig själv, helt enkelt därför att det skildras så objektivt på något sätt, vilket också är en del av bokens styrka. Boken är otroligt insiktsfull, och borde läsas parallellt med annan litteratur om mobbning. Hon vet verkligen hur flickor/kvinnor fungerar. Hon visar precis hur det kan gå till. Men, och det är här jag tror att hon inte skriver självupplevt, huvudpersonen, den mobbade, blir senare den värsta mobbarens kompis, jag har mycket svårt att tro att det är möjligt. Fast i en fiktion är ju allt möjligt och det öppnade utan tvekan för intressanta iakttagelser....En till intressant och insiktsfull sak tycker jag Atwood också fått med, att det egentligen är vuxna som ligger bakom, det är dom som först började snacka skit om familjen, och gör inget för att hindra det som sker. Här kan man se att om vuxna inte godkänner mobbningen så har den mycket svårare att frodas. Något som det kanske borde forskas mer ikring.

Auster Paul: I de sista tingens land **** Åh, vilken bra bok! Jag fullkomligt slukade den. Auster befinner sig här i ett dystopiskt land, där handlingen drivs framåt mot ett öppet slut, men vem vill inte tro att det slutar bra? Personerna stiger fram och får liv på ett suveränt sätt. Att det inte blev fem stjärnor beror på att den påminde lite väl mycket om Blindheten och en aning om Pesten. Den här boken är dock mycket ljusare i tonen än de två nämnda! Läs den!

Baricco, Alessandro: Silke**** Att man nyförtiden betecknar en bok som gripande är ovanligt. Dock, den här till formatet lilla boken är faktiskt det. Författaren lyckas bibehålla en hemlighet genom hela boken, kanske för att formen är så sluten, stilen nästan gammeldags upprepande och så plötsligt vill man gråta över kärlekens ödmjukhet. Och tänker, det är så det är.....

Born Heidi von: Hummerkriget *** Den här boken hade vissa kvalitetet även om den känns som att den var skriven på 40-talet, med lite snirkliga meningar osv. Det som gjorde mig nyfiken var att hon beskrevs i förordet som "en svår författare, ovillig att vägleda läsaren och ge lösningar". Det passar ju mig perfekt så jag läste snabbt ut den. Och OK, den är ovanligt psykologiskt skriven men kändes mer som en novell med ett abrupt (och helt osannolikt) slut. Trots det blev jag nyfiken på författaren och kommer att läsa nånting mer, men vad???? maila gärna om du har nåt tips......

 

Chevalier, Tracy: Den blå färgen: *** Såhär börjar den här boken:
"Hennes namn var Isabelle och en dag när hon var liten skiftade hennes hår plötsligt färg under loppet av den tid det tar fågelhannen att kalla på sin hona."
Då undrar man ju om man kommer att kunna läsa boken överhuvudtaget, så overklig och schablonmässig verkar den. Men med Flicka med pärlörhänge av samma författare i bakhuvudet läste jag på....Och visst, den var läsvärd om än mer än en aning overklig....Trots det var det historiska perspektivet intressant, fast förankringen i nutiden blev lite krystad. För den som gillar släktforskning har den säkert sina poänger.

Cobbold Hjörne Marika: En smula dröm, en smula kärlek *** Väldigt länge, ja nästan hela boken, var det här en klar fyra. Skriven med en humor som aldrig tog slut och aldrig blev arbetsam, och en historia som faktiskt var ganska kul. Men så plötsligt hände det, helt malplacerat kommer en slags brottshistoria och så plötsligt en till....Helt onödigt enligt min mening, och fjärde stjärnan slocknade! Synd!

Cunningham Michael: Timmarna *** Inte dumt att få en bok bara sådär utan vidare med sin prenumeration.....(Ja jag erkänner, jag prenumererar på Amelia....fast inte helår dock...) Som tur var hade jag nyss läst Mrs Dalloway så jag hängde med litegrann i alla fall, men riktigt sådär jättebra var den inte....Ska jag vara ärlig undrar jag vad meningen med boken egentligen är.....? Skildra homosexualitet och självmordslängtan enbart eller vad?
Jag blev i alla fall sugen på att se filmen så jag hyr den väl nångång.

Drakulic Slavenka: Rädslan i kroppen **** En bok med dubbla bottnar, handlar om ett aktuellt ämne, njurtransplantation. Men är ännu mer en uppgörelse med det förflutna. Författarinnan väntar nu på en ny njure läs Aftonbladets artikel Det gäller att hålla demonerna i schack. Bokrecensioner finns här SvDoch DN. Det här är hennes debutroman och det var efter transplantationen som hon insåg att hon måste börja skriva. Boken är inte helt lätt att läsa men väl värd mödan den tar.

Ekman Kerstin: Sista Rompan**** Jag ska inte vänta lika länge med att läsa nr 3 i den här serien som jag gjorde med del 1 och del 2. Jag hade lyckats glömma en hel del personer från Vargskinnet del 1 så det tog ett tag innan jag kom in i handlingen om jag nu gjorde det......Som vanligt är det blandningen av dialekt och riskspråk, inskränkta bytankar och världsvida vyer som gör den här boken. Jag ser fram emot fortsättningen på ett sätt som jag inte gjorde efter förra boken.....Jämtland är inte mitt landskap alls, och inte efter den här boken heller. Men nyfiken som jag är så är det ändå intressant att läsa om den jämtska mentaliteten......som är Norrland och ändå inte riktigt.

Ekman, Kerstin: Skraplotter ***** Det bästa till sist! Årets bästa bok läser jag i årets sista dagar. Hela Vargskinnet trilogin är verkligen ett mästerverk. Den här boken kanske allra mest. En bok där författaren vågar låta en tanke tänkas klart. Här skildras en epok på ett sätt som jag skulle vilja kalla modigt, var hittar man en sådan ärlig skildring av ett kall i dagens litteratur? Och det utan att lägga in en brasklapp av hädelse. Och var skildras en våldtäkts yttersta känsla, fast den inte genomfördes?
Nutidens puls slår genom boken och vävs ihop med dåtiden. Snacka om värdig Augustprisvinnare....

Fagerberg, Maria: Svart dam **(*) En snabbläst bok som både vinner och förlorar på att den utspelar sig i ett hemligt sjukdomsland, dvs kvinnan är så sjuk att hon knappt får lämna sjukhuset och åka de 1000 metrarna hem, men vad sjutton lider hon av i så fall? Hon är uppe och går t.o.m ute....Men som jag skrivit förut, handlingen kräver ibland att fiktionen tar över researchen. Boken är gripande och lovar gott för framtiden för debutanten Maria Fagerberg.

Fuantes, Carlos : Den gamle gringon *** Att läsa den här boken efter alla deckare och mer lättsmält litteratur som jag läst sista året, var en upplevelse. Historien är en aning rörig och 1914 års mexicanska revolution har varit helt fördold för mig tidigare. Men inte nu längre, även om boken koncentrerar sig på ett hörn av verkligheten sett genom ett temperament. Ett temperament som heter Harriet, vilket gjorde boken ännu intressantare. Faktiskt kände jag något av mexicos revolutionära själ i boken, men vill du inte veta av den, stå över!

Gough Julian: Juno och Juliet **(*)Den här boken skulle jag förmodligen ha älskat för 30 år sen, men nu var den lite jobbig. Fördelarna var att den handlade om universitetsstudier och litteratur vilket ju tilltalar mig som just haft litteraturstudier på universitet, och så var den lättsamt skriven och med humor. Så i början tyckte jag den var så bra men efter ett tag blev den lite enahanda och så blev den så väldigt dramatisk på slutet plus att det var inplanterat en massa filmistiska grejer, typ dvärgar och skummande hav, sånt som ska göra den filmvärd. Så det blev inte nån större pott för den.

Hanff Helene: Brev till en bokhandel + Hertiginnan av Bloomsbury Street*** Låt mig säga direkt, den här boken var verkligen värd sitt pris! Jag köpte den nämligen för 1 (en) kr på Röda Korset! Men trots det blev det bara tre stjärnor. Visst är brevväxlingen mellan Helene och bokhandlaren i London rolig att läsa, och även Helenes besök i London, men jag vet inte, jag hade hört mycket om boken men blev lite besviken. Kul med en bok som handlar om böcker iofs men den behöver ju inte vara jättebra för det förstås.

Harris, Joanne: En doft av apelsin ** Hmm, nej den här boken var inte något mästerverk direkt. En mycket allvarlig historia berättas på ett rörigt och ordrikt sätt. Och vad gäddan Gammelmor hade där att göra begriper jag inte alls. Hela tiden hoppades jag att den skulle ta sig men inte ens när upplösningen kom blev det bättre. Nej, den var inte i min smak. Allvarliga ämnen kräver mer än vad den här boken kunde ge. Fast, det är sällan man får möta ett så elakt barn förstås, var iofs ovanligt och lite intressant att läsa om.

Hill, Reginald : Återkallad till livet *** Den här boken vann jag på Minatour tidigare i sommar. Annars hade jag nog knappast läst den. Men nu tog jag mig ann den med glatt mod. Efter några sidor falnade modet men jag fortsatte. Det som fick mig att bli aningen irriterad var uttryck som: "...han mest liknade en brevbärare som försäkrats om att rottweilern är ungefär lika blodtörstig som ett gosig kramdjur." och män som log alligatorleenden. Men till slut vande jag mig vid överdrifterna och boken blev riktigt spännande. På slutet knöts en del trådar ihop på ett någorlunda trovärdigt sätt, men var det intrigen som var det viktiga? Mest var det nog en Dalziel/Pascoe (kriminalarnas) show, utan deras hänsynslösa kommentarer hade nog boken stått sig slätt......

Holm Stålhand, Sara - Smultron, Agnes: Galna skolsjukan *** En lite annorlunda bok om mobbning, avsedd att användas i skolorna. Ämnet är alltid aktuellt och boken mycket angelägen. Agnes Smultron (psed) skriver om sin tid som mobbad och Sara Holm Stålhand kommenterar insända brev. Handfasta råd avslutar boken. En bok som kan läsas av alla kategorier, mobbad, skolpersonal, föräldrar och de-som-bryr-sig. Möjligen att titeln ger lite konstiga associationer, det här är ingen sjukdom (den rår man inte för) utan något som den som mobbar väljer att göra av egen fri vilja. Den mobbade däremot har inget val utan måste ha stöd utifrån för att komma sig igenom och förbi och vidare från det som händer och har hänt.......ett arbete som kan ta en livstid att gå igenom.

Holmberg, Bo R: Liemannen **** En historisk roman av ungdomsförfattaren Holmberg. Den talade direkt till mitt hjärta eftersom den utspelar sig i Anundsjö, min hembygd. Här beskrivs kyrkan, (eller i alla fall klockstapeln) där jag konfirmerades och gifte mig, här namnges en massa byar, och även min hemby Sörflärke. Jag skulle ha tyckt ännu mer om boken om mitt föräldrahem fortfarande hade varit kvar, men det såldes nyligen, till min stora sorg. Nu känns det som jag ändå inte har något med omgivningarna i boken att göra, trots att jag känner till alltihop. Det borde dra ner till en trea men jag kan ändå inte låta bli att ge den en fyra, mest för att Anundsjödialekten, min ungdoms vilda tungomål, citeras lite här och var. Mitt hjärta är ju trots allt ändå kvar där, vilket gör allt ännu sorgligare förstås.....:-(
Jag tycker att Holmberg lyckats mycket bra med sin kriminalhistoria, särskilt med beskrivningen av hur länsman nystar upp hela historien, och hur pass omfattande efterforskningarna ändå var. Intressant! Du som inte gillar historiska böcker kan gärna läsa den här.....

Holmberg, Bo R: Snögrav **** Han har gjort det igen, skrivit en utmärkt deckare. Och nu har han gjort det här också: satt Anundsjö och anundsjömålet på den litterära kartan. Förut fanns Nicke Sjödin såklart, men Junselemålet är liiiite annorlunda.....ja det mål som Holmberg använder är faktiskt en aning annorlunda än det jag pratade som barn (och även nu som vuxen när tillfälle ges). Men inte är det mycket som skiljer. Eller så minns jag fel....Boken är i alla fall spännande och minst lika bra som Liemannen, det är en slags fortsättning men kan läsas fristående, samma personer återkommer. Det lustiga är att när man tror den är slut så uppdagas ytterligare hemskheter.
Om jag ska nämna något som jag inte gillar med den här boken är det de ständiga upprepningarna, många ungdomsböcker är ju skrivna så, och det gillar jag inte med dom heller. Jag säger inte att det är ungdomsförfattaren i Holmberg som tittar fram, men vem vet.....Nåt skäl till att skriva så finns det säkert.

Hon Ying: Svekets sommar** Den här boken sägs vara förbjuden i Kina men sprids i piratkopior. Om det är för att den skildrar de politiska händelserna 1989 eller för att den gränsar till erotik är svårt att säga. Det är knappast för att den är något litterärt mästerverk.

Hornby, Nick : Samtal med en ängel **(*) Den här boken hade jag verkligen sett fram emot att läsa. Nu skulle jag få läsa en massa noveller av samtidens stora författare, verkligen se vad som är på gång inom litteraturen just nu, nya grepp, nya historier. Men ack vad fel jag hade. Den här boken var snudd på trist, den enda novell som jag kommer ihåg efter några veckor är Hornbys egen om Tuttjesus. Jag borde ha läst en i veckan förstås och inte alla på en gång, men nu är det gjort och det gav mig inte speciellt mycket.....tyvärr!
Melin & Melin: Dösnack och kallprat *** Tja, den här boken handlar om det som titeln säger, och inget nytt direkt.

Insikten om vad som kan hända om man får fel vägledning i den åldern speglas väl i boken, gruppmentalitet har ju alla stött på. Boken var sorglig och jag har en känsla av att fel person fick ta straffet. Det finns ett moraliskt ansvar också hos vuxenvärlden som vissa inte verkade ha förstått. (läs: läraren!)

Irving John : Änka i ett år *** Men vad nu? Hotell New Hampshire, Den fjärde handen, Garp och hans värld, idel fyra och fem poängare.Och så den här då,"bara" en trea.....Språket var som vanligt, väldigt omedelbart och ofta lustigt, men det var nånting i själva historien som inte kändes komiskt alls. Kanske för att varken otrohet eller prostitution är några av mina favoritämnen att läsa om. Kanske är den här historien inte tillräckligt skruvad, skrattet fastnar i halsen för det skulle nästan kunna hända, i de övriga böckerna är det ren och skär fantasi men här, nej nånting verkligt klibbar hela tiden fast över boksidorna. Jag hade köpt boken, annars skulle jag inte ha läst ut den. Irving är bättre när han tänker fullkomligt vansinnigt, så är det bara.

Kim Elizabeth: Tio tusen sorger***(*) Den som gillar Pojken som kallades det, Blackbird och En blomma i Afrikas öken gillar också den här boken. Elizabeths öde är väl värt att berätta, och det görs på ett tilltalande sätt. Det koreanska adoptivbarnet som hamnar hos fundamentalistiska kristna föräldrar (Jehovas vittnen?) i USA. Den tid hon tillbringade med sin biologiska mamma beskrivs på ett sätt som bara doftar Koreas landsbygd, på gott och ont. Slutet drog ner betyget, men för övrigt, helt klart läsvärd!

Spark Muriel: Förarsätet ** En jättekonstig liten bok, som jag köpte för några kronor på Saxos 70% rea. Den var väldigt fängslande nästan hela tiden men med ett enormt antiklimax när jag insåg att det inte var mer än så......Fast egentligen, om det varit en film kanske jag skulle ha tyckt att den varit mystisk och bra, men sällsamma sammanträffanden, iscensatta av den kvinnliga självmordskandidaten....

Klepke Martin: I väntan på en lever **** Den här boken handlar precis om det titeln säger: en man (författaren själv) som svårt sjuk väntar på att få en ny lever. Boken är rappt och osentimentalt skriven (Klepke är journalist) och ger svar på många frågor om hur det är att vänta på ett organ och varför man bör ta ställning för organdonation. För vem kan veta när och om man själv drabbas av en svår sjukdom? Vill man då ta emot ett organ kanske man bör tänka igenom ifall man vill donera ett också, efter sin död. Det här är en bok som man läser med både medlidande och skräck. Den kommer att bli omskriven..

Küchen, Maria : De behövande **(*) Jag tyckte mycket om Lycklig hora och hade höga förväntningar på den här boken. Men de kom på skam, tyvärr. Författaren skriver bra och bitvis var boken riktigt spännande, därav den tredje stjärnan. Men det var något med intrigen som gjorde mig tveksam. Syftet var säkert vällovligt, att skildra de behövandes historia för att förklara nuet, men det var så osannolikt att kvinnan i början flyttade ut med sitt spädbarn i ödemarken. Det var där historien brast, allt annat kunde säkert ha hänt. Det kändes som att Küchen ville säga alltför mycket, det rymdes inte inom bokens sidor.

Larsson, Åsa: Solstorm*** Gör författaren upp med sin frikyrkliga bakgrund i den här boken? Det tänkte jag hela tiden, det var suveränt skildrat, om än med en viss slagsida åt schablonen: präst=sexdåre. I övrigt rappt skrivet, kunde varit ännu en journalist men Larsson är jurist. Boken höll inte riktigt, slutet var aningen överdrivet, en kontrast till det övriga som verkligen kändes äkta. Och det gamla vanliga: man är otrevlig men kvinnan faller (?) och mannen ändrar sig och blir så snäll så snäll (!). Fortsättning på kärlekshistorien kommer nog i nästa bok.....

Latifa: Mitt förbjudna ansikte *** Allt man hört om hur det var i Afghanistan under talibanregimen verkar tyvärr vara sant.....en stark bok, skriven av en modig kvinna om hur det gick till.

Lauck, Jennifer: Som stilla vatten *** Fortsättningen på Blackbird var inte lika bra som föregångaren. Just Blackbird har jag rekommenderat till många i genren "min olyckliga barndom och hur jag överlevde den" just därför att Blackbird var så osentimental och öppen, jag fick ingen känsla av att den dolde nånting väsentligt. Men med Som stilla vatten var det helt annorlunda, här liknar den mer andra böcker i samma genre, den kändes tillrättalagd i vissa avseenden. Trots det var det intressant att läsa om Jennifer Laucks fortsatta öden och jag blev glad när det ordnade sig till sist. Har du läst Blackbird bör du nog läsa den här också......

Lindqvist Elin: Tokyo natt *** En debut i hitta-mig-själv genren. Intressant så tillvida att den speglar dagens skeenden, vad kan inte en ung tjej ha upplevt innan hon fyllt 20? Tyvärr en hel del destruktiva saker. Jag hoppas att Elin Lindqvist inte gör som så många andra unga tjejer som skriver en (uppmärksammad) bok där syftet till syvende och sist verkar vara just att hitta sig själv. När det är gjort läggs författandet på hyllan. Det vore synd för Elin Lindqvist har förutsättningar att kunna skriva fler böcker, utan det självupplevda tilltalet.

Lindström, Trotzig(red) Hitta hem: *** Vuxna adopterade från Korea berättar. Den här boken hade jag sett fram emot och den var väl värd att läsa. Tyvärr påminde de olika berättelserna mycket om varann, jag hade hoppats på mer ovanliga vinklingar. Men det visar kanske ändå att adopterade delar mycket med varann.

Linn Ullman: Nåd ***(*) En liten bok om ett stort ämne, dödshjälp. Något som Ullman bara nuddar vid, därav den icke fulla fyran. Ämnet kräver mycket mer än vad författaren lyckas åstadkomma, den skrapar helt enkelt bara på ytan. Den vinner dock mycket på att personerna som sådana är intressanta men själva dödshjälpstematiken är på tok för lättsamt hållen. Ett bra försök att närma sig ett så allvarligt ämne i alla fall. Läs den och känn på hur svårt det är att hjälpa människor att leva, vilket jag tror Ullman menar.

Loe Erlend: Naiv. Super **** Antingen tycker man att den här boken är helt supernaiv, eller så älskar man den. Jag tillhör den senare kategorin. Det är inte ofta man läser en bok och verkligen känner att den säger nånting och det utan krångliga ord och komplicerad intrig.
Jag gillar helt enkelt den här boken:
Jag gillar att någon säger att den blir aggressiv av animerad mat, det blir nämligen jag också.
Jag hatar dansande Ballerinakex och talande bananer.
Jag gillar att någon säger rakt ut: Bröder är viktigare än pengar. Och verkar mena det.
Jag gillar att någon skriver ner allt som den sett den dan, i punktform, det har jag velat göra länge!
Jag gillar att den här boken gör mig sugen på att skriva en bok.
Men allt det där tjatet om tid, det struntar jag fullkomligt i.

Loe, Erlend: Fakta om Finland ** Jag gillade verkligen Naiv Super av samma författare. En hel del lurigt bjöd även den här boken på, och den var bra på sitt sätt, men betydligt "pratigare". Den handlade mycket om vatten som flyter, och det fick mig att tänka på Irving och Hotell New Hampshire där Sorg flyter.......utan att jag avslöjar vad just det handlar om förstås. Det är inte första gången sista tiden som nyskrivna böcker får mig att tänka på andra, äldre böcker. Är allt skrivet eller vad? Vore synd i så fall, särskilt av Loe som verkligen skriver på ett annorlunda sätt.

Marklund, Liza: Den röda vargen **** Efter Prime time blev jag lite skeptisk mot Liza Marklund, för den var helt enkelt dålig. Men den här var genast bättre, lite Sprängaren stuk på den faktiskt. Historien var så otrolig att den blev nästan trovärdig och jag fick en känsla av ett stycke nutidshistoria som jag själv upplevt även om jag bara gick på högstadiet under de där rödaste åren.Till och med otrohetshistorien var bitvis intressant, konstigt nog. Men ojoj, slutet var lite väl tillrättalagt. Fast hur skulle annars Bengtzon kunna radikalt byta sin miljö, vilket väl händer till nästa bok??? Jobba sig till det är väl inte så vackert, men om det dimper ner från skyn går det bättre.....Mer säger jag inte....

McEwan, Ian: Försoning ***** Äntligen en fempoängare igen! Och att det var McEwan är väl inte direkt någon överraskning. Med den här boken (mästerverket har den också kallats) anknyter McEwan till två olika kategorier, en är skapandets lust och vånda och den andra är andra världskriget. Många är de böcker man läst om just andra välrdskriget men den här skildringen var en av de bättre måste jag säga. Och skapandet, ja det börjar och slutar berättelsen. Det är en historia som man inte ska låta sig lura av med den något...triviala början. Utan läs på bara, den blir bättre och bättre.....Jag tänkte länge, hur ska McEwan få ihop slutet, men för sanning, det klarade han galant.

Melin, Lars: Manipulera med språket *** Tja, den här boken gav väl en hel del tips men för att utnyttja den till fullo ska man nog läsa den fler gånger, lite svårt att minnas alla råd.....

Moggach, Debora: Tulpanfeber** Andra gången gillt för den här boken men inte blev den bättre för det. Jag la den ifrån mig för länge sen närjag läst en bit men eftersom så många berömt den tänkte jag ge den en till chans. Men på slutet blev det att hoppa för historien blev alltför fantastisk och lite tjatig tyckte jag.....

Morazzoni Marta: Flicka i turban ** Nej men den här boken var inte alls bra! Antagligen inträffade en av två saker: 1. den var helt enkelt tråkig eller 2: så är jag bortskämd med att böcker innehåller action nu för tiden, att det händer nånting som leder nånvart. Det gjorde det inte i den här boken. Varje novell kändes som ett utdrag ur en roman och hur kul är det? När romanen dessutom verkar vara helt ointressant.....Den som känner till personerna kan kanske ha nån behållning men det gjorde inte jag.

Noll, Ingrid: Tuppen är död *** Jag har länge tänkt läsa den här boken, som nämnts i olika sammanhang. Och nu har jag gjort det och den var bra. Den var kul, jag drog säkert på munnen minst tjugo gånger, den var spännande och den var otäck, just därför att man fick veta hur själviskt en mördare tänker. Sammanfattningen av boken är att den faktiskt var lite småmysig, trots att folk dog hit och dit.....Om det är bra kan man ju diskutera men jag sträckläste den i alla fall.......

Nothomb, Amélie: Underkastelsens sötma: **** En annorlunda bok! Snabbläst och med en viss humor. Ok, den kanske går hårt åt det japanska samhället vars företagskultur hänsynslöst skildras, men den kunde nog ha skrivits om vilket land som helst för alla länders kultur är ju olika och överallt finns det egendomligheter. Den var helt klart läsvärd och jag är glad att jag hittade den i nyaböckerhyllan på mitt bibliotek.....

Persson Leif GW: Mellan sommarens längtan och vinterns köld **** Det faktum att jag läste ut den här tegelstenen utan att förtröttas under julens sista skälvande dagar ger den fjärde stjärnan. För annars var den lite väl förvirrande för mig. Många personer, som man förväntas känna igen från verkliga livet (?), och några som säkert endast författaren känner igen. Skriven på ett tilltalande sätt dock, ironin dryper och allas dolska tankar blir uppenbara, för läsaren enbart, men ändå. Men alla dessa män som förlöser sig själv och kvinnor som låter sig charmas för att sen i princip våldtas (och gilla det!), det måste vara enbart för att hålla de kvinnliga läsarna borta......Eller så gör det sig bra på film, för filmad kommer boken förstås att bli i en eller annan form.

Robinson, Peter : En ovanligt torr sommar *** Ännu en deckare på kort tid.(Se nedan, Reginald Hill) Och de påminde konstigt nog om varandra. Inte bara det att det var gamla mord som klarades upp utan även på andra sätt. Deckarförfattare idag måste vara ovanligt väl pålästa eller så har de studerat drama på högskolenivå. I båda böckerna förekom nämligen ordet katharsis, ett uttryck som jag aldrig stött på innan jag läste Drama A, och som jag efter viss möda under kursens gång lyckades förstå vad det innebar. (katharsis är enligt Bonniers svenska ordbok, 1990, "enl Aristoteles poetik den själens rening som tragedin åstadkommer." ) Men dessa författare svänger sig med uttrycket som om det var var mans (och kvinnas förstås) egendom. Märkligt!
Robinsons bok var betydligt torrare skriven än Hills (som ju försökte vara rolig hela tiden och ibland lyckades) men Robinsons historia var lite trovärdigare....kanske. I vart fall var de för lika varann för att jag riktigt skulle gilla det. Läs dom gärna men med några månader emellan.

Rynell, Elisabeth : Till Mervas **** En bra bok det här.....Den senare delen med sina suggestiva omgivningar kryper under skinnet, beskrivningen av en natur som tar tillbaka det den blivit bestulen är mycket bra berättat. Kanske att boken skulle ha koncentrerat sig på det, någonstans ville jag läsa mer om just det myggiga landskapet. Det andra har man hört så ofta förut......

Saramago José: Blindheten **** En fascinerande bok, både till innehåll och stil. En starkt symbolisk roman står det på baksidetexten, men den var så full av ord, ord, ord att jag inte riktigt hittade all symbolism bland dem alla. Det kan ju såklart vara väldigt enkelt, en religiös symbolism, men hur som helst grep boken verkligen tag. När alla är blinda, vad händer då? Samma som vid alla katastrofer eller?
En bok för dig som verkligen gillar ord och tänkvärda meningar i det oändliga. Andra kanske ska låta bli att börja på något som de knappast orkar avsluta. *ärlig*

Seierstad Åse: Bokhandlaren i Kabul **** Javisst, den här boken är lika bra som det sägs! Välskriven, fängslande, upprörande. Den är verkligen fylld av konkreta iakttagelser som SvD skriver på framsidan. Det patriarkala mönstret gör en verkligen arg. Men finns det inte vissa likheter, om än i mycket mindre grad, även hos oss? Om man tänker efter.....Och det gör man när man läser den här boken......

Strandberg Kerstin: Tio syskon i en ömtålig berättelse *** Den här boken var länge en fyra men efter 2/3 började jag hoppa och det är ju ett tecken på att den dalar. Den är intressant eftersom den behandlar syskontemat, något som är ovanligt. Den var nominerad till augustpriset 2000 och det kan jag kanske förstå, den är välskriven, med en egen stil och som sagt mycket gripande i början. Men efter ett tag insåg jag alltså att det inte skulle var så mycket mer att hämta och det blev det inte heller. Mer skildring av syskonrelationerna kunde den ha innehållit, och personerna var bitvis lite svåra att hålla isär. Men som sagt, ändå läsvärd.

Tartt, Donna: Den hemliga historien **** En annorlunda och fascinerande bok som bara inte gick att lägga ifrån sig. Jag trodde hela tiden att upplösningen skulle bli sensationell på nåt sätt men där fick jag tji. Sånt brukar ju alltid dra ner entusiasmen, men i den här boken spelade det liksom ingen roll. Det var inte mördandet som var det centrala utan helt enkelt de sex personerna (ja sju egentligen med läraren) och deras liv före det egentliga livet. Jag tror att om man varit i universitetsvärlden så ger den här boken en slags igenkänning som gör att den blir intressant bara för det. Själv var jag ju förra året på Umeå universitetsbibliotek en kväll i veckan och såg "alla de här personerna" strosa förbi. Killgänget med en söt tjej som de alla trängdes kring, Frances med konstig frisyr men ytterst artig när han frågande stod vid disken, killen som alltid bar kostym osv. Och lärarna, den ene mer kufisk än den andre.

Wahlberg, Karin: Ett fruset öga *** Tredje boken av Wahlberg, skriven i samma stil som de två förra, dvs pratig pratig men ändå lättläst och bitvis intressant ur ett nutidsperspektiv. Den här boken har dock en stor nackdel, en inplantering som är så uppenbar att polisen framstår som både blind och korkad eftersom de inte fattar det läsaren fattar direkt. Synd, men det visar kanske på att Wahlberg egentligen inte ska skriva deckare, när kommer den skönlitterära debuten???

Wahlberg, Karin: Hon som tittade in*** Ännu en deckare av Karin Wahlberg. Den var precis som Sista jouren, spännande och medryckande, en bok man vill sträckläsa, även om inga direkta överraskningar väntade. Kanske att det som skildrades utöver deckarintrigen egentligen är det intressanta i den här boken. Det som jag inte tyckte var riktigt trovärdigt är dock mobbarnas reaktioner. Har man erfarenhet av mobbning vet man att den som mobbar är sällsynt utan samvete, och det ändras knappast för att den som blivit mobbad dör. Det hade varit mer naturligt att skylla ifrån sig och bli arg för att man blev tvungen att köra på personen i fråga.....Låter hårt men så tror jag att det är IRL. Annars är allt annat trovärdigt i boken och för en stunds avkoppling är den helt ok....

Wahlden Christina: Heder *** (u) En ungdomsbok som handlar om hedersmord. Ungdomsböcker brukar ju ofta tydligt ta ställning för det ena eller det andra. Men den här boken slätar över det hot som en invandrarflicka råkar ut för på ett egendomligt sätt. Hennes bror får komma till tals i korta inlägg, och det på ett sätt som säkert är tänkt att ge en tankeställare men budskapet kan uppfattas som lite otydligt. Och att fortsätta sitt liv som om ingenting hänt efter ett mordförsök, det är för bra för att vara sant (tror jag i alla fall....).

Vallgren Carl-Johan: Den vidunderliga kärlekens historia*** För några år sen beslöt jag mig för att läsa Augustprisvinnare varje år. Nu har jag läst årets, och om jag inte hade bestämt mig för att läsa vinnarna hade jag knappast läst ut boken. Den var vidunderligt konstig, och kärlekshistorien avklarades på några sidor här och där. Resten bestod av en slags bevisning på att författaren gjort en ordentlig research. Ett plus var dock att även bordellerna beskrevs på ett ärligt sätt, dvs så vidrigt som det är utan förskönande omskrivningar som så ofta är fallet när män ska skriva om företeelsen. Annars fick jag Parfymen (Suskind) och Aprilhäxan (Axelsson) vibbar, dvs det fanns episoder som jag helt klart läst i dom böckerna tidigare.
Den fick ändå tre stjärnor, mycket därför att den trots all sin ordrikedom faktiskt var lätt att läsa, och bitvis medryckande. Men trots att den kommer i pocket snart så vet jag inte om jag ska uppmana nån att köpa den. Vill du hänga med i Augustpriset, ja. Annars, stå över!

Vonnegut, Kurt : Slakthus 5 *** En bok som jag köpte (i pocket) och läste enbart för att den är omtalad. I början var jag väldigt irriterad på det hela tiden återkommande "så kan det gå". Jag började snabbkolla varje ny sida för att se om det stod (vilket det alltid gjorde), men efter ett tag så hann historien ikapp mig och jag måste säga att det var en av de bättre antikrigsskildringar jag läst. Att Vonnegut som SF författare måste ha med underliga handfigurer från yttre rymden var dock svårare att förlika sig med.....Trots det en bok väl värd att läsa bara för att veta vad den handlar om. (Andra kända böcker som också är värda att läsa, om inte annat för att veta vad de handlar om, är Mörkrets hjärta och Processen. Bara ett tips!)

Woolf Virginia: Mrs Dalloway*** Det finns böcker som man läser för att få veta hur det går och böcker som man läser för att hålla sig a jour med litteraturen. Så finns det böcker som man läser för det vackra språkets skull eller för intressanta meningar. Och så finns det böcker som man läser för att man själv längtar efter att få skriva när man läser dom; det här är en sån bok. Hela tiden vill jag byta ur ord mot mina egna och forma min egen historia av Woolfs kringelkrokiga öden. Varje mening är väl genomtänkt i den här boken.

Vreeland, Susan : Artemisias passion *** För den som gillade Tulpanfeber och Flicka med pärlörhänge är det här en mycket läsvärd bok. Den handlar om konstens villkor, men även om kvinnors villkor, dvs det är en kvinnlig konstnär som är huvudperson. Boken har verklighetsbakgrund och utspelar sig i början av 1600-talet. Det är också en bok om våldtäkt och hur det uppfattades vid den tiden. Intressant, för hur mycket har egentligen hänt på dessa 400 år? Huvudpersonen är en stark kvinna som blir en berömd konstnär.

Wägner Elin: Norrtullsligan*** En liten bok, skriven med både humor och allvar. Elin Wägner skriver om en tid som inte alls är så långt borta, och ibland undrar jag hur stora framstegen egentligen är inom jämställdheten?

Zweigberk Helena von: Det Gud inte såg **** En bra bok, ämnet är intressant: en fängelsepräst besöker en morddömd kvinna och upp rullas ett ovanligt scenario i litteraturen, syskonrelationer. Värd att läsa bara för det. Att den sedan är välskriven är bara ett plus. Men förordet borde även stå på slutet, så här bör/får/kan inte en präst bära sig åt!


2003 års höjdare.....

OBS ingen inbördes ordning......

Helena von Zweigberk: Det Gud inte såg ****

Slavenka Drakulic: Rädslan i kroppen ****

Leif GW Persson: Mellan sommarens längtan och vinterns köld ****

Martin Klepke: I väntan på en lever ****

José Saramago: Blindheten ****

Kerstin Ekman: Sista Rompan****

Åsne Seierstad: Bokhandlaren i Kabul ****

Erlend Loe: Naiv. Super ****

 Paul Auster: I de sista tingens land ****

 McEwan, Ian: Försoning *****

Holmberg, Bo R: Liemannen ****

Tartt, Donna: Den hemliga historien ****

Atwood, Margret : Kattöga ****

Baricco, Alessandro: Silke****

Rynell, Elisabeth : Till Mervas ****

Nothomb, Amélie: Underkastelsens sötma: ****

Marklund, Liza: Den röda vargen ****

Ekman, Kerstin: Skraplotter *****

Holmberg, Bo R: Snögrav ****

Av violen - 27 november 2009 16:03

Böcker lästa 2002

(nu i bokstavsordning efter författarens efternamn)

 


Airth Rennie:Mörkrets flod (d) **** Varning! Har du nånting viktigt att göra, börja inte läsa den här boken! Du blir fast tills den är slut efter sina 416 pocketsidor. Jag använde en em. en natt och en fm i sällskap med Madden & co i 20 talet. Otroligt spännande och inte slut förrän den är slut (fundera på det ett tag!). Intressanta miljö och personbeskrivningar, särskilt av mördaren. Boken måste bara bli film, jag kan inte tänka mig annat, fast den filmen har man redan sett medan man läste boken förstås.....så var den nämligen skriven.
En liten funderation: håller jag på att bli deckarfrälst!? hu!

Auster Paul: Illusionernas bok **** Auster är alltid bra men så bra som den här boken sägs vara är den tyvärr inte. Men den har trots allt en säregen historia att berätta, och det med Austers säregna stil. Mycket läsvärd, men faktiskt, jag blev lite uttråkad ett tag där på mitten! Därav ingen femma.

Behn Ari: Trist som fan *** Javisst, noveller igen! Och tyvärr fattade jag inte alls poängen i dom flesta. Men den var inte alls illa skriven. Eller vad sägs om: "När hösten rispar löven såriga och förvandlar träden till blödande skönheter"......Inte illa hittat på! Heja prinsessmaken!

Carrere Emanuel: Doktor Romand *** En fascinerande bok! En dokumentär som man läser som en roman, spännande fast man vet hur det går. Men hur det kunde gå som det gick, det är helt ofattbart! Visar bara att psykopater finns omkring oss....

Chevalier Tracy: Flicka med pärlörhänge**** Den här boken var verkligen en riktig bok! Alltså skönlitterärt sett. Välskriven (språket liksom flöt fram), spännande (jo, faktiskt) intressant (en hel del historia om porträttmålning bl.a.) och ett oväntat slut! Bilden på framsidan bidrog till intresset. Inbillar mig att kvinnor gillar den bättre än män, men vem vet? Vill du bara koppla av under ordnade litterära former, läs den!

Chevalier Tracy: När änglar faller*** Inte lika bra som Flicka med pärlörhänge, men klart läsvärd ändå. Jag tror att jag tyckte att historien var lite väl fantastisk, och väldigt osannolik dessutom. Lite av en historia bara för att det skulle bli en bok.

Danielsson Katarina: Livet vinkar (som en Kurt) *** Bara titeln gör en ju misstänksam på den här boken! Men den var riktigt bra. Gillar du Om en pojke gillar du den här, för böckerna har (alltför?) många likheter. Men det var avstressande att läsa en bok som inte bara handlar om elände utan tvärtom om medelålders kärlek, ensamstående mammor som reder upp det (med hjälp av mormor såklart men ändå) och en bit humor däremellan. Men den röda trådan mellan de två handlingarna, var fanns den??? *blind*  

Davidsen Leif: Den lejde mördaren *** Ännu en deckare och ännu en bok av Davidsen. Det är kanske inte en deckare utan mer en thriller, spännande och välskriven om det inte varit för att: alltför många pratat jylländsk dialekt (varav en utan att verka bonnig), det vimlade för ofta av krylliska bokstäver och den nästan 10 gradiga temperaturen som återkom gång på gång. Visst, upprepanden kanske har någon funktion i en bok men börjar man reta sig på det drar det direkt ner läsmoralen. Men trots allt, även det här är en sträckläsningsbok.

Davidsen Leif:Paparazzons heder (d) *** Nu har det hänt! Jag har läst en bra deckare. Den här boken är spännande, relativt välskriven och innehåller faktiskt en riktigt bra berättad nutidshistoria. För en gångs skulle rekommenderar jag en deckare! Läs den! (Varför får den då bara tre stjärnor undrar du? Då frågar jag, kan en renodlad deckare få mer???)

Dirie Waris: En blomma i Afrikas öken **** Den här boken sträckläste jag, därav den fjärde stjärnan. Annars kunde huvudpersonens mod och engagemang i könsstympningsfrågan ha gett den också. Lättläst, ganska kul nu och då och framförallt, med ett angeläget budskap. Kvinnoförtryck tar sig många skepnader, det här är en av de grymmare.

Dirie Waris: Ökenblomman återvänder** Jag såg med spänning fram emot fortsättningen på Waris Diries bok En blomma i Afrikas öken. Tyvärr var den här boken inte alls lika bra. Det var mycket en upprepning av den förra, men nu med perspektivet lagt på den muslimska mannens överlägsenhet och Waris svårigheter att underordna sig den. Men berättelsen var ändå läsvärd eftersom hon försonades med sin far och fick besöka sin släkt.

Drakulic Slavenka: Som om jag inte vore där **** Tvekar mellan tre och fyra här. Boken är mycket bra skriven och trots sitt ohyggliga ämne (krig och våldtäkter) är den inte sensationslysten. Det blir en fyra pga att den är så välskriven. Att läsa den är att inse att drömmen vi hade på 60-talet om en värld utan krig är spolierad. Och att ett svek kan vara tystnaden efteråt. Läs den som ett stycke nutidshistoria som vi alla bör veta om....

Edelfeldt Inger: Riktig kärlek** Varför envisas jag med att låna noveller när jag verkligen inte tycker om dem? Fast Den förunderliga kameleonten var ju en riktig fyrapoängare så jag tänkte att hon kanske har gjort det igen? Men, det hade hon inte gjort......Synd!

Ekman Kerstin: Vargskinnet, Guds barmhärtighet. **** Just när del två ska komma ut läser jag första delen av Kerstin Ekmans mäktiga trilogi. Om ett landskap som inte alls tilltalar mig men med människor som var jämngamla med mina föräldrar.....Om en kvinna, ett livsöde, en kärlek och ett sätt att leva som inte är så långt borta. Boken berörde mig på ett djupt sätt, saker som man hört förut många gånger beskrevs som nya. Lägg därtill att boken var lättläst och inbjöd till sträckläsning (vilket jag inte alls trodde när jag köpte den som pocket) så är fyran där. varför inte fem stjärnor? Nånstans i senare delen kom det in ett parti som väl var nödvändigt ( nazismen var ju lika verklig som tuberkulosen och måste därmed också omskrivas) men trist på nåt sätt.....Det drog ner en aning.
För övrigt, till alla som läst Ekmans Hunden. Den kommer snart på film!


Hagerup Hilde: Högst älskade (u)**(* )En till ungdomsbok. Historien är spännande, om än i mitt tyckte något makaber. Men den visar tydligt på att de vuxnas skyldighet är att ta just sitt vuxenansvar. Fast om de gjort det hade det ju inte blivit nån historia (!) Bokens huvudperson är visserligen stark men själva historien känns på något sätt overklig och lite rörig, öde hus trodde jag hörde till min generation. Trots det är jag övertygad om att många ungdomar sträckläser den här boken, och inte har några svårigheter att hänga med. Kan rekommenderas särskilt till flickor, och slutet är tack och lov, bra. Parantesen beror på att den trots allt känns overklig och aningen gammalmodig.

Harris Joanne: Choklad **(*) Den här boken var jag bara tvungen att läsa ut, fast den inte alls var speciellt bra. Den påminner om Parfymen och den nyss lästa Flicka med pärlörhänge på det sättet att den beskriver ett hantverk i utdöende, chokladtillverkning. Det kanske är därför den trots allt fångade intresset. Magi är inte min grej direkt, och tro mig, det fanns mycket av det i den här boken. Samt det klassiska Den skenheliga kyrkan. Suck, kom med nåt nytt.....Funderar på att se filmen trots allt, den kanske är bättre än boken för en gångs skull.... *förhoppningsfull*. Tredje stjärnan för att jag trots allt fångades av, och läste ut, boken......

Holmström Rune: Mannen är kvinnans huvud **(* ) Den här boken är utgiven på ett Skellefteåförlag, Ord&Visor. Och ämnet är på sitt sätt fängslande, skildring av en, icke namngiven, sekt (misstänksamt lik Jehovas Vittnen). Här finns det totalitära, patrialkala tänkandet som utmynnar i ett kvinnorförtryck som inte har några som helst likheter med den boks kärleksbudskap som det handlar om. En skrämmande bok men tyvärr säkert med en hel del sanning i. Den tredje stjärnan för det intressanta ämnet, sällan skildrat tidigare

Holt Anne:Utan eko(d) ** Deckartrenden är bruten. Den här deckaren var inte alls i min smak. Till slut var jag tvungen att börja hoppa och då är det ju kört....Ordet hottentott (igen! se Stjärnfall), och ett sakfel gjorde att jag drog öronen åt mig ännu mer......Synd, men den kostade mig bara fem kronor, bilaga till kvällstidning!

Höijer Björn Erik: Mannen på myren*** Ja nu kommer det att komma en del mystiska böcker igen eftersom jag läser en kurs som heter Norrländsk litteratur. (Det är för övrigt en webbaserad kurs och går endast över internet, blir intressant att se hur det funkar.) Nåväl, den här boken speglar det karga norbottenslandskapet och folket där. Intressant sett ur kursens synvinkel, men annars. Nej, då hade jag inte läst den!

Irving John: Den fjärde handen**** Den tredje Irving på några månader! Och han håller måttet. Med den här boken visar han på varför han är en så stor författare, han har ett stort mått av nyfikenhet och fantasi. Annars skulle han aldrig komma på att skriva en sån här bok.....som vanligt är den bisarr men den här gången med färre underliga typer än i Hotell New Hampshire och Garp och hans värld. Nånstans finns de svåra frågorna med, men det ges inga svar hur man ska hantera dom. Den här boken är väldigt samtidshistorisk, utan att för den skull ge någon speciell kritik åt nåt håll. Men det beror väl kanske på att det inte är en deckare.....(hmm). Han har lyckats igen.....

Irving John: Garp och hans värld***** När jag hade läst Hotell New Hampshire blev jag nyfiken på John Irving och beslöt mig för att läsa Garp och hans värld. Det var verkligen ett lyckokast, jag har tillbringat en stor del av sommaren 2002 i sällskap med Garp själv förstås men även hans mor Jenny Fields, hans hustru, hans vän Roberta, hans förläggare John Wolf plus en massa Ellen Jamesare, Garps barn och inte att förglömma Underst-hummern. Vidare en hel massa andra udda existenser. Har du inte läst boken säger det här dig ingenting, utom att du bör läsa den förstås, och det helt enkelt därför att du inte kan undgå att bli nyfiken, eller hur?! :-) En liten varning är trots allt på plats; du bör vara både tålmodig och fördomsfri för att kunna läsa den med riktig behållning. Den innehåller nämligen en del bisarra inslag och till slut vet man inte om man ska skratta eller gråta.

Garp och hans värld är en slags metaberättelse om författandets villkor och vånda, men den är mycket mer än så. Den speglar feminism OCH fanatism, våld och kärlek. Människorna lever helt osannolika liv, men blir trots det sannolika i berättelsen. Allt skrivet med en stil som ger en läsupplevelse som närmar sig Brott och straff , man vill inte missa ett enda ord och varje sida innehåller nånting nytt och plötsligt vävs det som sagts långt tidigare samman med det som kommer nu....Lägg därtill till att språket är mycket tilltalande, jag önskar att jag själv kunde skriva på samma sätt! Och dessutom blir man upplyst om allt vad som händer personerna på slutet, när brukar man få veta det? Allt det här kan inte bli annat än en fempoängare! Vill du ha en riktig tegelsten att bita i, läs den!

Irving John: Hotell New Hampshire **** Det var väldigt nära att den här boken blev en fempoängare. Det var länge sen jag läste en så väl sammanhållen bok, personerna lever fortfarande när jag tänker på den. Jag får en känsla av att det är den amerikanska drömmen som krackelerar inför den verklighet som vi trots allt lever i. Irving måste äga ett stort mått fantasi för att kunna hitta på allt som beskrivs i den här boken, och ändå nå fram till en slags realism som visar sig i att "sorg flyter". För det är mycket sorg och smärta i den här boken, även om det skildras lättvindigt. Och det är där den femte stjärnan går förlorad, det finns en slags nonchalant sexuell ton med prostitution, våldtäkt och andra utlevelser som genomsyrar boken och förtar allvaret, trots försöken att knyta ihop det hela på slutet. Synd. Men trots det, en bok att läsa länge! (400 sidor!)

Jacobsson Tomas: Morfin ***(*) Dags för en debutant vars bok är en riktig samtidsroman. Ja, det är nästan så att om jag skulle ha väntat något år med att läsa den skulle den ha tappat en hel del av sin charm, för den lätta flytande texten är charmig. Här stiger nutiden fram men speglat ur ett annorlunda perspektiv, trots livshotande sjukdom kan huvudpersonen leva relativt gott eftersom det morfin han får håller honom flytande. Ja, drogen spelar en central roll i romanen, men det som ger den fjärde stjärnan är en underliggande önskan att släppa in kärleken i sitt liv och hålla den kvar "tills döden skiljer oss åt".

Kadefors Sara: Sandor slash Ida (u) *** Ungdomsbok, och det brukar betyda: problem så eländiga att de aldrig tas upp i en vuxenbok (möjligtvis några rader i nån deckare), en stil som får en att rodna vid tanken på att författaren inte tillmäter ungdomarna mer förtroende (dvs halvt mästrande halvt töntig) och ett bedrövligt slut vars klump i magen sitter kvar i flera dar även på en 46 åring som jag. Så icke denna bok. Det är visserligen problem här också men inte oöverstigliga visar det sig. Och stilen är rapp och "vuxen". Dialogerna är t.ex fångade på pricken. Och slutet vackert som en solnedgång. *snyftar". Precis det ungdomar behöver höra i denna hårda värld. Inte konstigt att den fick pris! (Sveriges bästa ungdomsbok 2001) Varför inte fyra stjärnor? Jo, efter ett tag blev det liksom too much, typ! :-)

Kallentoft Mons: Pesetas (d)**(*) En till deckare som faktiskt var riktigt läsvärd. Jag läste aldrig baksidetexten så jag hade länge inte en aning om vad som skulle hända. De två första tredjedelarna var alltså riktigt spännande. De skildrade en undre värld som säkert finns (men som man bara sett på film), och detta genom några människors liv. Sen var det tvunget förstås att lägga in ett och annat bankrån som faktiskt förstörde hela historien. Där rök den tredje stjärnan! Synd!

Kertész Imre: Mannen utan öde**** Äntligen en nobelpristagare som verkligen går att läsa! Och som skriver om ett ämne som aldrig får dö ut, andra världskrigets koncentrationsläger. En bok att ta till sig eftertänksamt, och den griper tag både med innehållet men även med stilen som är lättläst. Lite humor infinner sig också, och det är helt klart att det är en sextonåring som berättar. Så här står det på bokförlaget Norstedts site: Sveriges blivande studenter får Kertész-bok! Mannen utan öde kommer att distribueras till alla gymnasieskolor under årets sista skolvecka tillsammans med en kort handledning till hjälp för såväl lärare och elever. Heja Norstedts!

Lagercrantz David: Stjärnfall (d) *** Ännu en omtalad deckare. Början var lite trög men sen blev den mer läsvärd. Överhuvudtaget är den bra skriven och har säkert förankring i verkligheten. Men att skriva ordet hottentottland? Hallå, visst är det många år försent (som väl är). Det borde ha blivit två stjärnor bara för det.....

Lauck Jennifer: Blackbird**** Först var den här boken en trepoängare, men sen sov jag på saken och vips var den en fyra! Varför? Jo, när jag vaknade tänkte jag direkt på den, och det var främst de detaljerade men lågmälda beskrivningarna av de sista åren med mamman som etsat sig fast. Det här boken är en överlevandebok, som så många andra böcker, (Pojken som kallades det osv) men med den skillnaden att här smyger sig utsattheten och övergivenheten på, på ett annat sätt. Det låter inte så farligt när man läser men vid närmare eftertanke får man ändå kalla kårar. Skickligt skrivet med andra ord! Jag ser verkligen fram emot uppföljaren!

Liffner Eva: Camera*** Ibland när man läser en bok tänker man mer på hur den är skriven än innehållet. Och ibland när man läser en bok får man bara lust att skriva om just den meningen med sina egna ord, och placera den i den där boken som man längtar efter att skriva. Och ibland när man läst en bok har man ingen koll på personerna, men kvar finns en känsla av igenkännande. Den här boken är precis så. Jag hade koll endast på huvudpersonen och en fet katt, resten var väldigt omständligt, men säkert skickligt beskrivet. Lite som Parfymen, Flicka med pärlörhänge och Choklad, den här boken beskriver som titeln säger en del om fotograferingen när den var i sin linda. Sugen på att skriva Den Där Romanen blev jag i alla fall......:-)

Lindgren Torgny: Pölsan ***** Lysande! Den här boken kan vem som helst läsa, tro mig! Början var medryckande, sen blev den lite trögare det måste erkännas men den riktigt doftar Västerbotten. Trots att jag personligen hatar pölsa så blev det en fempoängare. Den är skriven med lätt hand och humor och innehåll som kanske är lite väl västerbottnisk, men vem har sagt att det är fel att lära sig nåt om vårt avlånga land?

Lindström Fredrik: Världens dåligaste språk**** Att en bok om svenska språket kan var så intressant och rentav spännande! Jag får faktiskt lust att hitta på nya ord. Såg f.ö Fredrik Lindström på TV där han uppmanade folk att skicka in just nya ord. Kom igen allihopa och gör

MacLeod Alisatir: Ingen skada skedd*** På baksidan till den här boken citeras Michael Ondaatje (Den engelske patienten, Anils skugga) som säger: "En av vår tids stora oupptäckta författare." Detta alltså om Alistair MacLeod. Och jag håller med till viss del. Den här boken är bra skriven, språket flyter lätt, mellan tal och berättande. Saker upprepas ständigt vilket verkar trist, men det ger en viss trovärdighet till sammanhanget. Mer än tre stjärnor blir det dock inte eftersom jag inte direkt gillade historien, även om den berörde. Gruvskildringar tillhör heller inte mina favoriter. Men det är helt klart en god historia MacLeod berättar. Självklara meningar ges en slags tyngd med klichéartade uttryck som passar in helt utan märkvärdigheter. Slutet var också...oförutsägbart. Läs den för språkets skull om inte annat.

Malmsten Bodil:Priset på vatten i Finistére*** Första boken jag läser av Bodil Malmsten och den gav mersmak. Den berättar helt klart en historia men dessutom innehåller den en massa meningar (som jag tyvärr inte skrev upp och boken är 15 mil bort så jag kan inte citera nån) som säger så mycket med bara några ord. Rekommenderas om du vill njuta en stund......

Marklund Liza: Prime Time *** Jag, hör och häpna, köpte faktiskt den här boken, ny och inbunden, bara för att jag var så nyfiken på den. Och ok, den fick godkänt men inte mer. så var den också helt enkelt en deckare och inget mer. Sprängaren som jag fullkomligt slukade, hade allt det där andra också, samtidsskildringen, genreöverskridanet, en rapp stil. Men Prime Time är bara en deckare. Ingen höjdare för mig alltså. Men kanske för alla er som gillar deckare....så läs på bara

McEwan Ian: Cementträdgården *** McEwan är ju en av mina favoriter, både Kärlekens raseri och Amsterdam är något av mästerverk, men den här boken når inte alls upp till den nivån. Språket är förvisso liknande, sakligt men ändå spänningsfyllt, men historien är lite väl magstark för min smak. Trots det har den ett psykologiskt inkännande som gör att jag får bekräftat det jag alltid tyckt, att barn är barn och inte vuxna. Borde kanske ingå i studiematerialet för socionomer och liknande yrkesgrupper. En tragisk bok.

Nilsonne Åsa:Smärtbäraren*** En bok som jag sett fram emot länge. Men tyvärr blev jag lite besviken. Temat var väldigt intressant till att börja med, tanken att någon är en annans smärtbärare var väldigt tilltalande och beskrevs på ett inträngande sätt. Men sen hängde jag inte riktigt med och slutet förstod jag inte riktigt heller......Synd!

O´Farrell Maggie: Bara Alice **** Omtalad bok här och var på webben. Och den var bra, men jag har en känsla av att nästa bok av O´Farrell kommer att vara ännu bättre. Nånstans kände jag att den inte riktigt höll ihop, jag hade lite svårt med hoppen fram och tillbaka och sen blev själva gåtan lite väl förutsägbar, jag vet inte vad jag väntat mig egentligen, men nånting mer sofistikerat kanske. Boken var medryckande och jag ville bara läsa ut den men sen var den bara slut och hur slutade den egentligen? Kanske var det där som debutanten visade sig, som sagt nästa gång då kanske.......

Pelzer Dave: Pojken som inte fanns **(*)Fortsättningen på Pojken som kallades det är en osminkad berättelse om hur David får hjälp att lämna sin mammas tyranni. Den visar ärligt på vilka problem han har att brottas med i sina fosterhem, och i kampen för att frigöra sig från mamman.

Pelzer Dave: Pojken som kallades det *** En omtalad bok som höll vad den lovade innehållsmässigt. Borde läsas av alla som har med barn att göra, för att bli uppmärksam på de tecken som visar på när ett barn far illa. Den var på gränsen för vad man kan uthärda, men eftersom den redan i början visar på att den slutar relativt lyckligt, kan man härda ut

Schlink Bernhard:Högläsaren **** En riktigt bra bok! Välskriven på ett lågmält sätt, och ge inte upp om början är lite tjatig, fortsättningen är desto mer intressant med sin uppgörelse med historien, parallellt med frågor om skuld eller inte. Kanske känner jag att historiens svek kommer lite väl lätt undan, men boken är trots allt ett sätt att både förstå och skipa rättvisa.

Schwarze Erika: Kodnamn Onkel *** Ett impulslån verkligen. Är boken sann eller inte. Den var i alla fall fascinerande, som många spionromaner. Jag läste den i ett svep för den var faktiskt spännande. Men gillar du inte spionromaner kanske just du ska låta bli att läsa den......;-)

Wahlberg Karin: Sista jouren (d) ***(*) Ännu en deckare och en fyrapoängare (nästan). Jag fullkomligt slukade den och för första gången på många år undrade jag vem mördaren kunde vara. Den extra stjärnan för miljön som är ovanlig i litteraturen men aktuell i press och media dagligen, nämligen sjukhusmiljön. Att det trots allt blev bara tre riktiga stjärnor beror nog på att den bitvis är lite ordrik, det finns saker som inte hade behövt långa beskrivningar. Men trots allt, Läs den!

White Gillian:Häxvaggan*** En medryckande bok, jag var bara tvungen att läsa ut den på en gång. Fast det var nånting med den som fick mig att känna en trea fast intresset för den tangerade en fyra. Titeln förklarar en del av dilemmat, den gör anspråk på att leva upp till den men gör det inte. Nånstans förlorade den greppet. Även om en del citat skulle hålla mysticismen uppe. Men den är onekligen ett slags tidsdokument över vad som driver folk till att medverka i dokusåpor, och de följder som kan bli av det. Men nånting säger mig att författaren vill nånting helt annat med boken, jag kan bara inte sätta fingret riktigt på vad.....

Zennström Maria: Katarinas sovjetiska upplevelser ** Den här boken var relativt ordfattig, det var skälet till att jag läste ut den. Den var också upplagd på et annorlunda sätt och kanske därför intressant att läsa. Men innehållet, nej det sa mig lite.




 

Guldkornen 2002

 utan inbördes ordning......

OBS! Alla är värda att läsas! Rekommenderas alltså! 

 

Maggie O´Farrell: Bara Alice ****

Imre Kertész: Mannen utan öde****

Torgny Lindgren: Pölsan *****

Paul Auster: Illusioner ****

John Irving: Den fjärde handen****

Kerstin Ekman: Vargskinnet, Guds barmhärtighet. ****

Rennie Airth:Mörkrets flod (d) ****

John Irving: Garp och hans värld*****

Waris Dirie: En blomma i Afrikas öken ****

Fredrik Lindström: Världens dåligaste språk****

Slavenka Drakulic: Som om jag inte vore där ****

Jennifer Lauck: Blackbird****

John Irving: Hotell New Hampshire****

Bernhard Schlink:Högläsaren****

 Tracy Chevalier: Flicka med pärlörhänge****

Av violen - 24 november 2009 11:53

Böcker lästa 2001

(I bokstavsordning efter författarens efternamn)

 



Aronsson Stina: Hitom himlen ***(*) Den här läses av samma anledning, kursen, men var klart mycket bättre. Framförallt stilen och språket var intressant, detaljrikt och målande. Fjärde stjärnan får den för att den, trots sitt omfång, var nästan som en sträckläsningsbok och visar på kvinnornas villkor i norra Sverige i mitten av förra seklet.

Falkenland Christine: Själens begär**(*) Usch, den här boken var ju otäck! Vad är det egentligen, ett försök till en fallstudie av en psykopats inre tankar? Ett sätt att skildra ett förlopp som till anledning har att efteråt kunna ställa alla de utnyttjade kvinnornas frågor? Varför bjöd hon in honom? Varför lät hon honom stanna kvar? Varför lät hon honom smita? osv. osv. Den tredje stjärnan enbart för att det korta meningarna fördjupar känslan av meningslöshet, och trots allt gör boken läsvärd, för språkets skull.

Flygt Torbjörn: Underdog **** Visst, visst! Den är värd sitt Augustpris, den här boken. Men först på sidan 388 insåg jag att känslan jag haft boken igenom stämde, är det verkligen Johans liv han skildrar? Jag citerar: "Frånvarande farsor - varför är det aldrig nån som säger nåt om det fina med närvarande morsor?" Svaret kommer här: nu är det gjort och Torbjörn Flygt har gjort det! Han försöker visserligen boken igenom mörka detta faktum genom att samla samtidens-olika-typer-gänget (vars personer jag aldrig lyckades lära mig) omkring sig, och beskriver fragmentartiskt och i förbifarten det Orättvisa i klassamhället, men överalltihopa lyser Den Ensamstående Modern, hon som klarar allt, och då menar vi allt....De fyra stjärnorna motiveras med att den helt enkelt är bra skriven, omväxlande stil och relativt rapp dialog.

Frimansson Inger: Katten som inte dog**(* ) Det är bara att konstatera, jag är ingen vän av deckare hur gärna jag än vill. Den här boken började som en trea, som blev en tvåa som blev en 2,5 innan slutet. Kvinnan genomgår en psykologisk kris men var hur och när??? Mordet var för mig irrelevant och helt onödigt. Visst borde hon ha funnit sig själv utan alla dessa döda? Hennes tankar virrar runt i mångas hjärnor men ytterst få drivs till mord för den sakens skull. Och katten??? Mina närstående drack juice och etiketterna från förpackningarna gav mig ett gåvorbrev i bokhandeln till den här boken. Mycket bra idé tyckte (och tycker) jag. Att jag har svårt för deckare kan ju inte hjälpas!

Gardell Jonas: Fru Björks öden och äventyr*** Började med en rivstart och fyra stjärnor, men sen tappade den ordentligt, tyvärr! Fru Björks Romresa var aningen egendomlig, även om jag till slut förstod vitsen med den. Nej, tyvärr, det blir ett tag till nästa Gardell..

Guiollu Jan: Ondskan*** Visst, den här boken var intressant på sitt sätt. Lönar sig våld eller inte? Jag vet inte om jag fick något riktigt svar....Däremot framgår det tydligt att vuxna måste ta sitt ansvar, att inte göra det är att ge klartecken för mobbning och våld.

Gutcheon Beth: Kärlek klockan tre på eftermiddagen **(*) Den här "Once and Again" liknande boken var tjock och humoristiskt skriven. Därför gick den lätt att läsa och var med andra ord ren och skär avkoppling, ingenting annat.

Hermann Iselin C.: Prioritaire** Tyvärr genomskådade jag författaren nästan direkt och därför blev inte slutet någon överraskning. Överhuvudtaget lämnade boken en dålig smak efter sig. Jag läste ut den eftersom jag hoppades att den inte var som den var!

Hermansson Marie: Ett oskrivet blad***(*) Jag tillhör ju det fåtal människor som inte var så förtjust i Musselstranden, kanske på grund av dess mystik. Den här boken var mer realistisk och handlar om två människors utsatthet och trevande efter ett lyckligt liv, istället för bara en existens. Även om handlingen är aningen drastisk och även spännande, går ändå ett stråk av sorgsenhet och smärta genom boken; lyckan kommer...och går. Eller var det bara en dröm, kan allt återgår till det gamla i alla fall? Den fjärde stjärnan är just för den sorgsenheten som ger boken en slags samtidskänsla.

Hoffman Corinne: Den vita massajen*** En fascinerande bok! Helt osannolik, hur är det bara möjligt att detta kan ha hänt? Jag sträckläste den och lärde mig en hel del om kulturkrockar, Afrika och Kärleken! Allt helt obeskrivbart, för att fatta nånting måste man läsa den! Så konstigt det kan låta var den faktiskt underhållande.

Hornby Nick: En god människa.**** Bara förmågan att komma på ämnet för boken är värd minst tre stjärnor, att den dessutom är rappt och roligt skriven ger en stjärna till. För den här boken är helt klart annorlunda. Här ställs det mycket svåra livsfrågor utan att man märker det, och, sensationellt nog, de får ett slags svar! Bra gjort Hornby!

Häggkvist Birgit: Försöksråttan **** Fy så obehaglig bok! Särskilt sista titeldelen som skildrar mobbning från mobbarens utsiktspunkt. Men mycket intressant. Alla som har ett intresse av att förstå mobbningens mekanismer bör läsa den. Och särskilt då lärare. Här visar Häggkvist på att läraren väljer sida, för mobbaren. Kanske är det det som gjort mobbningen till det problem det är. Mobbarna är så starka att även lärarna är rädda för dem. Det utesluter i så fall tesen att mobbarna mår dåligt och därför mobbar (något jag personligen aldrig trott på). Tvärtom njuter de av sin makt. Och en som mår dåligt har man väl knappast en sån respekt för att den tillåts härska i klassrummet? Intressant vinkling m.a.o Kanske dags att ta mobbaren för vad den verkligen är, en empatilös person som ständigt söker bekräftelse genom att visa sin makt.

HöijeBjörn Erik r: Isak Junti hade många söner ** varför, varför läser nån människa den här boken i detta århundrade? Ja det kan man fråga sig, ett drama från 1954 om laestadinismen i norra Sverige. Svaret är som vanligt: en kurs! Denna gång i Religion och fiktion. Kursen är mycket intressant, men den här boken var inte så kul att läsa, därav bara två stjärnor.

Jin Ha: Två kärlekar**** Den tredje boken om Kina på kort tid. och den bästa. Lätt skriven, lätt att läsa, lätt att tycka om. Speglar på ett lättsamt sätt kollisionen mellan då och nu, i kulturrevolutionens spår. Fångade ögonblicksbilder paras med 18 år av väntan.......

Katarina: Tyst! Du är död!*** Hmm, den här deckaren är en blandning av Agatha Mazetti Christie och Grabben i graven bredvid. Båda två gillar jag, därav trean. Men det är trots allt tveksamt om kombinationen är så lyckad, dökul och ond bråd död är väl inte vad man direkt förknippar med varann. Jag skrattade inte men blev nyfiken och läste snabbt ut den, och såklart förstod jag snabbt vem mördaren var. Synd!

King Stephen: Att skriva**** Tack och lov att jag hade läst åtminstone en bok av Stephen King tidigare, nämligen Lida. I och med att jag gjorde försvann några av mina fördomar om Stephen King, annars hade jag nog inte satt någon tilltro till råden i den här boken, (så mycket skit och arsel som det var med här). Men tro mig, jag kommer att läsa om Att skriva avsnittet och anteckna det intressantaste. Och jag kommer dessutom att ha hjälp av det i mitt skrivande! Alltså, helt enkelt en bra bok om skrivande.

Kurt Levlin: En andra chans**** Ja, ja, jag vet att noveller inte är min favoritläsning, men faktiskt, den här boken var i alla sin lågmälda vardaglighet, annorlunda. Låt inte lura er av de första novellernas lite enkla innehåll, det kommer mera om man säger så. Människorna stannar kvar och berör länge efteråt, precis som en bra novell ska göra, därav den fjärde stjärnan. Jag ser fram emot att få läsa en långnovell av Kurt Levlin, eller varför inte en hel bok? Där kanske man kan få svaret på om det blev varmt nångång den sommaren, eller varför den där bilen blev tvättad eller vad som egentligen hände med liftaren.......

Küchen Maria: Lycklig hora**** En riktigt, riktigt bra bok. Vill du läsa en bok i sommar som är spännande och välskriven men som ändå helt klart har ett budskap, här är den! Jag bara sträckläste den, språket, stilen, innehållet, allt tilltalade mig. Den våldsamma döden är inte mysigare än så här och inte prostitution heller. Ingen femte stjärna eftersom huvudpersonen försvann utan att förklara sig. Dvs slutet famlar i mörker (tycker jag). Fast å andra sidan famlar ju livet alltid i mörker också........

Lander Leena: Den glada hemkomstens boplatser ***(*) Länge var den här boken en klar fyrapoängare, men sen mattades den av på slutet. Jag sträckläste den dock, och fascinerades av historien och det lätta språket.

Larsson Elisabet: Intrång*** En bitvis spännande bok som såklart slutade i ett jaså, även om detta jaså var positivt. Tyvärr var det nånting grammatiskt i språket som fick mig att fundera, är det jag som har fel eller är det hon? Handlingen fick det att bli en trea trots allt.

Lebert Benjamin: Crazy *** Varför är inte det här en ungdomsbok? Den har ju precis det konceptet, ung man är sviken av vuxenvärlden men finner i viss mån sig själv. Javisst, då blir det genast en bildningsroman och det kanske är för avancerat. Men det är precis såna här böcker ungdomar skulle läsa. Vilsenhet, svårigheter, pubertetsångest. Men också kamratskap och filosofiska funderingar och solidaritet.

Lidman Sara: Din tjänare hör **** Sara, Sara! Äntligen har jag fått möta dig! Och jag blev förälskad, i din stil, din dialekt, din enorma insikt i Västerbottniskt inlandsliv, dess religiösa tankegångar och fördomar. Ett tips, klarar du av att läsa språket, läs! Annars har jag förståelse för den som finner böckerna märkliga och jobbiga. Resten av Jernbanesviten väntar på att bli läst hos mig i alla fall.....

Lidman Sara: Tjärdalen **** Sara Lidmans debutroman, oj så bra! Skildrar ömsint men kritiskt träffande den religiösa västerbottensfromheten i byn på gränsen till norrbotten. En samtidsskildring men också en tidlös skildring av djupa frågor om ont och gott, barmhärtighet och egoism.

Lillpers Birgitta: Medan vi ännu hade hästar ***(*) En märklig bok som grep tag om en. Det poppar upp sanningar här och var som en utanförskapsmänniska säkert kan känna. Slutet var lite väl öppet förstås.....Mersmak för Lillpers.

Lundell Ulf: Kyssen**** Det här var en obegripligt bra bok. Påminner om ett klassiskt drama där alla älskar alla och alla är släkt med alla och någon dör osv. Mästerligt hopfogat och skrivet med Lundellskt ordflöde. Jag har ju tidigare läst Jack och Friheten och den här var i klass med den senare. Läs den, för att historien är otrolig och meningarna suveräna. Ovanligt lite kvinnoförakt men det fanns såklart, annars kanske det blivit more points.......

Lärn Viveca: Midsommarvals *** När man efter ungefär halva boken lärt sig vem som är vem är den här boken riktigt underhållande. En avkopplande läsning.

Mazetti Katarina: Grabben i graven bredvid**** Det här är en riktigt bra bok! Jag läste den för andra gången och den är ännu bättre den här gången. Den är rolig, underhållande och skildrar de svåra främlingskapen mellan man och kvinna, kulturella och mänskliga. Läs den! och njut!

McEwan Ian: Amsterdam**** Inte lika bra som "Kärlekens raseri", men faktiskt, den här boken höll greppet om en hela tiden. Jag trodde aldrig när det var en smal remsa sidor kvar att McEwan skulle få ihop det på slutet, men faktiskt, han lyckades!

Niemi Mikael: Populärmusik från Vittula **** Den tog sig eftersom den här boken! Det är inte ofta man skrattar högt när man läser böcker nu för tiden, men det gjorde jag flera gånger, särskilt när Niemi beskriver de musikaliska vedermödorna! Boken avslöjar också väldigt mycket om den norrbottniska mentaliteten, något som jag inte velat tro på men som jag måste böja mig inför efter den senaste tidens mobbnings skandaler, det är tydligen så förskräckligt som det verkar........Så på det sättet gjorde den mig nedstämd....men som sagt, jag skrattade också gott!

Norborg Kerstin: Min faders hus **** Den här boken påminner faktiskt om Trotzigs bok (se nedan) genom att kapitlen är korta och följaktligen många. Men här är en historia berättad med en oerhörd sprängkraft! Någonstans på sidorna anas fundamentalismens nyckel: ska du vara fundamentalist måste du vara stark annars kan den slå tillbaka och du faller själv under dess tyngd. Allt är kärleksfullt skildrat, därför gör boken mig glad mitt i all sin sorgsenhet.

Ohlsson Bengt: Se till mig som liten är**** En intressant bok i ett angeläget ämne, skilsmässobarnen. Psykologist och insiktsfullt skildras barnets utsatthet. Trots att den är skriven på ett något fragmentariskt sätt drivs handlingen hela tiden framåt mot ett överraskande slut. Slutet visar för övrigt på ett visst mod hos författaren. Eller börjar det smyga sig in en slags acceptans hos 60 talisterna för att ta konsekvenserna av livets realiteter?

Ondaatje Michael: Anils skugga **** Vilken öppning på det nya året! En bok som började som en tvåa och slutade som en fyra. Berättelsen grep tag efter några sidor och sen släppte den aldrig greppet. Äntligen en bok om någonting ytterst allvarligt. Skriven med engagemang och medkänsla. Möjligtvis att språket kändes lite torftigt till att börja med, men sen tog personerna över.

Pérez-Reverte Arturo: Dumas klubben***(*) En märklig bok. Är det en deckare eller vad är det???? Ja, jag vet inte. Men den fångade mig efter ett tag och var länge fyra stjärnor, men så blev det en massa snack om 18:årig kvinnas mjuka skinn och gröna ögon och det förtog en hel del av den spännande intrigen. Sen tog den sig på slutet igen men då var det försent. Baksiedestexten lovar att det är en bok "skriven för och av en äkta bokälskare". Och det är nog sant, jag lärde mig en del om gamla böcker och dess värde.

Rowling J.K.: Harry Potter och De Vises Sten*** Med tvekan blir det tre stjärnor. Mycket för att boken var medryckande och riktigt spännande. Jag förstår att ungdomar gillar den och att de vill fortsätta att läsa mer och mer. Blandningen av fantasy och realism vållar inga acceptansproblem. På det sättet påminner den om Bröderna Lejonhjärta. Roligt med Harry är att han är modig och rättvis. Sen innehåller boken också en hel del humor, öronvaxgodis osv. Men jag kunde inte låta bli att lägga märke till en del språkliga fel, dålig översättning eller.....? Men jag är ju av uppfattningen att det är viktigare att barn läser än att det är perfekt så det vållade inga problem......egentligen....

Salomonsson Anita: Änglabilder**(*) En bok som börjar väldigt nära i sin skildring av landsbygdens upplevelser för en flicka på 40-talet. Men på slutet tunnas den ut betänkligt, därför blir det inte tre fulla stjärnor!

Salter James: Ljusår**** Läs den här boken! Historien är varken originell eller särskilt intressant, men språket ger boken ett sällsamt liv. Meningarna staplar sig på varann, den ena vackrare än den andra. Den femte stjärnan saknas helt enkelt därför att innehållet har jag läst tusen gånger förut, fast i mindre påkostad förpackning.

Setterlind Bo: Från dörr till dörr*** Ja, jag har faktiskt hållit på hela mars med den här boken, 400 sidor i pocket! Skrivet på ett ytterst högtravande, men ändå, ibland, humoristiskt sätt. Eftersom jag skriver min C uppsats om just Bo Settrlinds poesi, har det varit intressant att läsa om honom. Annars hade jag nog inte kommit igenom boken....men för sitt syfte får den tre stjärnor. Jag gillar nämligen att få skratta ibland när jag läser! :-)

Sijie Dai: Balzac och den kinesiska lilla skrädderskan *** En bok om kärlek, litteratur och kulturrevolutionen i Kina. En rar och läsvärd bok helt enkelt!

Stringer Lee: Vinter vid Grand Central**(*) Omtalad bok som inte höll vad den lovade. Lite litterära begrepp gör ingen författare. Historien var väl i och för sig fängslande, men plötsligt börjar den beskrivas humoristiskt (?), konstigt. Jag får en känsla av att den tangerar hämndgenren: prästen som var en bedragare figuerar lite väl mycket. Tredje stjärnan, tja för att jag trots allt läste ut den och det i ett sträck.

Tong Su: Den röda lyktan*** En riktigt bra novellbok. Den innehåller två noveller och är skriven på ett flytande, lättläst sätt. Det var väl allt.

Trotzig Astrid: Ibland undrar jag om jag minns rätt *** En helt klart annorlunda skriven bok. Korta stycken bildar avslutade sidor. Greppet är helt klart intressant, nästan skrivet som man tänker. Tyvärr var historien tunnare än den behövt vara, fast vad är det egentligen för fel på vardagen? Varje människa är ju summan av sina erfarenheter, framförallt de sociala. Men att minnet ska spela någon större roll i den här boken förstår jag liksom inte.....

Unge Mirja: Järnnätter**** Den här boken var bra! Ovanlig miljö, lantbruk, som landar i lägret hos främlingsfientligheten, och kvinnoförtrycket. Ovanlig vinkling alltså på problemet osedd flicka, missbrukande och utlevande kvinna. Dialogen är ordknapp men trovärdigt skriven. Och slutet.....man vill gråta! Av glädje!

Voors Barbara: Sömnlös*** Med tanke på vilken tid den här boken tog att läsa borde betyget ha fått bli högre. Men tyvärr fångade den inte riktigt, endast längtan efter att få veta vem mördaren var drev mig att läsa ut den. Tyvärr var det den jag trodde så antingen är jag smart eller inplanteringen uppenbart gjord. Men trots allt, språket gav viss mersmak.

Ying Hong: Flodens dotter*** En intressant bok eftersom den skildrar Maos Kina. Den våldsamma svälten just innan huvudpersonen föddes och känsla av att inte höra till dominerar boken. Den hoppar fram och tillbaka men är bitvis välskriven. Slutet är den sista uppgörelsen med det gamla livet, något hela boken egentligen säkert handlar om.

Guldkornen 2001

utan inbördes ordning......

OBS! Alla är värda att läsas! Rekommenderas alltså!

Ingen fullpoängare i år......

Torbjörn Flygt: Underdog ****

Kerstin Norborg: Min faders hus ****

Ian McEwan: Amsterdam****

Nick Hornby: En god människa.****

Kurt Levlin: En andra chans****

Ha Jin: Två kärlekar****

Bengt Ohlsson: Se till mig som liten är****

James Salter: Ljusår****

Maria Küchen: Lycklig hora****

Birgit Häggkvist: Försöksråttan ****

Sara Lidman: Tjärdalen ****

Sara Lidman: Din tjänare hör ****

Ulf Lundell: Kyssen****

Stephen King: Att skriva****

Mirja Unge: Järnnätter****

Mikael Niemi: Populärmusik från Vittula ****

Katarina Mazetti: Grabben i graven bredvid****

Michael Ondaatje: Anils skugga ****

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se