Inlägg publicerade under kategorin Jordenrunt - östeuropa-10

Av violen - 28 januari 2010 18:30

 

Den här boken finns med i Lyrans utmaning. Eftersom jag läste den 2007 har jag istället valt att läsa Bröllopet av Ismail Kadare. Den skriver jag om på annan plats.

 

 

Kadaré Ismaďl :Aprils frusna blommor** Mitt intresse väcktes för Ismaďl Kadaré i och med Den döda arméns general. Så jag beställde ytterligare en bok av honom men blev besviken. Denna utspelar sig i nutid och var på så sätt intressant, men den var så pass egendomlig att jag inte riktigt hängde med....antingen var den sann så att det fanns nåt slag arkiv i nån grotta eller så var det en metafor för nånting som jag inte riktigt hajade....ändå tror jag att det här var mer en bok i nobelpriskommiténs anda, de ska ju ha det som ingen annan förstår........men jag ger inte upp, nu beställer jag ännu en bok av Ismaďl Kadaré få se vad den får för stjärnor!


Läst 2007

Av violen - 28 januari 2010 18:30

Läser den här i Lyrans utmaning istället för Aprils frusna blommor som jag skrivit om på annan plats, se under Kadare, Ismail

 

 

Kadaré, Ismail: Bröllopet ****


Det är några år sen jag läste Kadaré och direkt jag började läsa Bröllopet kände jag att jag saknat det.

Bröllopet är otroligt intressant eftersom den tar upp tiden vid revolutionen och hur den gamla tiden möter den nya. Det jag läst tidigare om blodshämnden tas även upp här. Om jag skulle läsa den här boken med mina långsamma analysglasögon skulle jag hitta massor. Nu nöjer jag mig med att läsa om hur den nya tiden möter den gamla.


Inledning: en räls är saboterad. Ett bröllop pågår i närheten. Det antas att det är fulla bröllopsgäster som gett sig på rälsen. "Men verkligheten visar sig vara ganska annorlunda. Och med den finns en historia förbunden." Så börjar Bröllopet.

Och sen berättas verkligen denna historia, sedd genom olika människors ögo:. S.K.- författaren, Soda Kaustiska - arbetaren, bruden, brudgummen, brudgummens far, journalisten, bröllopsgäster i mängd. Och brudens far som är den enda från brudens släkt som dykt upp. Över alltihop vilar Kanun, (eller som det översatts här, Kanon) den sedvanerätt som reglerade de rättsliga förhållandena mellan människor i Albanien och som anses härröra från förromersk tid. Den lurar i vassen precis som äktenskapsmäklaren och den försmådda fästmannen som bruden trolovats med när hon var 10 år. Men i samband med revolutionen upplöstes sådana förbindelser och bruden gifter sig nu med en man som hon blivit kär i. Så en stor del av handlingen handlar om hur folket nu agerar sen de blivit kvitt Kanun och religionens ok.

Författaren dansar med en flicka i långbyxor (vilket man i efterordet kan läsa var mycket uppseendeväckande på den tiden.) Hon frågar författaren:

Hennes far då, vad tror du han kommer att göra?

........Ingenting.

Jag är rädd att han planerar något. Se på hans ögon. Jag har aldrig sett ett par ögon se så vilda ut.

Dom är inte så vilda precis. Dom har snarare förlorat sig i förundran.

 Det där är en fanatikers ögon, sa hon.

Nej, nej. En del stadsmänniskor kan ha världens mildaste utseende och verkar uppföra sig högst kultiverat. Men bland dom kan man träffa på helvilda fanatiker. En gång såg jag en sån kultiverad fanatiker i ett uppriktigt ögonblick. Det var så motbjudande att det trotsar all beskrivning. s31


Revolutionen är hela tiden det väsentliga, och att den var en kamp för kvinnans frigörelse i mycket hög grad visar sig i att det bland annat uppförs ett teaterstycke. "Bryt mindreårigas trolovningar".


Och arbetarna är i majoritet eftersom alla som arbetar med järnvägen kommer. De kallas flyttfåglar och är en motsvarighet till våra rallare. Kadare låter författaren  ha en framträdande roll, det är hans närvaro och hans naivitet som låter mycket komma till tals, och som håller fram litteraturen.  Bland annat säger en arbetare:

En dag råkade vi gå på ett möte om litteratur, och där fick vi bland annat höra att såna som vi inte var typiska för litteraturen. Om en författare fick för sig att skriva om oss skulle inte hans verk anses typiskt. Nåja, brukade vi säga, författaren skulle i alla fall inte göra livet surt för oss. Ingen kan säga annat än att författare är klyftigt folk, dom dillar inte om småsaker. s96.


(Det sägs ju att Sverige är det enda land som har en renodlad arbetarlitteratur.)


Jag nöjer mig med de citaten men boken innehåller mycket mer. Kadare skriver också på ett, enligt mig, suveränt sätt. Vilket jag sett även i hans andra böcker. Det exemplar jag nu läste innehöll både ordförklaringar och ett efterord.

Där står det:

.......han (Kadare) skriver sina romaner utifrån en lyrisk grundton. Han anknyter, troligen mycket medvetet, till det stora arvet av folkdikter och folksånger.


och


Socialistisk realism är inte en fråga om det ena eller den andra formen utom (sic!) om författarens förhållningssätt till verkligheten.


Det här boken äger det jag kallar kvalité, som för mig innebär en unik ton, en riktig historia, nya kunskaper och tänkvärda meningar. I den här boken fanns allt det samlat.


Läst 2010





Av violen - 28 januari 2010 18:15

Oksanen, Sofi: Stalins kossor ****

 

Lyran hade till viss del rätt när hon la den här boken i östeuropa även om Finland ju i allra högsta grad hör till väst. Men östeuropas skugga vilar tungt i texterna. Ja jag skriver texterna för jag upplever texter med tre olika röster, tre kvinnor, tre generationer och tre rädslor som går in i varann och kulminerar i den yngsta kvinnans ätstörning.

Jag lärde mig mycket om Estland och ätstörningar i den här boken. Och ockupation.

Boken var rörig, det måste jag erkänna. Och ibland gick den inte att förstå alls. Hade det inte markerats tydligt vilken röst som talade hade jag nog gett upp. Men det viktiga var inte att läsa varje ord eller att tänka är det verkligen sant, vad är sanning och vad är fiktion. Utan det som stannar kvar är en rädsla och en hunger som fortsätter i generation efter generation. Även om maten återvänder, kommer inte tryggheten tillbaka utan svälten fortsätter.

En mycket intressant bok som jag aldrig skulle ha läst utan Lyrans utmaning. Än en gång.

Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kultursidor

Länkar

Kategorier

Länksamling/Förlag

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Arkiv

RSS

Tidigare år

Min gästbok

statistik

Författare

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se