Inlägg publicerade under kategorin Jordenrunt - oceanien-10

Av violen - 28 april 2010 13:19

Läses i Lyrans jordenruntutmaning

Tänker du läsa den, avvakta med att läsa det här.

 

Shute, Nevil: Fem svarta höns**


Det är hårt att slakta en helig ko men nu har jag gjort det. Efter en omläsning av min ungdsomfavoritförfattare (På stranden särskilt) Nevil Shutes bok Fem svarta höns måste jag bara hålla med världenslitteratur i det mesta av det som skrivs där om denna bok. Jag kunde nog inte sagt det bättre själv......

Men här kommer mina reflektioner:

För det första titeln Fem svarta höns. När boken kom ut 1950 hette den The Legacy (testamentet) och tv serie och film heter A town like Alice, vilket boken också heter numera. Båda de senare titlarna är bättre än Fem svarta höns som bara anspelar på en kort men iofs livsavgörande episod i första delen, de säger mer om boken kan jag tycka. Men, det är just första delen, med kvinnorna som går och går i krigets skugga, som är den fascinerande berättelsen. Så på så sätt är den svenska titeln rätt. Det är ju också verklighetsanknytning bakom just första delen. Kanske därför den är så mycket bättre.

Men sen kommer andra delen, Australien. Och den skulle kunna vara föremål för studier hur människor såg på Australien och framförallt dess urinvånare i början på 50talet. För man måste ha i minnet att boken skrevs då, för snart 60 år sen, annars blir man ju bara ursinnig pga den rasism som hela tiden finns med i berättelsen.Ok, jag skummade sista 100 sidorna men hade läst nog innan.

Och Jean, vilken kvinna! Helt orealistiskt underbar och dessutom en affärskvinna av rang som i stort sett skapar A town like Alice. Mest troligt för att själv stå ut med att leva med den man hon älskar men ändå.

Språket var helt ok första delen men sen. Å, du store! De orden utropades minst 30 gånger (sen slutade jag räkna) i den senare delen. Upprepningar är ett bevis på dåligt ordförråd enligt mig. Och det smärtar mig att Shute har det i den här boken.....(den heliga kon igen) men så är fallet.

Lustigt nog hade världenslitteratur fastnat för samma parti som jag.....

- Joe, sa hon en gång, vad ska jag göra om en inföding kommer in i glassbaren och vill ha något att dricka. En infödd ringare? Ska jag servera honom på samma ställe eller måste jag ha en särskild avdelning?

Han kliade sig i huvudet.  [...] jag tror inte man server dem på en glassbar med en vit flicka bakom disken.

Hon sa i bestämd ton: - Då ska jag har en bar till för dem med en svart flicka i. De är så många Joe - vi kan inte stänga dem ute. [...]

- Å, du store, sa han. Du kommer att sätta i gång tungorna i Willstown. Hon nickade. - Jag vet. s.248

Ok, man måste komma ihåg att det här är länge sen, just efter kriget och det går inte att jämföra med nutid, men jag håller med världenslitteratur, det närmar sig apartheid. Även n-ordet används vid flera tillfällen. (vilket börjat komma tillbaka i böcker och på bloggar och recensioner osv. har jag märkt, undrar varför men det är en annan diskussion.)

Men inget av det här la jag märke till när jag läste boken för 40 år sen. Då minns jag mest romantiken i den. För den är romantisk och det var verkligen också tv serien som jag minns ännu bättre.

Jag tror att Shute ändå var radikal på sitt sätt, jag menar Jean sa bestämt att infödingarna ska också ha sitt och bara det var säkert en markering. Men på samma villkor, nej det var för tidigt för det verkar det som. Så som jag skrev inledningsvis, den här boken kan vara en pusselbit om man forskar om just Australiens urinvånare, hur de skildras i litteraturen vid den här tiden.

 

Men tyvärr är helhetsbilden av den här boken dyster. Den känns gammalmodig och lite märklig kort sagt.

Någon omläsning av Shutes  På stranden är inte aktuell i nuläget, det räcker med att jag läste den ca 10 ggr som ung! Och jag nöjer mig med en helig ko åt gången. Möjligtvis om den kommer i nån utmaning, förslagsvis dystopi dito.  

Av violen - 8 februari 2010 15:43

Jag har läst boken i pocket. Vilket jag tror är att rekommendera. Sidhänvisningarna är alltså från pocketupplagan.


------------------------------------------------------------------ 

 

Zusak, Markus: Boktjuven ****


Först färgerna.
     Sedan människorna.
     Det är så jag brukar se saker.
     Eller det är åtminstone så jag försöker se dem.


Så börjar Boktjuven av Markus Zusak. Den har ju fått mycket uppmärksamhet men jag undrar om jag skulle ha läst den om den inte varit med i två av de utmaningar jag deltar i. Jag är i alla fall mycket glad att jag läste den för den liknar nog inte något annat jag läst. Och det är ju bara positivt då jag hela tiden letar nya sätt som författare uttrycker sig på.

Svd finns en intervju och där står det bl.a såhär:

Australien och de flesta länder som gett ut Boktjuven har kallat den vuxenbok. I Sverige rekommenderas den för barn 12–15 år. Spelar det någon roll? För Markus Zusak är det en befrielse att i sitt hemland ha publicerats som vuxenboksförfattare. Helt enkelt för att vuxenböcker blir sedda på ett annat sätt. Men det är förlagen som bestämmer för vem boken ”är”, själv skriver han bara.

 

Jag förstår att Zusak är lättad över att bli betraktad som vuxenboksförfattare, men jag kände direkt att något inte stämde och insåg sen att det var just sättet att skriva som jag kände vände sig till ungdomar som fick mig att fundera. Nu ser jag inte det som något negativt utan efter det gick boken lättare att läsa. För jag hade problem i början, jag tänkte ska jag komma igenom det här? Men det gjorde jag.

Och det var avsnittet på sidan 147 som fick mig att göra det. När Liesel kommer in i borgmästarens(nåja) bibliotek och hur det beskrivs. Där tror jag att många många bokbloggare och andra känner igen sig! Det var en av de vackraste syner Liesel Meminger någonsin mött.

För den här boken spänner över flera genrer och den för mig mest framträdande genren är den om böckerna och orden, litteraturen helt enkelt. (Jag vet inte vad den genren kallas men den har dykt upp i så många böcker senaste åren att något namn måste den bara ha, och om inte, snart få.....)

T.ex händelsen när Liesel kastar Visslaren på borgmästarens fru och beskrivning av hur hon blir misshandlad, Av Liesels ord. sid 286

Och ordförklaringen: sid 411

Dudens ordbok: Ordförklaring nr 4

Wort - Ord:

Betydelsebärande språkligt element/löfte/
kort anmärkning, påstående eller replik.

 

Löfte? Ja ord är löften. Tungt!


Och Ordskakaren sid 475. Om Hitlers ord som banade vägen till makten.

Och Boktjuvens egna ord i sin bok. Och böckerna som hon bara måste stjäla för att ha. En riktig bokslukare känner igen sig, ge mig en bok vilken som helst för jag vill läsa! Det jag kan känna är hur kunde Liesel spara på böckerna så länge och läsa dem så långsamt? Sen hon väl lärt sig läsa borde det ju inte ha funnits någon botten......

Allt det här är bara en liten del av Boktjuven. Här finns ju nedtecknat en bit nutidshistoria som snart är dåtidshistoria och sådana här böcker låter oss inte glömma. Jag tycker Kuzak lyckas bra med balansen mellan judar/tyska folket, den är svår att uppnå annars. (Kanske han skulle skrivit en annan bok om han varit jude? visst men nu är han inte det) För vi vill ju ofta se allt i svart eller vitt men här vill Kuzak klargöra att allt blev dynggrått efter ett tag - för alla.  För att uppnå det har han ju använt döden som röst. Men långa stunder tänkte jag inte alls på att det var så. Och så plötsligt var det någon som han hämtade, och då tänkte man aha javisstja det var ju döden som talade. (Kanske fler renrasiga tyskar än judiska tyskar iofs som beskrevs i döden.....där vacklade det lite men det var nog bara där). Genialiskt drag egentligen - men - början levde inte upp till förväntningarna. De första orden, citerade här ovan, och de första sidorna stämmer inte med innehållet, tyckte jag i alla fall. och det var nog tur för jag tror inte att det skulle ha gjort boken bättre. Eller är det någon annan som sett till några färger? Jag kanske bara missade det i min jakt på Orden.

Ska den här boken läsas i skolan och av ungdomar tror jag ändå att det behövs en bredare bild av Andra Världskriget samtidigt. För att den inte ska bli ett försvarstal. Krig är lika fruktansvärt för alla i alla länder där det förs. Utrotning är något annat men inte ens döden tycktes känna skillnaden.



________________________________________________________________


Den här boken har jag läst i Bokcirkelförallautmaningen i febr och svarat på frågor där


1. Vad tycker du om den annorlunda berättarformen, med döden som berättare?

Jag tänkte väldigt lite på det faktiskt, det var som en berättarröst bara. Ibland var det ju lite speciellt då man fick veta när döden hämtade folk osv. Men, ja, det var inte alls negativt.

2. Är det någon karaktär som du fastnar speciellt för i boken. Det finns ju flera stycken som döden ingående ger oss bilder av.
Det var nog pappan som jag tyckte var en mycket förstående man. Han verkade förstå Liesl mycket mer än sina egna barn iofs. Och eftersom han inte verkade vara direkt nån bokfreak själv så gjorde han det ju storartat som offrade nattsömnen för hennes skull.

3. Förstår du Liesels behov av böcker? Och vad de gör med henne?
Absolut! Jag tror att alla som älskar böcker förstår precis vad hon går igenom. Den enda jag kan tycka är ju att hon skulle ha snott så många böcker hon kunnat bära när hon hade chansen. Plus att jag fattar inte hur hon kunde vänta med att läsa ut de böcker hon stal.

4. Boktjuven är i första hand skriven som en ungdomsbok, tycker du att det märks eller att den är en bok som alla åldrar kan läsa?
Det tyckte jag direkt, att det var nånting som inte stämde. Språket var liksom för enkelt och det där med döden som berättare var liksom lite väl naivt skildrat. Så det märkte jag direkt. Men den kan mycket väl läsas av vuxna. Jag fokuserade ju mycket på litteraturens roll och det var intressant tyckte jag.

5. Vad tyckte Du om boken och vilket betyg vill du ge den, mellan 1-5?
Jag gillade den och den fick en 4 av mig. Jag har ju insett att jag aldrig ger femmor så 4 är riktigt bra.



Läst 2010


Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kultursidor

Länkar

Kategorier

Länksamling/Förlag

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Arkiv

RSS

Tidigare år

Min gästbok

statistik

Författare

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt

JUL


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se