Rossholm, Elisa: Jag sträcker ut handen mot evigheten ****

(efter Mary Wollstonecrafts: Brev skrivna under en kort vistelse i Sverige, Norge och Danmark)

Även om jag inte är riktigt bekväm med det konstnärliga klipp och klistra uttrycket i denna bok om Mary Wollstonecraft, så förstår jag fullt ut dess innebörd. Det är en kvinna i kamp som boken skildrar. En kamp för sitt barn, sitt förhållande, men mest en kamp för sig själv. Iakttagande omvärlden finner hon slutligen sig själv. 

Och de avslutande orden

- och livet är mer än en dröm

skänker ett hopp som inte visar sig bestå, både hennes och dotterns liv blir dystert.

Men den nordiska resan blev ändå livsbejakande om än bara för en stund.

En intressant och gripande bok.

Läst 2013

   Roos, Ingalill: Närhet och svek ****

En period läste jag flera såna här böcker. Men de var långa, omständliga och förklarade ingenting.

Det var då, nu finns det mer lättillgängliga författare som skriver. Roos skrev ju Energitjuvar för ett antal

år sedan och eftersom den boken plötsligt visade på en helt ny beskrivning av ett angeläget problem, så ville jag gärna läsa hennes nya också.

Och jag blev inte besviken. Lättläst, intressant, nya infallsvinklar och goda råd, det fann jag när jag läste. Bra fallbeskrivningar och många aha upplevelser. En känsla av att förstå, det är inte ditt fel, det är omgivningen som utnyttjar dig att lasta av sig på. Det du upplevt gång på gång, att du blir tystad, känner dig olustig, hindras att leva ut din egen värme och empati eftersom du genast dräneras. Och att aldrig få något tillbaka. Ja men, det är ju självklart att det går till på det här sättet! Och såhär kan jag ju göra! sånt förmedlar den här boken.

Jag rekommenderar boken till alla som upplevt besvikelser:

Det är smärtsamt att bli sviken men det viktigaste är att inte känna sig skyldig eller skämmas om någon annan sviker oss. baksidestext

Och som vill utvecklas!

Tack Gothia fortbildning för rec ex.

Läst 2013

   Karlsson, Sven-Olov: Svenska ödehus 1 ****

Jag är inte helt ointresserad av ödehus. Kanske för att vi ibland i min barndom åkte omkring och besökte förfallna hus där släktingar hade bott. Så sent som i somras gjorde jag det faktiskt igen.

Men det finns ytterligare en anledning till att jag läst den här boken. Texten är skriven av Sven-Olov Karlsson som

skrivit böckerna Italienaren och Amerikahuset. Varav den första var lysande och den andra....mindre lysande. I mitt tycke alltså.

Men i den här boken gör Karlssons texter verkligen sitt jobb. Fotografierna av Philip Pereira dos Reis levandegör såklart men det är det som skrivs om de ekon som hörts i husen som gör boken så läsvärd. Det liv som levts innan allt lämnades.

Det är visserligen sorgligt att läsa om vandalism och förfall, men sanningen är ju uppenbar, husen finns där och har haft en funktion för människor i en gången tid. Ett sätt att känna historiens vingslag bland de okända som levde lika väl som de kända vars slott och herresäten mycket har skrivits om under tiden lopp.

En kultugärning har de två författarna utfört. Dessutom finns det en Svenska ödeshus 2.  Jag blev faktiskt lite tagen av den här boken så del 2 läser jag en annan gång.

Karlsson kommer med en ny bok i april, Porslinsfasaderna. Den ska jag läsa direkt. Det känns som att den kommer att tangera Italienaren. Hoppas jag.....

Läst 2013

   Jansson, Tulsa: Du har svaren *** (D)

Intressant! Det här tror jag på, det filosofiska samtalet.

För varför är den psykiska ohälsan så stor nu för tiden. Naturligtvis finns det skäl till det, men ibland kanske det skulle hjälpa att träffa en filosof som vägleder en till ens egen inre kompass och helt enkelt säger, det du känner är rätt, det du har råkat ut för gör att du känner som du gör, det är helt naturligt. Och det finns andra som tänker så och som känner som du. OM du inte kände nånting vore du verkligen sjuk. Eller du tänker så, finns det andra sätt att tänka?

I den här boken tar Jansson upp teori och praktik. Hon beskriver fallstudier både med privatpersoner och i skolmiljö.

Här tänker jag att bara det faktum att en person blir sedd och lyssnad på, inte dumgörs utan får komma till tals, kan ha en läkande verkan. Kanske slappnar vi av i huvudet när vi tryggt kan förmedla oss, precis som vi slappnar av i kroppen i en trygg miljö?

Tankens kraft är oerhörd, det är min egen åsikt.

Mer av det goda samtalet och filosofiska praktiker. Äntligen kommer det hit till Sverige, jag såg att det finns universitet som nu anordnar kurser i ämnet, för första gången!

I samtal med en filosofisk praktiker blir du inte tröstad. Du blir utmanad att tänka själv, att bli ifrågasatt. Grundtanken är att den som söker svar själv bär dem inom oss. Baksidestext

Det finns tillfällen när vi söker tröst och tillfällen när vi vill hjälpa oss själva genom att inse att vi har makt över våra egna tankar. Vid det senare tillfället kan en praktisk filosof vara till hjälp. Kanske rör det sig om olika stadier i en ångest eller nedstämdhetssituation. Kanske en viss procent av de med psykdiagnos i själva verket har filosofiska grubblerier?

Det blir intressant att följa den här utveckligen!

Jag rekommenderar boken till alla som är nyfikna på sina tankar. Den är ganska oglättig och skulle kunna vara dubbelt så tjock, det är liksom skrap på ytan. Men det är en god början! Och framförallt, är den tunn blir den läst!

Läst 2013

   Malmsten, Bodil: Så gör jag **** (G)

Det här är en bok som man bör äga. Helt enkelt av den anledningen att den bara måste läsas igen och igen. Jag är inne på andra varvet nu och blir sugen på att skriva som ingen annan bok (ja möjligtvis någon skönlitterär pärla som är skriven på ett sätt som gör att jag velat ha skrivit den själv) har lyckats med. Sammanfattningsvis kan jag säga att jag numera inte vill skräda mina ord, verkligen inte.

Och så listor att fundera på. En del har jag läst och en del inte, en del gillat och en del inte gillat. Men jag blir intresserad, inspirerad och vill läsa mer, fler böcker och ännu fler böcker.

 Och att Malmsten är så modig och tar med bibelcitat och visar sin absolut lästa bibel. Ja, det är det hon är, modig.

Jag håller med om mycket som Malmsten skriver men mest håller jag med om

Undvik böcker om drömmar sid 211

Förutsatt att vi menar samma sak Malmsten och jag, tycker jag dessutom att det är snudd på omöjligt, för nästan varje bok innehåller en dröm av något slag, helt i onödan. Det gillar jag inte.

Läst 2012

Tusen tack Modernista för rec ex

   Wennström, Johan: Dygdens glädje ****

Att en så liten bok, påminnande om en diktbok i format och utseende, kan innehålla så enormt många tankar av betydelse.

I världens rikaste länder sitter människor och känner sig illa till mods. Existentiell hopplöshet och gåtfulla psykiska tillstånd av oro, ångest och depression breder ut sig över hela västvärlden, även i Sverige. baksidestext

Här beskriver Wennström en teori varför det är på detta vis, och pekar, som boken säger, på att en återgång till dygdens glädje skulle kunna vara en lösning.

Det står så mycket intressant i boken att jag antingen måste skriva flera sidor eller fatta mig kort. Jag gör det senare, väcker nyfikenhet och hoppas du läser boken själv.

Fyra företeelser som format samhället på senare år:

• Fokus på sig själv
• Förlorad tro på institutioner
• Självfixering med narcissistiska drag
• Ansvaret läggs på andra/annat - offerroll.

Och sedan använder Wennström ord som betecknar dygd och som även jag, som håller med om mycket i boken, hajar till för:

Vishet

Tapperhet

Humanitet

Rättrådighet/Återhållsamhet

Transcendens

De allra flesta kan säkert De sju dödssynderna och hur man hanterar dem mycket bättre. Eftersom ett av mina favoritord är välvilja så kan ni förstå att jag ändå tilltalas av listan.

Visst, det är intressanta tankar Wennström för fram, men han glömmer att för att kunna tillämpa dessa "dygder" måste man vara oerhört stark, för samhället gillar inte sådana människor. Så en psykiskt sjuk människa skulle jag råda att ta det med en nypa salt och inte lägga på sig den bördan, utan ta det väldigt försiktigt och bara tillämpa dygder som gör att hen mår bra själv...

Läst 2012

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

   Nydahl, Thomas: Alla de andra som också skrev ****

All väsentlig litteratur förhåller sig i ett eller annat avseende till livets viktigaste aspekter:

kärleken och döden. sid 18

När jag la igen den här boken kände jag mig......vederkvickt. Här stod så mycket intressant, och jag har ju nu läst så pass många böcker av alla möjliga författare (Falkenland, Diski, Kertész, Bernhard) att jag kunde ta till mig det mesta Nydahl skriver i sin bok.

Intressantast var essän om Imre Kertés och samtalet med Ervin Rosenberg. Jag blev väldigt sugen på att läsa mer av Kertész då jag läst bara två böcker av honom tidigare. Nu inser jag att det står mycket mer om hans livsfilosofi och hans tankar i de andra böckerna, så det blir fler av honom framöver.

Så även av Nydahl. I sina dagböcker rör han sig lika självklart inom litteraturen som sitt eget liv:

[...] Van Gogh återanvände ofta sina målardukar[...] Konsthistoriker har varit medvetna om att en annan målning legat dold bakom landskapsmålningen från 1887. Nå, är det likadant i litteraturen måste jag fråga: vad döljer texten? I varje bok jag läser anar jag en helt annan text, en oförlöst, en gömd text som författaren inte vågat, velat eller förmått publicera. Vad gömmer sig bakom mina egna texter? sid 225f

Jag blir så uppmuntrad när jag läser det här, ofta, ofta har jag tänkt samma sak. Ibland läser jag en bok som tilltalar mig men något skaver. Och så plötsligt kan det komma ibland en, ibland flera meningar och jag tänker; aha, där var själva intentionen med boken. Hämnd, bekännelse, bitterhet, oro, skuld. Eller något annat. Visserligen tror jag att Nydahl menar mycket mer avancerade texter än de jag läser, men ändå. Jag vet vad han menar.

Jag gillar det mesta med den här boken; formatet, omslaget (så vackert!) och innehållet. Och upptäckten av en ny författare och en gammal (Kertész).

Vad kan man mer begära en oktoberdag när luften har en doft av kommande snö?

Läst 2012

   Råstam, Hannes: Fallet Thomas Quick **** (Oer)

"Man vill bli älskad,

i brist därpå beundrad,

i brist därpå fruktad,

i brist därpå avskydd och föraktad.

Man vill ingiva människorna något slags känsla.

Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst."

ur Doktor Glas, 1905 

Det är omöjligt att inte tänka på de raderna när man läser Råstams bok. (Och när jag sen kommer till slutet av boken är de faktiskt citerade! Så min känsla kändes rätt.) Helt vansinnigt tänker jag gång på gång när jag läser. Fast jag hört det förut och sett TV-program blir jag ändå upprörd när jag läser om Quick/Bergwall som "vill kontakt till varje pris" och manipulerar en grupp människor, som i ett slags sektliknande tillstånd låter sina egna intressen styra och glömmer helt bort den skyldighet de har som rättrådighetens försvarare. Det de vill åstadkomma stavas knappas kontakt, mer troligt pengar...

Vem i hela världen kan man lita på? Tänker jag också.

Råstam snuddar vid ordet sekt, och endast det skulle kunna förklara varför och hur det kunde ske. Förblindade, förlorade, förledda i någons garn. Jag är inte helt säker på vem som är sektledare, är det Quick själv? Eller någon av de andra? Det borde svenska folket få veta.

Och vilka är de mördare som går fria i alla dessa ouppklarade mord? Det borde svenska folket, och framförallt offrens familjer, få veta.

Läst 2012