Eriksson, Therese: Kerstin Ekman. En värld av berättelser **** (Gcz Ekman)

För de, som liknande mig själv, gillar Ekmans böcker, behövs egentligen ingen reflektion om den här boken. De kommer troligtvis att läsa den ändå. Men för er andra som kanske läst ett och annat av Ekman men inte mer, till er säger jag. Läs gärna den här boken. Det är helt enkelt en litterär biografi över den komplexitet som ryms i hela Ekmans författarskap, men:

Kerstin Ekman skildrar alltid kvinnors liv som specifikt kvinnliga och allmängiltigt mänskliga samtidigt. I En stad av ljusleder romanens alla tolkningslager till en och samma fråga - " Vad är det att vara kvinna?" [...] Det är både rätt och fel. För egentligen är frågan Ekman ställer: Vad är det att vara människa? Det är bara det att hon tar sig rätten att använda kvinnor för att ställa frågan, att låta kvinnan stå som representant för mänskligheten, i en roll som genom historien vanligtvis varit mannens. Få har lyckats gestalta komplexiteten i att var människa och kvinna samtidigt bättre än hon. sid 43

Det här avsnittet, Berättelsen om kvinnorna, är nog det som träffade mig mest. För precis så här har jag läst Ekman, en skildrare av mänskligheten sett genom den halva som består av människan kvinna. Jag har inte riktigt kunnat sätta fingret på det som attraherat mig så i Ekmans böcker, Eriksson gör det åt mig i den här boken. Och i det här avsnittet. Som kvinna känner jag mig sedd i hennes böcker, även om mycket av det hon skriver kan vara rått och blodigt och tragiskt så känner jag mig på nåt sätt trygg. Kvinna till kvinna. I samma självklara rätt som mannen.

De övriga berättelserna var också alla så intressanta att jag köpte boken sen jag läst det ex jag lånat. Måste bara ha att läsa om och igen.

Läst 2011

Tänk själv brukar jag ofta säga. Men det är inte alltid man kan eller har kunskap att tänka alla tankar. Därför ska man läsa de böcker som gjort en del av jobbet åt en. Fackböckerna. Jag återkommer till det i en egen utmaning framöver!

Kjersen Edman, Lena: Böcker som samtalar ****

Begreppet intertextualitet myntades av den bulgarisk-franska litteraturvetaren och psykoanalytikern Julia Kristeva på 1960-talet för att beskriva hur texter går i dialog med varandra, antingen medvetet eller omedvetet. VK

Det här är ett ämne som verkligen intresserar mig. Därför ville jag såklart läsa Böcker som samtalar av Kjersen Edman. När jag fått den som recensionsexemplar läste jag den tämligen omgående och tänkte låta den ligga till sig och läsa den en gång till för jag gillade den så mycket. Men tiden räcker inte till så därför skriver jag om den nu istället.

Boken är skriven på Kjersen Edmans vanliga sätt, en stil mellan tal och skrift. Det går hela tiden att höra hennes inspirerande röst i texten. Och hon tar upp massor med exempel från dåtid till nutid. "Litteraturen lever av litteraturen" de orden är verkligen sanna i diskussionen om intertexter. Någon som läst en hel massa och sen själv ska skriva är naturligtvis påverkad av allt som finns lagrat i tankarna. Och dessutom har jag en känsla av att det finns eviga sanningar som dock kan tolkas olika utifrån en människas egna erfarenheter.

Avsnittet om Hjalmar Söderberg fann jag extra intressant då flera författare försökt sig på att tränga in i texten med nya verk, Ekman, Mordets praktik t.ex Spännande. Osv. Osv.

Boken är skriven på ett sätt som kanske skulle kunna kallas lite ostrukturerat men jag ser bara inspirationen bakom. Både Bernur och västerbottens kuriren recenserade och hade en del kritik att komma med. Bernur hittade en del sakfel (vilket jag också gjorde för inte skrev Strindberg Inferno 1998?) och VK tycker att det är en bok om "allt och ingenting".

Att den skulle ha varit skriven på ett annat sätt (?). Det tycker inte jag. Verkligen inte.( Kanske att den skrivits i all hast eller enbart på inspiration, den borde i alla fall få läsarna att bli sugna på att veta mer och kanske förstå; varför känns vissa böcker mer eviga än andra? För att många eviga sanningar dyker upp i olika klädnader i dem förstås!)

En mer teoretisk bok om intertextualitet bör skrivas av någon annan. Den här är full av nya och gamla texter i böcker som jag bara vill kasta mig över och läsa!

Och det intertextuella kan finnas där du minst anar det:
Och genom kroppen far en isande virvelvind, ett litet djur av smärta som kittlar det allra innersta av ditt hjärta. sid 112

Jonas Karlsson, Spelreglerna

En intertext från Hjärtdjur? Karlsson samtalar med Müller? Jag skulle inte bli förvånad om det verkligen är så. Och då ger det ytterligare en dimension till just ordet hjärtdjur som jag hade lite funderingar kring när jag läste boken.

Och så går texterna, orden, sanningarna vidare. Som tankar som vindlar sig runt och hittar nya tankar att länka samman med. Precis så skriver Kjersen Edman. Precis det gör den här boken så himla bra!

Tack BTJ för recensionsexemplar!

Läst 2011

   Johannisson, Karin: Melankoliska rum *** (Dodf, Vlaab)

Den här boken "Om ångest, leda och sårbarhet i förfluten tid och nutid", var, precis som jag trodde, väldigt intressant och jag läste den i små portioner. Men den var ändå inte riktigt som jag förväntat mig. Faktiskt var delarna om nutiden, utbrändheten intressantast. Det kändes som att en ny bok började där, en bok som jag verkligen (också) skulle vilja läsa om den fanns. Johannisson visar på att just den stora tröttheten kännetecknade även senare delen av 1800-talet, så det är inte något nytt men det kanske drabbar nya grupper?

Den historiska delen var väl genomarbetad och jag måste säga att män verkligen hade mycket mystiskt för sig redan på den tiden. :-)

Då var det tillåtet för män att vara melankoliska, nu när det drabbar företrädesvis kvinnor blir det plötsligt en psykisk diagnos, helt utan status. Vem är förvånad?

Läst 2011.

Tutu, Desmond. Om godhet : och varför den gör all skillnad i världen **

Jag lånade den här boken för att jag är intresserad av godhet/ondska. Är människan god eller ond eller vad är det som händer typ.....

På vilket sätt gör godhet skillnad? Godheten förändrar allt. Om vi innerst inne är själviska, grymma, hjärtlösa varelser måste vi kämpa mot de böjelserna i tid och otid och behöver ofta starka kontrollsystem som hindrar oss från att avslöja våra sanna (och relativt frånstötande) jag. Men om vi i grunden är goda behöver vi bara återupptäcka denna sanna natur och handla i enlighet med den. sid 17

Ja, det är Tutus sätt att se och jag kan känna sympati med hans åsikter. Jag önskar verkligen att detta spriddes, särskilt att om vi är goda bör vi handla i enlighet med det också. Nu har jag en känsla av att många tror att de är så goda och i och med det kan de var själviska, grymma osv utan att ens upptäcka det.

Så boken kanske är ett inlägg i god/ond debatten men lika mycket är det en slags biografi, där Tutu förklarar sin glädje och sin tro på godheten.

Det är på nåt sätt uppfriskande att läsa en sån här bok även om den är en slags självhjälpsbok, skriven utifrån Tutus religiösa perspektiv. Alla deckare gör ju att man slutar tro på annat än ondskan. Här finns det i alla fall lite hopp.

   Bergqvist, Elaine: Snacka snyggt ***

Bergqvist förra bok, Härskarteknik var intressant så jag ville läsa även den här boken som handlar om retorik. Det är en bok som man ska äga och slå upp vissa kapitel när man känner att man behöver dem. Och det gör man garanterat för kommunikation är ju väldigt svårt. Här visar Bergqvist på hur man får omgivningen att lyssna. Något som ju kan vara nog så svårt.

Egentligen skulle jag behöva läsa om den direkt men lånetiden tickar på, så jag kanske köper den till slut. För den innehöll väldigt mycket matnyttigt och jag kunde hålla med hela tiden. De bästa avsnitten var de som innehöll kommunikation öga mot öga, men det beror säkert på att jag sällan talar offentligt, så det kändes inte så aktuellt med talarstolsretoriken.

I den här boken kan alla hitta något att lära.

Simonson, Nisse: Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? *** (Dod)

   Länge har den här boken stått i min bokhylla för att bli läst och därmed ändra mitt liv genom att svara på titelns fråga (nåja!). Men, jag blev besviken eftersom jag hört allt redan. En del är vettigt, t.ex att positiva tankar kan cementeras i hjärnan likväl som negativa, men en del är lite väl enkelt, skriv ut motion istället för antidepressiva medel. Hm. Ingen förståelse där inte. Och att rada upp en massa biverkningar gör ju knappast någon med psykiska problem lycklig. Dessutom tar han hela tiden sin egen övervikt i försvar, där borde väl någon också skriva ut motion kan man tycka. Men det är väl en annan sak.

Nåja nu är den läst i alla fall.

Läst 2011

   Emmet, Rita: Var sak på sin plats och rensa bort resten ***

( Fackbok Qcb)

Jag är väldigt intresserad av förvaring, rensning och röjning. Läser alltid artiklar och ofta böcker om hur man ska bära sig åt om man som jag är samlare av rang. Roligt nog ser jag när jag besöker mina systrar att de är likadana så jag rår säkert inte för det. Men jag rår ju för om jag inte gör nånting åt det.

Därför läste jag den här boken och den var helt ok, mycket visste jag ju redan och försöker praktisera men det är ju bra att bli påmind. 

Den kunde ha anpassats lite mer till svenska förhållanden, att lägga gossedjur i resväskor och bära till kvinnojouren kändes väl inte sådär relevant t.ex

Men för dig som verkligen gillar att läsa om det här så kan jag rekommendera den. Och för dig som inte har börjat rensa än är den en guldgruva att ösa ut!

Men en bok in, en ut, hur går det till???? Det avsnittet hoppade jag över......

   Tan, Shaun: Ankomsten ****    (Fackbok uHci)

Alma priset vann den här boken 2011. Den verkade speciell och därför lånade jag den. Och den är verkligen annorlunda, både vemodig och vacker och vilsam med sin nedtonade färgsättning. Ändå kände jag att det här är ju en vuxenbok, den borde kanske inte vinna ett barn och ungdomspris.

Men jag vet inte vad barn tycker om den iofs. Kanske gillar de de lite dova bilderna med mystiska djur och figurer....Själva handlingen rinner förbi med utmejslade bilder och jag kan känna en fläkt från andra världskriget........

Boken var mycket vacker och vältecknad men skrämmande på ett diffust sätt. Dock var teckningarna så utmejslade att som seriebok tilltalade den mig mycket.

Läst 2011