Inlägg publicerade under kategorin Debutant

Av violen - 27 maj 2013 10:00

   Said, Sami: Väldigt sällan fin ***


I början var den här boken så intressant. Jag gillade det egensinniga språket, jag gillade Noha och hans skygghet.

Men sen, när handlingen flyttade till Eritrea, blev det liksom otryggt. Texten hakade upp sig ibland, det kändes som att Said dolde någonting. Det kan vara medvetet, en rädsla över att inte heller höra hemma bland släkten. Och det kan vara omedvetet, ett resultat av Nohas rotlöshet.

I vart fall levde den inte upp till mina förväntningar, som faktiskt var väldigt höga. Men visst, Noha gör en bildningsresa åt motsatt håll liksom. Återvänder "hem" och finner en far, ett land, en slags förklaring. En besvikelse över att fadern svikit honom och inte låtit honom pröva sina vingar utan att han varit fast i religionen och inte vågat leva, fått leva. Som fadern tydligen gjort. Sorgset känns det när boken är över. Men det känns ändå som Noha lärt sig nånting väsentligt, jag önskar honom all lycka!


Läst 2013


Av violen - 6 maj 2013 09:45

   Nayeri, Dina: En tesked jord och hav ****


För att vara debutant skriver Nayeri nästan för perfekt. Så många ord, så lite upprepningar, så spännande inblickar i flickornas liv och en så spännande gåta. Fast jag blev så fångad av texten att jag nästan inte la märke till vad som stod där. Den flöt fram helt utan motstånd, lätt och trovärdig och tappade aldrig tempot. Skickligt!


Att flickorna är tvillingar gjorde mig nyfiken till att börja med, och det kan säkert ha varit ett bra grepp eftersom tvillingar både står varandra närmare än andra syskon och det ofta finns ett inslag av avundsjuka dem emellan. Här finns också en slags motvilja mot tvillingskapet, meningar som "sitt självförakt över att vara tvilling" sid 46 men allt oftare andra uttryck: "magin som finns i att vara tvilling" sid 58 "Alla vet att tvillingar är som en och samma person" sid 78 "Och, tvillingar, sa ni till oss den dagen, ser ni den perfekta symmetrin i mattans mönster? Att båda sidorna är exakt likadana? Hur skulle man någonsin kunna skilja de båda halvorna åt? Folk skulle alltid se att det var en del som saknades." sid 114

Men allteftersom visar det sig att sanningen är en annan och det finns annan kärlek och vänskap än den mellan tvillingar. I detta land, där inget är vad det synes vara, inget sägs rätt ut, får sorg, längtan och besvikelse ta den tid det tar.


En stark berättelse som skenbart handlar om två tvillingsystrar, men egentligen handlar om något helt annat, ett land, en kultur och en längtan att förstå. Som författaren också erkänner, "Den här berättelsen är min dröm om Iran" sid 445. Och det kanske är därför den är så otroligt inlevelsefull, den är en dröm i författarens sinne.


Jag gillade den verkligen, både intressant och gripande men trots sin inlevelse ändå skriven med distans.


Läst 2013


Tack Booked





Av violen - 2 maj 2013 22:00

   Hållander, Marie: Tjänster i hemmet ***


Bakom varje kapitel; ett hem, en vårdtagare, en författare som försöker levandegöra situationen. Ja, jag skriver

försöker för den här boken lyckas inte riktigt beröra mig. Jag menar, stressen, jäktet, anonymiteten, var finns den?

 Hållander försöker, hon vill mycket men kvar blir bara en slags yta. Hon når inte fram till de som framlever sin tid i hemmet, en slutstation innan ändstationen. Och hon når heller inte fram till den unga flickan som vårdar, som har det som jobb.

Ämnet kräver en respekt som inte förnimms fullt ut. Synd.


Läst 2013

Av violen - 24 mars 2013 14:00

   Lundin, Susanna: Hindenburg ***


Jag blev absolut inte klok på den här boken. Jag var tvungen att googla och läsa vad andra skrivit och då förstår jag att jag inte är ensam. Men med hjälp av just det andra skrivit inser jag att Bertil och Prickly Pear är leksaker som lämnats kvar innan efter katastrofen. Och Lundin använder intertexter till sina barnboksreferenser, eller är det långsökt att tro att Prickly Pear (betyder kaktusfikon) som föds i en slags fiktiv form i början, men i början är osynlig, kan vara en omskrivning av det osynliga barnet (Jansson)?

Och björnen Bertil, Nalle Puh och Karl Bertil Jonsson i ett. Ögat hänger och uppdagar nya infallsvinklar, andra sätt att se på omvärlden utan den kalla, ytliga, omänskliga som alla andra ser. Och en längtan efter sanningen, lögndetektorn.


Sagans värld som en hjälp att beskriva dagens värld eller framtidens.


Det kändes som att jag läst en generationsroman, en generation som har och kommer att ha andra och nyare litterära referenser i sitt skrivande än vad som oftast varit vanligt.

David Lynch nämns i andra recensioner, det finns tydligen intertexter även till hans filmer och TV-serien Twin Peaks. Och det borde komma mycket fler sådana i litteraturen framöver, och även i andra nya filmer.

Mycket intressant tycker jag, men jag har inte sett David Lynch produktion och därmed döljs en hel del intressant i Lundins text.


Det här känns som ett nytt område att utforska framöver. Jag gillar Lundins sätt att närma sig det, även om det tyvärr var väldigt svårt att greppa. Men det kändes nyskapande och det gillas verkligen!


Susanna Lundin fick Borås tidnings debutantpris 2013.


Läst 2013



Av violen - 5 november 2012 23:15

Prada, Detta: I fyra par skor ****


Debutroman. I Short Cuts-stil. Med ett i mitt tycke faktiskt väldigt trist omslag. Dessutom är jag ingen vän av grönt heller. Så jag tvekade när förlaget erbjöd mig boken. Men det här var bra. Riktigt bra.


Det märks att författaren verkligen vet vad hon skriver om, hon har erfarenhet om det som står i boken, arbetslivet, den psykologiska insikten, den exotiska vinklingen med Argentina och dess historia vilket också är en välplacerad gåta. Hon känner sina protagonister och låter alla komma till tals i sin egen rätt.


Utan att avslöja allt för mycket måste jag tillstå att det sätt som författaren skildrade övergreppet på var ovanligt väl beskrivet, som kvinna läser man det med rasande resignation och vämjelse. Och boken svajar ingenstans, ovanligt för en debutant.

Det är nästan så att det perfekt skrivna skymmer det perfekt tänkta. Den filosofiska undertonen som sägs styra bokens innehåll med frågor om slump/val och inlärda sanningar om hur man ska vara (som baksidestextpresentationen säger) försvinner det i perfekta formuleringar? Och är slutet slutet eller bara en ny början? Är det början till en trilogi där vi likt en tv-såpa får veta hur det går i nästa bok? Det borde inte vara det, för det filosofiska består just i detta, slutet ger inga svar utan skapar bara nya frågor. Precis som livet.


Läst 2012


Tack Mimer förlag för rec ex.

Av violen - 25 oktober 2012 20:00

   Kvant, Christel: Resan till Ribston ***



En feelgood som jag verkligen tyckte om. Faktiskt. Kanske för språkets skull. Det bjöd inget motstånd direkt, men var ändå välskrivet. I rasande fart for blicken över sidorna och den snuddade vid politik (fabriken), klass, konflikter, arbetslöshet, dagens unga kvinnors rätt att ta för sig, gamla kvinnors rätt att åldras och dö, (jag fick faktiskt blanka ögon när Gunilla tog hand om sin döda anförvant.)

Jag gillade det nygamla huset, katterna, även den nervätande, trädgården och omslagsbilden.


Generationsroman, javisst kan man kalla den det. Och Gunilla är en kvinna som en kvinna i den åldern inte alltid är, men bör vara. Glad, hjälpsam, företagsam, sköter hushemträdgårdman. Och den äldre generationen. Samt är superskicklig på sitt jobb. Allt en feelgood ska ha.

Men jag undrar jag, om det kommer en fortsättning, vilken sorts Gunilla den skulle handla om? Den som ska lära sin omgivning att ingenting är som förut? Vore kul att se hur hon klarar det? Med bravur kanske.....hoppas jag. För jag gillar Gunilla. Hon är rar.


Läst 2012


Tack W&W för recensionsex.                  

Av violen - 21 september 2012 15:15

   Klaussman, Liza: Tigrar i rött väder ***


Det var ett bra tag sen jag läste en liknande bok. Men jag känner igen att jag läst väldigt många liknande under årens lopp.


Här böljar historien fram och tillbaka i tid och rum. Personerna spatserar omkring och får komma till tals med egna kapitel. Och själv spatserar jag genom boken, som är en slags antideckare, med ett iofs överraskande slut, men utan riktig.....substans. Här finns inget att citera eller ta till sig.


Men ändå. Direkt jag började läsa ville jag läsa mer. Jag blev intresserad, och det händer inte ofta nu för tiden. Jag kan känna Oates i själva historien men personerna lever sitt liv utan riktig närvaro. Jag borde känna nånting när jag läst klart, men boken berör mig inte. Jag blev nyfiken och nyfikenheten blev stillad, men under ytan var det tomt. (Jag var också nyfiken på titeln och fick även den nyfikenheten stillad, och tja, där tog alltså historien sin början.)


Däremot var det väl spenderade lästimmar, en bra, välskriven historia som ändå tilltalade mig. Läs den gärna!


(Jag läser ju sällan baksidestexter osv. men nu ser jag att Klaussman är journalist. Och faktiskt, är inte det här nästan ett reportage? Utan strykningar)


Tack Modernista för rec. ex.

Av violen - 23 april 2012 10:15

   Fägerskiöld, Katarina: Åsen ***


Den här boken var intressant, även om det var ganska svårt att förstå författarens intentioner med den i början.

 Jag menar, livet på landet är sällan livat på landet. Själv uppväxt på ett småbruk känner jag igen mig till stora delar, bundenheten, slitet, lukterna, farorna. Ansvaret för alla dessa levande varelser, från katten till tjurarna. Det var inte roligare än så här på landet för 90-100 år sen när att födas var att gå ett liv i jordens tjänst till mötes. Vare sig man ville eller inte. Eller för den skull passade.

På det sättet har Fägerskiöld lyckats med den här boken. Sofi kunde ha varit född 1912 och känt på samma sätt, samma rädsla, samma meningslöshet. Men nu har hon möjlighet att tänka tanken, jag slösar bort mitt liv. Och försöka förändra det. Hur, undrar jag verkligen för boken slutar i ett stort frågetecken. Kanske blir det lika samma där hon till slut hamnar eller?


Jag läser boken som ett tidsdokument över jorden, djuren, en yrkeskategori där man inte kan förhandla bort slitet ens med stora maskiner. Det är samma idag men med en enorm skillnad, de som vill kan själva välja det yrket, förr var det vad som stods till buds. Sofi sätts in i sammanhanget utan val, på det sätt som människor gjorde för 100 år sen. Och därmed kan landet skildras helt utan romantisering. Så läser jag boken. Och tänker på generationerna före. Och då växer boken kraftigt.



Läst 2012



Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se