Ekman Kerstin: Vargskinnet, Guds barmhärtighet. **** Just när del två ska komma ut läser jag första delen av Kerstin Ekmans mäktiga trilogi. Om ett landskap som inte alls tilltalar mig men med människor som var jämngamla med mina föräldrar.....Om en kvinna, ett livsöde, en kärlek och ett sätt att leva som inte är så långt borta. Boken berörde mig på ett djupt sätt, saker som man hört förut många gånger beskrevs som nya. Lägg därtill att boken var lättläst och inbjöd till sträckläsning (vilket jag inte alls trodde när jag köpte den som pocket) så är fyran där. varför inte fem stjärnor? Nånstans i senare delen kom det in ett parti som väl var nödvändigt ( nazismen var ju lika verklig som tuberkulosen och måste därmed också omskrivas) men trist på nåt sätt.....Det drog ner en aning.
För övrigt, till alla som läst Ekmans Hunden. Den kommer snart på film!

Ekman Kerstin: Händelser vid vatten*****

Har du inte läst den här boken, gör det! Redan när jag läste den för sex-sju år sen tyckte jag den var jättebra! Nu var den ännu bättre. De bestialiska morden är en bisak, huvudsaken är personerna och det tidstypiska 70-talet som övergår i 90-tal, då allt avslöjas. En samtidsskildring av klass!

   Eriksson, Therese: Kerstin Ekman. En värld av berättelser **** (Gcz Ekman)

För de, som liknande mig själv, gillar Ekmans böcker, behövs egentligen ingen reflektion om den här boken. De kommer troligtvis att läsa den ändå. Men för er andra som kanske läst ett och annat av Ekman men inte mer, till er säger jag. Läs gärna den här boken. Det är helt enkelt en litterär biografi över den komplexitet som ryms i hela Ekmans författarskap, men:

Kerstin Ekman skildrar alltid kvinnors liv som specifikt kvinnliga och allmängiltigt mänskliga samtidigt. I En stad av ljusleder romanens alla tolkningslager till en och samma fråga - " Vad är det att vara kvinna?" [...] Det är både rätt och fel. För egentligen är frågan Ekman ställer: Vad är det att vara människa? Det är bara det att hon tar sig rätten att använda kvinnor för att ställa frågan, att låta kvinnan stå som representant för mänskligheten, i en roll som genom historien vanligtvis varit mannens. Få har lyckats gestalta komplexiteten i att var människa och kvinna samtidigt bättre än hon. sid 43

Det här avsnittet, Berättelsen om kvinnorna, är nog det som träffade mig mest. För precis så här har jag läst Ekman, en skildrare av mänskligheten sett genom den halva som består av människan kvinna. Jag har inte riktigt kunnat sätta fingret på det som attraherat mig så i Ekmans böcker, Eriksson gör det åt mig i den här boken. Och i det här avsnittet. Som kvinna känner jag mig sedd i hennes böcker, även om mycket av det hon skriver kan vara rått och blodigt och tragiskt så känner jag mig på nåt sätt trygg. Kvinna till kvinna. I samma självklara rätt som mannen.

De övriga berättelserna var också alla så intressanta att jag köpte boken sen jag läst det ex jag lånat. Måste bara ha att läsa om och igen.

Läst 2011

Tänk själv brukar jag ofta säga. Men det är inte alltid man kan eller har kunskap att tänka alla tankar. Därför ska man läsa de böcker som gjort en del av jobbet åt en. Fackböckerna. Jag återkommer till det i en egen utmaning framöver!

  Ekman, Kerstin: Grand final i skojarbranchen ****

Bland de som recenserat/skrivit om den här boken har jag uppfattat att flera känner sig förvirrade. Jag undrar varför. Jag menar, det här är ju ingen självbiografi utan snarare en roman med fragment av ett liv, som sticker fram här och var utan att man som läsare vet när det sker. Jag anar att både Lillemor och Babba har drag av Ekman och är mer eller mindre övertygad om att de litterär referenser som finns är Ekmans egna.

Men kan man veta att Ekman verkligen undanhöll sina föräldrar Nevil Shutes På stranden? sid 68. Och är hennes tankar om skrivandet hennes programförklaring?

Jag läste och smälte det och det blev mitt. Litteratur lever av litteratur, fattar du inte det? Kommer av det som är skrivet, berättat, kommer av det som är läst! sid 111

(Just de här raderna är ju intertextualiteten sammfattad!)

Det är svårt att fånga den här bokens själ...att fånga dess skäl är lättare. För här visar Ekman att hon är listig, väldigt subtilt beskriver hon två sidor av författaren och det behöver inte nödvändigtvis vara enbart henne själv. Men det som tidigare gällde för kvinnliga författare, Babba behövde ett alias som kunde vara kropp åt hennes hjärna, behöver alla författare nuförtiden kunna; marknadsföra sig själv med en vacker yta.

Dessutom gillar jag att Ekman är så full i f*n och skriver könsord och har sig. Heja Ekman, du lyfter tanten till nya nivåer. Du motbevisar citatet till kvinnan som hölls på balen:

Det var invecklade tal som hon inte riktigt hängde med i därför att tröttheten höll på att erövra henne. Men hon hörde att ett av dem slutade: med kvinnor är det som med Stradivariusfioler, ju äldre och mer misshandlade, desto sprödare och finare i tonen.

Det måste ha varit talet till kvinnan och det väckte dundrande skrattsalvor. sid 94

Det är både en skröna, en nej två kvinnorskildringar, en memoar utan bevis, en historiebeskrivning, en inblick i maktens (nåja) korridorer och, det är jag övertygad om att man skulle upptäcka vid en ordentlig genomlysning, referenser till Ekmans författarskap. Dessutom är den småfräck och rolig, jag skrattade flera gånger.

Ekman tillhör mina favoritförfattare, nu har hon lyckats hitta en helt ny genre, igen. Vad den heter? Livssammanfattning; med hjälp av erfarenhet, humor, vrede och fantasi kanske.

Läst 2011

Kerstin Ekman är en av mina favoritförfattare. Jag brukar rekommendera hennes bok Händelser vid vatten hela tiden.

Nu läser jag att hennes romansvit, Kvinnorna och staden ska komma i nytryck. Och kan konstatera att Häxringarna, Springkällan, Änglahuset och En stad av ljus finns i kartonnage med nya omslag varav Stad i ljus har det snyggaste enligt mig! (mest tidstypiskt).

Som ung läste jag Fogelströms Stadserie, en läsupplevelse av stora mått. Som mycket mindre ung har jag läst Kerstin Ekmans Stadserie, och det är en än större läsupplevelse, både innehållsmässigt och språkligt.

Läs här i tidningen Kulturen om Ekmans kvinnor i staden....... och läs böckerna!

Ekman Kerstin: Häxringarna **** Första delen i Stadsserien. Efter att ha läst trilogin Vargskinnet (och naturligtvis Händelser vid vatten) blev jag helt såld på Kerstin Ekman. Länge har jag planerat att läsa den här serien och till slut hittade jag alla fyra böckerna hos Bokhans. Så nu har jag läst den första och den var lite trög i början men när så Tora väl tagit över gick den inte att släppa ifrån sig. Så många böcker man läst om landsbygden vid den här tiden, men det här med kvinnorna i staden är nytt för mig.( Ok. Fågelströms Stockholmsserie i alla ära men den handlade väl mest om män har jag för mig.....) En av de finaste dödscener jag läst också........Den författare som kan få mina ögon att tåras gör det bra....Bra gjort Ekman!

Läst 2004

Ekman, Kerstin: Springkällan**** Fortsättning på Häxringarna och lika bra. Staden växer, samhället växer. Intressant.

Läst 2004

Ekman, Kerstin: Änglahuset**** Den är också i samma stil som Häxringarna och Springkällan och helt klart mycket läsvärd.

Läst 2004

Ekman, Kerstin: En stad av ljus **** Sista delen av kvinnorna i staden. Den har tagit lite tid att läsa men den var lika bra som de andra tre. Fast att den drog ut så på tiden gjorde att jag inte riktigt mindes början. Jag rekommenderar att läsa alla böckerna efter varann på en gång (det kanske tar ett par månader men det är det värt, tro mig).

Läst 2005

Ekman, Kerstin: Mordets praktik ****

Jag säger direkt, läs Doktor Glas först för annars blir det så mycket i den här boken som man inte förstår. Den var trög i början men efter hand blev den mer och mer intressant. Faktiskt ryckte jag till vid mordet, det kom så oväntat! På nåt sätt tror jag att Söderberg och Ekman tänker lika men doktor Glas har inte blivit den brandfackla för människorvärdet som den skulle han kunnat bli. Den här boken blir tillsammans med intervjuerna av Kerstin Ekman nånting helt annat.Ok att det litterära engagemanget överskuggar det etiska, dvs att ta in författaren i en fiktiv roman, men här finns det etiska så uppenbart med ändå. Skuggan hos oss människor är tydlig. Det är magnifikt.

Läst 2009