Inlägg publicerade under kategorin McEwan, Ian
McEwan, Ian: Försoning *****
Äntligen en fempoängare igen! Och att det var McEwan är väl inte direkt någon överraskning. Med den här boken (mästerverket har den också kallats) anknyter McEwan till två olika kategorier, en är skapandets lust och vånda och den andra är andra världskriget. Många är de böcker man läst om just andra världskriget men den här skildringen var en av de bättre måste jag säga. Och skapandet, ja det börjar och slutar berättelsen. Det är en historia som man inte ska låta sig lura av med den något...triviala början. Utan läs på bara, den blir bättre och bättre.....Jag tänkte länge, hur ska McEwan få ihop slutet, men för sanning, det klarade han galant.
Läst 2003
McEwan Ian: Cementträdgården ***
McEwan är ju en av mina favoriter, både Kärlekens raseri och Amsterdam är något av mästerverk, men den här boken når inte alls upp till den nivån. Språket är förvisso liknande, sakligt men ändå spänningsfyllt, men historien är lite väl magstark för min smak. Trots det har den ett psykologiskt inkännande som gör att jag får bekräftat det jag alltid tyckt, att barn är barn och inte vuxna. Borde kanske ingå i studiematerialet för socionomer och liknande yrkesgrupper. En tragisk bok.
Läst 2002
McEwan Ian: Amsterdam****
Inte lika bra som "Kärlekens raseri", men faktiskt, den här boken höll greppet om en hela tiden. Jag trodde aldrig när det var en smal remsa sidor kvar att McEwan skulle få ihop det på slutet, men faktiskt, han lyckades!
Läst 2001
McEwan Ian: Kärlekens raseri *****
En helt enkelt ovanligt ovanlig bok! Och ovanligt bra dessutom! Den kombinerar en spännande, otrolig historia med trovärdighet och väver in litterära begrepp utan att fundera på följderna. Samtidigt som den ger sken av att enbart vara fantasi finns det ett vetenskapligt patos vars sanning också avslöjas på slutet, i en slags novelliknande klimax, genom bilagorna. En thriller, javisst. En thriller som berör själen! Läs den om du har det minsta sinne för kvalité
Läst 2000
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se