Timm, Uwe:  I skuggan av min bror **** 

Avbön? Är det det Timm sysslar med i den här boken?

Jag brukar ju säga att tyskspråkiga böcker ofta är kalla och dystra på något sätt. Och det kan ju mycket väl bero på att de ofta handlar om andra världskriget. Jag har ju känt lite mättnad över just det ämnet på sista tiden, men måste säga att den här boken som ju verkligen handlade om det, av och med människor från "fel" sida ("fel" med  facit i hand) som kände hur det var att ha någon därute, mitt i kriget, verkligen tillförde nånting till ämnet. 

Är boken självbiografisk, en dokumentär eller innehåller den mest fiktion? Det vet jag inte men den känns äkta, genuin.

Jag gillar Timms sätt att skriva, Upptäckten av currywursten var anledningen till att jag läste även den här. Och jag kommer nog att läsa fler också. För boken är verkligen läsvärd. Även om slutet kändes som en slags bikt. Och varför inte, Timm är ärlig i sina tankar och förnekar inte att nazismen hade förankring hos folket. Det var inte bara nånting som pådyvlades dem av en psykopat och sen försvann efter kriget.

Sett i dagens ljus går det knappt att förstå att man efter kriget, med kunskapen om det systematiska mördandet - utrotningen - av judar, offentligt kunde föra en bred, seriös debatt om hur man faktiskt hade kunnat vinna kriget.

sid 100

Jag brukar ibland säga; nämn trollen vid namn och de spricker, om vissa böcker som inte blundar för svärtan, varken i samtiden eller dåtiden. För den här perioden är ett trauma vars skuld inte borde behövas ärvas, men vars vetskap måste beaktas och bearbetas. Kanske att Timm lyckades dra fram några av sina fulaste troll i solen med den här boken. Den har i alla fall sin plats i den tyska litteraturens sanningssökande.

De tankegångarna fanns ju även i Oline Stigs bok Jupiters öga, men jag måste säga att Timm borrar djupare. Och finner mer.

Här finns en del förklaringar till uttryck och förkortningar i boken.

Läst 2011

 Scheuermann, Silke: Rika flickor ****

Scheuermanns prosa är verkligen njutbar läsning.

[...]ett glansnummer av snygga formuleringar och precisa beskrivningar, avspänd grace[...] skriver Tunedal om Timmen mellan hund och varg på Aftonbladet, en bok som jag läst tidigare och skrivit om här. Och samma sak gäller om Rika flickor.

Meningarna flyter in utan ansträning och lägger sig  till ro i nån hjärnvindling, men personerna fortsätter tilltala mig. 

Att noveller hör ihop i en novellsamling brukar jag inte fundera så mycket på. Men här gör de definitivt det.  

Kvinnorna i den här boken är just kvinnor. Jag undrar om en man verkligen skulle kunna förstå vad som rör sig bakom orden i de här berättelserna. Jag känner mig ilsken när jag läst den. "Ska det va på det här viset?" för att citera Sverker. Allt sker ju på männens villkor, de här kvinnorna bejakar inte sin sexualitet. Och är det nåt de är rika på så är det fantasi. En fantasi om hur de ska vara för att något underbart ska inträffa, trollstaven ska svingas, stjärnorna falla och det plingande ljudet höras, nu är det ditt nummer, var god kom fram till luckan. De inser inte att det är de som är luckan som öppnas för mannens behov, som männen i sin tur lärt sig att de kan ta för sig av, helt naturligt. Det här är en bok om kvinnor för kvinnor av en kvinna som verkligen tänkt efter.

Jag har nyss läst Sfinx av Falkenland och jag känner systerskapet mellan författarna. Det här är nånting nytt känns det som. Ordet systerskap borde vara svaret på de här böckernas intention. Kvinnor är kvinnor och vi borde känna våra rättigheter likväl som männen gör det. Men hur ska det gå till när en mor, i frihetens namn, inte kan ställa upp för sin dotter? Den novell som faktiskt berörde mig mest för det är ju här framtiden formas.

Scheuermanns noveller berör, kanske för att de på så få sidor kan skildra utsattheten, gång på gång. Jag har knappt hämtat mig från ett öde så kommer nästa.

Läst 2011

  Nadj Abonji, Melinda: När duvor flyger***

Upplevelsen av den här boken var i första hand att det fanns väldigt väldigt mycket text. Meningarna är långa och handlingen går mellan då och nu och jag önskar jag haft en karta till hjälp. Den skildrar ett slags flyktingöde, trots att det verkar ha skett frivilligt. Om att vara främling, om att ifrågasättas. Trots att kriget på Balkan nämns och konflikterna tar sig fysiska uttryck lyckas inte boken beröra mig. Det är liksom för mycket ord och för lite handling.

Men boken är säkert angelägen både i Schwez och i Tyskland då den fått pris i båda länderna 2010. Kanske det nu, drygt 15 år efter kriget på Balkan är dags att närma sig det ämnet, vilket den här boken gör i dolda ordalag.

På det sättet känns det riktigt att ha läst den, och trots lite motstånd i språket gillade jag Nadj Avonjis stil, den känns genomarbetad trots att innehållet var lite flyktigt.

Läst 2011

  Grass, Günter: Mitt århundrade ***

Egentligen är idén lysande, att skriva en kort text om vartenda år under en viss tid. Det är nämligen det Grass har gjort. Jag har ju försökt läsa Grass under flera månader, lånade olika böcker men det gick så trögt! Det är ju i Theresans nobelutmaning som jag kämpat på.....

men så såg jag den här boken och tänkte hm, jag provar. Och den var nästan intressant! Vissa år var ju jättetråkiga, särskilt i början med första världskriget och särskilt innan jag upptäckte att på slutet finns några sidor med rubriken:

 Lista över tilldragelserna i Günter Grass: Mitt århundrade.

Och då gick det genast bättre att hänga med. Så ett tips, tänker du läsa den här boken om 1900-talet så kolla listan i slutet.

I vart fall så tycker jag att Grass har lyckats, på sin torra men ändock prosa, att ge en slags glimt av 1900-talet i Tyskland och ibland på andra ställen. Jag verkar ju inte komma undan andra världskriget vad jag än läser nu för tiden (jfr t.ex Himmel över Bay City) så det är väl lika bra att köra på kändes det som. För jag förstod ju direkt att det går inte att komma undan i en sån här bok. (Konstigt vore det ju annars).

Jag gillade i alla fall idén och önskar att jag under min levnad skrivit ner en sammanfattning av mina år och de viktiga händelser som jag lagt märke till. Mig veterligen har jag inte läst något liknande upplägg förut, har ni?

Jag gillade särskilt 1938 års berättelse, den om 9 november x 2. Säger inte mer.

Läst 2011

   Borchert, Wolfgang: Utanför dörren. Fjorton prosastycken och ett drama ***

Från baksidan:

Borcherts verk är ett brinnande pacifistiskt manifest, ett av världens främsta pacifistiska dokument.

Tråden som löper igenom hela detta författarskap heter smärta och förtvivlan. Och ändå vill Borchert förmedla ett hopp - om vi slutar att hata och förgöra varandra så finns det ett hopp.

Perenn förlag var så hyggliga att de skickade mig den här boken (tack!) eftersom jag genast blev intresserad av den vid en titt på deras hemsida. Och jag kan starkt rekommendera den. Novellerna är skenbart lättlästa men berör med just smärta och förtvivlan. Om natten sover råttorna, Brödet och Maskrosen stannade kvar.

Dramat var också riktigt bra, ínnehöll väldigt mycket tänkvärda tankar. Jag såg det spelas upp inför mina ögon, i svartvitt!, medan jag läste det.

Översättaren skriver att

 Det har ibland sagts att formen inte alltid är i nivå med budskapets angelägenhet i Borcherts verk, eftersom han inte fick någon tid att finslipa den. [..] Nu när

många år har gått sedan Borchert skrev sina intensivt glödande texter märker vi att ingenting i själva det konkreta uttrycket falnat eller förlorat sin kraft.

Heinrich Böll skriver i efterordet att Brochert i novellen Brödet:

...berättar genom att skildra.

Och där ligger kanske hemligheten i den här boken, texten är inte sönderstylad som många texter är idag, utan den skildrar helt enkelt ett raseri över krigets vanvett, utan bedövning, bara med realismens skärpa. Den kändes märkligt modern i sitt uttyckssätt. Kunde inte en ung arg man idag tänkas ge ut en likadant skriven bok på eget förlag? Utan några språkpoliser i sikte.

Rekommenderas både som tidsdokument (vilket tyvärr skulle kunna behandla även vår tid på  många håll i världen) och som novellsamling. Dramat är en stark bonus!

(Kanske att jag kände lite oklarheter i varför krigets för-alltid kärnfråga tog död på hans närmaste och kanske att just den frågeställningen ger ett svar på varför översättningen dröjt så länge....? Precis just där tvekade jag och även novellen Det här är vårt manifest, där Tyskland nämns lite väl frekvent. Det blev lite väl mycket ärans och hjältarnas språk även om det kanske (kanske?) är ironiskt menat....)

Läst 2011

PS. Den numera, tyvärr, nedlagda bloggen Amoroso har ett inlägg om denna roman här
Jag tänkte faktiskt när jag läste boken att särskilt  novellerna skulle vara bra att använda i undervisning.

amoroso

   Scheuermann, Silke: Timmen mellan hund och varg ****

Ett konstverk är ett hörn av verkligheten sett genom ett temperament sa Emil Zola. Det tänkte jag på när jag läste den här boken. Texten är kyligt beskrivande, konstaterande, upplevd av ett temperament, dvs huvudpersonen som återigen möter sin missbrukande syster i nuet, det är ytterst få hänvisningar till dået. Hörnet av verkligheten är verkligen nu, under dessa dagar som går under bokens gång.

Jag har nu läst några för mig helt okända tyskspråkiga författare och slås av det kyliga konstaterandet i texterna. Det är nästan som att lyssna på en känslokall reporter som gör sitt jobb och beskriver olika katastrofer i människors liv genom att se små saker genom deras ögon.

Och för boken viktiga saker, som titeln på den här boken, Timmen mellan hund och varg när bruket går över gränsen och blir vad det är: ett missbruk

[...]något främmande börjar slita i henne, jag kallar det för timmen mellan hund och varg
sid ? men det står även på omslagsinsidan.

Och början av boken:

Jag är ingenting, ingenting annar än en ljus kontur, [...] en skamlös kopia av en första mening. sid 7

Systrar som möts, där styrkeförhållandet plötsligt är ändrat och där medmänskligheten trots allt har sin plats och kanske förklarar varför det en gång blev som det blev, varför rangordningen upprättades. Men också att allt kan bli annorlunda och att frihet kan erövras på många olika sätt. Eller är allt ändå detsamma? Jag funderade verkligen om något kommer att förändras, jag hoppas innerligt det.

Läst 2011

  Lenz, Siegfrid: En tyst minut ***

En liten bok om nånting som jag tycks ha läst flera gånger förut.

 Inget stack ut direkt i den här boken kan jag tycka. Jag är dessutom inte särskilt förtjust i fiske och/eller båthistorier. Men boken var lättläst och lite mindre kylig än flera av de andra tyskspråkiga böcker jag läst. Och att vända lite på perspektivet, gammal man skriver bok om ung man (nåja yngling) som älskar äldre kvinna gör det väl lite intressantare.

Läst i min tyskaspråkigautmaning

Läst 2011

   Timm, Uwe: Upptäckten av currywursten ***

En stark trea får den här boken vars författare tydligen vunnit priser, Heinrich Böll priset så sent som 2009. Ett pris som jag inte alls visste fanns. Hm verkar som att det är på tiden att tyskspråkig litteratur blir lite mer känd.

I vart fall var det här en lättläst och lite småspännande bok. Eller är det en novell som antyds på sista sidan? Jag kunde ändå tycka att den kändes lite kylig, påminde lite om Ungdomens bröd av Böll. Kanske att kriget formade den kylan. Så det är ju också intressant, det kanske är den tyska stilen? Som jag är på väg att upptäcka. För jag kommer att läsa fler tyskspråkiga böcker framöver, även med författare från andra länder. Ser fram emot det.

Sen gillar jag formatet på de här böckerna från Thorén & Lindskog förlag. De ligger så fint i handen och inbyggt bokmärke i den här också.

Sverige nämndes på tre ställen men eftersom jag inte markerade ( varför undrar jag nu?) var det var kan jag inte citera. I alla fall en svensk sjöman, sen minns jag inte de andra.

 En svensk journalist nämns på sid 140, vilket bokförlaget på sin blogg känner att det eventulle skulle kunna ha varit Stig Dagerman! Nu återstår endast ett till ställe där Sverige nämns.......