Inlägg publicerade under kategorin

Av violen - 17 februari 2012 17:00

   Det kom ett mail: Grattis! Du var en av de som var snabb nog att få ta del av Ön som ljudbok.


Jag anmälde mig till Booked för ett tag sen. Och nu kom erbjudandet att få läsa Ön av Lotta Lundberg. En bok som jag kanske inte skulle ha engagerat mig i annars.


Men jag laddade ner den och lyssnade på de två första kapitlen. Och jag blev intresserad. Faktiskt. Fast jag inte läst något om boken innan. Dessutom en bra uppläsning, kändes lite ödesmättat vilket texten från Adlibris också bekräftar:


Långt ute i Söderhavet ligger Ön. I eget majestät, bortglömd och paradisisk under palmerna. Där arbetar Olivia, en svensk läkare, sedan tjugo år i sjukstugan. Hon har blivit en självklar del av Ön, älskar Taip men deltar även i danserna på Udden.

När turister från en lyxkryssning anmäler sexuella övergrepp på Ön skickas Christian, en brittisk socialchef, dit för att utreda sanningen bakom anklagelserna. Under några heta månader kommer allas föreställningar om frihet, sexualitet och skuld ställas på sin spets.

Ön är en av Samväldets sista kolonier i Stilla havet. Vems är paradiset? Och vem kan lämna förställningen om det?


Jag blev också nyfiken på författaren vars hemsida finns här


Så jag lyssnar vidare...

Och återkommer.



· Booked
Av violen - 27 januari 2012 15:15

  Holmberg, Jenny: Bara du finns ***

 

OBS Liten spoilervarning.


Jag ville gärna läsa den här boken eftersom den verkade behandla lite olika ämnen. Religion (kristen) i böcker är ju ganska ovanligt t.ex


Men det jag känner är att det innehåller så otroligt många ämnen att det blir för fragmentariskt. Anna är såklart den intressanta och första halvan av boken skildrar hennes liv som ensamstående med fokus på sonen och hennes jobb i skolan. (Vilket hon tar med sig hem, något som jag också funderade över, går det för sig tro? Men hon utför ju underverk iofs.) Där finns alkoholmissbruk och mobbing och utanförskap och småbrottslighet, parallellt med Olle som liksom bara dyker upp där i England och uppför sig som han alltid gjort, får man veta. Eftersom han inte blir anmäld så fortsätter han tydligen, utan att någon protesterar (?).

Den andra halvan blir genast livligare, med hemligheter som kommer upp, (dåliga i den "kristna" familjen) och fullt förståeliga i Annas (den drabbades familj).

Plötsligt skulle jag dessutom vilja veta mer om den äldre generationen. Deras relationer och liv. För de blir väldigt viktiga där mot slutet...och måste framförallt ha varit det när "det" hände.


Och prologen och epilogen är än mer förvirrande. Var det inte Anna det handlade om ändå?


Jag upplever faktiskt, trots att boken är intressant, mig inte riktigt berörd. Någonstans kan jag känna att den här boken, precis som många andra, använder hämnden som drivkraft. Det darrar nånting under ytan som skulle ha gjort boken bättre om det kommit fram. Varför valde Anna att föda barnet? Vad känner hon egentligen för sin son? Och hennes familj, som vet allt, vad rör sig inom dem? Och sonen, borde inte han få veta av sin mamma? Och Olle, Olle. Sök hjälp! Eller hjälp honom någon.


Flera har hyllat den här boken, och den var lättläst. Det kändes dock lite.....vad ska jag säga gammeldags. Det kanske är de "kristna" avsnitten som gör det. Sen innehöll den kanske alltför många personer och snabb information.

Jag tror det visar på det komplexa i att försöka skildra religionen inifrån. Den slutna kretsen, allas olika värde, kärlekslösheten. Men att det ibland glimtar till som det även gör i den här boken.


Så fortsätt skriva Jenny, för det kan du. men gapa inte över för mycket. Kanske kommer det en fortsättning? Den skulle jag gärna läsa.


Läst 2012


Tack Massolit förlag för recensionsex.

Av violen - 20 januari 2012 16:10

  Tegenfalk, Stefan: Den felande länken ***


Nu har jag läst alla tre delarna i Tegenfalks trilogi och till dig som inte läst vill jag säga, läs alla tre efter varann med minimal paus emellan. Tyvärr lyckades jag inte fullt ut hålla kvar de andra två delarna i minnet, och början på den här delen var riktigt seg. Men sen lossnade det plötsligt och blev riktigt spännande. Det kunde ha fått vara mer filosofi och resonerande kring framtidsforskningen, men jag tycker ändå att den var läsvärd.


Tack Massolit förlag för rec ex.



Läst 2012

Av violen - 20 januari 2012 16:00

  Pehrsson, Agneta: Förnuft och rädsla. Mobbaren i närbild ****


Det här är en verkligt angelägen bok som jag hoppas blir läst av många. Och det är tack vare att Pehrsson hade modet att stanna kvar på sin arbetsplats så länge som hela förloppet kan speglas. Och att hon hade modet att berätta.

Bortsett från beskrivningen av mobbingen så får man inblickar i verksamheter som ger en klarhet över varför mycket fungerar så illa i samhället idag. För själva inställningen är nog spridd både här och var har jag en känsla av.


Jag sträckläste boken, trots att jag i början uppfattade den som närmast ostrukturerad för att inte tala om kommateringen som jag inte alls tycker är ok. Någon borde kanske ha fått redigera lite hårdare.

Men det fråntar inte boken dess innehåll som mycket sakligt berättas. Och det är just i det faktum att allt redovisas med så lite känslor som bokens styrka ligger. Plus i de citat från olika böcker som finns här och var.

Här är en mycket kompetent kvinna som verkligen både vill utveckla och utvecklas och en omogen chef som fortfarande är det där lilla rädda barnet som inte tål att någon har livslust och utvecklingspotential. Har man hört det förut? Lika skrämmande varje gång.

Det enda jag riktigt saknar i Pehrssons bok är strategier för att hantera mobbingen. Hon ger inga direkta råd, men jag känner mig konstigt nog ändå väldigt styrkt när jag läst boken. Och jag har kommit mobbaren en bit närmare. Det här är kunskap som inte får gå förlorad. Något måste göras åt mobbingen på arbetsplatserna (och i skolorna också naturligtvis). Utbilda skyddsombuden nu! Låt en dom träda i laga kraft och ge klara anvisningar. Så många får sina liv förstörda och hamnar i utanförskap, de som inte orkar ta upp kampen som Pehrsson gör. Så mycket energi och kraft som går till spillo. Och inte blir den som mobbar direkt lycklig heller vad jag kan förstå. Det finns bara förlorare.


 

Tack till Faunförlag för recensionsexemplar



Läst 2012


Av violen - 12 december 2011 14:45

                    

Lilla julafton

blev det idag när jag fick ett stort paket, från Pocket shop! Tusen tack!


Hel otroligt fina anteckningsböcker från kända designers! Omöjligt att säga vilka som är snyggast!


Här kan du se och läsa om den nya kollektionen och dess designers.



         




Vykort i fint format och bokmärken...


...bokmärken som med sin magnet inte kommer att trilla ur boken. Smart! Och så snyggt.


Tiden är ute för att beställa från shopen men ni som bor i en stad med en pocketshop kan besöka den för att handla. Finns det bättre julklappar till bokälskaren!?

Skulle vara en pocketbok då!? ;-)

Av violen - 29 november 2011 10:15

  Ahlfors, Fredrik: Daniil Charms och jag ****

 

Det här var en riktigt bra skröna. Det var länge sen en bok kunde överraska mig så totalt. Både med stilen, väldigt lättläst men vältänkt om man säger så. Är allt skrivet redan? Svaret kommer i den här boken, nej! :


Ser att min arm är ett nät av svarta hopfogade bokstäver och jag kan se rakt igenom. Ett nytt skelett. Av text. Mitt kött är som genomskinligt glas. sid 145

 

Gripet ur sitt sammanhang, oförståeligt kanske? men när man läst då förstår man, jag lovar. Skrivandets våldsamma vånda?


Och sen formen, ingen direkt kronologi men klart och tydligt uttalat, dagar före, år före. Det gillade jag. Ibland läser jag böcker som kastar sig fram och tillbaka i tiden så jag blir yr och vet inte var jag befinner mig. Här blev jag yr av andra orsaker. Litterär lycka kanske?


Och så det skruvade, oväntade. Det är ju roligt att läsa det här:


- Läser du Daniil Charms?

- Det finns en intressant episod att läsa i den där. En god vän till Charms, en läkare, utarbetade under sin yrkesbana nyskapande och intressanta diagnostiska metoder. En av dem går ut på att man först placerar ett fat med vatten under den sjukes säng. På kanten av fatet fäster man sedan papperslappar med nedskrivna diagnoser. Slutligen placerar man ett tänt ljus på vattnet som får flyta omkring fritt och så väntar man tills en lapp tar eld.

- Och diagnosen är ett faktum?

- Just precis. sid 18

 

Och alla korta texter som Jelinek översätter, de var så bra. Måste läsas på plats för att förstås.

(Och blommornas växande på graven, jag ryser!) 


En välskriven, humoristisk bok med eftertänksamma meningar. Handlingen betyder egentligen ingenting men fungerar fullt ut ändå. Allt finns där, i texten.


Kanske är följande citat författarens programförklaring, han bejakar den i sin bok.


Jag försöker bejaka mina ingivelser. Folk har svårt att hantera det oväntade. Att göra aktiva val är att leva innerligt. sid 25

 


Tack till Trombone förlag för rec ex.


Läst 2011

 

Av violen - 13 november 2011 13:00

   Erixon, Peter Lucas: Silversnöret ****

 

 Jag får ett stort brev med böcker från ett, för mig, relativt okänt förlag. Jag plockar upp en av böckerna och börjar läsa. Och vem kan motstå början.


En kraftig vind går genom granskogen, trädens barrnålsarmar lyfts dröjande och långsamt så att det ser ut som om skogen stod under vatten och dess osynliga massa fyllde ut tomrummen.

Vinden, overklig, är ur det gamla

Ett blekt ljus lyser in någonstans ifrån, men skogen är stor och kan inte upplysas annat än bristfälligt och fläckvis.

sid 9

 

Något egendomligt händer, jag kan faktiskt inte sluta läsa.
Här kan man tala om det där hörnet av verkligheten som ses genom ett temperament. Men gör det till två hörn så kommer sanningen närmare. För här skriver en författare en text som jag har en känsla av att ingen petat i. Den är dels strikt protokollföljande, detta har tydligen hänt. Linneas liv finns numera mellan dessa pärmar och glöms inte. Påminner om Ulla Bolinders deckare, Anita Salmonssons Lubboträsk och Bo R Holmbergs första böcker om Morell. Dvs den sortsens böcker jag gillar.

Men sen är den så mycket mer. Den är poetisk och det finns meningar som solitärer, utan annan innebörd än som det verkar, vara vackra. Och så finns det meningar med djup mening. Poesin blandas med sig själv.

Och den är spännande, trots att mycket upprepas, vilket jag brukar bli less på efter ett tag. Men här känns det liksom hela tiden nytt, jag fattar inte hur Erixon bär sig åt. Kanske att han inte är sensationslysten, det är inget skvaller han förmedlar utan det där hörnet av verkligheten som alla människor har inom sig; historien som kan berättas. Här skildrat med stor respekt.


Jag måste  bara citera några meningar:

Hon hoppas.

       Innerligt, kanske hatiskt.

       Hon hoppas åtminstone innerligt och fruktansvärt. sid 109

 

Det kan av ett minne nämligen aldrig någonsin bli ett tomt utrymme.

       Där något har hänt finns alltid något kvar.

       En ristning. Fragment i alla fall. Förlopp som går att beskriva. sid 183

 

Vägen är tom, inga andra fordon syns till.

   Sommarhimlen ovanför dem, det skira underliga ljus

som faller ur en himmel på den breddgraden den tiden på året. sid 194

 

De som inte längre är i tiden, i människotiden, är borta.

   Var samlas de?

 

Kanske i gryningen, i vårarnas isljus som skiner.

  Det blänker i de sista issträngarna på ängen i april.

Talgoxarna klipper med sina små näbbars saxar, blå skuggor skimrar.

Domherrarna syns vid påsk och vårfullmånen stiger. sid 289

 

Ett mord begås och beskrivs, varvat med vackra meningar. Punkt. Jag är tagen.

Tack till Trombone förlag för rec ex.

Läst 2011



Av violen - 8 november 2011 19:45

   Bauer, Belinda: Mörk jord ***

 

En mycket uppmärksammad debut är den här boken. Och den är riktigt spännande, fast den inte bjuder på några stora överraskningar direkt. Varken språk eller innehållsmässigt.

Men jag gillar ju deckare där man vet vem mördaren är, det innebär ju att fokus kan, precis som i den här boken, läggas på nånting annat än tänkbara personer och ledtrådar osv. Det är ju i sådana här deckare man verkligen får veta hur en mördare kan tänkas tänka och känna. (Och det är vämjeliga tankar kan jag säga)

Jag fick ändå konstigt nog en känsla av att det var en ungdomsbok (?). Var det för att huvudpersonen var en pojke på gränsen till vuxenlivet? Och att så mycket tangerar ungdomsboken, problem med mobbing och med familjen och bästa vännen. Det har liksom bara lagts till det psykopatiska.

Bauer skriver själv att hon till att börja med hade fokus på mormor och Steven och det kanske är det som gör att något ändå fattas, istället för att bli en relationsberättelse blev det en deckare. Samtidigt som det tillför något mänskligt till berättelsen, vilket tyvärr inte får blomma ut riktigt.

Bauer har ju kommit med ytterligare en bok som utges på svenska 2012, det blir väl kanske en mer renodlad deckare och där visar det sig säkert om hon är en deckareförfattare eller om det är just relationerna som är hennes styrka. Att kombinera båda är ju ett vinnande koncept, så det blir nog en till Bauer för mig framöver.


Tack Modernista för recensionsexemplar!


Läst 2011

Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kultursidor

Länkar

Kategorier

Länksamling/Förlag

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Arkiv

RSS

Tidigare år

Min gästbok

statistik

Författare

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt

JUL


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se