Inlägg publicerade under kategorin

Av violen - 20 januari 2012 16:00

  Pehrsson, Agneta: Förnuft och rädsla. Mobbaren i närbild ****


Det här är en verkligt angelägen bok som jag hoppas blir läst av många. Och det är tack vare att Pehrsson hade modet att stanna kvar på sin arbetsplats så länge som hela förloppet kan speglas. Och att hon hade modet att berätta.

Bortsett från beskrivningen av mobbingen så får man inblickar i verksamheter som ger en klarhet över varför mycket fungerar så illa i samhället idag. För själva inställningen är nog spridd både här och var har jag en känsla av.


Jag sträckläste boken, trots att jag i början uppfattade den som närmast ostrukturerad för att inte tala om kommateringen som jag inte alls tycker är ok. Någon borde kanske ha fått redigera lite hårdare.

Men det fråntar inte boken dess innehåll som mycket sakligt berättas. Och det är just i det faktum att allt redovisas med så lite känslor som bokens styrka ligger. Plus i de citat från olika böcker som finns här och var.

Här är en mycket kompetent kvinna som verkligen både vill utveckla och utvecklas och en omogen chef som fortfarande är det där lilla rädda barnet som inte tål att någon har livslust och utvecklingspotential. Har man hört det förut? Lika skrämmande varje gång.

Det enda jag riktigt saknar i Pehrssons bok är strategier för att hantera mobbingen. Hon ger inga direkta råd, men jag känner mig konstigt nog ändå väldigt styrkt när jag läst boken. Och jag har kommit mobbaren en bit närmare. Det här är kunskap som inte får gå förlorad. Något måste göras åt mobbingen på arbetsplatserna (och i skolorna också naturligtvis). Utbilda skyddsombuden nu! Låt en dom träda i laga kraft och ge klara anvisningar. Så många får sina liv förstörda och hamnar i utanförskap, de som inte orkar ta upp kampen som Pehrsson gör. Så mycket energi och kraft som går till spillo. Och inte blir den som mobbar direkt lycklig heller vad jag kan förstå. Det finns bara förlorare.


 

Tack till Faunförlag för recensionsexemplar



Läst 2012


Av violen - 12 december 2011 14:45

                    

Lilla julafton

blev det idag när jag fick ett stort paket, från Pocket shop! Tusen tack!


Hel otroligt fina anteckningsböcker från kända designers! Omöjligt att säga vilka som är snyggast!


Här kan du se och läsa om den nya kollektionen och dess designers.



         




Vykort i fint format och bokmärken...


...bokmärken som med sin magnet inte kommer att trilla ur boken. Smart! Och så snyggt.


Tiden är ute för att beställa från shopen men ni som bor i en stad med en pocketshop kan besöka den för att handla. Finns det bättre julklappar till bokälskaren!?

Skulle vara en pocketbok då!? ;-)

Av violen - 29 november 2011 10:15

  Ahlfors, Fredrik: Daniil Charms och jag ****

 

Det här var en riktigt bra skröna. Det var länge sen en bok kunde överraska mig så totalt. Både med stilen, väldigt lättläst men vältänkt om man säger så. Är allt skrivet redan? Svaret kommer i den här boken, nej! :


Ser att min arm är ett nät av svarta hopfogade bokstäver och jag kan se rakt igenom. Ett nytt skelett. Av text. Mitt kött är som genomskinligt glas. sid 145

 

Gripet ur sitt sammanhang, oförståeligt kanske? men när man läst då förstår man, jag lovar. Skrivandets våldsamma vånda?


Och sen formen, ingen direkt kronologi men klart och tydligt uttalat, dagar före, år före. Det gillade jag. Ibland läser jag böcker som kastar sig fram och tillbaka i tiden så jag blir yr och vet inte var jag befinner mig. Här blev jag yr av andra orsaker. Litterär lycka kanske?


Och så det skruvade, oväntade. Det är ju roligt att läsa det här:


- Läser du Daniil Charms?

- Det finns en intressant episod att läsa i den där. En god vän till Charms, en läkare, utarbetade under sin yrkesbana nyskapande och intressanta diagnostiska metoder. En av dem går ut på att man först placerar ett fat med vatten under den sjukes säng. På kanten av fatet fäster man sedan papperslappar med nedskrivna diagnoser. Slutligen placerar man ett tänt ljus på vattnet som får flyta omkring fritt och så väntar man tills en lapp tar eld.

- Och diagnosen är ett faktum?

- Just precis. sid 18

 

Och alla korta texter som Jelinek översätter, de var så bra. Måste läsas på plats för att förstås.

(Och blommornas växande på graven, jag ryser!) 


En välskriven, humoristisk bok med eftertänksamma meningar. Handlingen betyder egentligen ingenting men fungerar fullt ut ändå. Allt finns där, i texten.


Kanske är följande citat författarens programförklaring, han bejakar den i sin bok.


Jag försöker bejaka mina ingivelser. Folk har svårt att hantera det oväntade. Att göra aktiva val är att leva innerligt. sid 25

 


Tack till Trombone förlag för rec ex.


Läst 2011

 

Av violen - 13 november 2011 13:00

   Erixon, Peter Lucas: Silversnöret ****

 

 Jag får ett stort brev med böcker från ett, för mig, relativt okänt förlag. Jag plockar upp en av böckerna och börjar läsa. Och vem kan motstå början.


En kraftig vind går genom granskogen, trädens barrnålsarmar lyfts dröjande och långsamt så att det ser ut som om skogen stod under vatten och dess osynliga massa fyllde ut tomrummen.

Vinden, overklig, är ur det gamla

Ett blekt ljus lyser in någonstans ifrån, men skogen är stor och kan inte upplysas annat än bristfälligt och fläckvis.

sid 9

 

Något egendomligt händer, jag kan faktiskt inte sluta läsa.
Här kan man tala om det där hörnet av verkligheten som ses genom ett temperament. Men gör det till två hörn så kommer sanningen närmare. För här skriver en författare en text som jag har en känsla av att ingen petat i. Den är dels strikt protokollföljande, detta har tydligen hänt. Linneas liv finns numera mellan dessa pärmar och glöms inte. Påminner om Ulla Bolinders deckare, Anita Salmonssons Lubboträsk och Bo R Holmbergs första böcker om Morell. Dvs den sortsens böcker jag gillar.

Men sen är den så mycket mer. Den är poetisk och det finns meningar som solitärer, utan annan innebörd än som det verkar, vara vackra. Och så finns det meningar med djup mening. Poesin blandas med sig själv.

Och den är spännande, trots att mycket upprepas, vilket jag brukar bli less på efter ett tag. Men här känns det liksom hela tiden nytt, jag fattar inte hur Erixon bär sig åt. Kanske att han inte är sensationslysten, det är inget skvaller han förmedlar utan det där hörnet av verkligheten som alla människor har inom sig; historien som kan berättas. Här skildrat med stor respekt.


Jag måste  bara citera några meningar:

Hon hoppas.

       Innerligt, kanske hatiskt.

       Hon hoppas åtminstone innerligt och fruktansvärt. sid 109

 

Det kan av ett minne nämligen aldrig någonsin bli ett tomt utrymme.

       Där något har hänt finns alltid något kvar.

       En ristning. Fragment i alla fall. Förlopp som går att beskriva. sid 183

 

Vägen är tom, inga andra fordon syns till.

   Sommarhimlen ovanför dem, det skira underliga ljus

som faller ur en himmel på den breddgraden den tiden på året. sid 194

 

De som inte längre är i tiden, i människotiden, är borta.

   Var samlas de?

 

Kanske i gryningen, i vårarnas isljus som skiner.

  Det blänker i de sista issträngarna på ängen i april.

Talgoxarna klipper med sina små näbbars saxar, blå skuggor skimrar.

Domherrarna syns vid påsk och vårfullmånen stiger. sid 289

 

Ett mord begås och beskrivs, varvat med vackra meningar. Punkt. Jag är tagen.

Tack till Trombone förlag för rec ex.

Läst 2011



Av violen - 8 november 2011 19:45

   Bauer, Belinda: Mörk jord ***

 

En mycket uppmärksammad debut är den här boken. Och den är riktigt spännande, fast den inte bjuder på några stora överraskningar direkt. Varken språk eller innehållsmässigt.

Men jag gillar ju deckare där man vet vem mördaren är, det innebär ju att fokus kan, precis som i den här boken, läggas på nånting annat än tänkbara personer och ledtrådar osv. Det är ju i sådana här deckare man verkligen får veta hur en mördare kan tänkas tänka och känna. (Och det är vämjeliga tankar kan jag säga)

Jag fick ändå konstigt nog en känsla av att det var en ungdomsbok (?). Var det för att huvudpersonen var en pojke på gränsen till vuxenlivet? Och att så mycket tangerar ungdomsboken, problem med mobbing och med familjen och bästa vännen. Det har liksom bara lagts till det psykopatiska.

Bauer skriver själv att hon till att börja med hade fokus på mormor och Steven och det kanske är det som gör att något ändå fattas, istället för att bli en relationsberättelse blev det en deckare. Samtidigt som det tillför något mänskligt till berättelsen, vilket tyvärr inte får blomma ut riktigt.

Bauer har ju kommit med ytterligare en bok som utges på svenska 2012, det blir väl kanske en mer renodlad deckare och där visar det sig säkert om hon är en deckareförfattare eller om det är just relationerna som är hennes styrka. Att kombinera båda är ju ett vinnande koncept, så det blir nog en till Bauer för mig framöver.


Tack Modernista för recensionsexemplar!


Läst 2011

Av violen - 4 november 2011 11:55

Kjersen Edman, Lena: Böcker som samtalar ****


Begreppet intertextualitet myntades av den bulgarisk-franska litteraturvetaren och psykoanalytikern Julia Kristeva på 1960-talet för att beskriva hur texter går i dialog med varandra, antingen medvetet eller omedvetet. VK


Det här är ett ämne som verkligen intresserar mig. Därför ville jag såklart läsa Böcker som samtalar av Kjersen Edman. När jag fått den som recensionsexemplar läste jag den tämligen omgående och tänkte låta den ligga till sig och läsa den en gång till för jag gillade den så mycket. Men tiden räcker inte till så därför skriver jag om den nu istället.


Boken är skriven på Kjersen Edmans vanliga sätt, en stil mellan tal och skrift. Det går hela tiden att höra hennes inspirerande röst i texten. Och hon tar upp massor med exempel från dåtid till nutid. "Litteraturen lever av litteraturen" de orden är verkligen sanna i diskussionen om intertexter. Någon som läst en hel massa och sen själv ska skriva är naturligtvis påverkad av allt som finns lagrat i tankarna. Och dessutom har jag en känsla av att det finns eviga sanningar som dock kan tolkas olika utifrån en människas egna erfarenheter.


Avsnittet om Hjalmar Söderberg fann jag extra intressant då flera författare försökt sig på att tränga in i texten med nya verk, Ekman, Mordets praktik t.ex Spännande. Osv. Osv.


Boken är skriven på ett sätt som kanske skulle kunna kallas lite ostrukturerat men jag ser bara inspirationen bakom. Både Bernur och västerbottens kuriren recenserade och hade en del kritik att komma med. Bernur hittade en del sakfel (vilket jag också gjorde för inte skrev Strindberg Inferno 1998?) och VK tycker att det är en bok om "allt och ingenting".

Att den skulle ha varit skriven på ett annat sätt (?). Det tycker inte jag. Verkligen inte.( Kanske att den skrivits i all hast eller enbart på inspiration, den borde i alla fall få läsarna att bli sugna på att veta mer och kanske förstå; varför känns vissa böcker mer eviga än andra? För att många eviga sanningar dyker upp i olika klädnader i dem förstås!)


En mer teoretisk bok om intertextualitet bör skrivas av någon annan. Den här är full av nya och gamla texter i böcker som jag bara vill kasta mig över och läsa!



Och det intertextuella kan finnas där du minst anar det:
Och genom kroppen far en isande virvelvind, ett litet djur av smärta som kittlar det allra innersta av ditt hjärta. sid 112

Jonas Karlsson, Spelreglerna


En intertext från Hjärtdjur? Karlsson samtalar med Müller? Jag skulle inte bli förvånad om det verkligen är så. Och då ger det ytterligare en dimension till just ordet hjärtdjur som jag hade lite funderingar kring när jag läste boken.


Och så går texterna, orden, sanningarna vidare. Som tankar som vindlar sig runt och hittar nya tankar att länka samman med. Precis så skriver Kjersen Edman. Precis det gör den här boken så himla bra!


Tack BTJ för recensionsexemplar!



Läst 2011



Av violen - 30 september 2011 09:20

  Bolinder, Ulla: Domslut****

 

Bolinder skriver annorlunda. Hennes Utsaga läste jag för ett tag sen och tyckte mycket om, men Domslut är helt klart ännu bättre.

Gillar du Leif G W Persons TV-program, då gillar du de här böckerna. För det här är en kriminalroman som handlar om polisarbetet. Här får verkligen de inblandade komma till tals. Människorna kring den som är försvunnen/död/borta väver tillsammans med polisen en väv som till slut avslöjar förövaren. Och i dessa intervjuer och förhör träder en förklaring fram, inte bara varför utan också hur sanningen kommer fram.

Även om den här boken har mindre av avslöjande reportage i sig än Utsaga så lyckas den på ett nästan kusligt enkelt sätt beskriva olika företeelser i samhället. Och jag känner mig engagerad när jag läser, det här är inte underhållning som glöms bort efteråt, det här är bearbetning av läsarens moraliska och etiska dolda djup. Inget serveras direkt, tänk själv! Ah, det gillar jag.


Jag sträckläste den här boken, den var så spännande. Ja, det är nog en av de mest spännande kriminalromaner (!) jag läst på lång tid. Jag lämnade direkt över den till min man. Och jag kommer att läsa Bolinders andra böcker också, i väntan på ännu en ny kriminalroman.


Tack till förlaget: Ord text mening för recensionsexemplar.


Läst 2011

Produktblad om Domslut från förlaget, här

Pressmeddelande om Domslut här

Av violen - 23 september 2011 16:15

  Sansom, Ian: Fallet med de försvunna böckerna ***

 

Den här boken gav sig nog ut för att vara nånting annat än den var. Jag trodde allvarligt att det skulle bli nån slags filosofisk diskussion om böcker men efter det här citatet skulle jag ha gett upp om det inte varit för att jag bett om att få läsa den:


Israels problem var att han hade läst alldeles för många böcker.

Böckerna hade förstört honom, de hade fått hans hjärna att koagulera som grädde som glömts kvar en varm sommareftermiddag eller ägg övervispade med smör. sid 13

 


Sedan barndomen hade Israel plågats av en rädsla för att bli fast någonstans utan att ha några böcker med sig att läsa, en fruktansvärd fasa.... sid 119


Javisst, där känner alla som föll för titeln igen sig, (och det avsnittet renderade den tredje stjärnan) men det har inget med handlingen att göra. Dessutom är det är helt overkligt att bo i ett hönshus (?) och persongalleriet skulle passa i en komedi á la "Em till ården".

Ok lite signerade, antika värdefulla exemplar dök upp mot slutet och piggade upp litegrann, men resten, nej. Det kommer fler böcker om Israel men jag de får nog vara för min del. Det här är helt enkelt inte min sorts humor, bara att acceptera.


Tack Massolit förlag för recensionsexet som jag läst sent omsider.


Läst 2011 

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

Min gästbok

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt

JUL


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se