Grebe, Camilla/Leander- Engström,Paul: Dirigenten från St Petersburg ***+

En spännande bladvändare. När läste jag en sådan? Nu har jag gjort det. Den var väl rå för min smak, det ska erkännas, men utöver det var den lättläst, spännande och helt möjlig att hålla ihop persongalleriet, som dessutom inte var platta utan högst levande. Det är ju lovande inför kommande böcker.

Visst, Toms gåta var lite väl uttjatad när den väl uppdagades och att alfapetet skulle ha en roll utöver det vanliga förstod jag tidigt plus lite annat personligt i Toms liv. Men det gjorde liksom ingenting, berättelsen flöt på och jag lärde mig lite om Rysslands företagsklimat också (inbillar jag mig i alla fall). Får jag tillfälle kommer jag att läsa fortsättningen. Tre böcker planeras. Så det kommer två till.

Tack Booked

Läst 2013

________________________________________

Njursjukdom i boken:

[...] kom han ihåg att han var på sjukhuset med sin njursjuka fru. sid 268

Jo minsann, något att bita i är böckerna Modernista skickar till mig.

Gladwell känner jag till, har läst Blink men tydligen inte skrivit någon reflektion. Jag läste den nu och då, det kanske var därför jag inte fick något direkt helhetsgrepp om den.  Den var min väskbok under lång tid när jag satt i väntrum och gjorde det man gör där, väntar. En väldigt intressant bok var det. En av de böcker som las i bakhuvudet för omläsning, nånstans, nångång.

Och jag tror och hoppas och förstår att den här säkert är lika spännande, intressant och fascinerande som Blink. Jag behöver bara läsa innehållsförteckningen för att förstå det.

    Chris Anderson är lika okänd och färglös för mig som sin egen boks omslag. Och, är jag rädd, lika förvirrande med vinklar och vrår och mycket datateknik osv. (Bilden är framställd i dator med CAD teknik, bara en sån sak)

Jag ger den en chans bara för att jag trots allt är nyfiken och vill läsa utanför boxen som man säger. (jag säger alltid då, vilken box?)

Att det sen dessutom finns två deckare och en spökhistoria i samma hög gör mig bara lässugen. Realisten i mig säger att recensionsdatumen kanske inte hålls, men reflektion kommer!

På återseende.

   Roos, Ingalill: Närhet och svek ****

En period läste jag flera såna här böcker. Men de var långa, omständliga och förklarade ingenting.

Det var då, nu finns det mer lättillgängliga författare som skriver. Roos skrev ju Energitjuvar för ett antal

år sedan och eftersom den boken plötsligt visade på en helt ny beskrivning av ett angeläget problem, så ville jag gärna läsa hennes nya också.

Och jag blev inte besviken. Lättläst, intressant, nya infallsvinklar och goda råd, det fann jag när jag läste. Bra fallbeskrivningar och många aha upplevelser. En känsla av att förstå, det är inte ditt fel, det är omgivningen som utnyttjar dig att lasta av sig på. Det du upplevt gång på gång, att du blir tystad, känner dig olustig, hindras att leva ut din egen värme och empati eftersom du genast dräneras. Och att aldrig få något tillbaka. Ja men, det är ju självklart att det går till på det här sättet! Och såhär kan jag ju göra! sånt förmedlar den här boken.

Jag rekommenderar boken till alla som upplevt besvikelser:

Det är smärtsamt att bli sviken men det viktigaste är att inte känna sig skyldig eller skämmas om någon annan sviker oss. baksidestext

Och som vill utvecklas!

Tack Gothia fortbildning för rec ex.

Läst 2013

  Vázquez Diaz, René : Skygga väsen ****

Ja men jag älskar ju en sån här bok. Så många kloka tankar om böcker, kända eller okända. Det är svårt att ta fram och nämna någon enskild författare eller bok, men Vázquez Diaz skriver varierat. Om allt från Stjärnans ögonblick av Lispector till pornografi (intressant resonemang f.ö.), Strindberg, spanska poesi, döden och inte minst Fredrika Bremer som verkar vara något av Vázquez Diaz favorit.

Han nämner också Sjömannen som föll i onåd med havet.

Kan en bok skriven av en fascist säga oss något väsentligt om människans djupaste böjelser? Kan en våldsdyrkande författare ha någonting att säga om livet? sid 131

Ja, enligt Vázquez Diaz har boken många kvalitéer, trots att författaren verkar vara avskyvärd. En av de böcker jag blev nyfiken på!

Det är just det jag gillar med essäns sätt att vara. Någon skriver om sina erfarenheter, sina tankar, sina åsikter om en bok. Det är inte en recension, det är inte ett sammandrag som ska vara politiskt korrekt. Det är bara essäistens helt egna upplevelser. Och är essän bra blir åtminstone jag nyfiken. Jag vill läsa boken! Kanske är den bra, kanske inte. Men jag fick i alla fall ytterligare ett boktips!

Läst 2013

Böcker om böcker läsutmaning

Tack BTJ för intressant rec.ex

   Anna Starobinets: Den levande ****

Jag läser ibland dystopier. Och direkt jag läste om den här boken blev jag intresserad. Och faktiskt, jag blev fängslad när jag började läsa. Jag var bara tvungen att fortsätta. Jag ville veta, även om jag inte riktigt förstod. Veta allt om Zero, Den levande, Cracker osv.

Det här är en dystopi med klar förankring i vår tid, facebook är den tekniska grunden för att det ska fungera och det vi (nutidens människor) verkar ha som högsta dröm blir verklighet. En slags reinkarnationsreligion som hela tiden pulserar med gamla själar i nya kroppar. Evigt liv; endast några sekunders död, och sedan landar du i en annan kropp. Det är bara vi, de tre miljarderna. Vi har dragit vinstlotten och lever vidare. Med våra minnen. Men till vilket pris?

Här finns påtagliga referenser till religionen. Är Zero en frälsargestalt, kommen som ur en jungfrufödsel? Är den trehövdade gudens fågel en bild av den helige ande? Är det primitiva behovet av att slutligen be så allomfattande att det inte går att kväva?

Ett är i alla fall säkert, Starobinets har läst sin bibel.

Under tiden jag läste var allt så självklart, men nu känns det som att jag borde läsa om boken för att förstå allt. Ge mig facit känns det som.

Boken lämnar kvar en kall, sorgsen, av insekter klibbig känsla. Jag vill inte att det ska bli såhär. Och i och med att jag tänker det har författaren lyckats, Starobinets ger mig en sannolik (?) glimt av en fruktansvärd framtid. Den känns inte så overklig trots allt.....

Kort sagt, det här är en otroligt intressant och spännande bok som rör om i våra (oskyldiga) FB-vana hjärnor. Den liknar inget annat jag läst och den fick mig att skärpa mig till det yttersta. Jag skulle vilja analysera den och därmed (kanske) kunna förstå den. Men nöjer mig med att säga, känner du dig koncentrerad så läs den! Älskar du dystopier så läs den. Förstår du den fullt ut, grattis!

Tack till Coltso förlag för denna ovanliga bok.

Lär mer om boken här

Läst 2013

   Perec, Georges: Rummets rymder *****

Spontanitet, nyfikenhet, utanförboxentänkande, klurighet, humor och ovanlighet genomsyrar den här romanen. Dessutom självklarhet för det är ju såhär härligt vrickat livet i rummet är.

Jag har varit så nyfiken på Perec men inte kommit mig för att läsa något tidigare. Men nu har jag gjort det och jag gillar verkligen. Jag känner mig besläktad med Perec. Hans tvära kast. Och han har så många goda idéer, att t.ex besöka sina grannar och se efter vad de har på sin vägg, som då är baksidan på min vägg......funderationer jag kunde ha haft när jag bodde i lägenhet för många år sen. Och lyssna på det här:

Platserna:

(Anteckningar för ett pågående arbete)

1969 valde jag i Paris tolv platser (gator, torg, korsningar, en passage), antingen platser där jag hade eller platser jag drogs till av särskilda minnen.

Jag har företagit mig att, varje månad, beskriva två av dessa platser. Den ena av dessa beskrivningar görs på plats och är tänkt att vara så neutral som möjligt: [...]

Den andra beskrivningen görs på ett annat ställe än själva platsen: jag anstränger mig då att beskriva platsen ur minnet[...] sid 81

De som genast gillade det här uppmanas att läsa fortsättningen själva.

Och hör här:

Jag har inte mycket att säga om landsbygden: landsbygden existerar inte, den är en illusion. sid 101

Hm, tänker jag som är uppfödd på landsbygden. Men sen beskriver Perec landsbygden på ett så precist sätt att jag häpnar. Och då är det ändå den franska landsbygden!

Min slutsats är, den här boken är precis i min smak. Och jag undrar om Perecs andra böcker är lika bra? Jag måste bara läsa fler.

Tusen tack Modernista för ett femstjärnigt rec.ex.!

Reflektion kommer 20130318!

Tack Modernista!

   Lundberg, Patrik: Gul utanpå ****

När jag läst den här boken känns det som att jag lärt känna en ung man. Det kunde ha varit vem som helst som dricker, lever ut sin sexualitet på det enkla eller svåra sättet, lyssnar på musik och känner svårt svårmod. Som känner sig vilsen och mobbad men som ändå bejakar sitt skrivande och verkligen blir den journalist han vill vara.

Det händer att jag läser sådana böcker men den här boken innehåller så mycket mer. Och därför ville jag genast läsa den när den kom. För här kommer en minoritet till tals, de synligt adopterade.

Brutalt ärligt skildrar Lundberg sitt liv som adopterad, som återvändare, som rotsökande och som kritiker till systemet.

Jag sträckläste faktiskt boken, den var spännande, pubertal kanske men texten visar absolut på en begåvning.

(Här ger Lundberg ett visst hopp om att han tänker skriva mer skönlitteratur. Do it!)

En läsvärd bok för alla som vill verka för förståelse för de adopterades situation. Lundberg är också en förebild, trots allt han varit och med om går han sin egen väg och gömmer sig inte. Ärligt och modigt! Mer sånt, även om det kan svida till i hjärtat hos en mamma med unga vuxna adopterade.

Läst 2013

Tack Rabén och Sjögren för rec ex