Inlägg publicerade under kategorin Lästa böcker 2011

Av violen - 1 februari 2011 19:00

   Ulitskaja, Ljudmila: En munter begravning ***

  

Tja, vad säga om den här boken av "en av de främsta inom nutida rysk litteratur" dvs Ljudmila Ulitskaja? Jag hade inga förväntningar utan läste den bara som en roman helt enkelt. Och tur var nog det, för jag kände inte riktigt att den tilltalade mig. Dock innehöll den det ena och det andra som var lite burleskt kul sådär.  Familjeförhållanden och besökarna till den döende Alik flöt ihop och blev lite väl speciella allihop. Men det kan också bero på Aliks grundinställning, vilken lät alla vara speciella i samma egna rätt som var hans:


Han kände sig aldrig tvungen att välja sida, han stod på sin egen sida, och från den platsen kunde han älska alla lika mycket. sid 128




Läst Lyrans jorden runt 2011


Läst 2011




 


Av violen - 1 februari 2011 18:30

 Szymborska, Wislawa: Här **


Jag är ingen stor poesiläsare, men ofta när jag ändå läser poesi finns det alltid rader som bränner till, där jag känner, ja, men så är det ju! På pricken!

Inget sådant händer när jag läser nobelpristagaren Szymborska. Moderna ord, javisst. Men det tar liksom inte alls, tyvärr. Jag blev besviken.


Läst Lyrans jorden runt 2011


Läst 2011

Av violen - 22 januari 2011 12:29

   Atwood, Margaret: Penelopiaden ****

 

Egentligen borde jag vänta ett tag med att skriva min reflektion om den här boken. Den tål eftertanke nämligen. Men jag måste bara få skriva om den genast.....

.

Myten om Penelope har för mig varit ytterst vag, Penelopes väv? ingen aning. Men nu vet jag men konstigt! Att den inte analyserats tidigare menar jag. För det här är ju faktiskt verklighet för många kvinnor idag, de måste med listighet leva sina liv för att kunna stå ut med sina förhållanden. De måste kämpa för sina rättigheter, för sina liv, för sitt kön.

Det jag kände här var att Penelope och hennes pigor är i krig. Vilka strider i krig? de unga männen såklart. Och vilka dör i krig? de unga männen såklart, knappast ÖB! eller kungen. Så att pigorna är de yngsta är helt logiskt.

Om pigorna mördat friarna istället för att överlista dem ( med sina kroppar som offer) hade de knappast fått ett värre straff än det de nu fick. Om de tagit öppen strid istället för att repa upp tyget hade de alla varit döda, direkt. Fascinerande verkligen. "Skyll allt på pigorna!" sid 129.

Penelope försöker stå emot, och använder systerskapet som metod. (enligt Atwood?)

Eftersom jag inte läst Oddyseus vet jag inte riktigt vad som står där, Atwood har ju använt även andra källor. Tydligen skildras Penelope som en som utnyttjat sina pigor, vilket hon kunnat göra tack vare sin intelligens, men som Atwood skriver i förordet:


Jag har valt att låta Penelope och de tolv pigorna berätta historien. [...] fokuserar på de två frågor som man måste ställa sig efter en närläsning av Oddyssén: vilken var orsaken till att pigorna hängdes och vad gjorde Penelope. Historien som den berättas i Oddyssén håller inte:det finns för många inkonsekvenser. Jag har alltid plågats av tanken på de hängda pigorna, och i Penelopiaden plågas Penelope av den också. förordet sid 9


Alltså: Är det allmängiltiga tankar, tankar som myterna förmedlar över årtusendena som skildras här? Tankar om kvinnornas utsatthet, kvinnornas underlägsenhet, kvinnorna som det ställs så höga krav på. De som får skulden för att män slår, för hedersmord, för att de inte biter till? För att de inte skrattar åt männens skämt, för att de finns till på männens villkor, för männen?

Eller handlar det om maktstrukturer enbart, utan könstillhörighet? Pigorna offras av Penelope för hennes skull, liksom män offras i krig? För att Penelope har makt och tillgångar?


Borde Penelopiaden vara sann därför att systerskapet borde existera? Kanske ställer Atwood frågan, varför existerar inte systerskapet? Varför försonas Penelope med sina pigors (systrars) mördare Oddyseus? Varför mördas pigorna? Inga svar men en ytterst intressant bok.


Läst 2011


Enbokcirkelonline

Av violen - 20 januari 2011 10:00

Billingham, Mark: Offerlek **

 

Jag ångrar verkligen att jag läste den här boken. Den var riktigt dålig måste jag säga. Det var bara för att jag gärna vill läsa deckare i serie som jag läste den.

Den första av Billingham, Sömntuta, var ju riktigt bra men det här måste vara ett bottennapp.

Ganska virrig och osmaklig och flera stickspår och kursiverade mördaruttalanden (vilket inte gör mig så mycket iofs).

Om det inte vore för att jag nånstans nångång läst att det här är Billinghams sämsta skulle jag droppa författaren men men, han kommer att få en ny chans. Böckerna kommer ju dessutom att filmas vad jag kan förstå. Personligen tycker jag att Thorne inte alls var intressant som person, ja ingen person var intressant i den här boken måste jag säga. Nästa bok måste bara vara bättre......annars.....


Läst 2011

Av violen - 17 januari 2011 20:34

Armstrong, Karen: Myternas historia *** (Fackbok, Cm)


Den här boken har jag läst mest för att jag ska läsa Penelopiaden av Atwood i Bokcirkelonline, där månadens tema är myter. Och då tänkte jag att jag skulle studera det lite. Boken var iofs intressant men innehöll inte mycket nytt, inte för mig i alla fall. Dock var en del i bakgrundstexten lite aha-upplevelse:

 Som en möjlig utväg ser hon överraskande nog litteraturen: vår tids myter.


Den som inte varit intresserad av varken religion eller filosofi kan säkert få en hel del kött på benen i den här boken.

 

 

Läst 2011

Av violen - 8 januari 2011 13:30

  Ugglas, Caroline of och Ukon: Hjälp, vem är jag? ***

 

Så här i backspegeln kan jag stundtals undra varför den här boken blev skriven överhuvudtaget? För att i nästa stund förstå precis varför. af Ugglas säger själv i efterordet:


 "Jag har inte gjort den här boken för att upplysa andra om hur jobbig jag var som yngre utan för att ge hopp till alla som brottas med depressioner, tvångstankar eller har jobbiga ungdomar hemma. Det finns hopp". sid 301

 

Och visst, uppsåtet kan ju vara så ädelt, men boken klassificeras ju med Ijz (Särskilda tonkonstnärer) och Lz (Biografi: särskilda personer) så den uppfattas inte direkt som en självhjälpsbok av biblioteken i alla fall. Lite synd kan jag tycka.

Nåväl, jag tror inte att något liknande skrivits tidigare, i alla fall har inte jag läst det. Jag är förvånad över själva formen för terapin, eftersom Ukon liksom bara hänger med och tycker allt är ok. Men det är väl kanske det som är vitsen.

af Ugglas är ju en oerhört ärlig person och framträder här som brutalt uppriktig. Dessutom uttrycker hon sig på ett sätt som i alla fall jag tycker är helt enkelt underbart......hon vågar helt enkelt vara sig själv och visar på att hon, with a little help from sin man och sin familj och alla omkring har kommit en riktigt bra bit på väg till hur hon vill vara. Nämn trollen vid namn så spricker de sägs det ju, och jag tror att af Ugglas har uttalat trollnamn i många år, ganska ofta samma namn dessutom. Det jag kan känna här är att alla inte har det nätverkt som hon har/haft och att om samhället vore lite mer så skulle mycket vara vunnet.


Jag lärde mig mycket av boken, mest att det är så här terapi är, vilket inte skulle ha kommit fram om inte i stort sett allt varit med. Sen kan jag tycka att mer saker inte skulle ha varit med, men det drabbar ju inte mig iofs.


Boken var lättläst och faktiskt riktigt spännande. Jag gillade mest den åttonde sessionen som bl.a handlade om tro och skapande och brott. Där kände jag att dagens af Ugglas kom fram ordentligt och jag önskar att boken varit mer sådan och inte så mycket självbiografi. Det verkar också vara Ukons specialområde och det känns som att bokens katarsis är just precis där. Utan denna katarsis hade det inte blivit nån bok. Helt klart läsvärt!

 


Av violen - 2 januari 2011 16:15

   Cook, Thomas H: Där tvivlet gror ***

 

Redan från början gav den här deckaren mig en kuslig känsla! Mycket ovanligt måste jag säga. Och jag tänkte hela tiden på vem som kunde ha gjort det och varför och hur, saker som jag aldrig brukar bry mig om. Men inte nog med det, bokens jag som beskriver sina två familjer är otroligt insiktsfull och verkar veta en hel del om familjers psyke och trauman (dvs Cook verkar veta det såklart.....).

Jag tänkte att slutet blir väl nån slags pannkaka men nej, det var föredömligt kort och uttömmande. Fast våldsamt såklart, suck!

Boken får ändå inte mer än tre eftersom det fanns en del tidsfel (det var två veckor under lång tid (?) och sen var det annat också som inte riktigt stämde och sånt gillar jag inte så värst.

Men den var riktigt spännande som sagt och bara det gjorde att jag gillade den.


Den fick pris som bästa till svenska översatta kriminalroman 2007.

Den var värd priset.


Jag ska ju läsa Den svarta tjärnen också längre fram, få se vad jag tycker om den.


I vart fall börjar året bra och ska du läsa den här, avsätt tid, du vill läsa klart!


Läst 2011


Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards