Senaste inläggen

Av violen - Måndag 1 jan 01:30


Analys av ett försvinnande Hisham Matar

Cold Spring Harbor Richard Yates

Delirium Lauren Oliver

Den gamla trädgården Hwang Sok-yong

Den odödliga Henrietta Lacks Rebecca Skloot

Dikt, prosa, essäer W. G. Sebald

Eld Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren ?

En storm kom från paradiset Johannes Anyuru /läst/

Ensam i Berlin Hans Fallada

Fallvatten Mikael Niemi /redan läst/

Flod Carolina Fredriksson

Förlorade ord Oya Baydar *

Inget att avundas Barbara Demick

Innan du dog Camilla Grebe och Åsa Träff /redan läst/

Ja till Liv! Liv Strömquists ABC /redan läst/

Konsten att vara kvinna Caitlin Moran

Kupé nr. 6 Rosa Liksom /redan läst/

Medealand och andra pjäser Sara Stridsberg *

Nathalie-en delikat historia David Foenkinos /läst/

När natten faller Michael Cunningham

Nära det vilda hjärtat Clarice Lispector *

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag Bodil Malmsten /redan läst/

Rubinröd: Tidlös kärlek Kerstin Gier

Springa med åror Cilla Naumann

Hindenburg Susanna Lundin /läst/

Tillsammans är vi starka Leymah Gbowee

Varför vara lycklig när du kan vara normal? Jeanette Winterson

Av violen - Måndag 1 jan 01:30

Berättarserien Tranan


Noveller läser ju alla nu för tiden. Här finns många intressanta. En stor del finns på mitt bibliotek.

Kommande utmaning?


  1. Astralien berättar: Drömtidens framtid : nitton noveller
  2. Brasilien berättar: Ljud av steg : trettiosju noveller och mikronoveller
  3. Egypten berättar: Den rättvisande spegeln : tjugonio noveller
  4. Estland berättar : hur man dödar minnet : 14 noveller
  5. Finland berättar : rådjurens himmel
  6. Frankrike berättar: Där vi står nu
  7. Georgien berättar : Goris fästning fjorton noveller
  8. Grekland berättar : fikonträdets sång : 26 noveller
  9. Indien berättar: Kärlek, uppror och kardemumma kärnor
  10. Indonesien berättar : Tusen gevärskulor, tusen fjärilar : nitton noveller
  11. Iran berättar: Dans på slak lina : elva noveller
  12. Italien berättar : en förebådande dröm - sexton noveller
  13. Kambodja berättar – Bladen faller inte långt från stammen
  14. Kanada berättar: Minne av vatten (2015)
  15. Kina berättar: Solskenet i munnen : tio noveller
  16. Kurdistan berättar: Fåglarna återvänder till bergen : tjugotre noveller
  17. Lettland berättar: Människomuseet : fjorton noveller
  18. Litauen berättar: Att avregistrera ett spöke : [tjugotvå noveller]
  19. Moçambique berättar: Kärlekens ärr : sexton noveller
  20. Polen berättar: Navelsträngen i jorden : sexton noveller
  21. Schweiz berättar: Sensommarmöten : tjugofem noveller
  22. Sydafrika berättar: En stereo i Soweto : noveller från det nya Sydafrika
  23. Tjeckien berättar : i sammetens spår - femton noveller
  24. Tyskland berättar: Den mindre halvan av världen : sjutton noveller
  25. Vietnam berättar: Eldsommar, juliregn : tio noveller
  26. Österrike berättar: Varma och kalla bad : noveller och essäer
Av violen - Måndag 1 jan 00:45

Murdoch, Iris : Enhörningen *** Bok nr 2 av Murdoch. Mindre utlånad än Sandslottet om man ser till det gamla lånkortet, och sämre också. En slags mystisk Jane Austen, Brönte inspirerad historia med ett så stort persongalleri att jag måste säga att jag hela tiden var osäker på vem som var vem. Här fanns det i alla fall lite mer filosofiska aspekter och en slags diskussion i början av boken där dilemmat med det hela nog diskuteras. Här kommer det fram en benämning som jag måste undersöka nämligen Ate: Förlåta är ett alltför milt ord. Tänk på idén om Ate, som var så levande för de gamla grekerna. Ate är benämningen på den nästan automatiska överflyttningen av lidandet från en varelse till en annan. Makt är en form av Ate. De som är offer för makten, och all makt har sina offer, är själva infekterade. De måste då föra smittan vidare, utöva sin makt över andra. 
Låter intressant eller hur? Dagens energitjuvar, utövar de Ate?????

Murdoch, Iris : Sandslottet **** I tidningen Kulturen fanns ett reportage om filosofi, ett ämne där jag besitter alltför bristfälliga kunskaper och som jag känner att jag borde ägna betydligt mer studeier om man säger så. Där dök Iris Murdoch namn upp vilket gjorde att jag lånade hem alla böcker som fanns av henne på biblioteket och nu läser jag Murdoch. Första boken är Sandslottet. Jag förflyttades snabbt till min barndom bara av utseendet på boken, gammal biblioteksbok (naturligtvis hämtad från MAG) med många fula fläckar och rött anonymt band. Historien var intressant och boken välskriven måste jag säga. Moraliskt dilemma, säkert stort för den tiden, och många djuplodande karaktärer. Den var bra och gav mersmak, kändes kanske lite gammaldags men mänskligheten brottas väl med samma frågor nu som tidigare.

Av violen - Måndag 1 jan 00:45

Enright, Anne : Sammankomsten****

 

ManBookerPrice vinnare 2008.
OBS innehåller avslöjanden om hur boken slutar!

 

Jag gillade inte den här boken i början, precis som jag gjorde med 2007 års vinnare Kiran Desai. Och precis som med den ändrade jag helt uppfattning efter ett tag.
Det gick dock trögt och jag undrade, vad handlar det här om egentligen, det lär väl vara nåt sexuellt övergrepp som vanligt. Och jag tror alla läsare insett vad som skulle komma, irländsk författare och miljö, skildringen av skuggan som låg över syskonen, den sexuella tonen, allt talade för det
Men jag fortsatte att läsa och blev mer och mer indragen i historien. Det handlade mycket om sex, på ett distanserat sätt dock. Och ju längre jag läste desto mer insåg jag att det hade sin förklaring. Och jag var bara tvungen att fortsätta läsa tills allt var klart. 
Som en antik pjäs byggdes boken upp mot sin peripeti, vilken ju var vad jag väntat mig som sagt....... 
Jag trodde inte att det skulle bli nån Katharsis, att likheten med det antika dramat skulle sluta med peripetin för jag tänkte, den här boken kan bara inte sluta på nåt sentimentalt pjoskigt aha-upplevande sätt. Men det gjorde den! Och det gjorde den ändå inte.
Anne Enright har självironiskt beskrivit ”Sammankomsten” som den intellektuella motsvarigheten till en Hollywood-snyftare, läser jag på en webbsida.Sedan återvänder Veronica till sin familj, som trots allt ger henne tryggheten åter, där hon lyckats skapa nånting annat än det hon upplevt i sin älskade/hatade egna familj. Vilket hon inte förmått inse förrän efter sin inre och yttre resa. 
Som syskonskildring är boken outstanding tycker jag. Trots att syskonen är diffusa och på något sätt ansiktslösa är de intensivt närvarande. En hel del lämnas åt läsaren, frågetecknen finns hela tiden men ändå, boken känns avslutad. Även om den skulle kunna bli en följetong och bli både Sammankomsten II och III, i sann Hollywoodanda!

Av violen - 29 december 2017 19:15

 Casserfelt, Susan: Prästens lilla flicka

 


En riktigt spännande och bitvis intressant deckare med hög igenkänningsfaktor för Öviksbor. Mycket händer i Casserfelts debutdeckare. Och MeToorörelsens uppvaknande får mig att bli riktigt upprörd på ett sätt som knappast skulle ha hänt om jag läst boken när den kom ut 2013. 


Även om Prästens lilla flicka innehåller allt en deckare behöver, har den något utöver det. På både gott och ont för väldigt mycket händer bara sådär. Allt från muslimsk mathållning till nära döden upplevelser. Allt från den dumma kollegan till den riktigt dumma kollegan. Excentriska kvinnor och barn med aspbergers. osv osv. Allt serverat i snabbt tempo och med språklig lätthet.


Det lutar mot att jag nog även läser nästa del, Den tatuerade cirkeln. Men då måste tiden finnas för det är sträckläsningsvarning på Casserfelts text. Så avsätt tid!


Läst 2017


Tack MiMa förlag AB

Av violen - 28 december 2017 15:28

  Yanagihara, Hanya: Ett litet liv ****


Den här boken är omfångsrik och tog sin tid att läsa. Men den har ett flyt som är  häpnadsväckande. Den är som sagt lång men ibland upplevde jag att det var struket i den ändå. Författaren är väldigt skicklig i att låta berättesen bölja fram och tillbaka utan att vågen bryts.


Det här är ett grabbgäng från college som håller ihop och lever sitt liv i NY idag. Det är New York i nutid och det avslöjar verkligen de stämningar som finns bland människor i staden. Eller de stämningar författaren vill återge. 

Författaren trodde jag först var en man men kände efter ett tag att jag måste googla och se vem det var, något jag vanligtvis brukar vänta med tills jag läst klart. Det påverkade helt klart min läsning när jag läste om författaren. Hennes åsikter färgade av sig markant i boken.

Yanagihara har dock hittat ett unikt uttryckssätt, vilket skulle kunna göra denna bok till någon form av klassiker, i sin skildring av New York idag.( Eftersom många homosexuella kände sig svikna av både samhälle och anhöriga vid tiden för aids, tar det sig nu yttryck i att livet levs utan sin familj. En ny sorts familj skapas med, som i boken, vänner från studietiden. Och tiden för sin död väljer man själv, eftersom barn väljs bort finns det inga blodsband att ta hänsyn till heller. [ min egen reflektion] ) 


Karaktärerna har lite olika roller och Jude sticker ut mest som en slags andra klassens medborgare som tack vare ett strålande intellekt får en chans. Willems empati är personligt betingad och de andra två minns jag knappt.

Jag kände väldigt mycket äckel och avsky när jag läste berättelsen om Jude, eftersom den var så ocensurerad. Dessutom kunde jag inte känna riktig sympati för någon i boken. Faktiskt. Människosynen var svart helt enkelt.


Orkar du så läs boken men bered dig på bitvis mycket jobbig läsning.


Läst 2017


Jag spoilar om ytterligare reflektioner längre ner med dold text som kommer fram om du markerar den. Vill du inte veta, gör det inte.



 

 

 

 

  

 

 X

 

Jag reagerade väldigt starkt på Willem och Judes förhållande. Vad det gällde den sexuella delen är Willem pinsamt okunnig och egoistisk. Jag ser de tillfällena som rena övergrepp. Ja, jag anser att Willems godhet inte kan uppväga vad han utsätter Jude för. Willem har ju dessutom förhållanden med andra hela tiden så det skulle ha kunnat vara ett platoniskt kärleksförhållande enbart. Om Willem nu ville vara en så god person. 

Beskrivningarna av Judes uppväxt är vidriga, men jag tycker ändå att det har en poäng, så här fruktansvärt är pedofili. Man vill spy. 

 X

 

 
Av violen - 26 december 2017 08:00


Veckans topplista hos Johannas deckarhörna

Veckans topplista





Vecka 52: Böcker jag ville läsa men inte hann med under 2017

 

      
Själarnas ö

Holmström, Johanna


Kända och underliga ting
Cole, Teju


I mjölnarens spår
Nilsson Bassel, Stina

Nya Norrland
Jonsson, Mats


Ingenstans att vila sitt huvud  
Frenkel, Françoise

 

  
   

 

 

Tack för en mycket trevlig utmaning från 
Veckans topplista hos Johannas deckarhörna.

Av violen - 23 december 2017 23:30


En riktigt god och fridfull jul önskar jag Er alla bokvänner!

Må tomten komma med hårda klappar till Er alla!


  

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

Min gästbok

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt

JUL


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se