Senaste inläggen

Av violen - Söndag 14 april 20:00

Mattson, Ellen: Glädjestranden ****

 


Faktiskt har jag länge velat läsa Mattson. Och så plötsligt, är hon invald i Svenska Akademin.
Så nu blev det än mer angeläget.

 

Glädjestranden är en glimrande bok. Med ett språk som just glimrar till på varje sida. Bitvis krasst som en fackbok om jordbrukslandskapet för länge sen. Bitvis med Toras skarpa tankar som inte tillåts sväva iväg i någon större sorg och saknad. Behärskning kanske. Och med en spänning som vibrerar under ytan hela boken igenom. Jag vill verkligen veta hur det går och önskar när jag läst sista sidan att Mattson skrev fortsättningar, men nej, varje bok är avslutad. 

 

Jag gillar Tora, när hennes mugg försvinner ropar hon:

 

Ingen får använda den utom jag, den är min, min!

 

Och hon springer ut, rymmer som det barn hon vid tillfället är. Och hon tänker tankarna:

 

Hon tänkte gå så långt att hon försvann. Hon skulle vänta gömd under en gran tills de kom för att leta efter henne och sedan locka in dem bland villegräset där de alla skulle gå förlorade, hela skogen ekande av rop när de sögs ner i mossen och föll över bergskanten och spetsades på vassa ekgrenar. Deras huvuden krasade som snäckskal när hon trampade på dem. sid 32

 


Hon söker efter moderns lukt men kuddarna är vädrade. Då blir hon galen och uppför sig så, tills någon låser in henne på rummet. 

Hon vände ansiktet ner i täcket och dömde dem alla till döden. [...] Men nästa morgon hjälpte hon pigorna att putsa koppar och silver... sid48

 


Sådan är hon och sådan fortsätter hon att vara. 

 

Mattson är en riktigt stor författare och jag undrar varför hon varit en sådan doldis. Nåja, det ändrar sig väl nu. 

 

Ett tips är att lägga början på minnet. För där finns gåtan - medaljongen. 

Av violen - Lördag 13 april 14:45

Berg, Aase: Haggan****

 


Haggan tar hårt på krafterna. Att läsa den var nog det osentimentalaste jag läst av en kvinna. Och sannaste.

 

Jag är själv förtjust i kvinnor som tillåts känna vrede, ilska, hat. Som kämpar för sig själv och sina barn. Som ingriper i skeendet. (Som omvandlas till en rytande varg när någon försöker våldta dem).

 

För det är ju detta boken handlar om. Att Thelma/Haggan låter sitt hat gå ut över Victors fru tror jag många uppfattar som orättvist. Och det skulle ha skruvat till det ännu ett varv om Berg låtit Victor vara otrogen även mot Thelma. Men då hade det blivit för komplicerat. För, som sagt, jag uppfattar att boken handlar om nånting helt annat och där kommer igenkänning på igenkänning.

 

Förut sattes krävande kvinnor på mentalsjukhus. Numera måste de vara beredda att bli utfrysta, hånade, få öknamn (som hagga eller feminist, som i vissa kretsar innebär en benämning värre än döden). De ska spela rollen Kvinna. De ska prata med spröd, banal flickröst. Le sött. Inte skratta högt. Hålla med om att min man gör så gott han kan. Och framförallt inte vara krävande. 

 

Därför kommer Haggan inte att bli så mycket läst som den är värd. För här kräver Berg, sida upp och sida ner, att vi ska lyssna på hennes tjat om älskarinnans roll och utsatthet, hennes hårda tillvaro och framförallt hennes stora sorg när det blir ett slut på det gudomliga sexet. Och dessutom skriver Berg blixtrande smart och läsvärt och hänvisar till andra människors åsikter och texter. Hon är till och med påläst! Den .....

 

I en intervju här avslöjar Berg att hon redan skriver på fler romaner där kvinnors underordning syns tydligt. Ser fram emot det. Jag gillar klarspråk.

 


 Varför behövs en bok om haggor?


– För att jämställdheten fortfarande är urusel på det psykologiska planet, även om det inte är fullt så illa på det ekonomiska. Kvinnor är än idag otroligt bra på att uthärda och låta män normalisera oacceptabla beteenden. Ojämställdheten smygs in i det allra innersta av privatlivet. här

 


Sorry alla som tycker att det räcker nu med jämställdhet och den där metoo grejen. Haggan ger sig aldrig.


Ett tips, efter ett tag blev i alla fall jag ganska less för det kändes som att det gick bara runt runt. Men fortsätt läs. När boken var slut kände jag mig......vederkvickt. 

 

 

Av violen - Lördag 6 april 19:08

Toumas Larsson, Kerstin: Hjärntvättarresan ***

 

 

En alltigenom sorglig bok. Övergrepp, missbrukande av bibelord, lydnad som får ödesdigra följder. Allt under sommarspråkresan från finska till svenska som många tornedalska barn upplevde under första delen av 1900-talet. 

 

Att inte kunna språket förminskade och bidrog till den känsla av underlägsenhet som gjorde resan för huvudpersonen till något fruktansvärt. Att bara placera en ung flicka, ett barn hos en ensamstående man visar att synen på dessa barn inte var bra. Men en del kom såklart även till bra familjer. Elvi är ett hopkok av de kvinnor författaren intervjuat.

 

En intressant bok om ett okänt ämne. Men som sagt, så sorglig. Inte ens vissa försök att lätta upp texten (se nedan) lyckas förta ilskan när man läser.

 


Till Emils gård
Det här är ett utdrag ur boken "Hjärntvättarresan". Det handlar om när flickan Elvi anländer till bonden Emils gård:


"Ja, som du ser så är korna där i hagen. Dom heter Gullviva, Stjärna, Bolla, Docka och Hägga. Hägga doftar så gott därför har hon fått det namnet, ja, om man nu kan säga att en ko luktar gott."


Emil tar några steg närmare, gör en djup inandning och säger:


"Du doftar också gott. Du borde haft ett vackrare namn t. ex. Rose, Rosa eller Lilja. Dom där finska namnen låter så konstigt."


Efter en liten paus fortsätter Emil:


"Grisarna och hönsen har inga namn. Ger ni dom namn i er by?"


Samtidigt som Elvi skakar på huvudet säger hon:


"Ei, nää."


"Ger ni korna namn?"


"Joo."


"Och vad kan dom heta hos er då?"


Elvi nämner namnen på korna de har hemma:


"Hillankukka, Mansikka, Ruusu..."


"Och vad betyder de?"


"Ruusu ä ros. Hilla ä pär. Kukka - plomma, Pärplomma. Mansikka ja inde veda."


"Ja, Bärblomma måste jag säga är ett konstigt namn."


Elvi vet ju att hilla är ett bär som växer på myren, så glatt svarar hon:


"Hilla pär på muren."


Det går upp ett ljus för Emil. Han småler när han säger:


"Ja, ja nu förstår jag du tänker på hjortron. Att heta Hjortronblomma är ju en helt annan sak än att heta Bärblomma. Ja, du Elvi ska vi gå in i huset så får du se hur jag bor."

Hämtat från NSD här

 

Av violen - Fredag 5 april 07:00

Krauss, Nicole: Dunkel skog***

 

Det stora huset  och Kärlekens historia har jag tidigare läst av Krauss. Riktigt bra båda två. Därför läste jag även denna.

 

Det är ovanligt att läsa en sån här bok nu för tiden. Förut hände det jämt. De flesta äldre nobelpristagare var ju svårlästa och det här påminner lite om det. En välfriserad historia som spretar fram och tillbaka och blandar in både Israel, judendomen, Kafka och skilsmässa till huvudhistorien. För att inte tala om en ökenvandring.

Eller så är det just det som är bokens historia.

Det där med bokskrivandet är bara en märklig kuliss. Verkar det som.

 

Och jag har lite svårt för att det dras in kända personer i nya verk (Kafka). Precis som jag inte gillar att författare skriver fortsättningar på andras böcker, eller plockar upp någon biperson och plötsligt vet vad hen upplever. 

 

Men jag sträckläste den faktiskt och fann den trots allt intressant. 

 

 

Nicole Krauss sex viktigaste författare kan du läsa om här. Publicerat redan 2011.

Av violen - Onsdag 3 april 14:30

Féret-Fleury, Christine: Juliette - kvinnan som läste på metron ***

 

Feelgood är inget för mig men i kombination med att innehållet handlade om böcker

var den inte så dum.

 
Juliettes erfarenheter kokar ner till dessa, mycket kloka ord, om litteraturens inneboende kraft.
 
Hur skulle hon säga att ja, så var det på sätt och vis. Att hon till slut hade börjat tro, eller snarare blivit helt säker på att det på boksidorna gömde sig både sjukdomar och botemedel? [...] Att man kunde hitta sin själsfrände i en afrikansk roman, eller att en koreansk saga kunde hjälpa en att förstå att människor över hela jorden lider av samma saker? Att vi liknar varandra så mycket. att vi kanske kan tala med varandra, utbyta ett leende, en beröring eller ett tecken på igenkänning, vilket som helst, för att varje dag göra varandra lite mindre illa? sid 178
 
 

Här finns det även citat ur böcker och en boklista i slutet. 
 
Boknördar, läs!

 

Av violen - Tisdag 2 april 22:45

http://www.svd.se/kultur/nicole-krauss-sex-viktigaste-forfattare_6145365.svd

Nicole Krauss sex viktigaste författare

7 maj 2011 kl 01:00

Nicole Krauss är en av de starkast lysande unga författarna i USA i dag. "Läsandet har gjort mig till den jag är", säger hon till SvD, och berättar vilka sex författare som betytt mest för henne. Här är listan:

Joseph Brodsky

1940–1996. Ryssland. Nobelpriset i litteratur 1987.

”Han är den typen av författare som var sådan som jag föreställde mig att han skulle vara. När jag träffade honom var han gästpoet på Stanford och var kul, spirituell och vis, ingen besvikelse på något sätt. Jag satt på golvet och hörde honom prata om Eliot och Pound och häpnade över hur någon kunde prata om poesi på det viset.

Samma dag skrev jag och tackade honom och skickade dessutom med några av mina dikter. Det var ju helt absurt att göra det, men jag skrev ingen avsändareadress och trodde inte han skulle höra av sig. Dagen efter ringde han och undrade vad jag gjorde under dagen. Jag hade lektioner, men sa: ”Ingenting”. Sedan träffades vi och pratade om poesi åtta timmar i ett sträck. Det blev början på ett mentorskap. Han dog bara några år senare, men innan dess skickade jag mina dikter till honom. Han kunde tillbringa timmar med att analysera dem och gav mig dessutom förslag på böcker att läsa.

Han var generös och såg väl på vilket allvar jag tog skrivandet. Jag svek ju honom på sätt och vis, eftersom jag råkade bli romanförfattare i stället!”

Roberto Bolańo

1953–2003. Chile. 

”Jag har läst hans böcker sedan de kom på engelska, runt 2002. Jag minns att jag sa till alla att de måste läsa hans böcker, men ingen lyssnade.

Nu plötsligt, efter De vilda detektiverna, älskar alla -honom! Han har en sådan passion för litteratur. Han är helt orädd, det är väldigt ovanligt. På samma gång har han en enorm generositet, han skriver om människor med en sådan otrolig medkänsla, även när han skriver de mest ohyggliga historierna.”

Samuel Beckett

1906–1989. Irland. Nobel-priset i litteratur 1969.

”Hans pjäser är så nära ett perfekt konstverk som jag kan komma på. Hans romaner var otroligt viktiga för mig när jag var yngre och är det till viss del än i dag, som Molloy.

Han visar den här otroliga kampen med och oförmågan att uttrycka sig och behovet att göra det. Trots att hans ämne var just oför-mågan att artikulera saker hittade han det bästa sättet att uttrycka det på. Han får mig att skratta mer än någon annan författare.”

Bruno Schulz

1892-1942, Polen.

”Honom väljer jag av många skäl. Men ett är att jag inte någonstans i litteraturen kan hitta en fantasi i den omfattningen. Det finns ett slags magi i hans böcker som är helt omöjlig att härma, han kan aldrig få några imitatörer, för han var så enastående. Han var också en författare som på ett sätt alltid skrev om samma ämnen och samma sorts personer, men han gjorde det ändå alltid på ett nytt sätt varje gång på grund av den där obegränsade fantasin. Man bör framför allt läsa The street of crocodiles.”

Danilo Kis

1935-1989, Jugoslavien.

”Jag älskar så många av hans böcker, men en av dem heter Trädgård, aska. Den handlar om något väldigt enkelt, ett barns relation till sin far, men det påminner lite om Schulzes verk. Av de där till synes så enkla tingen gör han något så vackert. De dödas encyklopedi är också väldigt vacker.”

Yoram Kaniuk

Född 1930, Israel.

”Jag råkade få syn på hans Den siste juden i en bokhandel, tyckte det var en fascinerande titel, och såg att Susan Sontag hade skrivit något i stil med att av de översatta författare hon hade läst beundrade hon framför allt Gabriel García Márquez, Peter Handke och Yoram Kaniuk. Jag läste boken och den var ofattbart berörande. Den skrevs för 30 år sedan och är fortfarande så före sin tid. Den är så komplex. Men när den skrevs ignorerades den i princip helt i Israel. Han är ett geni

Av violen - Tisdag 2 april 09:45

   Johannas toppfem

 

 

Vecka 14: Senaste böckerna jag fått/köpt/lånat hem

 

Juliette - kvinnan som läste på metron

Av: Féret-Fleury, Christine
Har just läst den. Feelgood är inget för mig
men i kombination med att innehållet handlade om böcker
var den inte så dum.
 
Glädjestranden
Av: Mattson, Ellen
Svenska Akademiledamoten Mattson
har jag inte läst något av tidigare.
 
Vår älskade
Av: Shamsie, Kamila
Fått så mycket beröm att jag känner att jag vill läsa den.
 
Dunkel skog
Av: Krauss, Nicole
Har läst Krauss tidigare och har börjat på denna den senaste. 
Fängslade mig direkt så jag
fortsätter läsa.
 
Flickan som ville rädda böckerna
Av: Hagerup, Klaus
Böcker om böcker är alltid kul att läsa!
 

 

Av violen - Söndag 31 mars 11:00

Raattamaa Visén, Pia Mariana:

Där rinner en älv genom Saivomuotka by ****

 

 

En finstämd berättelse som spänner över generationer. Men det är hemmasonen Erik som det till slut handlar om. 

Med kärleksfull blick skildrar Raattamaa Visén det hårda livet vid älven i norr. Familjen med de många barnen har ett strävsamt men på något sätt ändå meningsfullt liv. 

 

Jag känner en sådan sympati för familjen, och även för maken som inte säger så mycket men tänker desto mer. Aldrig har jag läst en finare bröllopsnattskildring och den omtanke Israel visar Maija tar sig även senare uttryck.

 

"Israel skäms när han ser på henne, så mycket tyngd han ger henne, en sådan tung kärlek att bära. Hon är över fyrtio nu. Det är åttonde gången hon är tung med ett barn. Det måste bli det sista, tänker han. Det får bli det sista. Måtte barnet få leva ändå, och han minns lill-kistan han fick snickra." sid 89 

 

"Att få vara far och ha pojkarna med sig i skogen, tänker Israel igen och något rör sig i honom." sid 88

 

Men det är såklart även svårigheter och pengabrist. Död och sjukdom. Åderlåtning av barnaskaran där flera måste flytta. Och det handlar inte så mycket mer om de som flyttar, de försvinner liksom bort. Kvar blir några som håller ihop, tar hand om modern, gården. 

 

Språket är lugnt, eftertänksamt. Bilderna kommer i ens huvud när man läser.

 

Det här är en lisa för själen och visar en bild av det karga livet som sällan visats. Dessutom är det en slags årens oddyssč från 1895 till 2015. Ett historiskt dokument. Som trots allt visar att det blev bättre. Med tiden.

 

 

 

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se