Senaste inläggen

Av violen - Onsdag 7 juni 00:30



Feministisk sommarläsning hos Lyran!


Jag siktar på i alla fall tre böcker, känns som att de bör bli lästa och

varför inte nu?

Feminismens ABC: Mattisson & Hoff här


Pärlor och patroner : 60 historiska kvinnoporträtt av Loka Kanarp här

 

Maken av Gun-Britt Sundström här


 

Av violen - Torsdag 1 juni 22:15


Lästa böcker maj 2017


              
       

         
      

   
        

                    

     
 
           

        

  

         

      



Hiekkapelto, Kati: Kolibri  (Inga fler betyg till deckarna, jag har ändå inte gett mer än *** oavsett.)

Dahlgren, Eva F: Vad hände med barnen? ***

Boardy, Elin: Tiden är inte än ***** 

Axelsson, Majgull: Ditt liv och mitt ***

Vinterhed, Kerstin: Sorgen i Palestina ***

Nyman, David: Nerverna ****

Romand, Anny: Min mormor från Armenien ***

Montelius, Martina: Ibland är man lessen ibland är man glad ****


Alla böcker var bra den här månaden faktiskt.


Bäst: Boardy, Elin: Tiden är inte än ***** (underbar läsning)

Mindre bra: Axelsson, Majgull: Ditt liv och mitt *** (visserligen bra men inte riktigt det jag förväntat mig)

Av violen - Torsdag 1 juni 18:45

     Strout, Elisabeth: Mitt namn är Lucy Barton ****

 

 

Olive Kitteridge  gillade jag förstås. Men den här var faktiskt bättre. Mer sammanhållen, mer fokuserad. Men så är det ju inte en novellsamling utan en roman.

Huvudpersonen tillbringar tid på sjukhus, och dit kommer hennes mamma, som hon knappt haft någon kontakt med tidigare, och sitter vid hennes säng. Det är vackert, det är vemodigt, det är starkt, det är nostalgiskt. Sjukdomen är verkligen nödvändig för att denna mor och dotter relation ska läkas.


Så långt är allt väl. Men det finns en knepig karaktär och det är läkaren som håller sina beskyddande vingar över dessa två, som verkligen lyfter av sjukdomens börda och uppträder, för den som legat svårt sjuk på ett sjukhus, på ett overkligt sätt. Vad vill han? Det får vi inte veta. Men konstigt är det. 

Är hans roll att just dämpa oron så att de båda kvinnorna kan närma sig varann? Kanske.

Det enda som skulle kunna få en läkare att uppträda så ensidigt uppmärksamt är antingen förälskelse eller en sällsynt sjukdom som hen vill skriva en artikel i Medical Journey om. 


Tyvärr är det läkaren jag funderar över nu när jag tänker på boken. Var det meningen?


Läst 2017

 

Av violen - Torsdag 1 juni 16:00

  Cross, Mason: Ett långt spår av blod


Det var det värsta vilken hemsk bok! Cross, vem är du som kan tänka ut så äckligt våldsamma sätt att ta död på folk?
Jag borde ha blivit misstänksam när Lee Child berömmer boken på omslaget. Försökte en gång läsa honom men gav upp, av samma skäl som jag kommer att ge upp den här boken. Så mycket blod (titeln varnar ju) som rinner i den här boken står jag bara inte ut med. 

Tack Modernista, men nej tack. Här går min gräns. Med råge.


Men så läste jag på en blogg att den här deckaren var riktigt bra. Och eftersom början, trots sin våldsamhet, väckt min nyfikenhet fortsatte jag läsa. Och läsa. Och läsa.


Ett långt spår av blod visade sig ha flera förtjänster. För det första är mördaren känd från början. Vilket jag uppskattar. Sen var den bitvis väldigt spännande. Kändes skrämmande aktuell. Och det gick bra att hänga med hela tiden. Slutet gör sig bäst på bio om man säger så. 

Men annars, mycket bättre än jag trodde.


Inga fler betyg till deckarna, jag har ändå aldrig gett mer än *** oavsett.

 

Tack Modernista

Av violen - Torsdag 1 juni 15:15

  Roos, Anna: Spel

 


Javisst, den här typen av deckare fyller säkert ett behov för de som vill läsa chicklit, feelgood,Stockholm och universitetsmiljö alltiett. Och dra på munnen emellanåt.

Bara omslagsbilden gör en lyrisk, och lockar säkert boknördar till läsning. Vackraste omslag i år? Tror det.


Men deckaren utspelas bara sporadiskt i ett bibliotek utan mest kring spelbordet, en för mig helt ointressant miljö. (Även om jag absolut skulle spela litegrann om jag ändå var ex vis i Las Vegas.)


Nej, den här boken ska få en fortsättning, för Sol är en utmärkt karaktär. Och sen ska den bli film eller TV serie. 

Tycker jag.


Inga fler betyg till deckarna, jag har ändå aldrig gett mer än *** oavsett.


Tack Louise Bäckelin förlag 

Modernista

Av violen - Torsdag 1 juni 10:00

  Juul, Pia: I väg, på plats. ***


Juuls deckare Mordet på Halland gillade jag, inte som deckare men som roman. Så namnet lade jag på minnet.


Men den här novellsamlingen var en besvikelse. Jag vet inte riktigt varför men jag tilltalades inte av novellerna, varken de långa eller de ultrakorta. Den enda jag la på minnet var Alla kan ro sid 30. Den satt liksom direkt.

Novellerna skulle ha vunnit på att läsas en per dag, även de korta, fragmentariska. Det skulle ha tagit tid, men säkert varit värt det. Nu läste jag alla rakt av och hann inte smälta dem. 


Läst 2017

Av violen - Söndag 21 maj 14:00

  Vinterhed, Kerstin: Sorgen i Palestina ***

 

Konflikten mellan Israel och Palestina är minst sagt komplicerad. 

Vill man få svar på vad som är rätt och fel är inte det här boken som svarar på det. Men den ser

saker och ting från olika sidor, för frågan är som alla vet ytterst komplicerad. 

Att sammanfatta eller ens citera något ur boken låter sig inte göras. Och är man för eller emot det ena eller det

andra blir man kanske bara upprörd och arg. Men jag fick lära mig så pass mycket att jag allvarligt funderar på att köpa boken. 

Dessutom upptäckte jag ett nytt pris, Jerusalempriset. Det var inte sämst.


Läst 2017

 

 

 

Av violen - Lördag 20 maj 21:30

  Axelsson, Majgull: Ditt liv och mitt ***

 


För idioterna ansågs till och med mer lågstående och underlägsna än invaliderna och alkoholister och lapparna och zigenarna, eftersom de inte arbetade och därmed inte moraliskt kunde försvara sina liv, som Alva Myrdal uttryckte saken. sid 165


Många böcker just nu handlar om detta, och Myrdal citeras flitigt. I denna av Axelsson beskrivs mentalsjukhuset vidrighet och omänskliga betraktelse och bemötande av de intagna. Det är sorgligt, det är oförsvarligt, det är skrämmande. 


Ändå tycker jag inte Axelsson riktigt lyckas med sin text. Den lever inte upp till avslöjandet av de anstalter för sinnesslöa som den sägs ska handla om. Huvudpersonen är inte Lars, brodern som med sitt funktionshinder måste omhändertas. Huvudpersonen är istället Märit och hennes alter ego Den Andra som befinner sig i hennes huvud. Det är helt enkelt komplicerat när Märit ser tillbaka på sitt liv och möter sina spöken från förr. Persongalleriet är stort och elakt, familjen dysfunktionel och allt drabbar Märit. Är hon också elak? Och framförallt, får hon i så fall vara det?

Jag har en känsla av att det är bokens stora fråga, inte huruvida mentalsjukhusen hade kunnat vara på ett annat sätt. 


Missförstå mig inte, boken är intressant men tyvärr kommer den inte riktigt i gång förrän efter att nästan halva boken har gått. Jag var ytterst nära att ge upp då det vände.


Läst 2017






Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kultursidor

Länkar

Kategorier

Länksamling/Förlag

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Arkiv

RSS

Tidigare år

Min gästbok

statistik

Författare

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt

JUL


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se