Senaste inläggen

Av violen - 30 april 2020 19:00

Jackson, Stina: Ödesmark



Silvervägen tyckte jag verkligen om. Den var liksom mer än en deckare. Den var som ett nedslag i den norrbottniska myllan. Och innehöll en känslighet för den vidrighet som det innebär att förlora ett barn i ovissheten.

Ödesmark når inte alls upp till det, enligt min mening. Det här är helt enkelt en deckare som plockar inslag från de deckare som har funnit på dem. Det är dock mest i början.

Historien fängslade inte och uppgörelsen blev om inte väntad så inte heller oväntad.


Det här är inga seriedeckare med välbekanta aktörer i bok efter bok. Kanske att researchen varit för statisk och för lite omfattande. Jag vet inte. 


Boken är läsvärd, tro inte annat. Men ändå. Den svåra andra boken var inte som jag tänkte mig. 

Kanske var mina förväntningar för höga, jag köpte den faktiskt för att jag inte orkade vänta i kön på bibblan. 

Av violen - 29 april 2020 10:15

Luuk, Martin: Angivarna ***

 

Gratismånad hos DN innebar möjligheten att läsa denna novell, den första fiktiva coronatexten.

 

Det är vansinne, det är absurt, det är humor. Men framförallt är det allvar. Så här var det när Sverige fick smaka på angiveriet, på liv och död. Det är klart jag tänker på Stasi och andra vidriga samhällssystem. Men det Luuk pekar på är att det är inte värre än såhär det kan börja.

De som uttalar sig hela tiden om allt kring viruset, de är inte fientliga till oss i Sverige, de vill oss inget ont. Men om de så vore kunde de efter några presskonferenser ha fått oss att gå igenom hela alfabetet, för att till slut inte veta varken ut eller in.

 

 

Av violen - 21 april 2020 10:15

Norlin, Annika: Jag ser allt du gör *****



Vi går tysta nere vid vattnet, säger inget. På ett ställe svänger vi in. Då är det plötsligt skog. Där finns det en grillplats. Idag är det alldeles klart i luften, blå himmel, stark sol. Händerna är kalla. Vi sitter vid älven,

och så lyfter jag upp en liten grå sten från marken, och så säger jag:

"Det här en sten. Stenen är värt 1.

Det här är en gran. Granen är värt 1.

Det här är jag. Jag är värt 1.

Det här är du. Du är värt 1.

Inte mer än 1, och inte mindre än 1. Inte mer än nån annan, och inte mindre än.

Det är bara att du finns, eller inte finns." sid 47

 


Norlin upprättar på ett sätt människovärdet. Eller jag börjar i en annan ände. Citatet ovan säger så oerhört mycket om Norlins synsätt. Dels om det norrländska anslaget som finns i flera noveller. Dels om den människosyn som avspeglar sig i dialogen ovan. Vi är alla lika mycket värda. 1. 


De här novellerna är tankestoff, komik, sorginkänning, den där musiken och dess turnéliv, bekräftelse och den som utför den. Och den där filmen som drabbar en, som drabbar en. Och orden, och orden, och orden.


Det var så länge sen jag läste något lika bra som det här. Jag drar en djup suck av glädje och inser att tankarna verkar finns fortfarande. Jag känner en inkänning av sällan skådat slag, norrland, orden, skeendet. Och de finns där, Lindgren, Enqvist, Lidman. Deras andar svävar, de tänker: "Hannä va lasteligt." 


Jag vill genast läsa om den men fler vill läsa, kön på bibblan är lång.



Otroligt! Läs den.



Av violen - 13 april 2020 10:49

Hjort, Vigdis: Lärarinnans sång ***

 

Arv och miljö läste jag som Ebok och sen skyllde jag på det när jag inte riktigt fattade dess storhet. Här har jag läst på ett hederligt bokvis och tänker, tja.


Men samtidigt som boken är en fläkt från det solidariska 60-talet är det också en skarp insikt i nutidens helt annorlunda tänkesätt. Och kanske även för Lottes oförmåga att följa med tiden. Klassiker sägs ju vara tidlösa men stämmer det idag? Brecht tar hjälp av en annan "klassiker", nämligen bibeln när han ska beskriva dilemmat moderskärlek. Men trots det går ingen autopilot igång och väcker moderskänslorna hos unga kvinnor med ännu ofödda barn. Ändå blir reaktionen stark, vilket är förvånande.

Kanske är filmarens trevande försök att markera sin åsikt, den svåra diskrepansen mellan ett då och ett nu.


Eftersom din undervisning är så pass - han väntade lite medan han fortsatte, som om han bedömde om hon skulle tåla det ord han tänkte säga, - patosfylld, sa han, när du dramatiserar och drar studenterna med dig in i handlingen så som du gör, särskilt när du undervisar om Brechts dramatik, finns det inte en fara för att det är på bekostnad av just tänkande och analys? [...] Och därför blir studenterna deprimerade och handlingsförlamade av din undervisning? 115f


 Arv och miljö var sorglig, den här är också sorglig. Ingenting blir hjälpt av de senare delarnas meningsfullhet. Istället skulle en närmare analys av ungdomarnas tänkesätt kontra Lottes ha gett mer. Och hennes längtan att bli sedd blivit mer uppenbar.


 

 

Av violen - 1 april 2020 11:30

Månadsläsning mars 2020

 


Levy, Deborah: Simma hem ****

Vigan, Delphine de: Om det inte vore för dig ***

Laforet, Carmen: Nada ****

Carlsson, Olle: Kallad ***

Loe, Erlend: Djuren i Afrika ***

Vanderbeke, Birgit: Pengarna eller livet ***

Moström, Jonas: Skuggorna ruva 

 

 

Bäst Flera bra men jag väljer ändå Laforet, Carmen: Nada.

mindre bra Levde inte riktigt upp till förväntningarna Vanderbeke, Birgit: Pengarna eller livet

 

Eftersom jag helt missat att sammanfatta månadsläsningen för Januari och Februari länkar jag. 

Av violen - 30 mars 2020 13:45

Levy, Deborah: Simma hem ****

 

En ny favoritförfattare är Levy. Hennes Varm mjölk var helt klart annorlunda bland de böcker jag läst.

 

Det här är den första boken som översatts till svenska. Och den är riktigt bra.

Jag tycker att Levy verkligen lyckas med gestaltningen. Kitty Finch är inte riktigt klok men gör det hon ska göra för att bokens smärtpunkt ska uppnås. Det är det offer som berättelsen behöver. Det gör boken skrämmande och outförsägbar. 

Även språket rinner lätt, men stannar ibland upp med oväntade meningar. Jag har en känsla av att översättaren verkligen lyckats känna in Levys stil.

 

Nu väntar nästa bok på att bli läst.  

Av violen - 24 mars 2020 19:41

Vigan, Delphine de: Om det inte vore för dig ***


Jag läser inte gärna böcker om dementa personer. Men jag hade faktiskt ingen aning att den här boken handlade, kanske inte fullt ut om det, men om afasi.


Vigan är en författare som jag alltid läser och visst, det här var bra, men styrkan ligger inte i handlingen utan i språket, som väl skildrar hur afasi kan vara. Det kändes som att jag fått en lektion i hur det yttrar sig, och dessutom en ärlig sådan. Så jag lärde mig en hel del. 


Men hade jag vetat hade jag avstått.

 

Av violen - 22 mars 2020 10:15

Laforet, Carmen: Nada ****

 

 

En gotisk bildningsroman. Från 1945. Som håller än idag.

 

Är det här urmodern för alla väninnerelationer som sköljer över oss? För det är klart att Ferrante har läst den här. Och hämtat stoff. Plus många andra. 

 

Laforet vill skildra en mörk tillvaro, där hunger, barnskrik och misshandel omger huvudpersonen. Boken är bra men jag har en känsla av att det fattas ett antal sidor. Trots att den ändå krävde sin uppmärksamhet för de 300 sidorna var jag inte less när den var slut. 

Men så erinrar jag mig att den faktiskt skrevs för 70 år sen. Och som bildningsroman ska den sluta när den slutar. Och de ord som finns ska leda mot slutet

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Litteraturpristolvan 2021

Litteraturpristolvan

http://violensboksida.bloggplatsen.se/2021/01/01/11705498-litteraturpristolvan-2021/

Läser en bok som fått ett litteraturpris varje månad.


Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se