Senaste inläggen

Av violen - Måndag 6 maj 22:00

Bomann, Anne Catherine: Agathe ****

 


Tunn och sparsmakad men eftertänksam och genomtänkt. Det är Bomanns debutroman. 

 

Nu är ju terapiböcker alltid intressanta, kanske för att man som läsare hoppas få svar på sina egna frågor. Visserligen är det lika mycket psykologen som behöver stöd inför sin livskris, men någonstans växer det fram en medmänsklighet som är mycket berörande.

 

Jag hoppas Bomann fortsätter med sitt skrivande. Det är sällan en debut känns så genuin och sann.

Av violen - Söndag 5 maj 14:00

Kristof, Agota: Den stora skrivboken/Beviset/Den tredje lögnen/ ****

 

Efter att ha läst Kristof känner jag mig liksom avkyld. Det finns ingen värme, det är kallt, exakt, precist. Inga meningar att citera. Där andra författare mildrar genom att, låta älgens horn ha kvar sin vinterbeklädnad, har Kristof låtit blodiga slamsor samsas med de hårda spetsiga nakna hornen, när våren kommer.

 

Det är rasande bra. Det är annorlunda. Det gör ont. Det är krass fantasi. Det är sanning. Det är lögn. Det tilltalar mig, konstigt nog.

För det är berättande, skenbart lättsamt men med ett textmässigt djup som förfärar. Vid en närläsning skulle det kanske gå att nysta upp alla personers olika uppgifter, arketyper, i Kristofs berättelse. Men det intresserar inte läsaren (jag). Det är själva upplevelsen som är boken. 

 

Vill du bita i något, läs!

Av violen - Lördag 4 maj 14:15

Lidbeck, Agnes: Finna sig ***

 

Eftersom jag läste Lidbecks trilogi (eller triptyk snarare) i fel ordning så måste jag säga,när jag nu läst Finna sig, att jag inte riktigt förstår dess storhet. Själva andemeningen, kvinnors skyldighet att vara just mor och vårdare, är såklart fullt uppenbar. Men det blir väldigt mycket och väldigt negativt, svammel. Fast det ligger hela tiden nånting i det. 

 

Moderskapets skildring känner nog många igen sig i, men när vårdandet börjar är det lite overkligt. Fast å andra sidan, det kanske pågår mer sådant än vad man vet om. Och om det gör det tror jag att en egoistisk man säkert skulle kunna bete sig helt enligt boken. En kvinna som vårdas av sin man skulle behöva vara riktigt dement för att göra samma sak utan konsekvenser.

 

Lidbeck skriver helt enkelt ner hur det är. Även om många säkert tycker att det just för dem inte är så, pekar hon på ett sammhällstänk som borde brutits för länge sen.

Av violen - Torsdag 2 maj 13:45

Sigurdadottir, Yrsa: Arvet

 


Så spännande den här deckaren är. Jag bara var tvungen att läsa ut den på stört. Redan tidigt finns en ledtråd som sen bleknar bort för att återkomma på slutet. 

Sigurdadottir är riktigt smart, alla hennes tidigare deckare (se nedan) är väl uttänkta

 

I och med Arvet börjar hon på nya karaktärer, en barnpsykolog är med och löser fall. Ett väldigt märkligt fall med intressanta (radio)inslag. Morden är ovanligt otäcka men även de annorlunda.Sigurdadottir frossar inte i blod och våld direkt, men beskrivningarna är tydliga. Mycket rör sig i de inblandades huvuden. Fast mördaren tiger still tills allt är uppenbart. 

 

Jag kände faktiskt med offren och barnen, barnen. Så tragiskt. Ovanligt att jag blir så påverkad av en deckare.


Det finns några deckarförfattare jag alltid läser, Sigurdadottir fortsätter självklart att vara en sådan. 

 

----------------------------------------

De deckare jag tidigare läst av Sigurdadottir.

Ödemark

Eldnatt

Sigurdadottir, Yrsa: Aska**** Det kan inte hjälpas men den här författarens böcker sticker ut. Jag kan inte riktigt säga varför den här boken var så bra, men det var den. Ok, historien var ju lite väl mycket men det gör liksom ingenting. För nutid och dåtid vävs samman på ett riktigt väl genomtänkt sätt. Och så får man ju lära sig en hel del om vulkanutbrott och botox och anorexi osv. Precis som en modern deckare ska vara. Eller precis som en modern deckare ofta är. Mordet är liksom inte prio ett.

Sigurdadottir, Yrsa: Det tredje tecknet **** En riktigt bra deckare från Island. Den var riktigt spännande men tappade lite i slutet. Historien var lite väl fantastisk men jag tror faktiskt att det skulle kunna hända då intresset för gamla tiders trolldom ju faktiskt finns. Det blodiga, som brukar komma i slutet kommer i början som omväxling och allt blir förklarat på bokens sista sidor.Historia och nutid vävs samman på ett intressant sätt och Sigurdadottir kan sitt ämne. Nästa bok i serien hamnar på läsa listan, den har just kommit ut för övrigt....Den som gräver en grav.........

Sigurdardottir, Yrsa :Den som gräver en grav **** Bok nr 2 av Sigurdardottir, Yrsa. Och den här var nog snäppet bättre än den förra faktiskt. Den borde ha fått 3,5 stjärna om den här får fyra men jag har ju tänkt gå bort från 0,5 så då får jag göra det här och nu. Början var något av det vidrigaste jag läst på länge, jag mådde illa länge efteråt faktiskt.......men nu skriver Sigurdardottir både lättsamt och humoristiskt och framförallt är historien lite annorlunda. Den förra, Det tredje tecknet, var ju väldigt underlig tyckte jag men helt klart bra ändå........en ny islänning att spana efter alltså....

Av violen - Onsdag 24 april 10:39

Nielsen, Anne-Sofie: Jag blev en varg ****


En gång för länge sen såg jag en TV serie där en man skulle förgripa sig på en nedsövd kvinna. Hon förvandlades till en varg för en kort sekund. Den scenen glömmer jag inte.


På nättidningen Opulens finns denna novell av Nielsen. Jag har länge väntat på den här vargskildringen. Skriv mer sånt. Skriv hur kvinnor har rätt att bejaka sina djuriska instinkter för att skydda sig själva ( du får önska att du var en varg om någon misshandlar, våldtar, trakasserar dig, du får vara mycket värre än kvinnan i novellen, varsågod. För en varg behöver bara vara för att bli lämnad i fred).



 

Av violen - Tisdag 23 april 19:00

Lafon, Marie-Hélčne: Våra liv****

 

Av Lafon  har jag läst två tidigare böcker. De handlade om den urbana miljön, här befinner vi oss i staden. 

Stilen är densamma, den följer inte komma eller punkt. Men jag har inget besvär med att läsa om hur stadens ensamhet tär på berättaren, som nyss gått i pension. Hon fyller sin tid med att fantisera ihop medmänniskors liv, samtidigt som hennes eget liv nystas upp. 

 

Det här innehåller handikapp, skuld över kriget, familjeband och ett lite överraskande slut. Som vanligt läsvärt. 

 

 

 

Av violen - Tisdag 23 april 09:30

Kampusch, Natascha: 10 år i frihet ***

 


Flickan som tillbringade 3096 dagar i källaren hos sin fångvaktare. Något hon skildrat i boken 3096 dagar som jag inte läst. Men eftersom drevet efter Kampusch inte lagt sig, och hon nu skriver om det, läste jag den här boken.

 

Hon är fascinerande stark och skildrar omgivningens oförstående attityd på ett insiktsfullt sätt.

Kampusch skildrar hur konsekvenserna av de upplevelser hon varit med om får henne att reagera efteråt. 

 

Citaten längre ner skulle kunna anammas av många som suttit i ett känslomässigt, eller kroppsligt, eller fysiskt fängelse. 

Kampusch visar sig vara en mycket stark person, som ärligt bearbetat det som hänt. En förebild.

 

När fångenskapen var till ända blev det tungt att leva upp till de mest skilda personers behov, förväntningar och föreställningar. Jag trodde att det var min skyldighet, att jag måste förstå och acceptera vad andra ansåg rätt och riktigt. Följa den väg som de stakade ut åt mig, utan minsta aning om vart den skulle leda. sid 200

 

Till slut bestämde jag mig för att strunta i alla nya turer och avslöjanden och vilka reaktioner de än väckte. Annars skulle jag förr eller senare bryta ihop. Jag behöver inte svälja varenda giftbägare som hålls fram eller få skuldkänslor om jag vägrar svepa den. sid 202

 

Praktiskt tagen ingen har på allvar velat få veta något om mina ansträngningar att se positivt på tillvaron. Trots vad som inträffat eller kanske just därför. Vad finns det för lag som föreskriver att den som en gång lidit och farit illa måste stanna kvar i samma negativa spiral i alla sin levnads dagar? sid 202

Av violen - Onsdag 17 april 15:14

Lidbeck, Agnes: Gå förlorad ****

 

 

Jag läste först Förlåten och nu den här, Gå förlorad. Finna sig har jag följaktligen inte läst men kommer att göra det nu, efter att ha förstått att personer från båda tidigare böckerna dyker upp i den här.

 

Anders, i Gå förlorad, är en man som verkligen bara "gör så gott han kan", både i sina och sin familjs ögon. Lidbeck har lyckats fånga en arketyp för en manlighet som drivs av hjärnan med förstärkning av sin uppfostran och sen av sina drifter. Han är full av egenkärlek, fördomar och kontrollbehov. Han är psykolog men förstår verkligen ingenting känns det som. Är han psykopat, narcissist eller bara helt enkelt bortskämd? 

Påfallande ofta ber han om förlåtelse och blir förlåten. Han förstör sin relation till dottern och föraktar (påhejad av sin mamma, man ryser) sin norrländska fru. Han gör verkligen verkligen riktigt fula saker. Och sen går han bara vidare när allt är förbi.

 

Lidbeck tar sig an problemet männen med stor insikt och skulle jag vilja säga, välvilja (?) Vad jag kan förstå har hon skrivit en bok som inte leder till någon direkt slutsats, annan än att så här tänker männen, förstå det. Boken kanske skulle ha hetat det istället, i mina ögon går Anders inte förlorad, han bara vänder blad. 

 

 

I en intervju från juli 2017 säger Lidbeck såhär


Ingen förstår sig själv


Lidbeck sammanfattar sitt skrivande med att debuten Finna sig handlar om en kvinna som tittar på sig själv utan att förstå sig själv. Förlåten handlar om två kvinnor som tittar på varandra och sig själva utan att egentligen förstå vad de ser på. I följande roman kommer vi att hitta en man som tittar på kvinnor utan att förstå dem.


– Det blir en triptyk om att vi människor inte förstår oss själva. 

 

När jag läst Finna sig vet jag kanske varför alla blickar är oförstående fokuserade enbart på kvinnorna. 

 

 

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se