Senaste inläggen

Av violen - Fredag 15 nov 06:00

Torkarczuk; Olga: Styr din plog över de dödas ben ****

 


Grattis alla deckarälskare. Läser ni den här boken får ni er till livs en ordentlig gåta, som får sin upplösning först på slutet, som en deckare ska vara. (Naturligtvis är hämnden personlig) Dessutom är det ett svidande försvarstal för djurens rätt och en inblick i stjärnornas upplysande värld. Och  poeten Blake är med i flera hörn, ex vis i titeln.

Låter det intressant? Det är det. En fantastisk roman av 2018 års nobelpristagare Olga Torkarczuk.

 


Men egentligen är det ju ingen thriller, som den faktiskt benämns som ibland har jag sett, utan ett ytterligare prov på Torkarczuks prosa. Hon levererar hela tiden meningar som vill citeras, men jag måste hejda mig efter ett tag för att inte gå över nån gräns och bli tillrättavisad för brott mot upphovsrätten eller nåt.

För det finns ex vis en slags egenhändig historia om (åter)födelsen, ett resonemang om användbara/oanvändbara människor. Och så nämns Swedenborg och Sverige. 


Romanen påminner mycket om Det regnade fåglar här men den romanen är bara en lightversion inom samma genre, äldre kvinna flyr till naturen och ensamheten. 

 

 

På något sätt brukar sådana som hon, sådana med pennans makt, vara farliga. De väcker omedelbart misstankar - att de inte är sig själva, bara ett öga som oavlåtligt tar in synintryck och förvandlar dem till meningar; varigenom de berövar verkligheten på det viktigaste av allt; det outsägliga. sid 61 

 

- Man måste säga åt folk vad dom ska tänka. Det finns inget annat sätt. Annars gör någon annan det. sid 164

 

- Jag minns det ni sa på polisstationen. Det övertygade mig verkligen. Jag tror inte alls att det rör sig om något enstaka mordiskt djur utan om alla djur. Kanske har klimatförändringarna gjort dem aggressiva, till och med kaninerna och rådjuren. Och nur ger dom igen för allting.

Så sa den gamle mannen. sid 190

 

Jag kunde inte skaka av mig känslan av att hela han var gjord av rispapper, sådant som man gör lampskärmar av. Att han är en ihålig, konstgjord figur och därtill eldfängd. sid 247

 

 

Omedelbart vill jag läsa mer av Torkarczuk. Tack och lov att så pass mycket finns översatt. Inte efter Modiano har jag känt något liknande. Det kommer mera med andra ord. 



Av violen - Måndag 11 nov 16:30

Bonnier, Jonas: Knutby

 

 


Deckare är beämningen på den här boken. Och ja, den är faktiskt spännande även om jag tyckte mig veta det mesta. Men jag måste erkänna att den sexkultur som rådde där i församlingen i Knutby var våldsammare än jag förstått. Och då menar jag våldsam på så sätt att när någon hade begärelse till sin nästas hustru var det bara att bryta mot ett till bud, du ska inte dräpa. Och allt bottnar i sexmissbruket. Ja milda makter vilken sekt.

 

Bonnier har lagt själva församlingslivet och det kristna tilltalet lite utanför. Visst nämns det men fokus ligger på sättet att låta mordtankarna bli en del av en normalitet. Helt otroligt manipulativt men jag köper Bonniers förklaring rakt av.

Hade det varit bara ett manipulationsinnehåll skulle vem som helst kunnat bli dödad. För att det var bäst för den, för att den borde få komma till himlen osv. Men här styr sektledaren, Fossmo, allt. Som det brukar vara.

 

Jag har funderat varför fick Fossmo så hårt straff, och barnflickan, som stod för handlingen, mycket kortare. Den här boken klargjorde svaret för mig.

 

Som alltid när jag påminns om Knutby blir jag väldigt sorgsen och beklämd. Så här ska det helt enkelt inte få gå till i en församling. 

 

 

 

 

 

Av violen - Fredag 8 nov 13:00

Kivelä, Malin: Hjärtat ****

 


I början var den här boken rörig. Och länge visste jag inte om barnet överlevde eller inte. 

 

Men sakta letade sig texten in i mitt hjärta. Osentimentalt och självcentrerat skildras mamman som får sitt tredje barn, fött med hjärtfel. Hennes ensamhet, oro, bortkopplande från allt utom sig själv och i viss mån barnet. Definitivt från de andra barnen och mannen som finns där nånstans, utan att riktigt förstå och helt klart utan att kunna vara stöttande, i alla fall så att hon kan uppleva det så. 

 

Jag kommer på mig med att inte känna medlidande, men faktiskt, jag förstår mer än jag brukar göra när jag läst andra liknande böcker. En förstående kyla finns i mig genom resten av boken. 

Såhär är det, så förvirrad blir verkligheten. Kronologin finns ibland inte, men ändå håller boken ihop. 

 

En ärlig berättelse, utan publikfrieri. 

Av violen - Torsdag 7 nov 14:30

Wolff, Lina: Köttets tid ****

 

Det finns en spoilervarning längre ner där jag förminskat och strukit över texten.

 

 

 

 

 

 

 

Wolffs augustprisbelönade bok De polygotta älskarna, här, gillade jag väl sådär. Jag förstod den inte helt enkelt.

Den här boken är bättre, ja riktigt bra. Och jag inser återigen att Wolffs styrka är språket, hur hon skriver, och kanske inte direkt historien hon skriver. Jag benämner den här boken som en dystopi. En skrämmande och allvarlig dystopi. Och aktuell. 

Den hamnar under samma kategori som Never let me go av Murakami och den mer okända Häst, häst, tiger, tiger av Ahren. Ja min kategori Transplantation i böcker innehåller ännu fler exempel. *

 

Jag har hela tiden en gnagande känsla av olust när jag läser. Och jag tycker att Wolff lyckas skildra just det som händer nu, att det pågår så mycket under ytan, att subkulturer frodas, att ingen behöver stå för det man gjort.

Men säger du, visst fick Mercuro stå för det han gjort? Han dömdes ja, av både massan och showmakarna. Och det visar på manipulationens kraft. Som ökar hela tiden i dagens samhälle. Måtte det komma subkulturer som kämpar emot. 

 

Wolff kommer undan vidare resonemang genom att fly från ställningstagandet som många författare känner sig pressade (?) att nå fram till, sin egen sanning, eller meningen med boken. Vad som verkligen hände vet vi inte efter sista sidan. Men allt kan hända och det händer, kanske inte nu men längre fram.

 

 

 

 * Har du tips på böcker eller annan media som handlar om transplantationer? Maila det gärna till mig. h55n@yahoo.se

 

Av violen - Fredag 1 nov 20:00

Halliday, Lisa: Asymmetri ***

 


En roman i tre delar sägs det om denna debut. Och det stämmer. Men jag måste säga att jag förstår inte varför. Första delen var väldigt bra men jag trodde hela tiden att den skulle kopplas samman med del två. Det gjorde den inte. Och del tre med intervjun, ja jag vet inte.

Det är iofs bra skrivet. Men varför är det som står, skrivet i samma bok?

 

Du som också läst Halliday och förstår att det inte rör sig om tre noveller utan en sammanhållen bok, snälla, berätta för mig hur det hänger ihop.

Av violen - Fredag 1 nov 19:45

Oktober månads läsning

 

Schulman, Ninni: När alla klockor stannat

 Arnér, Sivar: Plånbok borttappad ***

Searle, Nicholas: En man att lita på

Rishöi, Ingvild H: Vinternoveller ****


Engman, Pascal: Råttkungen

Hadley, Tessa: Sent på dagen *****

Lundberg, Andreas: Storm i den pelare som bär ***


Strömquist, Liv: Den rödaste rosen slår ut ***

Fosse, Jon: Hundmanuskripten ***

 

Bäst: Hadley, Tessa: Sent på dagen ***** ( en riktig roman)

Sämst: Engman, Pascal: Råttkungen (Trodde absolut att den skulle vara bättre)

 



 


Av violen - Torsdag 31 okt 20:45

Fosse, Jon: Hundmanuskripten ***

 

En berättelsebok om hundar eller sagor för barn under 18 år? Ja, jag vet inte vad jag ska säga om den här boken av prisade Fosse. Vinner han nångång nobelpriset är det här verkligen en bok som alla kan läsa, och då menar jag alla.

 

Vad han vill med sin beskrivning av de tre olika hundarna vet jag inte riktigt, en längtar efter ett nytt liv (påminner om gossen som sökte lyckan om någon minns den) en längtar efter kärlek, även om den närmar sig ålderns höst, och en vill fortsätta leva ett helt enkelt enkelt liv med sin husse. 

 

Alla längtar de och alla finner i någon mån vad de söker, på sitt hundlika vis. Likheter mellan de tre är att de inte är några unghundar precis. Och att de med så många hundår i bagaget fortfarande kan upptäcka sanningar om livet kanske är bokens syfte, vem vet.

 

Är det här en barnslig bok? Nej, men man kanske måste vara lite barnslig för att uppskatta den. Och det hjälper till om man är en hundmänniska. Själv är jag kattmänniska men gillade den ändå, litegrann i alla fall.

 

 

Av violen - Onsdag 30 okt 22:28

Strömquist, Liv: Den rödaste rosen slår ut ***

 

Först så gillar jag som vanligt bildernas variation, från grovhet till små, små skrivstilsmeningar.

Sen gillar jag det övergripande tilltalet om kärleken. Sen gillar jag att den liksom aldrig tar slut. För till sist minns jag väldigt lite och ångrar att jag inte markerade med mina gröna postitlappar i alla fall. För vad trodde jag, att det var Modesty Blaise/Fantomen/Seriemagasinet jag skulle läsa igenom bara för skojs skull? Som i ungdomens dar.

 

Min slutsats blir ändå att Strömquist lyckas ganska bra med att skildra detta skräckinjagade ämne: kärlek. Men jag blev lite yr av all variation. Kanske är jag ingen serieläsare trots allt. Eller så måste jag använda mina markeringslappar, alltid.

 

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se