Senaste inläggen

Av violen - Tisdag 2 april 22:45

http://www.svd.se/kultur/nicole-krauss-sex-viktigaste-forfattare_6145365.svd

Nicole Krauss sex viktigaste författare

7 maj 2011 kl 01:00

Nicole Krauss är en av de starkast lysande unga författarna i USA i dag. "Läsandet har gjort mig till den jag är", säger hon till SvD, och berättar vilka sex författare som betytt mest för henne. Här är listan:

Joseph Brodsky

1940–1996. Ryssland. Nobelpriset i litteratur 1987.

”Han är den typen av författare som var sådan som jag föreställde mig att han skulle vara. När jag träffade honom var han gästpoet på Stanford och var kul, spirituell och vis, ingen besvikelse på något sätt. Jag satt på golvet och hörde honom prata om Eliot och Pound och häpnade över hur någon kunde prata om poesi på det viset.

Samma dag skrev jag och tackade honom och skickade dessutom med några av mina dikter. Det var ju helt absurt att göra det, men jag skrev ingen avsändareadress och trodde inte han skulle höra av sig. Dagen efter ringde han och undrade vad jag gjorde under dagen. Jag hade lektioner, men sa: ”Ingenting”. Sedan träffades vi och pratade om poesi åtta timmar i ett sträck. Det blev början på ett mentorskap. Han dog bara några år senare, men innan dess skickade jag mina dikter till honom. Han kunde tillbringa timmar med att analysera dem och gav mig dessutom förslag på böcker att läsa.

Han var generös och såg väl på vilket allvar jag tog skrivandet. Jag svek ju honom på sätt och vis, eftersom jag råkade bli romanförfattare i stället!”

Roberto Bolańo

1953–2003. Chile. 

”Jag har läst hans böcker sedan de kom på engelska, runt 2002. Jag minns att jag sa till alla att de måste läsa hans böcker, men ingen lyssnade.

Nu plötsligt, efter De vilda detektiverna, älskar alla -honom! Han har en sådan passion för litteratur. Han är helt orädd, det är väldigt ovanligt. På samma gång har han en enorm generositet, han skriver om människor med en sådan otrolig medkänsla, även när han skriver de mest ohyggliga historierna.”

Samuel Beckett

1906–1989. Irland. Nobel-priset i litteratur 1969.

”Hans pjäser är så nära ett perfekt konstverk som jag kan komma på. Hans romaner var otroligt viktiga för mig när jag var yngre och är det till viss del än i dag, som Molloy.

Han visar den här otroliga kampen med och oförmågan att uttrycka sig och behovet att göra det. Trots att hans ämne var just oför-mågan att artikulera saker hittade han det bästa sättet att uttrycka det på. Han får mig att skratta mer än någon annan författare.”

Bruno Schulz

1892-1942, Polen.

”Honom väljer jag av många skäl. Men ett är att jag inte någonstans i litteraturen kan hitta en fantasi i den omfattningen. Det finns ett slags magi i hans böcker som är helt omöjlig att härma, han kan aldrig få några imitatörer, för han var så enastående. Han var också en författare som på ett sätt alltid skrev om samma ämnen och samma sorts personer, men han gjorde det ändå alltid på ett nytt sätt varje gång på grund av den där obegränsade fantasin. Man bör framför allt läsa The street of crocodiles.”

Danilo Kis

1935-1989, Jugoslavien.

”Jag älskar så många av hans böcker, men en av dem heter Trädgård, aska. Den handlar om något väldigt enkelt, ett barns relation till sin far, men det påminner lite om Schulzes verk. Av de där till synes så enkla tingen gör han något så vackert. De dödas encyklopedi är också väldigt vacker.”

Yoram Kaniuk

Född 1930, Israel.

”Jag råkade få syn på hans Den siste juden i en bokhandel, tyckte det var en fascinerande titel, och såg att Susan Sontag hade skrivit något i stil med att av de översatta författare hon hade läst beundrade hon framför allt Gabriel García Márquez, Peter Handke och Yoram Kaniuk. Jag läste boken och den var ofattbart berörande. Den skrevs för 30 år sedan och är fortfarande så före sin tid. Den är så komplex. Men när den skrevs ignorerades den i princip helt i Israel. Han är ett geni

Av violen - Tisdag 2 april 09:45

   Johannas toppfem

 

 

Vecka 14: Senaste böckerna jag fått/köpt/lånat hem

 

Juliette - kvinnan som läste på metron

Av: Féret-Fleury, Christine
Har just läst den. Feelgood är inget för mig
men i kombination med att innehållet handlade om böcker
var den inte så dum.
 
Glädjestranden
Av: Mattson, Ellen
Svenska Akademiledamoten Mattson
har jag inte läst något av tidigare.
 
Vår älskade
Av: Shamsie, Kamila
Fått så mycket beröm att jag känner att jag vill läsa den.
 
Dunkel skog
Av: Krauss, Nicole
Har läst Krauss tidigare och har börjat på denna den senaste. 
Fängslade mig direkt så jag
fortsätter läsa.
 
Flickan som ville rädda böckerna
Av: Hagerup, Klaus
Böcker om böcker är alltid kul att läsa!
 

 

Av violen - Söndag 31 mars 11:00

Raattamaa Visén, Pia Mariana:

Där rinner en älv genom Saivomuotka by ****

 

 

En finstämd berättelse som spänner över generationer. Men det är hemmasonen Erik som det till slut handlar om. 

Med kärleksfull blick skildrar Raattamaa Visén det hårda livet vid älven i norr. Familjen med de många barnen har ett strävsamt men på något sätt ändå meningsfullt liv. 

 

Jag känner en sådan sympati för familjen, och även för maken som inte säger så mycket men tänker desto mer. Aldrig har jag läst en finare bröllopsnattskildring och den omtanke Israel visar Maija tar sig även senare uttryck.

 

"Israel skäms när han ser på henne, så mycket tyngd han ger henne, en sådan tung kärlek att bära. Hon är över fyrtio nu. Det är åttonde gången hon är tung med ett barn. Det måste bli det sista, tänker han. Det får bli det sista. Måtte barnet få leva ändå, och han minns lill-kistan han fick snickra." sid 89 

 

"Att få vara far och ha pojkarna med sig i skogen, tänker Israel igen och något rör sig i honom." sid 88

 

Men det är såklart även svårigheter och pengabrist. Död och sjukdom. Åderlåtning av barnaskaran där flera måste flytta. Och det handlar inte så mycket mer om de som flyttar, de försvinner liksom bort. Kvar blir några som håller ihop, tar hand om modern, gården. 

 

Språket är lugnt, eftertänksamt. Bilderna kommer i ens huvud när man läser.

 

Det här är en lisa för själen och visar en bild av det karga livet som sällan visats. Dessutom är det en slags årens oddyssč från 1895 till 2015. Ett historiskt dokument. Som trots allt visar att det blev bättre. Med tiden.

 

 

 
Av violen - Söndag 31 mars 09:30

Lästa böcker mars 2019

 

Raattamaa Visén, Pia Mariana: Där rinner en älv genom Saivomuotka by ****

Mpoyis, Kayo: Mai betyder vatten ****

Grytten, Frode: Rum i havet, rum i staden ***

Ruge, Eugen: Den tid då ljuset avtar ****

Minor, Caroline Albertine: Välsignelser ****

Fitch, Chris: Atlas över vilda platser ****

Bromander, Henrik: Högspänning ***

 

------------------------------------------------------------------------------------------------- 

 

Bäst: Många är så bra av de jag läst. Så jag fetstilar alla jag tycker är bäst. Resten är bra de också.

 

Mindre bra: Möjligtvis Grytten, Frode: Rum i havet, rum i staden ***, som jag äntligen läste. Men novellerna stannade liksom inte kvar. 

 

Av violen - Måndag 25 mars 16:19

Mpoyis, Kayo: Mai betyder vatten ****


En mäktig debut. Mycket intressant och skulle jag säga feministisk. Men ändå inte helt enkel att läsa. Släktträdet i början bådade gott och jag återvände dit nu och då. Men lyckades ändå inte riktigt hänga med i förfädernas historia.

Däremot är boken ett slags uppgörelse med kristendomens intåg i afrika. Och det har jag funderat över ändå sen jag i ssk som barn skulle lägga pengar i sparbössan med den svarte pojken. Att ge pengar var helt ok men varför skulle han bocka hela tiden? 


Adi, bokens röst, umgås med gud på ett fantasifullt sätt, hon tänker som ett barn. Och rädslan för skulden och skammen färgar snart hennes liv. Vid googling hittade jag överraskande nedanstående länk från Kyrkans tidning och den förmedlar väl det boken skildrar. 

– Att skilja kropp och själ är att skilja dess gudomlighet från dess mänsklighet. Och det var vad de kristna kolonisatörerna gjorde i Kongo. De gamla traditionerna där kropp, natur och andlighet var ett, fick göra plats för en religion där Gud var skild från människan, befann sig i himlen och var vit. Och där kroppens begär var synd. Det effektivaste sättet att förtrycka en människa är att säga: ”Du är fel”. Det är därför förtrycket ser ut som det gör.

Kyrkans tidning 20190110


Men här finns också upplysning om hur rasismen såg ut och tog sig uttryck. Jag häpnade lite och tänker på min läsning och filmtittande om Rwanda, grannlandet. Det verkar vara samma lika i Kongo:


Rasism i Kongo: Bland de svarta gällde olika regler beroende på vilket folk eller vilken etnicitet man tillhörde. 

Belgarna hade även ett prov, matrikulationstest, som kunde leda till upphöjt medborgarskap. De svarta kontrollerades utifrån deras hem, levnadsvanor och om de pratade franska. Klarade de testen kunde de slippa rasistiska begränsningar, avancera socialt och bli behandlad som europe. sid 157


Dessutom finns det kloka tankar i boken, förmedlade av en omgivning som inte lydde bibeln och följaktligen tänkte själva, ex.vis:

"En människa som tror att den bär på en förbannelse kommer att se allt som händer som ett uttryck för förbannelsen och göra ännu mer saker som gör att förbannelsen blir sann. Men det betyder också att en människa kan förändra sin värld genom att förändra sina tankar." sid 209


Och slutordet får Adis syster, som älskar sin mor men har börjat tänka själv hon också.

"Ni har alltid sagt att ondska är att inte lyda. Den stora ondskan, mamma, är att ingen av oss får vara såsom vi är. Och så säger ni att det är vad gud vill för oss." sid 251

 

 

Av violen - Söndag 24 mars 05:15

Grytten, Frode: Rum i havet, rum i staden ***


Frode Gryttens novellsamling Rum vid havet, rum i staden är uppbyggd på så vis att alla noveller har utgått från olika målningar av Edward Hopper. Att skriva utifrån tavlor är ett ovanligt grepp, (det finns även i boken Lydia Cassatt läser morgontidningen av Harriet Scott Chessman, vilken rekommenderas) men väldigt givande då målningarna ofta skildras uttömmande och man lägger märke till detaljer.  

Det här är dessutom en slags föregångare till novellix då alla noveller är styckevis samlade i en box. Praktiskt.


Novellerna börjar som regel med första scenen i målningen och sen svävar de ut i miljön utanför. De lämnar tyvärr inte så mycket intryck, det är svårt att på rak arm beskriva någon utom att det är en man och en kvinna och varje novell innehåller någon form av erotisk scen. 

 

Här finns en artikel om Gryttens texter.


  • Grytten har även gett ut en bok med berättelser som utgår från fotografier.
  • Den helande skuggan : Noveller Lars Ardelius
  • OLJA OCH ORD 45 novelletter inspirerad av 45 målningar av Per Sonerud

Jag tar gärna emot fler tips på liknande böcker. 



  

Av violen - Onsdag 20 mars 10:22

Ruge, Eugen: Den tid då ljuset avtar ****

 

En otrolig roman. Påminner lite om Brott och straff, varje sida är en överraskning. Även då samma händelse skildras utifrån olika personer känns den hela tiden ny.

Det intressanta är att läsaren tror att det här är en bok om murens fall, men den nämns knappt. Trots att dessa fyra generationer påtagligt lever i den tiden. Och i tiden före och efter. 

Boken är suveränt skriven, texten flyter som en älv och blir aldrig tråkig. Jag känner de här människorna nu, jag vet vilka de är.

 

Ett plus är bokens struktur, personregistret i början som jag använder flitigt. Inte för att jag är så dum att jag inte kan hålla isär människorna, nej jag tror Ruge har dem där för att läsaren ska slippa ägna tid åt det som för författaren är helt uppenbart. Och när halva boken gått känner jag likadant. Plötsligt är de uppenbara, Vilhelm, Klaus, Sajsa och Markus. Och kvinnorna.

Detsamma gäller kapitlen, årtalen. Tack för hjälpen, Ruge. Jag visste hela tiden var jag befann mig i tiden.

 

Jag kan inte annat än säga att du som gillar läsupplevelser, lärdomar, människor, LÄS! 

Av violen - Onsdag 13 mars 23:30

Minor, Caroline Albertine: Välsignelser ****

 

Annorlunda är den ändå, novellsamlingen av Minor. Även om den första novellen påminner väl mycket om Deborah Levys roman Varm mjölk som jag nyss läst. 

 

Det finns en tidsanda i novellerna som förmedlas utan åthävor. Och då menar jag inte omgifta fäder, homosexualitet, flyktingar. Det är alltför vanligt och nästan obligatoriskt. Nej här finns ett sätt att närma sig nya tankar och företeelser. Här finns självmord, demens (om än på ett ovanligt sätt som visar sig vara författarens egna erfarenheter), övergrepp    (makt kan också vara att sprida vettlös rädsla) och framförallt en öppenhet inför en länge förbjuden värld, den andliga. (tolkningen kan dock vara antingen ett hot om straff eller en längtan efter överlämnande beroende hur man vill se det). 

 

Skenbart är de här texterna helt vanliga texter och utan upptäckt av Minors nedslag i dagens människors vånda blir det såklart inget särskilt. Varför är den då så uppmärksammad? Kanske för att läsarna känner igen sig, känner oron i mellangärdet eftersom alla har sina bördor att bära. I dessa maskinernas tidevarv är de fysiska bördorna bortutvecklade, nu är det ofta istället inom oss de finns.


Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se