Senaste inläggen

Av violen - 3 oktober 2019 12:15

Arnér, Sivar: Plånbok borttappad ***

 

Varför läser ingen Sivar Arnér? lyssna

 

Detta radioprogram fick mig att läsa denna bok. Och faktiskt, jag läste ut hela. Och insåg att det var feelbad á la fyrtiotalet. Dessutom märkligt, en korvgubbe som heter sju, en plånbok som verkligen ställer till det, en miljöbeskrivning som skulle te sig fullkomligt främmande för nutidens ungdomar. Ja, fantasy rentav, eller bakåtsträvande SF. 

 

Alltså, inget jag rekommenderar direkt, men själv kände jag en sorts avslappning i tanken, det finns trots allt ett slags språkligt skimmer över böckerna som männen skrev på fyrtiotalet. Det är liksom självklart att inte fega ur utan skildra slagsmål och lunginflammation så eländigt det är, men som det ändå går att överleva. Dessutom är det en stadsskildring under en tid när de flesta svenskar var småbrukare och aldrig köpt en korv.

 

Arnér skrev massor av böcker men jag nöjer mig med den här. 



Eftersom jag trots allt blev nyfiken på Arnér så hämtade jag detta från wikipedia:


Arnérs förhållande till existentialismen är omstritt. Hans böcker berör en likartad tematik – främlingskapet inför världen, de absurda handlingarna, den starka livsviljan och uppfattningen att världen är ett kaos. Huvudpersonerna hanterar sin olyckliga livssituation med hjälp av någon illusion. Några inser dock att de ägnat sig åt verklighetsflykt, och insikten gör dem fria och ger dem mod att acceptera verkligheten som den är.

Sivar Arnérs stil var ordknapp och expressiv. Han förenar i sina böcker en psykologisk realism med en mystisk livsvision. Han skildrar samvetets och viljans konflikter, först kring temat makt och rätt, senare ofta i äktenskapsskildringar.

 

 

Av violen - 2 oktober 2019 10:45

Schulman, Ninni: När alla klockor stannat

 


Det finns deckare som går efter deckarmallen. Och det finns deckare som lika gärna kunde vara en manifestation över missförhållanden i samhället. Lite gamla Pockettidningen R om någon minns.

 

Så är Schulmans sjätte bok i Hagforsserien. Här skildras fenomen i vår tid, ex vis utbrändhet/utmattning på ett inkännande sätt. Hon lyckas med att på några sekvenser verkligen synliggöra utbrändheten på ett sätt som knappt någon faktabok lyckats med. 

Dessutom tar hon upp något som sällan nämns nu för tiden, nämligen allas lika värde. Schulman lyckas åskådliggöra det inom ramen för deckarintrigen. Jag sväljer gång på gång när jag inser vad hon skriver om. Hon är modig Schulman. Här tar hon upp det många (politiker bl.a.) tänker, är människovärdet så viktigt egentligen? I alla fall behöver det inte gälla alla. Men som få säger rätt ut. 

 

Det här är ingen mysdeckare. Det här är vad deckare ska handla om, våldsam död och våldsamma mördare.

 

Jag gillar den mycket. 

 

 

 

 

Deckare · re
Av violen - 1 oktober 2019 10:30



September månads läsning

 

 

Kushner, Rachel: The Mars Room ***

Bussi, Michel: Svarta näckrosor


Nour, Eva: De hemlösa katterna i Homs ****

Engdahl, Horace: De obekymrade ****

Olafsdottir, Audur Ava: Fröken Island ***

Boström Knausgård, Linda: Oktoberbarn ***

Olofsson, Elin: Herravälde ****

Palm, Anna-Karin: Septemberrosor **** novell

Wharton, Edith: Kvicksand **** novell

Palm, Anna-Karin: Älven **** novell

Enquist, Per Olov: Öknens alla blommor ****  novell

Mansfield, Katherine: Lycksalighet **** novell

Christie, Agatha: Diomedes hästar ** novell

Boye, Karin: Snäckorna *** novell


 

Bäst: Bussi, Michel: Svarta näckrosor en deckare som jag lyssnade på. Så intressant om Monet, och klurig! Flera andra var också bra men Bussis deckare glömmer jag inte.

Mindre bra: Christie, Agatha: Diomedes hästar 






Av violen - 21 september 2019 20:45

Nour, Eva: De hemlösa katterna i Homs ****

 


Eva Nour skildrar sin sambos, Samis upplevelser. Detta under pseudonym, för att skydda hans familj. 

 

Det är en skickligt berättad historia om det nutida Syrien och hur det var att uppleva det inifrån Homs, en belägrad stad. Och hur det var innan, under tiden och flykten därifrån. Sami är fotograf och försöker skildra våldet, misären och otryggheten med sin kamera.

Jag fann boken intressant och tänkte hela tiden, ja men så var det, det rapporterades det om och även, var det så det var?. En bok som faktiskt upplyser en om en hel del. 

 

Början är lite trög men ge inte upp, sen måste du bara fortsätta och läsa. Den är faktiskt spännande men även så sorglig och eftersom den skildrar sanningen känner man samma vrede som kokar i boken. Varför, varför?

 

 

 

Av violen - 20 september 2019 13:15

Palm, Anna-Karin: Älven ****

 


För vad sorg och smärta. Känner jag när jag läst klart. Naturen omsluter det förfärliga med sina ljud och sina minnen. Något skaver i texten men glider undan bland orden. Men se, det kom fram till slut. Och allt förändras.

 

Palm skriver om något förbjudet, för får det vara såhär? Får det sägas, skrivas? 

Tydligen inte, för huvudpersonen mister ändå sin frihet. Och det för alltid.

Av violen - 19 september 2019 18:30

Wharton, Edith: Kvicksand ****

 

 


1921 fick Wharton som första kvinna Pulitzerpriset för sin roman Oskuldens tid. Och hon var aktuell för nobelpriset flera gånger. Denna doldis har jag nu läst en novell av. 

Ovanligt genomtänkt (för den tiden) skildrar Wharton om en mor, en kvinna som ser igenom både sin man och sin son, de tänker bara på sina karriärer. 

 

När hon lär känna sin blivande sonhustru känner hon hur lik henne själv flickan är. Det får konsekvenser för båda kvinnorna.

 

Av violen - 18 september 2019 16:35

Palm, Anna-Karin: Septemberrosor ****

 


De är tre, vänninorna som skaffade sig en tradition för tio år sen, att träffas och plocka svamp.

Ett ytligt sammanhang som plötsligt skulle ha behövt mer allvar och förståelse. Men bara för att de umgicks som unga verkar inte det riktigt hålla när livet tränger sig på. Det är tankar och det är stick och det är nog sista gången (?)

 

Palm skriver med lätt hand om det mörker som vi alla bär på. Feelgood är det inte precis. Om det ens fanns då 1992 när denna novell kom ut i hennes samling Utanför bilden.

Av violen - 15 september 2019 17:00

Olofsson, Elin: Herravälde ****

 

Först med denna bok av Olofsson har jag verkligen upptäckt hennes språk. Det, plus en intressant historisk historia innebär att det här måste vara en av höstens bästa svenska böcker

 

Den väv Olofsson väver med händelser ur tre kvinnors liv innehåller både mörka, skarpa och ljusa färger. Skickligt låter Olofsson alla tre uppleva liknande skeenden men vid olika tidpunkt. Förtvivlan, hopp, vändpunkter, smärta, förnedring och kvinnors lott i nådens första kvinnorösträttsår. En rösträtt knappt någon bryr sig om ännu.

 

Ibland vill jag att en bok ska fortsätta, jag vill veta mer. Men inte med den här boken. Jag har fått veta allt, och jag vet hur det går för kvinnorna. Tror jag i alla fall.

 

 

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se