Senaste inläggen

Av violen - Fredag 4 aug 12:15

  Griffiths, Elly: Dolt i mörker

 


Ja, nu är Griffiths tillbaka fullt ut. Det här är en bok, skriven med den humor och charm som de tidigaste böckerna av Griffiths. De senaste har varit lite tröga har jag tyckt. Men den här blev sträckläsning. Och den privata delen med Ruth och Kate och Nelson och hans familj kommer att räcka många böcker än. Det är väl bara Flint som ev faller för åldersstrecket längre fram.


Men det är ju mysterierna, om man kan kalla dem det, som har varit lite svåra att få till i de senaste böckerna. Den här var väl iofs också lite märklig, men kanske är den sann. Kanske är underjordens tunnlar befolkade? 


Här har Griffiths gått åt det sociala hållet och det upplevde jag positivt. Dessutom vävde hon in tidigare händelser på ett mycket diskretare sätt än tidigare, framförallt nämns det man bör veta mest i förbifarten.

Med andra ord känns den här boken helt klart mer genomarbetad än de senaste. Det gör att väntan på nästa bok blir än mer otålig förstås. 

 

Läst 2017


..................................................
...............................


Jag är väldigt förtjust i omslagen, så här finns de allihop.


     

   

             

Av violen - Torsdag 3 aug 19:15

Veckans topplista


Veckans topplista

2017

  • Vecka 31: Crimetime – Fem deckarförfattare jag vill läsa mer av

  • Emma Donoghue,
  • Elly Griffiths,
  • Anna Lihammer,  
  • Kati Hiekkapelto, 
  • Arnaldur Indridason,

Av violen - Onsdag 2 aug 21:30

  Levlin, Kurt: Vänstertrafik ****

 

Personerna som befolkar Levlins noveller är så sanna i all sin sorgsenhet. Deras liv vibrerar som ett hjärtdjur i deras kroppar och i deras tankar. 

Så skenbart enkelt han skriver Levlin. Av allt han skrivit är det här nog det enda som fått mig att svälja gång på gång för att hindra den vemodiga, sorgsna, ytterst veka känsla som vill nå mina tårkanaler. Och då är jag mycket svårt att få rörd måste jag erkänna.

...............

Vid en omläsning kan jag bara konstatera att allt är sig fortfarande likt. Personerna finns kvar och lever sina liv om och om igen på sidorna. Vart tar de vägen, vart hamnar de när novellen de befinner sig i är slut? De är fasta, dömda att om och om igen genomleva de skeenden Levlin ger dem. 

Trots den noirstämning som råder är många av personerna så starka, de inser att livet, det är det här. Det är inget positivt tänkande, ingen medveten andning, ingen framgångsteologi, ingen visualisering. Det är liv och det är gott nog för att platsa i Levlins noveller. Som jag personligen alltid tyckt bäst om av det Levlin skriver.


Det är bara att konstatera att Levlin har lyckats nå fram än en gång. Att nå fram med sin drabbande syn på verkligheten. Jag kan inte annat än omfamna även denna bok och säga: Läs!


Tack Kurt för exemplaret.


Recensioner:

Dezmin

Eva-Stina Byggmästar skriver i Österbottens tidning (tyvärr låst artikel)



Av violen - Tisdag 1 aug 16:30

 

Lina Josefina Lindqvist tilldelas Norrlands litteraturpris 2017, i kategorin vuxenlitteratur, för sin roman Skarv med motiveringen:

”På ett närmast vetenskapligt sätt berättar Lina Josefina Lindqvist om människorna på den fjärilsformade ön i Norra ishavet, hur de präglats av motsatspar som ljusa sommarnätter och långa vintrar, samt en allt ökande centraliserings- och urbaniseringstakt. Skarv är en roman om drömmar om ett annat liv, men stoltheten över den egna platsen släpper aldrig riktigt taget. I förgrunden finns Maren, som slits mellan tryggheten på ön och viljan att lämna för staden, med en längtan om att lika obehindrat som skarven korsar vattenytan, själv kunna korsa tunneln under havet, på väg till flygplatsen på fastlandet och ut i världen.”

 

De övriga nominerade till 2017 års Norrlands litteraturpris


I kategorin vuxenlitteratur:
Svinn (Lars Berge, Wahlström & Widstrand)
Kajak (Pär Hansson, Norstedts)
Stenen i grunden (Gunilla Johansson, Förlag 404)
Gånglåt (Elin Olofsson, Wahlström & Widstrand)



Av violen - Tisdag 1 aug 12:34

Lästa böcker juli 2017

         

    
 
     

       

      


 Ferrante, Elena: Det förlorade barnet ****

 



Bäst:  Ferrante, Elena: Det förlorade barnet

Mindre bra: ------------------

 


Jag har faktiskt läst några böcker till men inte hunnit skriva reflektioner över dem ännu. 

Av violen - Tisdag 11 juli 16:15

  Ferrante, Elena: Det förlorade barnet ****


Nu närmar sig bokens slut för Lila och Elina. Och även för oss som följt med i detta stora verk, denna blivande klassiker.


I den här delen träder bröderna Solaro fram och allt de representerar. När Elina återvänder till kvarteret konfronteras hon åter intensivt med Lila. Denna Lila som dominerat Elina genom alla år, som kanske har styrt henne för sina egna syften?


[...] Du är rädd för lagen och bröderna Solara är rädda för din bok."

"Jag är rädd för att de ska förstöra allt för mig, med alla pengar de har"

"Men det är just pengarna du ska ta ifrån dem. Skriv! Ju mer du skriver om all deras skit desto sämre går affärerna för dem."

Jag blev ledsen. Var det så Lila tänkte? Var det hennes plan? Först i det ögonblicket insåg jag att hon trodde att jag fått den kraft vi som barn hade trott att författaren till Unga Kvinnor besatt. Var det därför hon till varje pris hade velat att jag skulle komma tillbaka till kvarteret? Jag drog mig tillbaka utan att säga något. s 294

 

Lila kämpar mot det som styr allt i denna del av världen, här i skepnad av bröderna Solara. Elina kämpar också en kamp, för rätt till utbildning och självbestämmande. Och den feministiska kampen i viss mån. 


Vem av dem gör det mest rätta valet?


Eftersom slutet är början i den här serien visste vi hela tiden att Lila försvunnit och att Rino ringde Elina. Under den här tiden har jag verkligen lärt känna dessa människor som jag citerat ibland i mina reflektioner. Jag vet mycket om Elina och en del om Lila. Varför tänker jag så? Jo, Elina är bokens jag, men hur ska vi vara säkra på det? Kanske är hon även Lila.


Jag missade lite i första boken vilken betydelse scenen med dockorna hade. För visst är det bokens nyckelscen? 


Om inte det betonats att den här boken är den sista skulle jag ha sett en cliff hanger på slutet. Nu ser jag fram emot den avhandling som någon kommer att skriva om Ferrante. Någon som passionerat fångar in alla undertexter.



 

Min fantastiska väninna

Hennes nya namn

Den som stannar, den som går

Det förlorade barnet

 

Av violen - Lördag 1 juli 22:15


Lästa böcker juni 2017


             


        


          

       

        
 
         

        

        

 

Hamberg, Maria: Till min allra bästa vän ****

Hedström Ingrid: Gick obemärkt förbi **** 
Lange, Katarina & Henrik: Ibsen på en timme ****

 Holmström Degerman, Anna: Länge hade jag för vana att gå tidigt till sängs ***

 Mattisson & Hoff: Feminismens ABC ***

 Tremblay, Lise: Huset på S:t Pauls väg ***

Gappah, Petina: Memorys bok ****

Juul, Pia: I väg, på plats. ***

Roos, Anna: Spel

Cross, Mason: Ett långt spår av blod

Strout, Elisabeth: Mitt namn är Lucy Barton ****



Bäst: Mattisson & Hoff: Feminismens ABC ( en bok full med fakta om kvinnor, detta  behöver läsas av alla)

Mindre bra: Juul, Pia: I väg, på plats. *** De här novellerna var inte alls i min smak, tyvärr.

Av violen - Lördag 24 juni 20:00

  Gappah, Petina: Memorys bok ****


Gappahs Sorgesång för Easterly här var hennes debut. En novellsamling  som jag inte kommer ihåg och ser att jag tyckte var lite övervärderad. 

Memorys bok är mer läsvärd så till vida att den är intressant ändå in i slutet. Utan åthävor förmedlar Gappah Rhodesias omvanding till Zimbabwe. Intressant. 

Historien är flera olika, men med Memory som springpunkt i alla. Det jag imponerades av var att Gappah lyckades förmedla så mycket med korta infallsvinklar. Ofta svävar ett så omfattande skeende ut i ömsom händelser som känns otydliga pga av att de är nedkortade, ömsom längre berättelser av upprepande innehåll. Men här känns liksom allting lika relevant och lika genomtänkt. Jag gillade verkligen både stilen och berättargädjen som Gappah förmedlar. 


Om boken känns trög i början, ge inte upp, det kommer mera så att säga. Helt klart läsvärd.


Läst 2017

Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kultursidor

Länkar

Kategorier

Länksamling/Förlag

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Arkiv

RSS

Tidigare år

Min gästbok

statistik

Författare

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt

JUL


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se