Moström, Jonas: Midnattsflickorna 

Konstigt nog har jag inte tröttnat på Moströms deckare. Faktiskt skriver han bättre och bättre. Det är visserligen många schablonmeningar men det viktigaste är att böckerna faktiskt är riktigt spännande.

Så även denna som sker i Uppsala, som jag känner till litegrann. Den här utspelar sig inom en triangel i inre stadskärnan, där jag kan se en del miljöer framför mig.

Och Moström befinner sig i nutiden med dejtingssajter och hackande polismedarbetare. Faktiskt riktigt intressant.

Det finns alltid ett mått av tragik och svåra upplevelser hos Moströms mördare, så även denna gång. 

Deckarna går utmärkt att lyssna på och sista delen kräver full uppmärksamhet. 

Moström, Jonas: Hjärtats mörker

Del 3

Nä, men snart måste jag börja rekommendera de här ljudböckerna, eller i alla fall författarens serie om polisen Axberg i Sundsvall.

Det här var nämligen också riktigt spännande. Trots att den del som handlade om skrivarkursen kanske kan få vissa att bli galna innan den är över, de som är känsliga alltså.

Men sen blir det djupdyk ner i polisarbetet och sjukhuset är såklart med och även farmor och Carolina. 

Upplösningen var faktiskt otroligt otäck ändå till slutet. Något som bland vissa författare verkar vara en desperat sista chans att frossa i blod och våld, låter Moström ta den tid det tar.

Moström är bra på att skildra människor och även barn. Tuffa grabbar och söta småflickor springer omkring i sina stövlar på sidorna. Jag hoppas på en katt framöver.

Del 4 är nedladdad

Moström, Jonas: Svart cirkel

Del 2

Ja, lika spännande var den här boken. Och jag gillar uppläsaren, även om man kan bli lite lurad av rösten som får Axberg att bli äldre än han är.

Sjukhuset är såklart med här också, och farmor i Östersund. Det ges en del hintar till förra boken, något som brukar vara irriterande, men här stör det nästan inte alls konstigt nog. 

Det enda som verkligen stör är Axbergs längtande rop (bildligt alltså) på detta nyhetsankare Carolina. 

Det blir del tre också

Moström, Jonas: Dödens pendel  (ljudbok)

Moström skriver om Sundsvall vilket känns lite kul då jag har släkt där i närheten.

Den här deckaren var riktigt intressant och innehöll en ganska otäck mordgåta, särskilt om man har

erfarenhet av sjukhusvärden. Dessutom var det ganska skum pianomusik som tydligen skulle avgränsa

vissa kapitel. Det var inte helt fel då det bidrog till stämningen där den helt klart sjuke mördarens tankar på

morden och mordoffren fick en att rysa. 

Moström lämnar en hel del till lyssnaren att tänka ut själv, vad, hur och till viss del varför. Inte helt fel.

Del två väntar.