Moström, Jonas: Rovdjur

Moström har en förmåga att ständigt utforska nya skeenden i samhället. Hans förra bok var otroligt gripande, men här har han inte riktigt lyckats få till stånd en trovärdig historia.

Den är lite väl märklig, och att en doft ska dyka upp i tid och otid är lite långsökt.

Dessutom har Jonas ju ont i armen hela tiden. Det blev lite tröttsamt till slut. Han börjar dessutom uppvisa lite mindre trevliga drag. Suck, ingenting varar kanske för evigt. 

Trots allt, en stund spänning och avkoppling. Men när kommer TV serien?

Hagström, Sara: Vargdräparen 

Märkligt att en så tråkig text och historia ändå kunde upplevas så spännande. För den var faktiskt det, särskilt på slutet. Men innehållet stack inte ut nämnvärt.

Det var också ett litet annat grepp med att gruppen var så egensinnig och bångstyrig. Men jag läste boken mest för att jag känner väl till den djurpark som finns där i Junsele. Jag har varit dit ett antal gånger som barn. Numera är jag motståndare till djurparker.

En helt ok debut.

 Filteau-Chiba, Gabrielle: Coyote ****

En verkligt spännande, miljöinformativ och feministisk bok som dessutom verkar kunna benämnas deckare. Och iofs, det är mycket död i handlingen. Det är det.

Jag lyssnade på den och det gick utmärkt. Den skulle göra sig utmärkt som film, canadas skogar och vatten i stora sjok, med vilda djur och olagliga fällor. Människor som bor i ödemarken och bara lever naturen. Påminner mycket om Olga Tokarczuk | Styr din plog över de dödas ben och Saucier, Jocelyn: Det regnade fåglar. Och även Owens, Delia: Där kräftorna sjunger. Bra böcker alla tre.

Filteau-Chibas bok är på sitt sätt genreöverskridande, som jag skrev ovan, spännade (deckare) miljöinformativ (skildrar fauna och flora på ett aktuellt sätt, det är inte bara växtligheten som hotas utan även djurens rätt) och dessutom med ett feministiskt tilltal som påminner om Thelma och Louise. 

Jag är ingen vän av våld varken i böcker eller film, men faktiskt författaren lyckades få mig så på huvudpersonens sida att jag tom tyckte att det platsade här. 

Jag skulle inte benämna den deckare, men ok då, den får platsa under den rubriken. Men som kompromiss får den betyg. 

Min favorit är ändå hunden Coyote.

Castillo, Linda: Bruten tystnad

Del 2 av deckarserien skippade jag. Men så fanns del 3 och jag kunde inte låta bli att börja lyssna på den. Och den var, liksom ettan, riktigt bra. Ett plus för historiens vändningar, ett minus för många upprepningar. Det blev lite tjatigt faktiskt. Men jag lyssnade på hela och den var som sagt inte alls dum. Och jag känner att mitt intresse för amishbefolkningen finns kvar.

Det är visst många böcker i den här serien men bara dessa finns översatta. Kanske jag tar mig an nr 4 när den kommer.

Castillo, Linda: Tvingad till tystnad

Amish bekänner sig till en fridfull, fredlig och gammaldags religion. Och miljön i Castillos deckare utspelar sig i just Amishbygder. Intressant tänkte jag och lyssnade på den här boken.

Så vansinnigt rå med detaljerade mord. Men trots det väldigt spännande. En spänning som höll i sig nästan till slutet. 

Uppläsaren, Jessica Liedberg har även läst in Kvinnor jag tänker på om natten. och jag kände genast igen henne. Hon tog liksom udden av det fullkomligt horribla våldet med sin lugna eftertänksamma röst. En ny favorituppläsare. 

Men trots det blir det nog inga fler deckare av Castillo. Jag började även på del 2 men den var för lika den första, det finns en gräns för hur många blodiga mord jag står ut med inom några dar.

Synd, för jag söker hela tiden efter nya deckarförfattare att lyssna på, Griffith, Moström, Bussi hör till de som jag gillar. Annars blir det ofta bara en bok innan jag ger upp.

Meyer, Deon: Mörk flod 

Faktiskt, Mayer är en riktigt bra deckaförfattare. Denna bok t.ex var spännande och klurig. Som vanligt en oerhört vacker kvinna och de två för alltid deckarna Griessel och Kapido.

Jag väntade hela tiden på den krasch som kom först i sista meningen. Den cliffhangern pekar mot nästa bok, som måste vara riktigt bra för att kunna ta in samma persongalleri igen. Jag kanske läser den också, få se...

Sigurdadottir, Lilja: Iskall sol

Jag har gett upp de isländska deckaförfattare jag brukar läsa. Tyvärr.

Men så hittade jag den här och lyssnade på den. Det var mer av Island i den här än i de andra som jag brukat läsa. Lite som Indridasson i början.  Och faktiskt, den var så pass bra att jag nog kommer att lyssna på  nästa del också. När den nu kommer. Sen får jag se

Griffiths, Elly: Det låsta rummet

Det är alltid samma sak när det kommer en ny deckare av Griffiths, jag läser den så fort jag får tag på den. Så även denna gång.

Och som vanligt var den bra, men samtidigt blev jag lite fundersam. Det är Ruths boende därute bland saltängarna, var det ett radhus? Var det inte helt ensligt och bara en granne, en bra bit bort? Jag måste lösa det mysteriet innan jag lugnt kan fortsätta att se fram emot nästa bok. 

Det här är nog den första riktiga covidbok jag läst. För det är väldigt mycket om covid här, och mordhistorien blir, kanske på bekostnad av fokuset på covid, ganska lam.

Men vad gör det egentligen, Griffiths är alltid Griffiths