Ekman, Kerstin: Grand final i skojarbranchen ****

Bland de som recenserat/skrivit om den här boken har jag uppfattat att flera känner sig förvirrade. Jag undrar varför. Jag menar, det här är ju ingen självbiografi utan snarare en roman med fragment av ett liv, som sticker fram här och var utan att man som läsare vet när det sker. Jag anar att både Lillemor och Babba har drag av Ekman och är mer eller mindre övertygad om att de litterär referenser som finns är Ekmans egna.

Men kan man veta att Ekman verkligen undanhöll sina föräldrar Nevil Shutes På stranden? sid 68. Och är hennes tankar om skrivandet hennes programförklaring?

Jag läste och smälte det och det blev mitt. Litteratur lever av litteratur, fattar du inte det? Kommer av det som är skrivet, berättat, kommer av det som är läst! sid 111

(Just de här raderna är ju intertextualiteten sammfattad!)

Det är svårt att fånga den här bokens själ...att fånga dess skäl är lättare. För här visar Ekman att hon är listig, väldigt subtilt beskriver hon två sidor av författaren och det behöver inte nödvändigtvis vara enbart henne själv. Men det som tidigare gällde för kvinnliga författare, Babba behövde ett alias som kunde vara kropp åt hennes hjärna, behöver alla författare nuförtiden kunna; marknadsföra sig själv med en vacker yta.

Dessutom gillar jag att Ekman är så full i f*n och skriver könsord och har sig. Heja Ekman, du lyfter tanten till nya nivåer. Du motbevisar citatet till kvinnan som hölls på balen:

Det var invecklade tal som hon inte riktigt hängde med i därför att tröttheten höll på att erövra henne. Men hon hörde att ett av dem slutade: med kvinnor är det som med Stradivariusfioler, ju äldre och mer misshandlade, desto sprödare och finare i tonen.

Det måste ha varit talet till kvinnan och det väckte dundrande skrattsalvor. sid 94

Det är både en skröna, en nej två kvinnorskildringar, en memoar utan bevis, en historiebeskrivning, en inblick i maktens (nåja) korridorer och, det är jag övertygad om att man skulle upptäcka vid en ordentlig genomlysning, referenser till Ekmans författarskap. Dessutom är den småfräck och rolig, jag skrattade flera gånger.

Ekman tillhör mina favoritförfattare, nu har hon lyckats hitta en helt ny genre, igen. Vad den heter? Livssammanfattning; med hjälp av erfarenhet, humor, vrede och fantasi kanske.

Läst 2011

 

mimmimarie

8 november 2011 11:59

Kul. Jag har kommit ungefär en tredjedel i boken och gillar den skarpt.

http://mimmimarie.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Grittiths, Elly: Blödande hjärtan   Tredje boken i Griffiths nya serie om Harbinder Kaur var riktigt förvirrande. Många personer var i gång med relationer som börjat under gymnasiet. Nu är det återträff och nån dör, men trots att jag ansträngde m...

Hauptmann, Gerhart: Banvaktare Thiel ****   Det är inte alltid jag vet när och varför jag har böcker på lånehyllan, tar hem dem och ibland läser dem, ibland ger upp direkt och ibland hittar guldkorn.. Här kom det hem en novell av någon jag inte...

Persson Giolito, Malin: Motiv   Jag lånar beskrivningen av boken hos Adlibris:     Tio berättelser om brott av författaren till "Störst av allt".    Vad händer om åttaåriga Lillan berättar sanningen om kvällen när hennes föräldrar hade ...

Au, Jessica: Kallt nog för snö ****   För ett antal år sen skapade jag en kategori, vilsamma böcker. Dvs där böcker som ger lugn och ro ska anges. Det är inte många som platsat, men här kommer den andra.   För Aus bok är mild, lugn, vilsam oc...

Mukasonga, Scholastique: Kackerlackorna ****   Madonnan vid Nilen och  Barfotakvinnan av Mukasonga har jag läst tidigare.  De var iofs intressanta, men lite svåra att komma in på livet. Den här boken var verkligen riktigt bra. Trots att det var s...