O´Farrell, Maggie: Sommaren utan regn ***

De sista sidorna i Sommaren utan regn förvandlade den plötsligt till en medioker trea. Så synd! Men, vill jag understryka, det beror på att jag har så svårt för feelgood. Och plötsligt blev den här boken feelgood.

Eller som Ellen Mattson skriver i SvD:

[...]bitarna faller på plats. Att de ska falla på plats är inbyggt i genren, för det här är en klassisk knyta-ihop-alla-trådarna-i-slutet- roman där man kommer till klarhet, fattar beslut och slutligen formulerar den sanning man alltid försökt dölja.

Alltså är inte heller en: klassisk knyta-ihop-alla-trådarna-i-slutet-roman min stil. Men formuleringen var inte dum.

Jag stod verkligen ut med Aoifes utspel, underliga stavning av sitt namn och hennes egendomliga akilleshäl, jag tänkte ok bokstavskombinationer kom senare, 1976 är länge sen. Dessutom med syskonens karaktärer och torkans minimala närvaro. Pappans försvinnande och mammans katolska uppfostran som formade familjens liv. Alla ljud som redovisades, blad som vändes, porslin som stöter emot, bilar som gnisslar.

Men när sen förklaringarna landar i säcken som knyts ihop med ett glatt joddlande (?) (fick jag vibbar till Sound of Music eller?) känns det så overkligt. Tyvärr.

Läst 2014

   Hemingway, Ernest: Den gamle och havet ***

Jag erkänner, det var filmen Hemingway & Gellhorn som fick mig att äntligen läsa Hemingway.

Jag brukar helst inte läsa böcker om havet och fiske. Men den här var föredömligt kort och faktiskt inte så trist som jag trodde. Jag tycker att jag i språket kan ana storheten hos Hemingway, det som gav honom Nobelpriset. Det var faktiskt spännande här och var. Är den skriven enbart i dimman eller innehåller den djup och intertexter? Ingen aning. Känslan av broderskap med fisken kan vara en ingång, men det lämnar jag därhän.

Kanske jag läser nånting mer av Hemingway men det är absolut inte säkert. Fast jag gillade filmen Hemingway & Gellhorn.

Lästa böcker 2014

Nobelpristagare

   Tóibín, Colm: En lång vinter ****

En ren njutning var det att läsa En lång vinter. Författaren lyckas förmedla först ett skeende som berör och ger insikter trots att något riktigt svar inte direkt förmedlas. Då menar jag gällande modern.

Det andra skeendet är Miquels uppvaknande över sin sexualitet. Det är ömsint skildrat, jag tror inte jag läst något liknande förut. Det känns som en tröst att veta att fadern inte kommer att knäcka Miquel som han gjorde med modern, att Miquel har kommit till insikt och att livet kommer att gå vidare. Rovfåglarna kan cirkla över honom och hans kärlek, men de båda kommer att överleva.

Det här är en stor bok trots sitt lilla format. Språket är så genomtänkt och vackert i all enkelhet. Boken känns tidlös med sina konflikter. Den ger hopp med sin gryende kärlek. Miquel genomgår en slags utveckling och blir man, han söker hjälp i sorgen och ett uppvaknande inför faderns okänsliga personlighet. Han går vidare.

Jag är fascinerad och berörd. Läs den!

Lästa böcker 2014

   Wikner, Pontus: Låsta lusthus ***

En helt ok deckare, faktiskt lite spännande bitvis.

Att den utspelar sig i Uppsala är ett plus, någonstans är områdena Luthagen, Gottsunda, Boländerna, och ja Fyrisån osv. lite mytomspunna. Varje stadsdel är som en stad i sig, vissa sömniga och andra mer livfulla. Men alla som bor där förhåller sig till dessa "städer" på ett eller annat sätt. Den som kommer till Uppsala stannar kvar har jag hört någon säga. Jag tror det kan vara sant...(Detta blev en utvikning eftersom min relation till Uppsala har förändrats senaste åren pga nära väns ditflyttande. Nu kikar jag tom i UNT ibland!)

Men

 Språket var inte bra om man säger så. Och jag gillar inte det billiga knepet att det alltid är prästen som är boven.

(markera det tomma området men OBS: SPOILERvarning på det...).

Så det var själva historien som fick mig att sträckläsa den. Aningen annorlunda...men bara aningen.

Läst i läsutmaning spänning 2014

Läst 2014

   Holmqvist, Ninni: Kostym ***

Det gäller att vårda sitt rykte som luffare, kommenterar Gordon medan vi gungar ryckigt i svallvågorna. Det gäller att ge folk vad de förväntar sig. De blir så otrygga om de måste omvärdera saker och ting. sid 222

Novellerna i Kostym skrevs för ett antal år sen, omslagsbilden ser omodern ut. Men det är det exemplaret jag äger så det blev att söka upp den antikvariatiska bilden.

Jag blir lite chockad när jag läser det brutalt uppriktiga,Den prostituerade (?) som tar tillbaka det torsken är skyldig, hon är värd det eller hur? Katt som äter sin nyfödda, döda unge (vilket jag själv sett men aldrig berättat, vem skulle tro mig?)

Men jag tror på Holmqvist. Jag, som inte gillar upprepningar tror på upprepningarna: Jag är i min kappficka. Det regnade.

Jag tror på de här novellerna, de är bra, värda att ges ut igen, stannar kvar som en känsla. De står sig fortfarande.

Holmqvist ger inte folk vad de förväntar sig, antingen förändras man eller blir kvar i sin trygghet. Jag medger att jag gillade att bli chockerad. Det händer trots allt så lite nu för tiden...:-)

Läst 2014

    Mjölner, Linda: Lilla Quains får en storebror ***
illustrationer av Ellen Sundquist.

Här skildras adoptionsprocessen blå och brun istället för brun och vit.

Kul! Att gå utanför boxen ger alltid nya insikter och öppnar för frågor och funderationer.

Fin bok! Fick tipset hos Lyran!

Läst 2014

   Gottfarb, Suzanne; En Stödstrumpas bekännelser ****

Det har varit ett antal böcker om hemtjänsten sista åren. Jag har läst några. Den här var verkligen en riktigt bra sådan. Personalen och brukarna skildras väl och språket är lättsamt och väldigt läsvänligt. Det känns som att hon skriver intelligent om dessa människor, de är inte bara en jobbig kropp, utan någonstans hittar hon deras liv och dess sista tid.

Jag gillar också sättet att få in en debatt om etik, moral, rasism och andra världskriget. Gottfarbs uppriktighet är övertygande boken igenom.

Det känns som att jag måste läsa mer av Gottfarb.

Jag är förvånad över att boken inte fått mer uppmärksamhet. Jag lånade den för att jag trodde, utifrån titeln, att det var "nåt feministiskt" (citat mig själv). Och så hittade jag det här! Det gillade jag mycket!

Läst 2014

   Kling, Johan: Glasmannen ***

Människor helt utan betydelse, Klings förra bok, var nog större läsupplevelse än jag förstod då. För jag har ofta tänkt på den boken. Nu har jag läst Glasmannen och han påminner väldigt om huvudpersonen i den förra boken.

Och denna stackars mans början i boken är ännu mer deprimerande och ännu närmare avgrunden än i den första boken. Vad månne hända i en tredje bok, six feet under eller vad?

Felix vill så gärna tro på livets möjligheter, men alla vill utnyttja honom. Jag känner att något måste upp till ytan, någon av alla dessa 100-tal myndigheter som finns borde arbeta med välvilja som rättesnöre. Dit man kan gå och få medmänskligt bemötande och rätt mot det samhälle som tar för sig, få goda råd helt enkelt. Att lära ut att ingen ger utan att få igen, som mannen på biblioteket:

Min känsla häromdagen tycks ha varit rätt. Plötsligt verkar allting utveckla sig till det bättre. Idag träffade jag en trevlig person. Tänk att sådant kan hända i dessa tider. sid 86

Och hans ständiga längtan som börjar med orden:
Tänk om jag varit framgångsrik [...] Så har jag förstått att det är när man är betydelsefull. sid 102-103

Det finns många undertexter i boken, jag har googlat och sett. Hjalmar Söderberg, Doktor Glas. Men det rör mig liksom inte, det är vårt tids olyckligasamhällesarketyp som skildras. Samhället har istället för att bli vidsynt och tolerant, såsom vi 50-talister hoppades på 60-talet, blivit lika intolerant och med en måtta lika smal som den i Norra norrlands kustland.

Läst 2014