De bästa böckerna jag läste 2003, utan inbördes ordning, är det här. Alla böckerna är riktigt bra, men några sticker ut lite mer, dvs jag skulle kunna tänka mig att läsa om dem

Här kan jag tycka att flera inte alls når upp till guldkornsepitetet, jag måste ha varit generös 2003.

De intressantaste för omläsning är transplantationsböckerna Slavenka Drakulic: Rädslan i kroppen och Martin Klepke: I väntan på en lever. Och även Tartt, Donna: Den hemliga historien, något av en klassiker.

En bok jag inte alls kom ihåg var Nothomb, Amélie: Underkastelsens sötma. Men när jag läste min reflektion

Nothomb, Amélie: Underkastelsens sötma: **** En annorlunda bok! Snabbläst och med en viss humor. Ok, den kanske går hårt åt det japanska samhället vars företagskultur hänsynslöst skildras, men den kunde nog ha skrivits om vilket land som helst för alla länders kultur är ju olika och överallt finns det egendomligheter. Den var helt klart läsvärd och jag är glad att jag hittade den i nyaböckerhyllan på mitt bibliotek.....

plus här kom jag ihåg den direkt. Författaren är produktiv men bara två böcker är översatta. Synd! Jag vill läsa mer känner jag nu...

Helena von Zweigberk: Det Gud inte såg ****

Slavenka Drakulic: Rädslan i kroppen ****

Leif GW Persson: Mellan sommarens längtan och vinterns köld ****

Martin Klepke: I väntan på en lever ****

José Saramago: Blindheten ****

Kerstin Ekman: Sista Rompan****

Åsne Seierstad: Bokhandlaren i Kabul ****

Erlend Loe: Naiv. Super ****

Paul Auster: I de sista tingens land ****

McEwan, Ian: Försoning *****

Holmberg, Bo R: Liemannen ****

Tartt, Donna: Den hemliga historien ****

Atwood, Margret : Kattöga ****

Baricco, Alessandro: Silke****

Rynell, Elisabeth : Till Mervas ****

Nothomb, Amélie: Underkastelsens sötma: ****

Marklund, Liza: Den röda vargen ****

Ekman, Kerstin: Skraplotter *****

Holmberg, Bo R: Snögrav ****

 De bästa böckerna jag läste 2002, utan inbördes ordning, är det här. Alla böckerna är riktigt bra, men några sticker ut lite mer, dvs jag skulle kunna tänka mig att läsa om dem.

Även om flera är riktigt bra tror jag att jag helst skulle läsa om Ekman; och då hela trilogin Vargskinnet. Men när finns den tiden tro?

Dessutom skulle jag faktiskt kunna tänka mig läsa om Airth, en deckare som jag alltid tipsar om och som definitivt skulle finnas på min topptiodeckarlista. I alla fall innan omläsning.....;-)

Maggie O´Farrell: Bara Alice ****

Imre Kertész: Mannen utan öde****

Torgny Lindgren: Pölsan *****

Paul Auster: Illusioner ****

John Irving: Den fjärde handen****

Kerstin Ekman: Vargskinnet, Guds barmhärtighet. ****

Rennie Airth:Mörkrets flod (d) ****

John Irving: Garp och hans värld*****

Waris Dirie: En blomma i Afrikas öken ****

Fredrik Lindström: Världens dåligaste språk****

Slavenka Drakulic: Som om jag inte vore där ****

Jennifer Lauck: Blackbird****

John Irving: Hotell New Hampshire****

Bernhard Schlink:Högläsaren****

Tracy Chevalier: Flicka med pärlörhänge****

   De bästa böckerna jag läste 2001, utan inbördes ordning, är det här. Alla böckerna är riktigt bra, men några sticker ut lite mer, dvs jag skulle kunna tänka mig att läsa om dem.

Den bok jag mest troligt skulle läsa om är nog Maria Küchen: Lycklig hora. Jag har fortfarande oläst Wennstams böcker och en omläsning av Lycklig hora skulle vara befogad i det sammanhanget.

Torbjörn Flygt: Underdog ****

Kerstin Norborg: Min faders hus ****

Ian McEwan: Amsterdam****

Nick Hornby: En god människa.****

Kurt Levlin: En andra chans****

Ha Jin: Två kärlekar****

Bengt Ohlsson: Se till mig som liten är****

James Salter: Ljusår****

Maria Küchen: Lycklig hora****

Birgit Häggkvist: Försöksråttan ****

Sara Lidman: Tjärdalen ****

Sara Lidman: Din tjänare hör ****

Ulf Lundell: Kyssen****

Stephen King: Att skriva****

Mirja Unge: Järnnätter****

Mikael Niemi: Populärmusik från Vittula ****

Katarina Mazetti: Grabben i graven bredvid****

Michael Ondaatje: Anils skugga ****

De bästa böckerna jag läste 2000, utan inbördes ordning, är det här. Alla böckerna är riktigt bra, men några sticker ut lite mer, dvs jag skulle kunna tänka mig att läsa om dem.

Trots de fetstilade favoriterna tror jag att den bok jag mest troligt kommer att läsa om är Anne Fadiman: Exlibris.

Dagerman, Stig: De dömdas ö ****
Trotzig, Birgitta: Dykungens dotter ****

Mare, Kandre: Aliide, Aliide****

Philip K Dick:Blade Runner****

Torgny Lindgren: Hummelhonung ****

Kerstin Ekman: Händelser vid vatten*****

Ulf Lundell: Friheten ****

Ian McEwan: Kärlekens raseri *****

Anne Fadiman: Exlibris****

Johanna Nilsson: Hon går genom tavlan, ut ur bilden****(*)

Marian Keyes: En oväntad semester****

Joyce Carol Oates: Det var vi som var Mulvaneys****

Liza Marklund: Gömda****

Janet Fitch:Vit Oleander****

Elisabeth Rynell:Hohaj****

Inger Edelfeldt: Den förunderliga kameleonten ****

1999 skapade jag min första hemsida som handlade om allt möjligt. Men det var då jag började göra reflektioner om de böcker jag läste på en särskild boksida. Vid årets slut sammanfattade jag alltid de som fått fyra eller fem stjärnor och benämnde dem Guldkornen (hmmm? så genomtänkt eller hur?? ).

Blev plötsligt nyfiken på vilka jag läst och kommer att lägga ut titlarna lite nu och då. De finns ingen länk till dem men sök på författare eller titel om ni blir intresserade att läsa vad jag skrivit för reflektioner om dem.

De som känns riktigt läsvärda fortfarande har jag fetstilat. Dvs de som jag eventuellt skulle kunna tänka mig läsa om.

Men alla är bra.

• Majgull Axelsson: Aprilhäxan
• Marklund, Liza: Sprängaren
• Albert Camus: Fallet
• Tomek Tryzna: Fröken Ingen
• Louise Boije af Gennäs: Ingen mänska en ö
• Nick Hornby: Om en pojke
• Martinsson, Harry: Nässlorna blomma
• Lyckad nedfrysning av herr Moro: red
• Lagerlöf, Selma: En herrgårdssägen
• Sjögren, Lennart: Fårmannen

2008 års böcker

 

 

Ali, Monica: Sommaren i Mamarrosa*** Jag gillade verkligen Brick Lane och det var en klar fyra men den här, nja. Efter ett tag växte den fram men jag kände ingen riktig mening med den som jag gjorde med Brick Lane. Ok så är det i en by i Portugal men hur är det???? tänker jag efteråt.....

Bergqvist , Elaine :Härskarteknik *** Blev nyfiken på den här boken då jag råkat ut för många människor som kört över mig under årens lopp. Fick en hel del förklaringar i den här boken, som ändå inte var riktigt vad jag väntat mig. Min erfarenhet är väl ändå att härskare faktiskt uttövar sin härskarteknik fullt medvetet och att hela tiden tro det bästa fungerar inte riktigt i längden. Kanske att en del erfarenhet ändå fattas hos författaren.....

Blunt, Giles: Fruset offer *** En deckare som fått så bra betyg att jag beslöt mig för att läsa den. Men usch så otäck den var. Så plågade offer har jag sällan läst om. Huvva jag vill glömma den så fort som möjligt faktiskt. Men den var iofs bra skriven och så.......men inget för den räddhågade.......

Capote Truman: Frukost på Tiffany´s *** En omtalad bok som kändes verkligt omodern, Sällan har jag läst ordet neger så många gånger i en text. Och förhärligande av prostitution har jag aldrig kunnat med. Så innehållet var en etta men språket var trots allt levande med en egen ton så jag får ge mer för det då........

Claudel, Phillipe: Grå själar *** Någon på SVT Gomorron gillade verkligen den här boken och gav den fem poäng (står det på omslaget) vilket jag har lite svårt att förstå,plus att den blivit utsedd till bästa utländska kriminalroman. Utmärkelser brukar göra böcker läsvärda och iofs också i det här fallet. Den var helt klart annorlunda och det gillar ju jag, men ibland var den nästan för annorlunda. Vill man läsa nånting utanför den vanliga mallen så rekommenderar jag den faktiskt. Nån vanlig deckare är det inte.

Cleeves, Ann: Vita nätter *** En riktigt bra deckare faktiskt. Jag vill läsa fler av henne. Ångrar att jag inte började med den första, det här är den andra i serien. En något konstruerad historia som glänste till nu och då. Och det kändes faktiskt som man var där.

Coben, Harlan : Den enda lögnen *** En bok som fått mycket bra recensioner men.......nä jag tyckte den var medioker, ganska mycket vanlig deckare ändå.

Dahlgren, Eva F: Farfar var rasbiolog:**** Jag köpte den här boken för länge sen men när jag läst Ola Larsmos bok (Djävulssonaten : ur det svenska hatets historia) så blev jag intresserad av att läsa den här också. Den var inte som jag tänkt mig, den handlade lite om rasbiologin men desto mer om farfar och farmor och synen på raserna som den framstod i sin fulla glans i Uppsala på 30 och 40-talet. En tillfällighet att även Larsmos bok speglar Uppsala vid den tiden?
Jag är nyfiken på hur detta framställdes ute i landet vid den här tiden, det står att Ossian Dahlgren åkte ut och höll föredrag om sina växter ute i landet, och då kom han kanske in på rasbiologin också.......Jag har nämligen en gång förut i mitt liv hört uttrycket: Det är inte bra att blanda raser. Det var en kvinna född 1932 som sa det för mer än 20 år sen till mig. Jag blev förvånad då och hade det varit nu hade jag blivit fly för-----ad. Men nåstans hade hon fått det ifrån såklart, säkert från sin barndom för såna uttryck är väl inte sagda på massor av år.
Nåväl boken var hela tiden intressant fast den innehöll massor av brevväxling mellan farfar och farmor och det brukar man ju fort tröttna på....men konstigt nog inte här
Att dessutom läsa om hur elitmänniskan ska vara utformad gör ju att man får rysningar. Jag borde dock kvala in pga mitt stora huvud....:-)

Dardenne, Sabine: Jag väljer livet *** En bok om kidnappad och fången flicka. En bok om en pedofil som fick 13 år för övergrepp på barn och unga flickor men som släpptes fri redan efter tre år.
Han kidnappar och mördar fyra flickor innan han tar Sabrine och sedan en flicka till som gör att polisen hittar gömstället.
Den här boken har inte varit så uppmärksammad tycker jag. Men jag läser iofs inte gärna sådana här böcker, så jag kanske inte har lagt märke till den. Var den kom ifrån vet jag inte men jag hade med mig den och läste den och blev berörda av den. Utan att skildra ett enda av övergreppen lyckas hon förmedla sin utsatthet och sina svårigheter, hur hon bröts ner och hur hon reagerade. De som vill ha smaskiga berättelser får inget sånt här, kanske därför boken varit lite anonym.
Det hon vill är att tala om hur pedofiler är och hon lyckas. Hon vill ha strängare straff och jag hoppas hon får det. De döda kan inte vittna men det kunde hon.

Davidsen, Leif: Den okända hustrun ** Davidsen har ju skrivit flera bra böcker under årens lopp. Men den här var en av de sämre även om första delen var mycket spännande. Sen blev det helt overkligt och våldsamt och så vidare så då sjönk den som en sten. Tyvärr!

Fitch, Janet : Saknaden **** Den här boken har jag längtat efter ändå sen jag läste Vit Oleander. Inte för historien för den är väl en hyfsad trea, men som vanligt språket! Fitch skriver meningar som man faktiskt aldrig läst förut. Läs både den här och Vit Oleander och njut av språket.

Hagerfors Lennart: Längta hem*** Den här boken har jag tänkt läsa väldigt länge. Kanske för att jag som barn ofta satt i bönhuset hemma och såg bilder från afrika där alla mörka barn var med och så ett enda vitt, missionärens. Jag kanske tänkte hur de egentligen hade det där nere i värmen. De verkade ha så många kompisar också dessa vita barn, de verkade så omtyckta av de andra barnen, de mörka, de svarta som det kanske sas. Att de fick åka bort och bo på internat fick jag lära mig långt senare och jag trodde att det skulle vara en våldsamt kritisk skildring av hur hemskt allt detta missionerande var. Istället fick jag läsa en rolig ömsint berättelse om en svensk pojkes lite annorlunda uppväxt. Visst var det jobbigt att lämna föräldrarna och visst var det en längtan hem, men ändå. Vilket äventyr!

Halldén, Ruth : Radikaler och viktorianer **** Jag gillar verkligen såna här böcker där man kan få riktiga rejäla boktips. Den här boken tar upp den viktorianska tiden i England, den mellan 1830-1914. De jag vill läsa är:
John Stuart Mill: Förtrycket av kvinnorna från 1869.
William Thackerys Fåfängans marknad (som jag nyss sett som film, Vanity Fair),
George Eliot (psed) Middlemarch.
Thomas Hardy: Fjärran från vimlets yra
Eliot.s går t.o.m att köpa medan Mills inte ens finns på bibblan. Är du det minsta intresserad av litteraturvetenskap och feminism och radikalism ska du absolut läsa den här boken. Jag vill verkligen äga den........

Henschen, Helena : Hon älskade *** Den tredje boken som jag läser på kort tid som handlar om tiden före under och efter andra världskriget, och här i Sverige dessutom. Fascinerande att krigets barnbarn börjat berätta sina föräldrars och morföräldrars historia. Saker kommer igen i böckerna och jag lägger ett pussel om tiden när mina föräldrar var unga och när mina syskon föddes. Räknade ut att min äldsta bror måste ha kommit till nån gång vid tiden för tyskarnas intåg i Polen 1 september 1939 och en av mina systrar föddes vid krigsslutet! Kriget var bara 9 år bort när jag föddes! Ok detta var en parantes, åter till boken.
Henschens förra bok var jag inte odelat förtjust i och det är samma med den här. Dock var den intressant eftersom den speglade tidsandan och även den kvinna som vågade leva sitt eget liv, hon som älskade!

Holmberg, Bo R: Återvändarna **** Det är alltid fest när det kommer en ny bok i serien om Morells från Anundsjö. Den här boken var riktigt bra, om än den kanske kändes lite obearbetad. Lite anundsjömål, lite romantik, ett mystiskt mord och mycket Anundsjö igen.....allt jag begär!!!!!

Hosseini, Khaled: Flyga drake **** En, kanske något romantiserad, skildring om en uppväxt i Afghanistan. Men boken var välskriven och intressant och en av de bättre jag läst på länge så den får fyra stjärnor..... Jag blir dessutom sugen på att läsa uppföljaren eller vad det nu är, nästa bok Tusen strålande solar.......

Jansson Anna: Främmande fågel ** Jag har länge tänkt läsa nånting av Jansson eftersom hon ofta nämns bland andra deckardrottningar i Blodgruppen bl.a. Men jag blev grymt besviken. Jag uppfattade boken som plottrig, massor med personer och flera intriger och visst hon fick ihop det efter det som vanligt våldsamma slutet, men då hade man nästan glömt början. Boken har sitt berättigande i och med att den skildrar ett skräckscenario som skulle kunna hända, borde kanske läsas som en plan för katastrofberedskap. Den hade vunnit på att inte ha med några mord överhuvudtaget.

Jungstedt, Mari: I denna ljuva sommartid ** Jag gillade inte alls Jungstedts bok Den döende dandyn vilken var den senaste jag läste. Därför har jag tvekat att läsa en till. Men den här var bättre. Jag kände för nånting lättsamt (f´låt alla ni som inte anser att Jungstedts deckare är det) och det fick jag. Nu handlade ju boken mer om olika relationer, som alla befann sig utanför mördaren och dens offer, än om själva morden men jag tycker att hon lyckades få till det riktigt bra. Boken skulle bara ha varit dubbelt så tjock och mycket mer ingående beskrivit offer och mördare, jag blev lite nyfikna på dem nämligen särskilt mördaren, men då hade den ju inte varit lika lättsam iofs. Tack för att det våldsamma slutet uteblev, inga eldsvådor och smattrande helikoptrar och våldsamma mördarjakter. Men lite dramatik blev det väl kanske ändå.......;-) Ps var tvungen att sänka betyget till en två då jag inte ens kom ihåg vad den här boken handlade om vid en senare genomläsning av reflektionen.......och så hade jag läst två mycket bättre deckare också.......

Karlsson, Sven Olov: Italienaren**** Kanske är det för att jag är uppväxt på landet. Kanske är det för att jag under en tioårsperiod mist tre nära anhöriga, varav två var mina föräldrar. Jag vet inte men det var länge sen jag läste en bok som berörde mig så djupt. Slutet fick mig både att få tårar i ögonen och knottror på armarna, och när det hände senast jag läste en bok minns jag inte ens. Alla dessa människor, alla som är på var sitt vis och mitt i allt den unge huvudpersonen som visar vilka krafter som kan finnas inom en människa som vill göra gott, kanske utan att ens vara medveten om det själv. En bok om döden men lika mycket en bok om livet....
Jag gratulerar denna debutant som kan skriva så ömsint om så svåra frågor. Ok jag tänkte att nu är det kört när det kom flygande tefat in i bilden men t.o.m det passerade utan att nagga fyran. Också detta att slutet blev så kort och koncentrerat. Lysande Karlsson! Det var tre ord som däremot kunde ha fått mig att ge upp: Där ser man. Jag avskyr såna upprepningar, och de var för många.......Fast iofs så består ju mycket av vanligt tal av just sånt dödkött till ord, så varför inte......Och en sak till, titeln! Får nog många att ställa tillbaka boken tyvärr......

Khadra, Yasmina: Sirenerna i Bagdad *** Jag läste Efter attentatet och blev intresserad av den här författaren och av ämnet, självmordsbombare. Efter attentatet gav inga ledtrådar till varför folk blir självmordsbombare men den här boken gjorde ett försök. Länge tänkte jag att författaren verkligen förespråkar attentat men slutet talade emot det. Jag tror att Khadra har försökt skriva neutrala böcker, att skildra något som ingen som inte varit där kan förstå. Han skriver bra och trots att boken innehåller mycket metaforer blir det aldrig klychigt. En mycket läsvärd bok, mest för språket iofs.

Kolterjahn Jessica: Ut ur skuggan *** Jag tyckte riktigt bra om den här boken. Även om huvudämnet, lesbisk kärlek kanske inte är något som jag tycker är speciellt intressant, tycker jag att författaren lyckats med att skriva en kärleksroman. Man känner riktigt att kärleken är utan gräns i den här boken. Dessutom var den välskriven, skildrade inträngande hur en kvinna från ett rikt hem hade det på 20 och 30 talet i Sverige....hur identitet och meningsfullhet var nånting helt annat än idag när de flesta yrkesarbetar. En intressant debut.

Larsmo, Ola: Djävulssonaten : ur det svenska hatets historia *** En historisk skildring av 1939 års studenter i Uppsala och deras rasistiska (läs judefientliga) åsikter. Åsikter som enligt Larsmo finns i den politiska debatten om invandringen än idag. Jag upplevde boken som lite tjatig och lite överdriven om än intressant. Och visst, de rasistiska strömningar som fanns i Uppsala var starka och kanske finns kvar där än idag? med stigande ålder har jag upptäckt att man inte ska förakta historiens inflytande på nutiden.......
Boken är nästan en avhandling och jag gillar ju när bakgrundsarbetet är bra i en bok så det var positivt men kan göra boken lite svårläst om man inte är van vid såna texter. Den är heller inte skönlitterär utan står på Kc.5.
En andra historia om en jude kändes lite malplacerad men var också intressant eftersom det visar sig att alla fick inte komma över svenska gränsen som väl många trott i alla år.

Lundberg-Wahlberg: 17 typer av män *** Tja, visst var det intressant att höra hur olika typer av män visar sig vara de små pojkar de är. Och hur psykologen hjälper dem att förstå det......Godkänt men inte mer.

Läckberg, Camilla :Tyskungen *** Läckberg är inte min favorit direkt även om Stenhuggaren var riktigt bra. I motsats till Janet Fitch, se nedan, är språket väldigt torftigt och ibland nästan fånigt och definitivt bara en tvåa men just den här historien var intressant och det hela vägen, där fanns trean, snudd på fyra faktiskt.
En av Läckbergs bättre skulle jag tro.......även om det, som jag läste på en blogg nånstans, inte är så trovärdigt att demenssjuka kvinnor i 75 års ålder tänker att deras hårddisk raderas eller att ettåringar uppträder som tvååringar..........hmmm kanske var Läckbergs barn ovanligt "börj" så hon talar av egen erfarenhet vad vet jag......Men historien höll ihop och var trovärdig, som jag sa, ändå till slutet och den våldsamma scenen fanns där såklart men inte lika utstuderat som den brukar vara, ja mer säger jag inte......läs själv vettja. Om du inte redan gjort det, vilket är ju mycket troligt så populär som Läckberg är. Synd bara att hon inte är någon författare vad gäller språket, ibland ryser man faktiskt....
Lite kuriosa är att jag, när jag började läsa boken kände igen den! Precis hur det beskrivs i början, upptäckten av mordoffret och sen kistan med minnena, jag tänkte bestört har hon plankat nån annan bok? Eller har jag läst den utan att minnas det????? är jag förvirrad........men efter ett tag kände jag inte igen mig och då började jag minnas att den följde med ett litet häfte i Svensk Bokhandel tror jag det var i fjol somras. Där läste jag alltså början, som var det som var med. Och kom ihåg den så väl! Bra betyg till Läckbergs första sidor faktiskt........

Matar, Hisham: Ingen i världen *** Boken var bra, speglar Libyen genom en liten pojkes ögon. Lite annorlunda mot allt man läst i den genren på sista tiden, därför helt klart läsvärd. Och omslaget.....omslaget!!!

McCall Smith, Alexander: Den gode maken på Zebra Drive *** Vad är det som gör att om man har tio böcker som väntar på att läsas och så får man ett mail från bibblan att Den gode maken på Zebra Drive finns att hämta, så störtar man dit och skyndar sig hem och bara läser och läser och läser tills boken tar slut? Så är det för mig och så är det säkert för andra också. Och ändå är den ju lite fånig egentligen, med massor av hänvisningar till andra böcker i serien och inte går det framåt speciellt mycket heller om man ser till bok ett. Men ändå........jag måste bara läsa!!!!!

Mohsin Hamid :Den ovillige fundamentalisten ** Jag vet inte varför jag trodde att den här boken skulle vara så bra.....jag har snappat upp det nånstans kanske. Men den var konstig rent ut sagt, kanske för att den inte var som jag tänkt mig. Fast jag vet inte vad jag tänkt mig, kanske förföljelse av huvudpersonen, men han bröt ju som ihop av andra saker.......

Murdoch, Iris :Enhörningen *** Bok nr 2 av Murdoch. Mindre utlånad än Sandslottet om man ser till det gamla lånkortet, och sämre också. En slags mystisk Jane Austen, Brönte inspirerad historia med ett så stort persongalleri att jag måste säga att jag hela tiden var osäker på vem som var vem. Här fanns det i alla fall lite mer filosofiska aspekter och en slags diskussion i början av boken där dilemmat med det hela nog diskuteras. Här kommer det fram en benämning som jag måste undersöka nämligen Ate: Förlåta är ett alltför milt ord. Tänk på idén om Ate, som var så levande för de gamla grekerna. Ate är benämningen på den nästan automatiska överflyttningen av lidandet från en varelse till en annan. Makt är en form av Ate. De som är offer för makten, och all makt har sina offer, är själva infekterade. De måste då föra smittan vidare, utöva sin makt över andra.
Låter intressant eller hur? Dagens energitjuvar, utövar de Ate?????

Murdoch, Iris :Sandslottet **** I tidningen Kulturen fanns ett reportage om filosofi, ett ämne där jag besitter alltför bristfälliga kunskaper och som jag känner att jag borde ägna betydligt mer studeier om man säger så. Där dök Iris Murdoch namn upp vilket gjorde att jag lånade hem alla böcker som fanns av henne på biblioteket och nu läser jag Murdoch. Första boken är Sandslottet. Jag förflyttades snabbt till min barndom bara av utseendet på boken, gammal biblioteksbok (naturligtvis hämtad från MAG) med många fula fläckar och rött anonymt band. Historien var intressant och boken välskriven måste jag säga. Moraliskt dilemma, säkert stort för den tiden, och många djuplodande karaktärer. Den var bra och gav mersmak, kändes kanske lite gammaldags men mänskligheten brottas väl med samma frågor nu som tidigare.

Person, Leif G W: Den som dödar draken ** En lite tveksam trea blev det här. (se för övrigt slutet längre ner) Boken var tjock och lättläst men så full av fördomar att man undrar ju om det verkligen är möjligt att hitta på allt detta?? Eller tänker författaren så??? jag undrar....eller vad sägs om dessa rader: Kriminalinspektör Tomas Singh, som var adoptivbarn från Malaysia, och hans kollega kriminalassistenten Gustav Hallberg, trots namnet adoptivbarn från Sydafrika, hade kastat sig i bilen osv osv. För att få med färgade måste man ta till adopterade tydligen, finns kanske inte så många invandrare bland polisen eller? så det är flera adopterade som figurerar. Det mest konstiga är att Tomas heter Singh, han är alltså adopterad till en familj med efternamnet Singh, i Sverige (?)kanske möjligt iofs......men ännu märkligare är att Gustav med efternamnet Hallberg anses ha ett efternamn att ifrågasätta, eftersom det är så svenskt!!! Hallå! svenska familjer som adopterar barn, tar upp dem som sitt eget (vilket att adoptera betyder) och då får det naturligtvis familjens efternamn och jämställs med biologiska barn i allt. Men det vet tydligen inte Leif G W. Svagt! Så alla dessa fördomar sänkte boken en hel del. Sen har jag aldrig gillat Bäckström och alltid hoppats slippa honom och så var det han hela boken.....Nä nu när jag tänker efter blir det en tvåa ändå.........

Pessl, Marisha: Fördjupade studier i katastroffysik**** När jag skulle läsa den här boken gjorde jag nånting väldigt ovanligt, jag kollade upp lite recensioner (bl.a. SvD,) och bokbloggar om den! och fick väldigt varierade reaktioner. Många bloggar gillade den inte och från Dagensbok.com fick den endast 6av 10. Men jag gillade den! Jag gillade alla hänvisningar till böcker, även om det tydligen är mest falska sådana. (?) Fast de som jag kände igen var ju äkta vad jag kunde se.
(Insåg något som jag redan visste att jag inte har jättekoll på amerikansk litteratur. Måste läsa Stormen och vreden av Faulkner t.ex. då jag dessutom har den i bokhyllan. Han nämns ofta överhuvudtaget i amerikanska böcker.)
Imponerande att ha sån koll på litteraturen som författarinnan har. Historien var väl lite väl lik Donna Tartts Den hemliga historien men det finns ju intertexter överallt, mest i böcker men även i film faktiskt. (T.o.m i Mamma mia som jag såg på bio (sist av alla?) i helgen. Både Hair (dansen på bordet) och Aristocats (krypandet längs takmuren) fanns ju med. Säkert annat också......)
Så läs inte boken för att historien är så unik, det är den inte även om den faktiskt var riktigt spännande ett tag. (Ett tips, läs koncentrerat i början, där finns en del av nyckeln till slutet. Jag fick läsa om.) Nej den här boken ska man läsa för att den är så annorlunda skriven. Pessl måste verkligen ha funderat ordentligt inför varje mening känns det som. Mycket tänkvärt står det också som jag iofs redan glömt men just då jag läste det var det bara så bra. Ja jag läste varje mening i denna tjocka bok (vilket jag oftast alltid gör iofs) Faktiskt en bok som jag skulle kunna tänka mig läsa om nån gång i framtiden, och hur många böcker känner man så inför nu för tiden? Många iofs om man ser hur bokhyllorna svämmar över, men det är nog mest för att jag tycker om böcker överhuvudtaget och har svårt att göra mig av med dem.
Och visst, den här boken skulle jag ha velat läsa som ung. Ja jag skulle vilja läsa en svensk motsvarighet med hänvisning till svenska författares verk, vem skriver den?
Gillar du litteratur och genomtänkta meningar läs den här. Annars låt bli.

Radge, Anne B: Eremitkräftorna **** Hon har gjort det igen, Anne B Radge! Hennes bok Berlinerpoplarna var ju bara så bra, jag har tänkt på den flera gånger sen jag läste den. Och när jag nu läste uppföljaren kände jag igen varenda karaktär direkt. Hon skriver så bra, texten bara flyter fram även om det är fullödiga beskrivningar av allt möjligt från svinskötsel till matlagning. Det enda jag kan tycka är lite väl skruvat är bögparet som gråter hela tiden, känns aningen konstruerat. Fast Erlend kanske är en otroligt känsligt person iofs. Det måste ju komma en tredje bok med den cliff-hanger som Radge kryddat slutet med.

Radge, Anne B: Vila på gröna ängar **** Efter att ha läst ut boken får den den fyra, men början var lite väl mycket Erlend och för lite Neshov för att den skulle hålla samma standard som de andra två böckerna. Senare delen var dock lika bra som alltid. Är det verkligen slut nu. Ja, tyvärr. Radge har lyckats förmedla en känsla av hur bondesamhällets barnbarn möter den nya tiden fullt ut och smärtsamt måste acceptera att med sorg se sina förfäders livsverk överlämnas till en ny era. Vem som drar vinstlotten är svårt att veta i början av böckerna, men i med att personerna förändas är det också en utvecklingsroman för några av de inblandade, en resa som familjen gör, på gott och ont och inte utan en stor vånda och smärta. Precis som många med dem tvingats göra.

Rubenfeld, Jed :Analys av ett mord **** En mycket annorlunda deckare. Gillar du Freud och Shakespeare så är det här en bok för dig. Både litteraturanalys och psykoanalys finns med i den här boken. Och en märklig men fängslande historia dessutom. Vill du läsa en lite klurigare deckare som utspelar sig i sekelskiftets New York så läs den här. Jag tror inte att du blir besviken....!! Den har också utsetts till en av årets mest läsvärda böcker i England, och sånt är inte att förakta har jag lagt märke till. Påfallande ofta är sådana böcker läsvärda......

Schlink, Bernhard: Hemkomsten *** Jag känner en sak nu; jag måste nog läsa Odysseus. För om jag gjort det kanske den här boken levt upp till förväntningarna. Jag hörde nämligen den omtalas när den var ny, av författaren själv eller om det var någon annan kulturvetande, jag blev i alla fall våldsamt intresserad av den. Och nu lånade jag den. Men som sagt, Odysseus dyker upp här och där och boken griper inte riktigt tag förrän på slutet och då är den rumphuggen. Långt inne finns ondskans väsen som en utgångspunkt, tror jag.....men säker är jag inte. Trots det var historien så pass annorlunda att jag inte gav upp och jag har en känsla av att den kommer att efterlämna någon slags insikt och förståelse.

Shields, Carol :Mary Swann, en litterär kriminalgåta **** En ovanlig bok, verkligen. Fyra personer presenteras, alla med anknytning till en kvinnlig, död (mördad) poet. Man tror hela tiden att mordet är gåtan men är det det? Sista delen är skriven som ett filmmanus som äger rum på ett symposium. Gillar du litteraturvetenskap, forskning och/eller kriminalgåtor är den här boken helt klart läsvärd. Jag gillade den skarpt men måste medge att den kändes aningen omodern (skrevs 1987). Det är alltså ingen klassiker för en klassiker upplevs ju aldrig som omodern eller hur? se där ett sätt att beskriva klassikergenren, om det nu finns en sådan. Men att läsa ordet katharsis i en deckare, bara det är ju stort!
Det var nära att slutet förintade den fjärde stjärnan men so what, jag är generös idag.....!

Sigurdadottir, Yrsa: Aska**** Det kan inte hjälpas men den här författarens böcker sticker ut. Jag kan inte riktigt säga varför den här boken var så bra, men det var den. Ok, historien var ju lite väl mycket men det gör liksom ingenting. För nutid och dåtid vävs samman på ett riktigt väl genomtänkt sätt. Och så får man ju lära sig en hel del om vulkanutbrott och botox och anorexi osv. Precis som en modern deckare ska vara. Eller precis som en modern deckare ofta är. Mordet är liksom inte prio ett.

Sigurdadottir, Yrsa: Det tredje tecknet **** En riktigt bra deckare från Island. Den var riktigt spännande men tappade lite i slutet. Historien var lite väl fantastisk men jag tror faktiskt att det skulle kunna hända då intresset för gamla tiders trolldom ju faktiskt finns. Det blodiga, som brukar komma i slutet kommer i början som omväxling och allt blir förklarat på bokens sista sidor.Historia och nutid vävs samman på ett intressant sätt och Sigurdadottir kan sitt ämne. Nästa bok i serien hamnar på läsa listan, den har just kommit ut för övrigt....Den som gräver en grav.........

Sigurdardottir, Yrsa :Den som gräver en grav **** Bok nr 2 av Sigurdardottir, Yrsa. Och den här var nog snäppet bättre än den förra faktiskt. Den borde ha fått 3,5 stjärna om den här får fyra men jag har ju tänkt gå bort från 0,5 så då får jag göra det här och nu. Början var något av det vidrigaste jag läst på länge, jag mådde illa länge efteråt faktiskt.......men nu skriver Sigurdardottir både lättsamt och humoristiskt och framförallt är historien lite annorlunda. Den förra, Det tredje tecknet, var ju väldigt underligt tyckte jag men helt klart bra ändå........en ny islänning att spana efter alltså....

Wahlberg, Karin: Tröstaren **** Jag kan inte låta bli att ge Wahlbergs bok en fyra. Hon är min favorit bland svenska deckarförfattare. Hon är ju sällan nämnd och får därmed inte så mycket reklam men jag tycker hennes böcker är så läsvärda. Och den här var en av de bättre tycker jag. Riktigt spännande och med ett riktigt väl genomtänkt slut.

Winblad Ewonne: Frälst, förmögen, förskingrad *** Det här är historien om Hanna Lindmark och Margaretaskolan. En företeelse som jag aldrig hört talas om innan jag hörde Ewonne Winblad berätta om den på radion. Ibland tycker jag det är kul att läsa såna här böcker, böcker som handlar om hur det var i slutet på förrörra seklet och början på förra......Att man då sålde barn till lägstbjudande, bara 40 år innan min egen pappa föddes 1911. Hänger man upp det på sånt förstår man hur utvecklingen varit i Sverige de sista 150 åren. Nåväl denna fattiga flicka blev frälst, och sedan förmögen genom att hon byggde upp dessa Margaretaskolor som fanns över Sverige, dock inte i norrland vilket kan förklara att jag aldrig hört talas om dem. Efter hennes död förskingrades hennes förmögenhet och det är väl egentligen den biten Winblad vill skildra, men den största delen av boken handlar om Hannas liv och leverne. Man kan ju förledas tro att det var de fyra missionsföreningarna som förskingrade pengarna men som jag kan förstå det var det en mans verk. Däremot var alla med på att lägga locket på iofs. En intressant bok fast inte på det sätt som jag förväntade mig.

Winspear, Jacqueline : Lögnen *** Tyvärr blir inte Winspears böcker om Maisie Dobbs bättre och bättre som jag hoppats. I den första boken, som hette just Maisie Dobbs, fanns en slags magi som gav mersmak, lite psykologi och lite London och en mordgåta. Men den här boken var rörig och med en lite väl fantastisk historia som trots det var förutsägbar. Nej nästa bok beställer jag inte på bibblan utan väntar tills den finns inne......

De bästa böckerna 2008

Wahlberg, Karin: Tröstaren **** d

Radge, Anne B: Eremitkräftorna ****

Sigurdadottir, Yrsa: Det tredje tecknet **** d

Holmberg, Bo R: Återvändarna **** d

Murdoch, Iris :Sandslottet ****

Sigurdardottir, Yrsa :Den som gräver en grav **** d

Rubenfeld, Jed :Analys av ett mord **** d

Halldén, Ruth : Radikaler och viktorianer ****

Fitch, Janet : Saknaden ****

Hosseini, Khaled: Flyga drake ****

Shields, Carol :Mary Swann, en litterär kriminalgåta **** d

Dahlgren, Eva F: Farfar var rasbiolog:****

Karlsson, Sven Olov: Italienaren****

Radge, Anne B: Vila på gröna ängar ****

Sigurdadottir, Yrsa: Aska**** d

2007 år böcker

 

Adolphsen, Peter: Brummstein ** En liten tunn och mycket egendomlig bok...jag lånade den nog för att den fått bra recensioner eller nåt sånt, och den var så konstig så jag är inte förvånad att de recensioner jag letat upp ger den bra betyg.......Knepigheter brukar löna sig bland kritikerna.......:-) Boken handlar om titeln, dvs en brummande sten i underjorden (?) och en flisa av den som beger sig ut i världen. Ok mystiskt och bra kanske men jag förstår inte vitsen? Kanske ska den bevisa att jorden är mycket äldre än vad bibelläsare vill hävda, och då ger ju bara det en massa poäng förstås. Men jag förstår ändå inte vitsen med den.......Fast den är så tunn att man kan läsa den bara för att förundras om man vill......

Andersson, Camilla & Boström, Anders: Den 777:e mannen ***(*) En av böckerna om Hagamannen. Vem då tänker kanske du som bor i södra Sverige. Men bor du i norra Sverige vet du direkt......mannen som höll Umeå i skräck i många år. Mannen som blev fast, bara dagar eller veckor innan han blev en mördare, pga ett tips. Nånstans under ytan i denna bok sjuder en slags våldsam indignation, hur kunde det ta sådan tid? Är det bara så att ondskan tar hand om de sina eller finns inte kunskapen om hur man gör? Man är böjd att tro det första när man inser att han tryckte bakom en källardörr och att polisen öppnade alla dörrar i närheten utom just den. Men man är även böjd att tro det senare när man inser att det funnits vittnen som så klart pekat ut Motorcentralen där han jobbade att det var en hårsmån från att vittnet själv åkt dit med bilen för att spana efter små fötter (vilket det bevisligen fanns två på MC som hade). I vart fall är den här boken spännande som en deckare och för de som bor i västerbotten och känner till Umeå är den mycket läsvärd. Och han blev ju fast till slut.....när man läst den här boken inser man att det var i grevens tid. En stor eloge till tipsaren, han/hon har räddat kvinnor från döden, det är jag säker på.

Aslam, Nadeem: Kartor för vilsna älskande **** Året börjar bra med en fantastisk roman av den pakistanskfödde engelske författaren Aslam. Boken är härligt tjock och när man väl kommit in i handlingen är varje mening vacker. I början tyckte jag att det bara var ord ord ord i en aldrig sinande ström, och alla dessa fjärilar som flaxade omkring.......jag tänkte ska jag ge upp men jag är glad att jag fortsatte. För det här är en läsupplevelse av stora mått. Dels språket som är sååå underbart hela tiden t.ex. : Och strax före gryningen - när de röda prickarna på hennes påslakan speglade sig i fönstret som om trädet utanför stod fullt av röda bär - lämnade han henne......En mening som jag bara slog upp på måfå......boken är fullt av sådant, som kan verka banalt men absolut inte är det. Metaforerna haglar och är unika......Men inte bara språket utan historien i sig är fascinerande. Det är en uppgörelse med islam, men det här är islam i dess mest fundamentalistiska form. Jag får tankar till Musikanternas uttåg av P O Enqvist där han skildrar gammellutherdomen och pietisternas fundamentalism på ett lysande, men lite väl ensidigt sätt. Så även här........hedersmord och övergrepp i Allahs namn är fruktansvärt och här skildras det utan pardon.......Intressant så in i nordens.......

Brodorick, William : Den sjätte klagosången**** Fascinerande om än en lite rörig bok om det som vi aldrig får glömma, judeutrotningen. Därför är det bra att det kommer sådana här böcker, som trots att den utspelar sig i nutid visar på dåtiden. Och som också visar på det moraliska dilemmat, ska man verkligen jaga dessa krigsförbrytare som står på gravens rand? De har ju inte gjort nåt sen dess? men boken ger svaret att ja det ska man. Om de nu är så goda människor som de tydligen blivit sen de begick sina "jag lydde bara order" illdåd, varför vill de då inte sona sina brott? Goda människor vill ju oftast det.......Det finns brott som preskiberas och brott som inte gör det, läs den här boken och förstå varför.......
Ser när jag googlar att den benämns deckare???? Det tyckte jag absolut inte att den var när jag läste den men ok, det var den kanske......Till dig som inte gillar deckare säger jag, det här är ingen deckare, det här är en bok som visar på att det här ämnet aldrig aldrig kommer att glömmas. Gillar du deckare, ok den här boken kanske har lånat deckarformen men den skriver om ett ämne som aldrig aldrig kommer att glömmas. Heder åt författare som tar fram det i ljuset igen....och visar på att det finns förgreningar in i framtiden......Offren och deras ättlingar kommer aldrig att glömma, det ska inte vi heller.....

Christianson, Therese: Hagamannen*** Andra boken om Hagamannen på kort tid. Men den här boken var helt annorlunda, den fokuserade mer på själva brottet än på polisarbetet. Iofs intressant även det men så mycket mer skrämmande. Jag kunde knappt sova efter att jag läst den. Här tar författaren upp våldtäkter i ett nationellt perspektiv och skildrar mer hur staden Umeå hölls i ett skräckens välde under dessa år. Jag avskydde Hagamannen ännu mer efter den här boken....

Connelly, Michael: Fallet avslutat *** Cold case som klaras upp. Visst, liksom Fällan tidvis spännande men inte mer.

Connelly, Michael: Fällan *** Fortsättningen på Poeten, som ju var en riktigt bra deckare. Den här nådde inte alls upp till den klassen. Däremot var den också en slags fortsättning på Blodspår, som ju handlade om den hjärttransplanterade FBI agenten Terry McCaleb. Nu är frågan om han blivit mördad eftersom hans avstötningsmediciners innehåll blivit utbytt till verkningslöst pulver. Häftig vinkling!!! Bara inte någon får idéer............:-) Tidvis är boken spännande men inte mer.

Crowther Yasmin: Saffransköket *** Jag har läst några sådana här böcker nu, andra generationens invandrare som bor i England och kommer från Pakistan, Irak, Iran. De lever alla i två världar, med hedersmord och manligt förtryck som förföljande skuggor. Den här boken var inte så annorlunda mot andra i det fallet men en ganska så otrolig kärlekshistoria gjorde den lite overklig, tyckte jag i alla fall. Men visst, inte alla vågar sätta sig upp mot gängse normer och värderingar och betala priset, det gjorde kvinnan i boken.

Cusk, Rachel: Stunder av lycka *** Nånstans  nångång hittade jag ett tips om den här boken. Var när och hur har jag ingen aning om. Men den var helt godkänd. Början kanske var aningen spekulativ men de följande historierna, som helt löst väver in i varann, var riktigt intressanta. Ett annorlunda grepp också, fem människors liv som inte direkt korsas men som befinner sig i närheten av varann. Världen är liten i den här boken men handlingen är desto större. Cusk skriver med stor psykologisk skärpa.

Darrieussecq Marie: : White***(* ) Jag hade just tänkt sluta med mina parantesstjärnor då jag nyligen insett att jag egentligen har 8 sätt att bedöma om jag räknar in alla paranteser. Men men, den här boken var bra men inte riktigt en fyra. Påminner lite om Diskis bok om Antarktis men den här innehöll en historia som trots allt var lite märklig. Intressant om man gillar forskning och särskilt isforskning....Boken utspelar sig i en framtid, jag förstår inte riktigt varför. Kanske för att det inte bedrivs någon liknande forskning där nu, vad vet jag......Konstiga tillbakablickar på de tvås tidigare liv vävs också in utan att jag försår varför....men språket var livligt och innehållet var verkligen vitt....och kallt.......

Davidsen, Leif: Fienden i spegeln *** Jag gillar Davidsen. Många av hans böcker är riktigt bra. Den här var väl sådär. Inte förrän i slutet blev den riktigt spännande. Att plocka fram gamla galningar och låta dem härja igen verkar vara intressant bland deckaförfattare, se Connellys Fällan. Men det känns lätt dammigt.......

Degermark, Pia: Gud räknar kvinnors tårar : memoarer** Varför varför varför läser jag sånt här??? Jag måste erkänna att Degermarks namn gjorde mig nyfiken, hur gick det för den väna varelsen? Det gick otroligt dåligt om man ska tro den här boken, och naiviteten hos författaren är ju helt otrolig. Dessutom känner jag, liksom jag gör ibland när man läser dessa tycksyndommig förjagharhaftetthelvete ochärdessutomheltoskyldig bekännelser, att här utesluts både det ena och det andra....och en del av det som skrivs gör att man baxnar. Och detta knarkande som samhället driver folk till hela tiden......nej jag förstår det inte. Men hon bör få träffa sin son, det tycker jag. Och det blir visst så också och det var ju positivt i alla fall.

Diski, Jenny: Den motvillige resenären.**** Den här boken har hör och häpna en ren på omslaget! Mystiskt tänkte jag eftersom jag ytterst sällan läser baksidetexterna på böckerna jag läser. Jag vill upptäcka själv. Men det visade sig efter 2/3 av boken att Diski åkte till Lappland efter att hon varit i Nya Zeeland. I början tyckte jag att boken var lite trög men efter ett tag tog den tag. Diski skriver ju massor om ingenting och så kommer det lite biografiska ungdomsinslag. Jag har nu läst tre böcker av henne och känner henne mer och mer. Om det hon skriver är sant förstås men helt osant är det förstås inte. Något som föranledde mig att lägga en lapp vid sidan 95, något jag ytterst sällan gör när jag läser, dumt nog för det är ju mycket man skulle vilja komma ihåg. Nåväl där beskriver hon hur hon avundades barn med fysiska åkommor. Eftersom jag var ett sådant barn beslöt jag mig för att skriva av hennes ord för det låter så helt otroligt vansinnig dumt att avundas någon en sjukdom.
När jag gick i skolan avundades jag de barn som hade fysiska problem - astma, håravfall, ett hål i hjärtat. De talade om sina "åkommor" med en anstrykning av stolthet. Lärarna förkunnade att de slapp simma på grund av sin "åkomma" Jag önskade mig hett en åkomma. De "led" av saker som hade ett namn. Att lida var ett tecken på att man var speciell. Jag önskade att jag, med en röst av det slag som lät som om den kom från en annan värld, kunde säga att jag led av något.
Den motvillige resenären begav sig alltså till Lappland och hon beskriver livfullt kylan och mörkret och samernas liv. Det som retar henne mest är tydligen att det finns kristna kyrkor (jag gillar inte trossystem) och det hon helst skulle velat göra var nog att få träffa en schaman, vilket hon fick besked om att de inte fanns, men det vill hon absolut inte tro på. Tyvärr fanns det ingen schaman att uppbringa, och jag medger att jag blev lite nyfiken. Finns det schamaner nu tro? Eftersom allt hon skriver om är mig så pass nära blir det ännu intressantare. Hur uppfattar en utlänning Lappland? En renskiljning? jag har ju själv varit på en sådan. Tydligt är att Nya Zeeland gav ett mycket större intryck än kalla Lappland.

Draculic, Slavenka: Inte en fluga förnär **** Balkan är nära i den här boken. Och ondskan. Slavenka lär ha sagt att det här är en bok om ondska och den bok hon ger ut i höst är en bok om godhet (den handlar om hur en anonym givare gav henne en njure). Och det riktigt stiger ondska ur meningarna i den här boken. Inte så att den frossar i detaljer, även om det förekommer, men den försöker tränga in i ondskans mekanismer och lyckas faktiskt. Slavenka menar att den etniska rensningen på Balkan kunde genomföras eftersom den föreberetts med förtal under lång tid. Början till slutet var när förtalet hade gått så långt att serber slutade hälsa på de bosniska muslimerna. Klara paralleller till andra världskriget och judarna. Muslimerna var till slut så "mobbade" (ja jag använder det ordet för det påminner om mobbning) att de accepterade allt som hände dem. Ofattbart men tydligen var det så...........
Och allt grundade sig på en sexhundra år gammal myt! Myten om furst Lazar som ledde ett slag 1389 mot turkar i Kosovo, vars dag firas som S.t Vitusdagen. Så djupt sitter denna myt att fortfarande ses muslimerna som turkar, efter 600 år!! Milosevic sa efter att ha intagit Sebrenica: "Jag ger denna stad i gåva till det serbiska folket på S.t Vitusdagen. vi har äntligen tagit hämnd på turkarna!"
Man tror inte att det är sant eller hur? men jag kände när jag läst boken att jag kommit en liten bit närmare ondskans väsen, dess verktyg och upphovet till den. Jag anser att mobbning som förekommer mot vuxna och barn i vår tid är grundat på dessa mekanismer även om det naturligtvis inte kan jämföras med en krigsförbrytelse såsom etnisk rensning. Men i grunden är det samma saker som triggar i gång den tror jag.

Drakulic, Slavenka: Den rena godheten**** Fascinerande bok, verkligen! Att försöka utforska godheten genom att undersöka varför och vilka som donerar en njure av helt altruistiska skäl till en okänd mottagare, det är ett väldigt projekt. Nu gäller det USA men ändå. Det som slog mig är att alla som donerade, tidigare donerat blod och ibland även benmärg. De har alltså en genuin önskan att hjälpa sina medmänniskor. Men ändå, dessa människor är verkligen vår tids hjältar och varför inte helgon? och då menar jag både de som ger till kända såväl som till okända. Slavenka går på djupet i den här boken men kommer inte riktigt fram till kärnan. Kanske för att den inte bygger på fakta utan på känsla. Ja boken försöker bygga på fakta men godhet känner jag är en känsla, en känsla för det som är gott men även en känsla för rättvisa och respekt för alla människors lika värde. Min mamma sa ju att hon trodde att man fått två njurar för att kunna ge bort en. Kommer man så långt i sitt tänkande, då är man en god människa tycker jag. Och så långt kommer de som donerar en njure, de vet att de har något som någon annan kan behöva och de delar med sig. En mycket medmänsklig handling.

Efron, Vera: Du en av oss *** Godkänt får den här boken enbart för att ämnet är intressant. Den är annars otroligt dåligt skriven. Det är knappt att jag orkade igenom Teddy hit och Teddy dit och känslor som svallar. Ordföljden var ibland helt under all kritik. Men jag läste den ändå eftersom jag redan när boken kom ut kände att jag ville göra det. Jag har en slags svaghet för spionromaner nämligen. Var också intressant att få läsa om hur Per Albin Hanson försökte handskas med kriget och dess följder. Det cyniska spelet med agenterna kom också fram tyckte jag.

Ekerwald Carl-Göran: Läsa innantill och bli en annan *** Om skönlitteraturens nyttighet handlar den här boken, allt enligt titeln. Och i början var den riktigt bra och intressant. En hel del exempel från världslitteraturen gjorde den också spännande. Och att litteraturen ger igenkänning är ju något som i alla fall jag vetat i ca 47 år ändå sen jag lärde mig läsa vid fem års ålder. Men när det sen blir förskönande av sex med slavflickor då känns det plötsligt inte riktigt sant längre. Och att skönlitteraturen ska lära oss att vi alla är onda (vilket vi väl alla iofs vet om) och att det därför inte är någon vits att bekämpa denna ondska inom en, nja, det känns heller inte riktigt sant. så betyget blev en trea eftersom boken i sig inte tillförde nåt riktigt nytt, att den var lite väl fragmentarisk och att exemplen hämtades från en ganska snäv krets av böcker gjorde att den inte höll måttet riktigt. att citera klassiker och så plötsligt Teratologen, han med Äldreomsorgen i Kågedalen, en iofs annorlunda men knappast klassisk eller flitigt citerad bok, gör mig lite fundersam.( Det enda är att jag äntligen tänker komma till skott och läsa just den boken som utspelar sig ganska just precis där jag bor nämligen........)
Dock blev jag lite nyfiken på författaren som tydligen skrivit en serie som heter i liv och tänkesätt om Nieszche (som jag helt saknar kunskap om) Goethe (vars den unge Werthers lidande borde plats under titel om skönlitteraturens onyttighet med tanke på att hans antisjälvmordsbok utlöste en våg av självmord.......) Shakespeare (som jag finner aningen överskattad men ändå intressant) Voltaire ( vars candide myntat uttrycket att vårda (?) sin trädgård) och Céline (som jag tror att jag läst ett drama av) och Horatius (som jag väl känner namnet på men vad skrev han egentligen?? utom Carpe Diem uttrycket)

Eklund Sigge: Varulvsvalsen ** Så dålig bok! Den får två stjärnor eftersom jag läste ut den. Ok, visst kan jag förstå att den skildrar medberoende men att man kan bli det på några dagar känns overkligt. Det är ju mer trovärdigt att systern och exmaken är det som varit med förut, men att bokens jag som knappt har en aning om vad det handlar om kan bli så involverad på några ögonblick, nej det var väldigt konstigt. Att försumma sitt jobb och sitt barn och sin gravida fru och allt bara efter en veckas kamp, det köper inte jag. Och slutet, så lätt kan det bara inte gå........tyvärr, min empati finns enbart hos den gravida kvinnan......och barnen.

Falkenland, Christine: Trasdockan *** Det bästa eller vad man ska säga med Falkenlands böcker är att man glömmer dem när man läst dem. De andra böckerna jag läst tidigare minns jag ingenting av hur jag än försöker komma på vad de handlade om. Det kanske är en skyddsmekanism för de är verkligen ingen trevlig läsning. Den ena boken är värre än den andra dessutom.
Den här hade helt klart kvalitéer, Falkenland skriver en tät prosa och tränger under huden på sina personer. Här får man lära känna en verklig h*ra, så som en sådan ser ut i omvärldens ögon. Och även i sin egen. Utan förmåga att sätta gränser, med en stark längtan att känna och uppleva kärlek, något som aldrig händer.......Det är rasande skickligt skildrat , utan förmildrande omständighet. Eller de finns men gör ändå inte att man får nån vidare sympati. Och sanningen är att dessa kvinnor existerar överallt omkring oss. Och att de utnyttjas hela tiden.........De är så långt borta från Madonnan som man kan komma......

Gerland Gunilla: En riktig människa*** Den här boken handlar om en kvinna som har antingen autism eller Aspbergers, jag fick inte riktigt klarhet i vilket. Men i vart fall beskriver hon sin uppväxt och hur hon upplever omvärlden. Mycket intressant och givande, ger helt ny förståelse för diagnoserna. På slutet blev det lite knepigare med knark och annat som jag inte riktigt förstod mig på men i det stora hela en bok som alla borde läsa, men främst de som har med barn och ungdomar att göra.

Holmqvist, Ninni: Enhet **** En bok med fyra stjärnor som jag helst inte vill att du läser......märkligt eller hur? men den här boken ger en verkligen kalla kårar. I en framtid hämtas alla kvinnor över 50 och alla män över 60 som inte har barn till en reservbanksenhet för biologiskt material. De bor mycket bra men utsätts för experiment och till slut en slutdonation, allt för att de som producerar barn ska få möjlighet att leva genom de transplantationer som utförs. En dystopi som ger möjlighet till eftertänksamhet i donationsfrågorna. Jag undrar vad författaren tänker med boken, kanske (vilket jag vill tro) nyckelscenen är när Dorrit (huvudpersonen) samtalar med Alice och Elsa som just donerat, Alice har donerat en njure:
Hade jag vetat vilket relativt enkelt ingrepp det var, sa Alice... så hade jag mycket väl kunnat tänka mig att donera ena njuren på helt frivillig basis, bara sådär, ute i samhället.
Hade du sa Elsa.......Till någon behövd präktfia med fem präktiga ungar och ett tillväxtgynnande jobb? Frivilligt? Menar du allvar?
Ja, (sa Alice) men det skulle såklart inte vara till någon sådan där! Eller, jo förresten; alla har rätt att leva. Även präktfior.
Jaså? sa Elsa Säger du det. Så ädel du är!
Här finns ju en del av donationsproblematiken som den ser ut även idag. Men i vårt samhälle handlar det ju inte om att levande ska donera i någon stor utsträckning, många resonerar ju så här även utifrån sin döda kropp. De finns människor som anser att alla ska få leva och de som anser att de ska bestämma vilka som ska få leva dvs ingen eftersom de inte donerar sina organ efter sin död, de kan ju hamna hos fienden ( i boken är just dessa som har barn fienden eftersom de är behövda vilket inte de barnlösa är). Som sagt en bok som verkligen får en att tänka till men som är så skrämmande att jag undrar om den inte får motsatt verkan, viljan att donera minskar efter att ha läst den, vilket väl kanske inte var meningen om man ser till utdraget ovan.

Indridason, Arnaldur:Vinterstaden**** Äntligen har Indridason hittat tillbaka till tonen från En kvinna i grönt. Den här boken var en riktig sträckläsare. Slutet var iofs lite otroligt men det bidrog till att hålla kvar spänningen. Riktigt välskriven nutidshistoria dessutom. Indridason har återigen plockat upp Erlendurs barndomsuppleverlser med brodern som försvann och dessutom finns det här en cliffhanger, ett brott som säkert följer med in i nästa bok. En bra deckare helt enkelt.

Ironside, Virginia : Nej! Jag vill inte gå med i en bokcirkel *** Det här var en rolig bok. Den kunde ha varit allvarlig också men det var den inte. Författaren gör det lätt för sig genom att hela tiden skämta om allting. Åldrande sjukdom religion död. Allt är liksom så kul i den här boken. Men ska man skriva humoristiskt bör det ju handla om kul saker. Kan jag tycka.

Jag gillar Diskis böcker, dessutom påminner hon mig om mig själv. Är gärna ensam, gillar inte fysiska aktiviteter (något som för mig är ett arv från min, på grund av min åkomma, stillasittande barndom. Allt för att undvika ännu större hjärtförstoring) och jag skulle säkert kunna skriva en massa om ingenting också. Ja jag gillar hennes så pass att jag blev glad när hon skriver om Poeten, jag vill att hon ska vara lycklig, för resorna som hon numera alltså lever på genom att skriva om dessa, de verkar vara mest ett otroligt besvär. Därav bokens titel naturligtvis.

Jungstedt, Mari: Den döende dandyn ** Ovanligt dålig bok av Jungstedt. De andra har varit helt ok men den här var för lite Gotland och för mycket osmakligheter. Och orimligheter.....

Kadaré Ismaïl :Aprils frusna blommor** Mitt intresse väcktes för Ismaïl Kadaré i och med Den döda arméns general. Så jag beställde ytterligare en bok av honom men blev besviken. Denna utspelar sig i nutid och var på så sätt intressant, men den var så pass egendomlig att jag inte riktigt hängde med....antingen var den sann så att det fanns nåt slag arkiv i nån grotta eller så var det en metafor för nånting som jag inte riktigt hajade....ändå tror jag att det här var mer en bok i nobelpriskommiténs anda, de ska ju ha det som ingen annan förstår........men jag ger inte upp, nu beställer jag ännu en bok av Ismaïl Kadaré få se vad den får för stjärnor!

Kadare, Ismail: Bergens Homeros****Ytterligare en Kadare, lika bra som de andra.

En mystisk, originell och ironisk roman av Albaniens mest kände berättare.

Och det är sant, Kadare är en berättare av stora mått. Här kommer de irländska forskarna från NewYork till Albanien för att studera de inhemska hjältedikterna, ett riktigt Kadareiskt motiv! För det är bergen och traditionerna och folkdiktningen som fascinerar i hans böcker, särskilt i den här.

En både rolig och vemodig skildring av när forskarna kommer till Bergen.

Kadaré Ismaïl: Den döda arméns general **** Faktiskt måste jag ge den här ovanliga boken en fyra....den har ett absurt ämne jag vet, men den är skrivet på ett sätt så att den liksom äter sig under skinnet på en. Jag var bara tvungen att stäckläsa ut den och fast den liksom inte fick nåt riktigt slut så gjorde det ingenting. Generalen som åker tillbaka till platsen för striderna som hölls för 20 år sen (bara det, tänk vilken kort tid efter ett krig, så många som finns kvar och minns) för att gräva upp sina döda landsmän och föra dem tillbaka till fosterjorden. Vilket absurt uppdrag! och med vilken skärpa det skildras att kriget är slut och fred är skipad, allt är glömt (tror de) men inget är förlåtet (får de bli varse). Historien böljar fram och tillbaka, utan att man tappar tråden. En ytterst ovanlig men otroligt suggestiv och välskriven roman, inte för inte finns Kadaré på listan över tänkbara nobelpristagare.....jag har hemma en till bok av honom men måste vänta ett tag med att läsa den, nånstans blev jag utmattad av den här boken......

Kadaré Ismail: Drömmarnas palats **** Du som följer min bokläsning undrar säkert varför jag hela tiden läser den här albanske författaren......Och jag undrade det själv efter förra boken som väl var sådär. Nu tror jag ju att han kommer att få nobelpriset en vacker dag och då är det ju ganska tufft att ha läst en massa av honom, men frånsett det så skriver han bra. Den här Kafka-Processen inspirerade boken blev otroligt spännande direkt och jag bara läste och läste och läste. Och trots att den hade ett ordentligt slut ville jag att den skulle fortsätta. Det måste vara språket, beskrivningen av Drömmarnas palast, de mörka gångarna, de mystiska rummen, interiörerna, männen som hämtar drömmarna, ja allt ger en känsla av stor litteratur. Dock önskade jag att någon satt bredvid och översatte vad det egentligen handlade om. Samhällskritik javisst men exakt hur? Nu var det iofs inte nödvändigt för texten bara flöt på så innehållet var oväsenligt vilket det definitivt säkert inte är för författaren. Men det kändes som jag hade flow när jag läste den........

Kadare Ismail: Grymma April **** Ännu en Kadare! Och som vanligt vid det här laget, en bra sådan. Blodshämnd handlar det om den här gången och Kanun, boken om blodshämnd. Jag ryser och inser att en del av Balkans problem finns i dessa historiska (?) berättelser. För inte kan det väl förekomma än i dag????

Kadefors, Sara: Fågelbovägen 32 **** (ljudbok) Den andra boken jag lyssnat på. Den var ett väldigt bra försök att beskriva utbrändhet. Jag kände väldigt med kvinnan i boken, särskilt när hon upptäckte att barnen vände sig till den moldaviska kvinnan, och mannen dessutom.......Att inte riktigt våga tro på sig själv är något som många kvinnor känner.

Kanga Thomas: Söndagsmannen *** Jag blev sugen på en deckare och tog den här på den hyllan på bibblan. Det var väl inget hugskott direkt eftersom jag lästa Kangas tidigare och tyckte den boken var bra. Den här får också godkänt.

Kapuscinski Ryszard:På resa med Herodotos *** En ytterst märklig bok. En reseskildring ska det vara men lika mycket en historisk "skröna" om Herodotos, som enligt Wikipedia är denna person
Herodotos, född 484 f.Kr. en grekisk historieskrivare som tillhörde kretsen runt Perikles i Aten. Åren 464-447 företog han resor i världen som kom att ligga till grund för hans senare författarskap. Cicero kallade honom för "historieskrivningens fader", men han har också setts som geografins portalgestalt. Under resor i Egypten, Främre Orienten och runt Svarta havet samlade han skriftligt och muntligt material till sitt livsverk, Historia (på grekiska "Forskningar"; svensk översättning 1920) från 440 f.Kr.
Den boken, Historia har alltså Ryszard med sig och reser i Herodotos fotspår. Det handlar mest om krig och krig och sen krig igen och det borde vara utråkigt men är faktiskt inte det......
Skulle tro att det här boken kanske är minst intressant av alla som Ryszard skrivit, i så fall har jag en del bra läsning framför mig för han har skrivit minst sex böcker till som alla finns på bibiliotek runt omkring i bygden och de flesta är inte ens utlånade......Så jag återkommer om denna författare längre fram, jag lovar.

Khadra, Yasmina: Efter attentatet *** Tänk att jag efter några sidor kände att kan det verkligen vara en kvinna som skrivit detta???? Det kändes som så kallt och stumt på nåt vis. Och så upptäcker jag att Yasmina Khadra är synonym för en man.....då föll bitarna på plats och jag kunde fortsätta läsa med större behållning. Är det sexistiskt tro? Det fattades trots allt nånting för att jag riktigt skulle gilla boken, jag är iofs intresserad av hur sjutton självmordsbombare tänker men fick inget riktigt svar trots långa förklaringar.

Krakauer, Jon :Mord i Guds namn**** En fackbok, placerad under C och dessutom tjock. Kan det vara nåt? Absolut! Krakauer har ju även skrivit Tunn luft som var suveränt bra och den här boken var skriven på samma sätt.Massor med personer och namn och dessutom väldigt mycket historia. Jag lärde mig mer om mormoner än jag gjort förut i hela mitt liv. Nu kretsar ju handlingen kring den fundamentalistiska falangen av mormonerna, jag hoppas verkligen inte att "normala" mormoner är så våldsamma som dessa. Men det går inte att komma ifrån att de finns gott om dem over there. Månggiftet är ju tydligen det som intresserar dem mest av allt och de företer vissa likheter med islam, det begås ju ett slags hedersmord kan man säga, och som alltid är det kvinnan som drar kortaste strået. Boken var vidrig men oerhört intressant!

Lagerlöf, Selma: Löwensköldska ringen *** Klassiker bör man läsa eller hur? så den här boken fick hänga med vid ett sjukhusbesök och jag läste den med blandade känslor. För det första gillar jag inte riktigt Selmas kommatering, det är komman överallt. Kan det verkligen var bra? Och alla denna mystik som hon hänger sig åt. Inte underligt att folk som läste hennes böcker i början på 1900-talet blev mörkrädda eller rädda för fåglar eller vargar......Jag bara undrar, var det verkligen nödvändigt att skrämma folk på det viset? Det här är ingen av hennes bästa böcker så måste det bara vara....ska du läsa nånting av henne, läs nånting annat!!!

Larsson, Stieg: Flickan som lekte med elden**** Fortsättningen på män som hatar kvinnor. Och dessa tjocka böcker är verkligen bra, intressanta och en händelserik intrig. Kanske att den här var snäppet sämre än den förra men det är värt tiden det tar att komma igenom en så tjock bok. Lite överdrivet iofs med uppståndelse från de döda osv. men det ska ju alltid vara nåt spekulativt på slutet......

Larsson, Stieg: Luftslottet som sprängdes ***(*) Faktiskt, fyran är naggad i kanten på den här tredje boken. Första delen var ytterst seg men sen hände det ju mer saker och allt blev tillrättalagt. Men det tog tiiiid att läsa den vilket det inte gjort med de andra. De gick åt alldeles för fort tyckte jag. Men den här var jag riktigt glad när den tog slut.
Att notera är dock att det förekommer en person som har dialys i boken. Upp till 9 timmar stod det men jag vet då ingen som ligger så länge i dialysen. Fast jag antar att Stieg gjort research och kanske fick veta den absolut värsta dialystid nån nånsin haft, visar hur allt drivs till sin spets i fiktionen. Även om personen var en skurk och såg ut som värsta fågelskrämman och var i stort sett döende och alltså förtjänade alltihop hoppas jag verkligen att de som väntar på dialys inte tror att det ska hända dem. Man blir inte ett levande lik för att man har dialys.

Larsson, Åsa : Svart stig *** Jag säger det direkt, den tredje stjärnan får Åsa Larsson enbart för att hon vågat gå ett steg längre med den här nya deckaren. Jag tänker då på att hon tagit in magisk realism, eller kanske för att nämna det med sitt rätta namn, svensk synskhet, i boken. Detta tar dock fokuset från själva deckarhistorien och mordet framförallt. Larsson gapar över en hel del måste jag säga, och att Kiruna är även denna gång är med i boken är väl lite snällt sagt. Även om Larsson själv säger att stämma blod och vara synsk är vanligt i Kiruna.......(?) Jag trodde att det skulle vara mer om fjällvärlden eftersom Abisko var själva mordplatsen men det var mest Uganda och nån herrgård söderöver....Den mest intressanta personen är den synska flickan Ester som inte har nåt med mordet att göra egentligen, vilket jag kan säga utan att avslöja för mycket. Det vansinniga slutet är som vanligt bara to much och jag tror helt klart att Larsson känner till kyrkans värld mycket bättre än affärsvärlden (för att jämföra med hennes andra böcker). Flera gånger tänkte jag sluta läsa men eftersom stilen skiftade och var till viss del nyskapande fortsatte jag.........Om mordet varit bortkopplat och det varit en vanlig roman skulle jag ha gillat den mer. Snart är ju deckare bara dåligt skrivna fiktioner, inte ens nån spänning finns kvar.....Nej, för många personligheter och för mycket händelser var det i denna deckare. Ingen blev riktigt skildrar på djupet.......och magisk realism har jag aldrig gillat, inte heller i denna bok........ Men det var modigt att våga göra det.

Lewycka, Marina:En kort berättelse om traktorer på ukrainska *** Den här boken har varit så omtalad och titeln är så konstig att jag länge tänkt läsa den. Och den var riktigt bra om än en aning egendomlig. Men författaren har lyckats med att upprätthålla intresset hela vägen, och återblickarna till kriget vävs in på ett bra sätt. Lite om Ukraina kommer det också med och det är ju inte helt fel. Däremot var avsnitten om traktorerna inte så där värst intressanta, även om jag känner till både Ferguson och John Deere m.fl. som nämns. Bra debut.

Liffner, Eva-Marie : Drömmaren och sorgen*** Knappt att den här boken nådde upp till trean. Men det är även här språket som håller upp den. Eva Liffner skriver vackert, utan att tveka över orden. Men den här bokens innehåll var verkligen märkligt. Jag måste erkänna att jag faktiskt inte riktigt vet vad den handlade om. En arkitekt då och nu, men märkliga händelser eller är det just drömmar som titeln antyder. Sen helt plötsligt ett brott på slutet, vilket iofs hennes böcker brukar handla om men det var jag liksom inte beredd på....hade jag läst slarvigt tänkte jag? och kanske att jag gjorde, boken var kort sagt jobbig att läsa, men Liffner är Liffner så jag läste ut den.

Lindgren, Torgny: Norrlands akvavit **** Såsom inflyttad västerbottning med känningar i dess inland kan jag inte annat än fascineras av TL:s roman. Han har ju både rätt och fel i att inlandet är avkristnat, även om det finns kvar en del församlingar med kristna, det finns bönhus och kapell. Men det är en annan kristendom än den som predikades när väckelsen var väldig, de som var med och upplevde den är förvisso döda, eller snart döda som Gerda. De som finns kvar är som Marita, de föddes frälsta men ville egentligen avfalla. Nu tar de liksom chansen. I stället för att hitta en annan, sann kristendom, utan syndakatalog, men med en ödmjukhet inför nästan och en förståelse och ett kärleksfullt sätt att se på andra, icke frälsta människors tillkortakommanden, blir de som Kristina, de blir ett vi dit ingen utböling kommer in.
Här tror jag TL snuddar vid något i den västerbottniska folksjälen, detta vi som leder till att ingen någonsin kommer in som inte är född in i det. Intressant iakttagelse, kan det leda till ett hat som resulterar i mord? Låter starkt men inte omöjligt.
Gör månne Lindgren, eller hans fiktiva predikant, här upp med sin uppväxt, känslor starka som hat för det frö av tvivel som ungdomens tältmöten sått hos honom, finns det ändå en Gud? Kanske har han tänkt som barnflicka i Knutby gjorde: Men tänk om det ändå är sant?
Nu har han kommit fram till att det är ändå inte sant, livet har ingen mening. Och det måste ner på pränt, samtidigt som det skildrar den uppväxt som sårat honom så.
Det är en ärlig bekännelse men jag kan känna att Lindgren tar till gamla, så ofta förbrukade knep. Predikanten som naturligtvis har sex med den unga nyfrälsta flickan, Ok visst har det skett vid några tillfällen, men inte hela tiden som det har lust att skildras i varje skönlitterär bok som skrivs. Och jag har inga problem med att nattvard firas på okonventionella sätt, men här verkar det som att Lindgren ger en känga åt de kristnas nykterhet, den nykterhet som ju ofta tydde på att de ändrat livsstil. Att då lyckas ”lura” en sådan att på sitt yttersta dricka sig full, det måste ju vara höjden av publikfrieri.

Lönnebo, Martin, Sjödin, Tomas: Väder, vind & livets allvar en brevväxling *** En bok skriven av två kristna män, en pastor och en präst. Men framförallt skriven av två män som har handikappade barn. De skriver till varandra om livets vedermödor, på ett lågmält sätt tröstar de varandra med att allt kommer att bli bra i himlen när tankarna och oron för barnen blir för svåra. Men mellan dessa tankar lever de ett liv som de också delar med sig av. Den här boken kan läsas av alla, även de som inte är ett dugg religiösa, helt enkelt för att lära känna hur kristna människor tänker. Även de som har handikappade barn bör kunna få en visst tröst av att läsa den här boken, här finns mycket tankar och känslor inför det svåra.

Marklund Liza: Livstid ** Jag måste ge den här boken bara två stjärnor eftersom jag var tvungen kolla på Adlibris vad det var den handlade om!!!! Det är en månad sen jag läste den och jag kommer inte alls ihåg vad sjutton det stod i den. Så den är ingen mening att skriva mer om....skärpning Marklund.

Marklund Liza: Nobels testamente *** (ljudbok) Först nu har jag upptäckt ljudboken och då i form av mp3 som jag kan ha i min telefon. Det var ett tag sen jag lyssnade på Nobels testamente och det gick riktigt bra måste jag säga. Det var väl ingen höjdardeckare direkt men eftersom jag ofta tittar på nobelfesten och även besökt blå rummet så kände jag ju igen mig till en del. Historien om flytten till fina villan och familjetjafset är ju nästan behållningen, jag gillar hennes sätt att ta itu med sonens mobbare, tyvärr tror jag inte att det går att göra så för barn som mobbar har ofta föräldrarnas gillande (eller har i alla fall kollat upp att det är ok det är min teori) och då går det inte så lätt att få empati från dem. Men det var ett bra försöka att beskriva något som är så vanligt idag.

Martinez, Guillermo: Morden i Oxford **** Titeln på den här boken visar inte en sekund vad som döljer sig inom pärmarna. Morden i Oxford säger ju ingenting. Det kunde ha varit en bok om ett av mina hataämnen, matematik (det andra är fiske) men den här boken är så mycket mer än en hyllning till matematik och Pytagoréerna, vilket den förvisso handlar om. Den är, skulle jag vilja säga, enkelt skriven för att innehålla så mycket svåra meningar (allt har med matte att göra förstås). Upplösningen är oväntad, visst, men det är inte den som gör boken intressant. Mitt specialintresse i litteratur är ju hur transplantationer skildras och här finns tankar och värderingar om det som är ytterst intressant....även om man skulle kunna säga att det är en form av bihandling. Gillar du annorlunda deckare ska du absolut läsa den här. Tyvärr den enda som är översatt av författaren hittills.......Han har för övrigt fått det prestigefyllda (?) Planeta priset (?) för den här boken........Men som alltid, ett pris säger inget förrän man läst boken och håller med om att det var välförtjänt, vilket jag gör i det här fallet.....

Mazetti, Katarina: Mitt himmelska kramdjur ** Ställde mig på kö för den här boken eftersom jag blev nyfiken. Men jag blev grymt besviken. Jag fick en känsla av att den skrevs enbart för att en av deltagarna på den sk kursen skulle få säga att gud är kvinna. Nej något inlägg i den teologiska debatten är den absolut inte. Däremot kanske i New Age debatten, fast inte ens det.

McCall Smith, Alexander Titel: I muntra damers sällskap *** De här böckerna har tappat lite med de sista tycker jag. Den här var dock ganska bra igen. Det är ju Afrika man vill åt tycker jag och det doftar lite mer i den här än de två senaste.......

McCall Smith, Alexander: Livets skafferi **(*) Den här boken betalade jag faktiskt fem kr för att få ställa mig på kö för. Och det var den inte värd. Faktiskt. Jag har gillat alla böckerna utom den som är en helt annan serie, men i den här var det ju inget detektivarbete alls nästan. och allt upprepades som man läst i de andra böckerna. Ok att den ska vara fristående men ska det fortsätta såhär kommer snart halva boken att bestå av tillbakablickar. Kändes nästan som att se en såpa på TV där inget är fördolt för nytillkomna tittare......Jag blev lite besviken.

McCall Smith: Lycka och ett par blå skor *** De här böckerna kan man ju bara inte låta bli att läsa. Men som vanligt är de ett par timmars förströelse, det är allt. Jag måste säga att jag börjar bli lite less på alla upprepningar från tidigare böcker men trots det kommer jag att läsa nästa också......

McEwan, Ian: På Checil Beach*** Den här boken fick så bra recensioner men jag tyckte det var ganska dålig. Jag fick en känsla av att det som hände har verkligen hänt nån till McEwan närstående person. Och nu skulle traumat bearbetas. Men jag kan ha fel........

Mills Mark: Amagansett ***(*) Zecilia har gett den här boken fem poäng och därför har den legat på min att läsa lista ett tag. Nu gjorde jag slag i saken och lånade den, en tjock bok! Men smaken är ju som baken. Jag tycker att den var så mycket annat än en deckare därav halva stjärnan som jag ger för att den beskrev första världskriget utifrån ett amerikanskt perspektiv. Dessutom byggs en mystisk känsla upp men den håller inte riktigt hela vägen. Dvs upplösningen var lite platt......

Moldén, Göran: Fågelskådaren ***(* ) Vilken debutroman! Hela tiden fick jag vibbar till en stuga jag haft och även till mitt föräldrahem och dess småbruk.....kylan innan man fått upp värmen, sorgen över att måsta gå för sista gången i alla byggnader och omgivningar innan den oundvikliga försäljningen. Många skulle nog vilja göra som kvinnan, vänta in hösten i barndomens miljö. Dessutom är det en inträngande skildring av att se sitt barn bli en annan än en själv. Här kunde dock boken ha varit lite tydligare, hur tänker en mor egentligen? kanske att det inte riktigt går att skildra det om man heter Göran, därav parantesen kring fyran. Det finns en acceptans här som jag inte riktigt förstår, kanske det är det som gör mig lite förvirrad när jag läser boken. Har man varit övertygad vänster människa (eller kristen) under 60-talet brukar hårdheten mot "de andra" sitta i tills (möjligen) liemannen har skymtat i ögonvrån och inte ens då är det alla som ändrar inställning. Men kanske att det är just det som hänt kvinnan? Eller rättare sagt är det nog det som hänt henne.......Och en mor är en mor är en mor.....i alla fall innerst inne......såtillvida är boken tydlig.

Nadelson, Reggie: När jorden rämnar ***(*) En helt ok deckare som jag lånade på impuls. Har inte ens hört talas om författaren förut. Skildrar livet efter elfte september, inflikat i en deckarhistoria med oväntad upplösning. Faktiskt sträckläsning.

Némirovsky, Irène : Balen *** En bok med två långnoveller kan man kanske kalla det. Balen och Höstflugorna. Författaren dog i Auschwitz så böckerna är från 1930 talet. Lite gammaldags men ytterst välskrivna. Personerna lever.

Nilsonne, Åsa: Ett liv att dö för ** Så här är det, jag måste ha blivit less på deckare. Den här historien tilltalade mig inte alls fast den höll sig både i nutiden och i en något exotisk miljö, afrika. Men allt kändes påklistrat, från porrbilder till afrikansk magi (?). Nej jag får nog välja mina deckare mer noggrant i fortsättningen....

Noble, Elisabeth: Bokcirkeln *** En bok med ett innehåll som jag aldrig skulle ha läst om den inte hetat vad den gjorde. Nu trodde jag ju att det skulle handla om just en bokcirkel men det var ju kvinnorna i just denna cirkel den handlade om. Kanske att jag är för gammal för att känna igen mig i dessa kvinnor med sina barn men jag läste i alla fall ut den ganska snabbt, blev kanske lite fascinerad av deras öden i alla fall......

Och så fortsätter hon att beskriva hur bra de med åkommor har det, de slipper simma, de får ledigt för att besöka specialister, de stod ensamma på skolgården, speciella och avskilda som kungligheter efter deras åkommor innebar att de inte fick delta i lekarna. Det var så fördelaktigt att ha en åkomma. Så underbart att slippa aktiviteter och grupper. Och att vara speciell.

Person, Leif G W: Faller fritt som i en dröm ***(*) Så otroligt många ord det är i den här boken och även i de andra i trilogin. Nu hängde jag i alla fall med ordentligt vilket jag inte gjorde i förra boken. Palmemordet har ju alla en relation till i alla fall. Trots att man hört allt förut lyckades det bli spännande. Det som inte var med var den blå passat som jag minns figurerade i utredningen. Vid tillfället ägde jag en passat själv och jag minns att det fanns jobbarkompisar som tittade ilsket på mig för den sakens skull. Då insåg jag vad massuggesion är för nånting. Som tur var så var min passat röd så misstänkt blev jag aldrig haha! Nåväl, Leif G W verkar ju vara en sympatisk person så Bäckström lär ju inte vara hans alter ego i alla fall, tack och lov. Det dröjde ett tag innan han dök upp i boken och jag hyste ett (fåfängt visade det sig) hopp om att han aldrig skulle göra det. Men så väl var det ju inte. Dessutom gillar jag de lite kryptiska titlarna som Person hänger sig åt.
Det enda jag inte riktigt gillar är upprepningen att Johansson kan se runt hörn. Ok att man får veta det en gång men hela tiden........Fast iofs det har ju lust att bli såna upprepningar i verkliga livet också så ok......

Radge, Anne B: Berlinerpopplarna **** Tur att jag inte läste vad som stod på omslaget till den här boken innan jag lånade den: påminner mycket om stämningen i den svenska filmen Änglagård....vilket jag inte alls tyckte att den gjorde, tack och lov. Jag gillade verkligen Anne B Radge sätt att skildra sina karaktärer. Så länge sen jag träffat på fyra personer som jag lärt känna så väl på så få sidor. Ett tips är att läsa bok vid juletid, då uppskattar man den nog ännu mer. Jag var rädd för att slutet skulle sänka boken men det gjorde det inte. Tvärtom får den faktiskt mest intressanta personen komma till tals först då. Epilogen kunde jag dock ha varit utan, men ändå, kanske att det där avslöjas vem som var den stora boven??? Jag tänker forftfarande efter flera dagar på personerna....Titeln kan verka missvisande men den innehåller en stark symbolism, både över Kriget som aldrig lämnar de norska tankarna och över historien som sådan....och då måste ju epilogen vara med om jag tänker efter........blev du nyfiken? helt rätt, läs boken!

Robinson Peter: Efter alla år av saknad *** Jag har läst andra böcker av Robinson som jag inte tyckt varit särskilt bra, lätt overkliga om man säger så. Men den här boken var bättre. Det är kanske för att den speglar 60-talets musik som jag gillar den, jag var ju en riktig popnörd på den tiden, eller popoffer kanske vi kallades. Fast hemma i min by var jag nog den enda med idolbilder på väggarna och örat framför radion varje kvällstoppskväll. Lite udda med andra ord. Men i Robinsons bok är det inte udda att gilla musik tvärtom namnges många av den tidens stora både med låttitel och grupp/ sångares namn. Boken är ordentligt tjock och det är märkligt att det går att skriva en historia så flytande med så många ord, och att det trots allt hela tiden är intressant att läsa......det var snudd på en 3,5 men så tyckte jag upplösningen var lite sådär men en stark trea är det. Funderar fakiskt på att läsa hans nästa bok också, gillade den där Banks trots allt.......

Romer, Knud: Den som blinkar är rädd för döden***(*) En hyllad debut, den rubriken fick mig att bli nyfiken på den här boken. Och den var intressant. Den var annorlunda skriven, en släktkrönika som varvas med pojkens (Knud själv) upplevelser i Danmark efter kriget. Och det utan att man behöver fundera vilken tid det är.
Den benämns också som en hämndaktion och det är det verkligen. Många föräldrar till mobbade barn skulle dock kunna känna igenkänning iofs men också en tanke, varför bosatte de sig i Danmark? Varför lät inte föräldrarna pojken växa upp i Tyskland där de säkert fått större förståelse? Så otroligt många som blivit mobbade bara för att de haft fel färg på ett plagg, den här pojken hade ju en mamma som tillhörde de hatade ockupanterna, och dessutom inte gjorde ett dugg för att smälta in i samhället. Mina sympatier är hos pojken men han hade kunnat få ett annat liv, om föräldrarna velat förstå. På slutet kommer det dock fram varför mamman säkert hatade även Tyskland och inte ville bo där. Men ändå.......krig är krig och att bli ockuperad är nånting helt annat än att anfalla.......Den fjärde stjärnan är för språket, den är bra skriven. Blir intressant att se om det språkliga drivet finns kvar även om Knud Romer skriver en fiktiv roman eller om det är hatet som fått språket att blomstra.......

Safran Foer, Jonathan: Extremt högt och otroligt nära **** En riktig höjdarbok var det här. Själva historien var intressant, inte bara för att den handlade om 11 september, där fadern till sonen i boken omkom. Utan också för att författaren prövar nya grepp med svartvita foton och olika typsnitt. Boken utspelar sig på olika plan men det är pojkens upplevelser som verkligen får en att vilja läsa. De skildras ut hans perspektiv och speglar nog ganska väl hur pojkar i den åldern reagerar. Däremot kan jag tycka att speglingen av farmodern och farfaderns liv inte riktigt passar in men å andra sidan betyder de mycket för pojkens utveckling. Slutet var aningen konstigt, men kanske också förlösande. En riktigt bra bok som speglar 11 september ur ett barns perspektiv. Och därför gör det ännu värre.......

Salomonsson, Anita : Vattenbärerskan *** Jag har länge tänkt läsa nånting av Anita Salomonsson, författarinnan som debuterade vid 57 års ålder eller vad det var. Jag blev dock lite besviken. Jag har läst Torgny Lindgren, Sara Lidman och P-O Enqvist med stor behållning, de har alla unika berättarröster. Men det har inte Anita Salomonsson. Hon blandar friskt av alla de tre stora och hennes långa beskrivning av vatten får en bara att tänka på Lindgrens dito. Allt är bara eländes elände i den här boken och den scen som jag tror bäst beskriver alltihop är när moderns dör på gårdsplanen, av myndigheterna tvingad till lasarettet. Tjingligt tycker dottern...........Där tycker jag att bokens vemod står helt klart......Slutet är också för rumphugget tycker jag.....nej den var knappt värd sin trea.

Strömstedt, Margareta: Natten då de hängde Ruth Ellis ** För det första, titeln! Den måste vara satt i rent spekulativt syfte, för att man ska tro att det är en deckare eller nåt så att man ska vilja läsa eftersom det ju är deckare folk läser nu för tiden. Sen alla dessa bekännelser om vansinniga och ogenomtänkta upplevelser, för det är ju vad det är, en bekännelsebok. Texten spretar ju hit och dit och finns det nånting av det här som jag egentligen vill veta? Ok att en näradöden upplevelse förändrar allt är ju möjligt men inget nytt direkt....Nej jag har en känsla av att det här en bok som man haft mest behållning av om man läst Strömstedts andra böcker innan. En bok som ska ge lite ljus över det som inte var med i de andra böckerna.........men utan dem är det här inte speciellt bra.

Sundelin, Arne: Spinalonga - de spetälskas ö *** Den här boken får med tvekan tre stjärnor. Ämnet var iofs intressant, det handlar om en av de sista spetälskekolonierna, som var på en ö. Boken har dokumentär bakgrund, ön har funnits. Boken är också en slags dokumentär och därmed lite märklig, eftersom den är en blandning av dokumentär och fiktion, personerna blir liksom inte riktigt levande, det är som att se dem svartvitt på TV.
Intressant är dock att det finns en präst som verkligen levde för och med de spetälska. Jag blir alltid glad när det finns präster i böcker som inte är sexgalningar eller pedofiler eller tjuvar eller banditer eller bara helt enkelt elaka. En präst som uppträder som en präst bör göra är alltid en frisk släkt. Dessutom var det inte så länge sen detta hände, spetälskan var en förfärlig sjukdom med stort stigma. Liksom HIV var en period i vår tid.
Såhär var det, jag upplevde den inte som en deckare utan som en samtidsskildring och det gillade jag. Dessutom är jag ingen fan av böcker där fiske ingår, alla dess redskap och iskalla händer och bottenlösa hav, så det gillade jag inte men ok då, tänkte jag tills slutet som naturligtvis var det vanliga våldsamma deckarslutet men slutscener som skulle göra sig såååå bra på film (alltid denna flört med filmmediet). Då rök fjärde stjärnan. För det var ju en deckare trots allt......

Theorin, Johan: Skumtimmen ** En så omtalad bok måste jag ju bara läsa tänkte jag. fem stjärnor i Sif tidningen!!! och goda recensioner både här och där. Historien grep mig direkt men efter ett antal sidor började jag känna att jag liksom läst boken förut. Är det inte en blandning av Camilla Läckbergs Stenhuggaren och Mari Jungstedts Gotlandsböcker??? Tänkte jag......och upprepandet av ordet "skumtimmen", "var är Jens" och "lever Nils Kant" var ytterst irriterande. Ok, det är en mappie som löser gåtan, en riktig gammel mappie som M-magasin skriver men det är också det enda nyskapande i denna bok. På slutet skummade jag hela tiden, läste man slutet på varje kapitel så fick man veta det väsentliga, resten var bara en massa prat, någon överraskande upplösning var det inte heller tyckte jag. Nej två stjärnor räcker för Skumtimmen.

Unge, Mirja: Motsols ***(*) Den förra boken jag läste av Mirja Unge, Järnnätter, tyckte jag mycket om, det minns jag fast det var sex år sen jag läste den. Den här boken var ganska irriterande i början, eftersom Unge inte verkar särskilt förtjust i kommatecken. Och meningarna slutar ibland i ett intet. Som sagt i början störde jag mig på det. Jag vet inte vad som är värre, för mycket kommatecken, som hos t.ex. Selma Lagerlöf, eller för få som hos Unge. Men faktiskt, efter ett tag brydde jag mig inte alls om det. Det kanske var historien som fängslade mig, och då inte den "rätta" historien, den som boken handlar om, sorg. Utan den gamla mormoderns historia. Med några få meningar här och där får man en klar inblick i den gamla kvinnans liv. Nu är hon lite förvirrad men möter ändå en slags mening med livet till slut. Intressant är också beskrivningen av den New Age inspirerande mamman och hur hennes inflytande speglar sig i den unga kvinnan. Även om man tror på återfödelse måste man få sörja. Och vill man verkligen att alla ska återfödas? En bok, inte bara om New Age utan om fundamentalism och hur det påverkar oskyldiga barn.
Det måste bli en extra stjärna ändå för boken var innehållsrikare än jag först trodde. Många bottnar som man säger.

Wahldén, Christina : Operation ormens huvud ** Ämnet i den här boken var intressant, kinesiska barn som kommer till flyktingförläggningar i Sverige och försvinner spårlöst. Det här är nog ett slags sätt att försöka skildra vad som verkligen skulle kunna vara anledningen. Så ämnet är intressant men boken är verkligen inte bra skriven tycker jag, en rapport i fiktiv form, personerna är konstruerade och märkliga.

Vargas, Fred: Budbäraren**** Den här deckaren var ju riktigt bra. Jag gjorde ett misstag och började med nästa bok av Fred Vargas och den fick jag lägga bort för den tyckte jag var väldigt dålig.) Den hade varit bättre om jag läst den här före.) Men den här var helt annorlunda. En historia med lite oväntad upplösning och intressant var den också. Dock önskar jag att jag istället sett boken som film, nånstans visste jag var mördaren skulle hålla sig men det var flera personer och jag orkade inte hänga med riktigt. Men som film hade man ju sett alla och vetat hur alla såg ut. Jag tror aldrig jag tänkt så om nån bok förut, en intressant iakttagelse......

Willén Liselott: Eldsmärket ** Märklig bok som kanske visar på dagens ungdoms utsatthet efter skilsmässor och annat under uppväxten. Påminner starkt om Donna Tartts Den hemliga historien. Vilsna ungdomar styrs av dåliga förebilder. Nej den var inget vidare. Varför läste jag ut den? kanske att cliffhangern från början fick mig att vilja veta..........men vad var det att veta egentligen?

Winspear, Jacqueline: Med lätta bevis ***(*) Winspears förra bok var en klar höjdare. Jag tyckte så mycket om den att jag faktiskt ställde mig på kö på bibblan för den här. Men jag blev lite besviken. Mest för att historien var så osannolik, men när jag läste författarens tack förstod jag att den faktiskt var sann och då blev boken genast bättre. Inte bara en deckare utan också en historieskildring. Så då blev det en liten stjärna till. Böckerna kommer som teveserie, det ser jag fram emot.....Och jag ser nog fram emot nästa bok också måste jag säga......

2007 års bästa böckerx

Aslam, Nadeem: Kartor för vilsna älskande ****

Vargas, Fred: Budbäraren****

Safran Foer, Jonathan: Extremt högt och otroligt nära ****

Larsson, Stieg: Flickan som lekte med elden****

Kadaré Ismaïl: Den döda arméns general ****

Moldén, Göran: Fågelskådaren ***(* )

Andersson, Camilla & Boström, Anders: Den 777:e mannen ***(*)

Mills Mark: Amagansett ***(*)

Krakauer, Jon :Mord i Guds namn****

Darrieussecq Marie: : White***(* )

Radge, Anne B: Berlinerpopplarna ****

Romer, Knud: Den som blinkar är rädd för döden***(*)

Unge, Mirja: Motsols ***(*)

Kadaré Ismail: Drömmarnas palats ****
Kadaré Ismail: Bergens Homeros ****

Diski, Jenny: Den motvillige resenären.****

Winspear, Jacqueline: Med lätta bevis ***(*)

Draculic, Slavenka: Inte en fluga förnär ****

Larsson, Stieg: Luftslottet som sprängdes ***(*)

Indridason, Arnaldur:Vinterstaden****

Person, Leif G W: Faller fritt som i en dröm ***(*)

Holmqvist, Ninni: Enhet ****

Kadare Ismail: Grymma April ****

Kadefors, Sara: Fågelbovägen 32 **** (ljudbok)

Martinez, Guillermo: Morden i Oxford ****

Drakulic, Slavenka: Den rena godheten****

Lindgren, Torgny: Norrlands akvavit ****

Brodorick, William : Den sjätte klagosången****

 

2006 års böcker

 

 

Abu-Jaber, Diana: Nymåne **** Det blev en fyra till slut av den här boken, även om jag tyckte att den innehöll delar som jag inte förstod varför de var där. De delarna är den saga som huvudpersonens farbror berätta för henne i början av varje kapitel. Som tur var är den delarna föredömligt korta så jag läste dem även om jag inte förstod anledningen till att de var där. Men boken var skriven på ett så målande språk att jag bara var tvungen att läsa den. Den ger också en bild av irakiska flyktingar i USA och en balanserad (?) bild av kriget 1999. Sen är det en kärlekshistoria av rang, det var länge sen jag läste nåt liknande

Anderson, Laurie Halse: Säg något (U) ***
Melinda går i high school och är totalt utfrusen av alla ända sedan den dag hon förstörde en fest genom att kalla på polis - en totalt oacceptabel handling i hennes inskränkta och regelfixerade high school-värld.
Ett av de starkaste och mest berörande porträtt som någonsin gjorts av en ung flicka som lyckas behålla sin integritet och sin bitska galghumor, trots att hon hamnat utanför alla sociala sammanhang och måste slåss för sin överlevnad.
En ny författare att lägga på minnet!
Boken utsågs av ALA (American Association for Libraries) till ”Best Book for Young Adults” och nominerades till National Book Award och ALA Honor Book. Den låg i flera veckor bland de tjugo mest sålda på den totala bestsellerlistan för amazon com.
Jag vet inte var jag fick tipset till den här boken, den stod bara på min attläsa lista och eftersom den fanns inne på bibblan så lånade jag den. Kanske för att den skulle handla om mobbing, ett ämne som intresserar mig. Och ok, den var godkänd och hade fått skriftande omdöme av de som läst den (anteckningar fanns på försättsbladet, allt från en 2:a till en 4:a) Styrkan ligger i sättet att berätta, jag skrattade flera gånger. Och så var ju slutet gott vilket jag tyckte var bra men lite overkligt. Så lätt brukar det inte går, Men å andra sidan var det ju inte någon vanlig mobbing det handlade om heller. Jag anade direkt vad det var men vill inte avslöja nånting. Sensmoralen var så bra att det förvandlade tvåan till en trea direkt.

Anderson, Lin : Nätfångst ** Nej men vilken dålig bok! Dels var den vämjelig med de ständiga sexanspelningarna, ja inte bara anspelningar, vilket iofs hörde till mordets natur då det handlade om pedofiler, dels var den så förutsägbar att det var skrattretande. Det är första boken om Rhona MacLeod som är rättsmedicinare i Skottland, men någon rättsmedicin är det inte med och ibland undrar jag om boken handlar mer om Rhonas kvinnliga assitent än om Rhona själv. Dessutom är det inlagt ett helt omotiverat naturscenario som jag gissar är med endast för att kunna filma lite natur, om boken nu skulle blir film vill säga. Slutet är fragmentariskt precis som att deadlinen stått i dörren och väntat på att rycka till sig manuset. Nej Dukike,(som rekommenderade den) bara för att det är en kvinna i huvudrollen och en kvinlig författare som skriver hårdkokt behöver en bok inte vara bra........

Antti, Gerda : Ungjävlar *** Det är nånting konstigt med Gerda Anttis böcker. Jag gillar dem inte men ändå läser jag dem. Som den här boken, den var inte särskilt bra tyckte jag medan jag läste den, men likväl sätter den igång en del tankar. Hon skriver lugnt och avmätt och lite släpigt men så lyser det till med åsikter och meningar som får en att häpna. Snacka om att våga skildra sånt som ingen annan vågar. Vanligt äldre folks tankar och känslor.....och framförallt äldre kvinnors tankar och känslor. Och så har man läst boken och de var ju bra novellerna ju......

Auster, Paul :Resor i skriptoriet ** Faktiskt, Auster får bara två stjärnor idag. Vem trodde att det nånsin skulle hända? men den här boken var helt enkelt urtrist. Faktiskt var historien i historien, den om krigen i det okända landet, bättre. Jag minna knappt heller de personer som skulle dyka upp från Austers tidigare böcker. Hela tiden väntade jag, ja på vadå? Godot eller.......Vladimir och Estragon, nu förstår jag er ännu bättre......nej skämt åsido, jag förstod minimalt........

Auster, Paul: Dårskaper i Brooklyn**** Auster Auster Auster! Alltid är Auster Auster. Alltid skriver han en riktigt rejäl historia, alltid värd att läsa. Så även denna gång. Ett plus för bokens layout, den kändes som en av de gamla böckerna jag hittade längst in i bokskåpet när jag var ung. Gedigen med andra ord........Personer som stiger upp från bladen och lever.........Härligt!

Axelsson, Majgull: Den jag aldrig var *** Åter en besvikelse......jag tillhör ju dem som läste Axelssons reportageböcker när de kom...och jag brukar säga att man kan läsa bara en av de böckerna per årtionde, så länge tar det att återhämta sig från de skakande skildringarna. Helt suveräna.
Men med skönlitteraturen är det sämre. Resan till Nifelhejlm är bra och så även Aprilhäxan, men den här var faktiskt tråkig. Greppet att låta samma person leva två olika liv beroende på sina handlingar är iofs intressant, men jag känner avsmak för hela historien. Fast intressant kan ju vara att båda är samma människa även om de handlar olika, ja det är nästan så att den som valde det goda lider mer.......sensmoralen ger inte människorvärdet så mycket råg i ryggen, en lite farlig glidning tycker jag. Men läs den själv och tala gärna om vad du tycker om det jag just skrivit, läser du den inte ter det sig nog ganska obegripligt men vem är jag att avslöja en bok sådär rätt upp och ner???

Bernuth, Christa von: Då blev du tyst ***(* )Ännu en bra bok av den tyska deckarförfattarinnan. Slutet blev lite virrigt tyckte jag, därav den inte fulla fyran. Men innehållet var bra och tänkesättet hos författaren rätt, enligt mina bedömningsgrunder. För det måste var rätt av en tyska att skildra något av krigets fasor utan förskönande omskrivningar. Insprängt finns en hel del psykologi också. Och mördaren var sällsynt osmaklig hela tiden.......även om h*n hade sina skäl.......

Bernuth, Christa von: Rösterna***(*) Den här deckaren var riktigt bra. Den höll spänningen ändå till slutet och handlade om en tysk internatskola, bara det är ju lite exotiskt. Slutet var faktiskt lite förvånande och jag förstår att det kommer att göra sig bra som film........vilsna flickor och självsäkra gossar, har man hört det förut? Ibland vill man bara kräkas...och dessutom manipulerande vuxna vilket gör saken bara värre.......men den var välskriven och jag blev nyfiken på författaren......bara det borde gett en full fyra iofs....

Dai, Sijie : Di-Klompexet *** En märklig bok som jag nog inte skulle ha läst ut om det inte varit så att den rekommenderats av min favoritboktipsare Yukiko Duke. För i början var den jättekonstig men sen tog den sig och hade trots allt sina poänger. Särskilt om man gillar litteraturvetenskapen och dess klassiker för det är trots allt lika kul varje gång man känner igen citat från Mörkrets hjärta, Madame Bovary och Processen. Och sen känner man ju hela tiden igen alla dessa saker som skrivits om Kina under och efter kulturrevolutionen........men den var ändå inte på långa vägar värd en fyra.....och att Dai Sijie är en man kan man förstå utan att veta det när man läser boken med sina freudianska anspelningar på sex hela tiden.......kanske något som varit kvävt i kina och som nu får uttryck i böckerna därifrån......
Hans förra bok,Balzac och den kinesiska lilla skrädderskan var helt klart bättre och gav också mer utifrån hur livet levdes under kulturrevolutionen. Det var också därför jag så gärna ville läsa den här, men nej......nånting fattades för att göra den riktigt läsvärd.......

Delillo, Don: Vitt brus**** Den här boken är från 80-talet men känns trots det helt tidsenligt, konstigt nog. Den är väldigt bra skriven, en sån där stil som jag gärna skulle ha själv om jag skrev. Jag njöt av att hitta ord som jag inte riktigt förstod, den var alltså aningen för svår för mig och när hittar man en sån bok bland alla deckare som väller över en........En angenäm upplevelse med andra ord. Slutet var dock väldigt överdrivet och konstigt och så vidare. Redan 1986 skrevs alltså böcker för att kunna passa in om de ev. skulle filmas. Känns det som. Och egentligen var det inget slut alls om jag tänker efter. Mer en början som höll på hela boken. Men vinklingen var fascinerande. Lite dystopisk om jag tänker efter.........

Didion, Joan: Ett år av magiskt tänkande **** Omtalad omskriven hyllad bok. Och den var värd sin uppmärksamhet. Någon har vågat och lyckats skildra sorgeåret och hur förvirrad det gör en. Joans make dör och fragmentariskt väller det tankar ur hans hustru Joan. Intressant är hur donationsförfarandet sköts, ringer man verkligen till anhöriga för att fråga om organ? visst är det personliga mötet viktigt i såna här fall? Jag vet inte riktigt varför Joan har skrivit boken, jag tänkte att det kanske var för att rättfärdiga att hon inte donerade organen (vilket skulle ha inneburit endast ögonen enligt hennes sätt att resonera) men eftersom hon inte nämner det sedan förkastade jag den tanken. Boken skulle kanske, rent stilistiskt ha vunnit på att vänta nåt år med att skrivas, mellan raderna anas hela tiden chocken över makens död, men å andra sidan är det kanske det som gör den så naken och utelämnande. Å andra sidan har den ändå en slags distans, Joan kommer aldrig riktigt nära vilket kanske visar att hon är författare till professionen.

Diski, Jenny: Främling på tåg *** Diskis första bok var en klar fyra men den här höll inte det måttet. Kanske för att det var en sådan hyllning till rökningen och tågens rökkupéer, kanske är jag så fördomsfull att jag inte tycker om när någon beskriver sin last med en sådan njutning? vad vet jag....Eller så hade jag för höga förväntningar helt enkelt. Stilen är densamma och det gör boken läsvärd men innehållet......nja jag gillar isen bättre.....Sen avskyr jag att åka tåg så kanske det också spelade in......

Diski, Jenny: På tunn is - en resa till antarktis**** Årets första bok blev något av en höjdare, den var helt klart väldigt bra. Den är två böcker i en, en inre resa och en yttre resa. Beskrivningarna av djuren på Antarktis är otroligt bra beskrivet och till det kommer författarens barndomsupplevelser. Det står att den handlar om författarens vistelser på olika psykiatriska kliniker men det är en liten del av boken. Jag kommer genast att försöka låna nästa bok av Diski, den handlar visst om Afrika. (nej det är visst Amerika, sorry!!!)

Fredrickson, George M: Rasism, en översikt **** En otroligt intressant bok som jag köpte på rea på Ikea i somras. Det är en jämförelse mellan den moderna rasismens två huvudformer - vit överhöghet och antisemitism (jag citerar från baksidan av boken) Och den var bara så bra. Det går inte att på några rader tala om innehållet, man måste bara läsa den för att få en bild av vad rasismen egentligen innehåller för komponenter. Boken Utrota varenda jävel av Sven Lindqvist kompletterar verkligen den här boken. Läser du den bör du även läsa den här för att få en klar bild. Här får man en klar historisk bild över det skeende som ledde fram till rasåtskillnaden i USA, antisemitismen och apartheid i Sydafrika. Men när man läser den snuddar tanken också vid mobbing och främlingsfientlighet överhuvudtaget. Läs den, du kan bara bli klokare.......

Gallego, Ruben : Vitt på svart ***(*) En bok som jag bara ryckte från hyllan, med en svag känsla av att ha hört talas om. Och den grep tag. speglar en handikappas pojkes situation i Sovjetunionen och hans liv på barnhemmen. Man ryser men fascineras av livsviljan och stilen som sveper över sidorna. Lite fragmentarisk för att få fyra stjärnor men 3,5 är ju också ett bra betyg. En bok som gör en tacksam för att man bor, och har bott, i västvärlden.......Hade jag bott i sovjetunionen hade jag knappast upplevt min 2årsdag........

Gavalda Anna: Tillsammans är man mindre ensam *** Boken som har sålt näst bäst i Frankrike, efter Da Vinci koden.......och mycket omskriven.......och ganska tjock......och tillgänglig i kiosken på NUS (norrlands universitetsjukhus) när jag glömt ta med mig en bok. Tja, varför inte slå till på en sån bok? och visst, jag förstår mycket väl att den sålt bra i Frankrike, den innehåller väldigt mycket av Frankrikes själ, även den själ som man som kommande utifrån betraktrare tror ska finnas i landet. Det vävs in händelser och företeelser som speglar nutidshistorien mot en bakgrund av den konst och mat som alltid betecknar landet. Och nånstans finns fortfarande aristokratins överlägsenhet kvar trots 1789 års halshuggningar.........Och att ungdomar ska leva en period i bohemisk idyll är väl självklart, eller hur? att det sen visar sig vara en chimär är väl också helt ok........eller hur?
Boken var Frankrike, helt klart, men att måsta tvinga ner en vit flicka i ett slags makabert tillstånd för att få in henne i de svartas värld, nja.......fast iofs kan det ha varit ett otroligt subtilt sätt att skildra de svartas villkor, kom jag just på......skickligt gjort i så fall. Rasismen är ju en väldigt vital del av Frankrikes själ nu för tiden så den pusselbiten saknade jag annars......

Henriksen, Levi : Snö ska falla över snö som fallit **** I Norge fick den här boken pris som årets bästa roman 2004 av de norska bokhandlarna. Och det var den sannerligen värd. Jag läste den med stort intresse, både för språkets skull men också för att den är så helt klart annorlunda mot allt som jag läst de sista 30-40 åren. Varför? Jo, Dan, mannen som återvänder efter sina två år i fängelset för narkotikabrott, har tillsammans med sin bror Jakob växt upp i en pingstvänsfamilj. Hans far var pingstpastor. När jag förstod det suckade jag och väntade bara på att denna pastor skulle ha uttnyttjat pojkarna sexuellt och eller misshandlat deras mamma och eller varit notoriskt otrogen och eller supit sig full efter varje möte. Men inget av detta händer. Nej i stället visar sig pappan vara en helt vanlig pingstvän som under vissa perioder jobbar i skogen för att familjen ska få ha det varmt och skönt på vintern. Ja hela barndomen är innesluten i denna värme från husets alla kaminer. Den religiösa uppväxten har inte gjort Dan frälst i pingstvänsmening men en förmåga att inte be om ursäkt för att ropa till gud och jesus när det yttersta verkar närma sig präglar hans vuxna liv. Helt otroligt! Detta skulle aldrig kunna hända i en svensk bok. Och mycket riktigt kallar också Dagens boks recensent Dans föräldrar för frimicklare, ett skällsord för pingstvänner. Något Henriksen aldrig tar i sin mun. Och inte har behov av att göra heller. Modigt! Mycket modigt! och det ger den fjärde stjärnan........Jag efterlyser fler modiga författare som vågar skildra kristendomen lika positivt som man skildrar andra religioner......Vi har väl trots allt religionsfrihet i det här landet??

Hoffman, Corinne: Resan tillbaka till den vita massajen:**(*) Har du läst de andra två böckerna om den vita massajen kan du läsa den här också. Då känner du igen en hel del och får en jämförelse mellan då och nu. Utvecklingen har pågått även i Kenya. Men har du inte läst de andra böckerna, avstå! Den här boken är ju trots allt bara ett sätt att mjölka ut det sista ur historien: Ja kanske kan det efter tre böcker och en film bli en bok om när dottern återvänder men det kan inte bli förrän om tidigast fyra år när hon är myndig, och knappt då eftersom hotet om omskärelse vilar tungt över henne......

Holm, Gretelise: Ömorden** En deckare som var så pass att jag ändå läste ut den. På nåt sätt gillade jag mördaren, eller förstod den i alla fall. Om det är bra eller dåligt låter jag vara osagt.

Holmberg, Bo R: Uppviglaren *** Femte boken om Morell & co från Bredbyn! Och det är alltid lika roligt att läsa dessa böcker. Är det bara för att jag känner igen mig eller är det nåt annat? jag vet inte men jag har läst alla fem och har köpt alla fem och rekommenderar alla fem hela tiden.......så läs! har du inte läst nån ska du såklart börja med Liemannen, den finns dessutom i pocket.....

Holmberg, Stefan: Den spikraka vägen *** Fortsättningen på Lev och må lille far. Den här boken var bättre tyckte jag. På nåt sätt hade den rakare marknadsföring, den handlar om en uppväxt punkt slut. Jag kände igen mig i massor och det är ju ett plus..
Connelly, Michael : Poeten ***(*) Javisst, en riktigt bra deckare av författaren till Blodspår, som visserligen var ännu bättre. De poetiska inslagen var ju trevlig läsning men i övrigt var ju mördaren ett as och boken knappast uppbygglig läsning. Connely är ju en deckarförfattare som inte bryr sig om samtiden utan om morden, en klassisk skrivare alltså. Och ibland kan det ju också vara avkopplande. Den här boken följs av Fällan, som nyss kommit ut, och den läser jag så småningom, eftersom den hör ihop både med Poeten och Blodspår....men visst, Poeten inbjuder till sträckläsning och historien var klurig men lite väl osannolik, så en full fyra blir det inte. Ett tips är dock att satsa på att läsa alla tre böckerna, men läs då Poeten och Blodspår först. Allt vävs visst ihop i Fällan (enligt min man som läst alla tre och som tyckte Poeten var såååååå bra, karlbok??? :-)).

Housden, Maria : Flickan med de röda skorna*** Den här boken handlar om hur en treårig flicka dör i cancer. Såna här sanna historier kan ju ofta bli väldigt melodramatiska, men den här boken hade vissa kvalitéer, den var t.ex. välskriven, det märks att Housden faktiskt är författare och har skrivit sin egen historia på ett litterärt sätt. Vilket gör att boken är mycket intressantare att läsa. Sen tar hon upp frågan om livet efter döden på ett lite ovanligt sätt, inte bara, nu är hon i himlen utan författaren söker i ett vidare perspektiv, på ett ärligt sätt. Själv är jag skeptisk till reinkarnation men i den här boken finns det händelser och skeenden som får en att fundera. Samtidigt som det är uppenbart att det kan vara ett sätt att hålla kvar den som dött i ett liv där den inte längre hör hemma, att acceptera att det som skett har skett.
Sen skriver Housden några väldigt tänkvärda och framförallt ärliga ord " Jag visste att det hade funnits en tid i mitt liv när jag inte alls tänkte på smärta och lidanden - varken min egen eller andras. Jag hade trott att folk själva bidrog till att dra på sig alla möjliga problem. Jag hade känt mig överlägsen och ansett att medkänsla handlade om att tycka synd om dem som inte hade lika perfekta liv som mitt eget." Oj så många människor jag mött som tänkt så, utan att naturligtvis säga det högt. Dessa människor ifrågasätter ofta nånting man gjort, underförstått, hade du gjort på ett annat sätt hade du inte varit sjuk... Och jag har även hört en kvinna säga: vad är det som gör att vissa råkar ut för allt möjligt hela tiden? och andra (underförstått jag själv) inte gör det? Om orden Ödmjukhet och Välvilja var mer utbredda tror jag inte att såna tankar skulle florera som de gör. Den som sa det fick sen ett sjukt barn, jag skulle tro att hon nu förstått vad ordet Slumpen betyder.
Jag sträckläste boken och blev faktiskt tårögd flera gånger, men kände mig konstigt nog stärkt när jag läst ut den. Kanske blev jag lite mer ödmjuk och tacksam inför det jag har.......och kan njuta ännu mer av Livet och Våren.

Indridason, Arnaldur: Mannen i sjön*** Den här boken var helt ok men inte mer. Indridasons första två böcker handlade mer om Islands natur och den här handlar mer om dess politik, och jag föredrar det som skildrar naturen. Det var exotiskt men inte den spionpolitik som skildras här och som är sig lika i alla länder. Och så detta Stasi, gör alltid att man ryser.......

Jungersen, Christian: Undantaget****(*) Ännu en otroligt bra bok! Tjock men jag sträckläste den på en och en halv dag. Och den var verkligen värd att läsa. Den recenseras som en bok om mobbing och ok, det är det. Författaren har verkligen lyckats och javisst, när jag söker på Google hittar jag genast rubriken: jag har också varit utfryst. Vilket jag förstod när jag läste. Ingen som inte varit utsatt kan förstå det subtila i utfrysningens mekanismer. Nu får man se detta från olika vinklingar vilket är intressant plus att ämnet folkmord också speglas vilket det också är intressant. Att det inte blev en femma beror på att boken trots allt är lite rörig. Nånstans blir det ändåtvå böcker i och med att den dessutom i stort sett också är en deckare och skulle kunna filmas så och slutet.......naturligtvis tillrättalagt för deckargenren. Nej det störde mig en aning. Men å andra sidan är det ju så nu för tiden att det måste till spänning för att förmedla nånting. Och om det får folk att läsa den här boken och lära sig nånting om mobbingens fruktansvärda konsekvenser så är det ändå ok för mig. Om boken hetat "mobbing på en arbetsplats" hade inte många läst den. Ett plus för diskussionen om ondskan. Ett minus för händelserna i Afrika som både skildrades och inte.......Människorna är verkligen otroligt väl skildrade och det är för väl att boken är så omfångsrik, annars hade vi inte fått veta ens hälften........

Jungstedt, Mari :Den inre kretsen *** Jungstedts böcker är läsvärda eftersom man vill sträckläsa dem. Den här historien var väl aningen skruvad så det är tveksamt om den är värd tre stjärnor, men ok, jag ville läsa ut den på direkten så det talar väl för att den var värd det.........Lite mindre Gotland än vanligt kanske men men........

Juslin, Emma : På barrikader av glas **** Efter att ha läst början av det första kapitlet i den här boken tänkte jag ge upp, eller hör här: Väckarklockans brölande prrrr ekar mellan väggarna som pistolskott vid en skenavrättning Jag ryste! skulle den fortsätta med metaforer i samma outhärdliga töntiga stil så ville jag då inte läsa vidare. (Det som fick mig att fortsätta var blott det faktum att jag börjat på och genast avslutat tre böcker på raken, en var jätteskum och två hade jag läst förut kom jag på efter ett tag. Meningen i en av dem "hon var den första som bar herrbyxor" eller nåt sånt fick mig att vakna upp för vem kan glömma en sån mening???)
Nåväl, jag fortsatte och blev mer och mer fascinerad. Jag fascinerades av språket, dialogerna och tankedialogerna, precis vad en femtonåring skulle kunna säga och tänka i dag. Reklambudskap blandat med mumintroll och ett visst mått av djuraktivism, allt som rör sig i en ung människas huvud, sagor påverkan engagemang....... Författaren kommer från Finland, och berättelsens jag är tvåspråkig. Några meningar är på finska och man fattar inte ett dugg av det men det liksom gör ingenting. Och boken är genuint finsk i sitt uttryck. Juslin har naturligtvis skrivit den på svenska men det finska finns kvar och ingen har petat i det. Alltså markerar eleverna där på gymnasiet, de räcker inte upp handen, de har hissa och matta och psykka, inte.......ja ni fattar. Och de har samma problem som tjejer i övriga västvärlden. Jag känner till viss del igen mig från min egen tonårstid för över 30 år sen. Känslan av att världens skuld vilar på ens axlar t.ex. Dock var anorexi och bullemi okända begrepp på den tiden, tyvärr inte numera. Boken ger inga direkta svar men en slags öppning........Den var helt klart bra! Borde kunna platsa som en bok för ungdomar att läsa, om de läser mycket vill säga. Annars kanske den fastnar och blir facit för livet och då tror jag att den kan göra mer skada än nytta. Men å andra sidan är ju många ungdomsböcker så mörka att man trevar efter ljusknappen när man läser dem.......:-)

Kangas, Thomas: Ockupanterna **(*) En riktigt bra thriller med nutidskänsla, men skulle det verkligen kunna hända? boken innehöll en oklarhet på slutet vilket drog ner betyget, men annars spännande och välskriven.

Kieri, Katarina: Vem vågar sommaren? **** Vilken bra bok! jag sträckläste den. Innehållet är bara så bedövande vackert skrivet, så enkelt men ändå så.........kraftfullt. Formatet på boken är perfekt och typsnittet för tankarna till äldre böcker som jag slukade som barn. Det är Kieris debut och jag kommer att hålla utkik efter nya böcker av henne.
En sak som är otroligt fascinerande är likheten med Linda Olssons bok Nu vill jag sjunga dig milda sånger. Hur kan två böcker vara så lika och ändå så olika? Likheten är handlingen, ensam kvinna kommer till öde hus och lär känna äldre kvinna som hon får en sällsynt kontakt med. Den äldre kvinnan är excentrisk i någon mån och är med ändå till slutet. Kvinnan som kommer till huset flyr från sitt förflutna och hittar i viss mån tillbaka. Skogen har en viss plats i berättelsen. Så likt! jag finner det omöjligt att någon läst den andras bok och då drar jag slutsatsen att här finns ett mönster, svenska kvinnor längtar efter en modersgestalt, en fri vuxen kvinna att anförtro sig åt. Det är mer uppenbart i Olssons roman, medan Kieris å andra sidan innehåller fler personer och ett vanligare liv.
Skulle jag välja mellan någon av böckerna blir det Kieris, där är språket mer komprimerat. Med färre ord skildrar Kieri en utsatt kvinnas ångest. Less is more kan man säga i det här fallet.

Krakauer, Jon : In i vildmarken ** Tunn luft av samma författare var så bra att jag beslöt mig för att läsa även denna. Men blev besviken. De Jack London inspirerade drömmande unga män som flyr ut i vildmarken tilltalade mig inte alls. Jag fick en känsla av att författaren skrev boken bara för att få ägna 15 sidor åt ett av sina egna hisnande klätteräventyr.............

Krusenstjerna, Cecilia von : En spricka i kristallen: ** Omtalad bok skriven av Gyllenhammars dotter. Stackars rika flicka med frånvarande far och hispig mor. Blir inte sedd och flippar ur. Kul? Inte alls........

Larsson, Stieg : Män som hatar kvinnor **** Javisst blev det en fyra för den här boken. Ett intressant sätt att närma sig Harriets öde. Boken var tjock men höll faktiskt hela vägen.....

Lauck, Jenniefer : Visa mig vägen ** Varför varför varför läste jag ut den här boken? Den var så dålig att jag ryser. Ett enda långt medömkande med sig själv som mamma och försök att skylla det på sin uppväxt......nej, det här måste ha varit ett sätt att suga ut det sista ur Blackbird framgången.....Blackbird var ju en väldigt bra bok, såhär skrev jag om den : Jennifer Lauck: Blackbird**** Först var den här boken en trepoängare, men sen sov jag på saken och vips var den en fyra! Varför? Jo, när jag vaknade tänkte jag direkt på den, och det var främst de detaljerade men lågmälda beskrivningarna av de sista åren med mamman som etsat sig fast. Det här boken är en överlevandebok, som så många andra böcker, (Pojken som kallades det osv) men med den skillnaden att här smyger sig utsattheten och övergivenheten på, på ett annat sätt. Det låter inte så farligt när man läser men vid närmare eftertanke får man ändå kalla kårar. Skickligt skrivet med andra ord! Jag ser verkligen fram emot uppföljaren!
och uppföljaren Som stilla vatten var nog också klart godkänd,såhär skrev jag om den: Lauck, Jennifer: Som stilla vatten *** Fortsättningen på Blackbird var inte lika bra som föregångaren. Just Blackbird har jag rekommenderat till många i genren "min olyckliga barndom och hur jag överlevde den" just därför att Blackbird var så osentimental och öppen, jag fick ingen känsla av att den dolde nånting väsentligt. Men med Som stilla vatten var det helt annorlunda, här liknar den mer andra böcker i samma genre, den kändes tillrättalagd i vissa avseenden. Trots det var det intressant att läsa om Jennifer Laucks fortsatta öden och jag blev glad när det ordnade sig till sist. Har du läst Blackbird bör du nog läsa den här också......men den här!
 nej nu måste Lauck sluta älta sitt eländiga liv och ska hon fortsätta som författare bör hon skriva om nånting helt annat, om inte annat så för att skydda sina barn.......Det hon skriver om nu gör hon som sagt inte bättre och bättre utan det går åt andra hållet........

Liffner, Eva-Marie: Imago **** En historisk kriminalroman, precis som Liffners förra bok Camera. Den var också ganska bra och hade en katt som dök upp hela tiden. I det här är det en skabbig hund som får vara den animaliska sidan om man säger så. Boken avspeglas i tre olika tidsepoker och är sällsynt välskriven, med meningar som är helt unika i alla sin enkelhet. Den är liksom både komplicerad och enkel den här boken, läs den så förstår du vad jag menar.....

Lindqvist, Birgitta: Där ingen kan nås *** Läs den här boken, inte för den "relation av svek, svartsjuka och hat -- ett mörkt passionsdrama" (citat adlibris) som den innehåller, utan för dess insikt i hur Kina var mitt under brinnande kulturrevolution. Där ligger bokens styrka, inte i historien om en naiv kvinnas isolering i en främmande stad och en upplösning 12 år senare som snarare förtar intresset än löser upp knutar som alla tänkande läsare anat ganska omgående. Annars skulle den fått en fyra, men men.
Både mor och dotter (se nedan) är fascinerade av Marguerite Duras, något som faktiskt kändes bra att läsa om, när man nu som jag gjorde, läste bådas böcker i samma veva. Igenkänningens glädje kallas det kanske......
Men som sagt, Kina är intressant nu, "hett" kanske man kan säga och den här boken gör bilden lite tydligare, blotta tanken att folk citerar Maos skrifter vid stoppljusen ger ju vissa insikter om hur stämningen var under kulturrevolutionen.......

Lindqvist, Elin: Tre röda näckrosor **(*) Elin Lindqvists bok Tokyo natt tyckte jag ganska bra om, men den här boken kändes mer som ett experiment. Det är två parallella handlingar, helt skilda från varandra, den ena utspelas i Japan och den andra i Vietnam. Man förstår ju genast att de kommer att flyta ihop på slutet men jag tror att boken skulle ha vunnit på att vara som andra böcker jag läst, att man får läsa slutet först och sen i återblickar får se vad som lett fram till början dvs slutet. Men iofs, de två historierna är så väsensskilda från varann att det kanske inte skulle ha gjort saken bättre. Det jag känner efter att ha läst boken är att skildringarna från Japan hade jag velat läsa mer om och att skildringarna från Vietnam lämnade mig ganska oberörd. Och är det så här människor möts i detta vårt globala samhälle? Jag tror att det är det Lindqvist vill skildra. Gemensamt med sin mor (se ovan ) har hon tydligen fascinationen över Marguerite Duras, hon nämns i boken.

Looft, Helena : På dina murar *** Den här boken var så pass bra att jag genast skickade efter författarens två tidigare böcker. Den var tunn och snabbläst men trängde in och bäst av allt, slutet hade ett slags hopp....

Läckberg, Camilla : Stenhuggaren*** Faktiskt så gillade jag den här boken.....jag gillade upplägget med två parallella handlingar, de var dessutom lätt att avgränsa från varann genom att den äldre historien var väl uppmärkt med årtal och allt. Språket var lätt som en fjäder, inga krångligheter alls och lite medicinsk allmänbildning kom det med också på ett hörn. Samhällets subgrupper kan aldrig få för mycket uppmärksamhet. Och vad läser folk nu för tiden? jo deckare, så det passar ju bra att få med lite sånt också. Kanske att det helt enkelt hände lite för mycket.......men det var i alla fall rejält spännande där ett tag så den får sina tre stjärnor innan den tog slut. Början var dock väldigt intetsägande så det gällde att komma sig en bit för att inte ge upp......

Malmsten, Bodil:Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig *** Ett lite originellt grepp att ge ut sin blogg i bokform, men bra. Särskilt om man som jag har läst Malmstens blogg ett längre tag men inte lika länge som den period boken omspänner. Men minst lika bra som innehållet är utsidan, boken är helt enkelt vacker med bokmärke i form av sidensnöre och allt. Men gummibandet förstår jag mig inte på alls.......Nåväl, vill man ha en bok med handling och historia och gåta och/eller kärlek är det här naturligtvis inget att läsa, men vill man ha underfundiga tankar i sakta mak så är den helt ok. Eller läs Malmstens blogg vettja

Mattsson, Britt-Marie : Snöleoparden ** En riktigt dålig bok, som jag läste ut enbart för att den speglade politiken i USA. Jag tillhör nämligen dem som inte har sett Vita Huset såpan så jag måste uppdatera mig lite, *S*. Men nej, inget för mig egentligen......

Mazetti, Katarina : Familjegraven ** Nej nej nej, Grabben.....var ju helt lysande men den här verkar vara mest en klagosång över den Olycklige Bondens Taskiga Ekonomi och Arbetsförhållanden eller hur man lyckas bli med barn gång på gång i detta preventiva samhälle......Ett bra försök och säkert med mycket sanning i men jag fick liksom bara ett tryck över bröstet och ville skicka prospekt på omskolning till bonden i fråga, kvinnan bör dock jobba kvar eftersom hon ju har mitt drömyrke!!

McCall Smith , Alexander : Kalaharis skrivmaskinsskola för män ***Alltid lika trevlig är en bok av McCall Smith. Så även denna. Att läsa något bara bara för avkoppling och trevlig samvaro med författaren och hans gestalter, det måste man unna sig för att må bra.....och så är den här boken......en mysig må bra bok som dessutom innehåller en hel del humor hör bara: Hon berättade för henne om barnen: om hur Motholeli hade mobbats och hur Puso hade gått igenom en ganska bersvärlig fas: " Pojkar har sådana perioder", sa Mma Boko. "De kan vara i femtio år." Hahahaha, säger jag bara!.......Vad säger du!?? ;-) Beror kanske på om du är kvinna eller man.......:-)

McCall Smith, Alexander: Filosofiska söndagssklubben *** Nja, vad säga om att Damernas detektivbyrå flyttat till London? Ingen lyckad flytt direkt tycker jag. Här är författaren helt klart influerad av Agatha Christie, den gamla damen som löser gåtor. Och även influerad av sina filosofiska tankegångar som den gamla damen förmedlar. Det är iofs intressant men inte så vanligt nuförtiden med den sortens moraltänkande och det av förklarliga skäl, vem vill lyssna? Ändå är det det och endast det som ger boken behållning. Själva historien haltar betänkligt och verkar skriven mest för att kunna filmas, som så mycket nu för tiden. Nä tacka vet jag den afrikanska upplagan.......

McCall Smith, Alexander: Vackra flickors lott *** Som vanligt en rar och okomplicerad bok, dock med mindre Afrika i sig än föregångarna. Men man vill liksom bara läsa mer ur dessa böcker, kanske för att de är så mysiga som Ester, som jag lånade boken av, sa.......Det är rätt ord, mysiga!!! Sånt behöver man läsa ibland också......

McEwan, Ian : Lördag ***** Det är alltid spännande innan man ger en bok 5 stjärnor, men jag kände att fyra stjärnor blir för lite och varför knussla med paranteser? Lördag får full pott, och varför? Jo den är utmärkt skriven som vanligt, McEwan skriver hela tiden meningar som är så självklara när man läser men de har säkert kostat en hel del tankemöda. "Ett hörn av verkligheten sett ur ett temperament" stämmer så oändligt väl på den här boken. Och gillar man poesi och litteratur får man en del av det också. Det enda som jag inte riktigt kände för och som skulle ha kunnat ge en (*) var dessa kirurgiska och medicinska termer. Ett tag kände jag mig förflyttad till Cityakuten med dr Pratt som medhjälpare, men det är kanske också symptomatiskt, nånstans finns det alltid stereotyper, varför skulle de inte komma in i samtidslitteraturen likväl som i såporna? Ska du läsa en bok i vår, varför inte den här?

Oates, Joyce Carol: Djur**(*) En liten bok som inte gjort så stort väsen av sig, och jag kan förstå varför. Den är faktiskt lite äcklig den här boken, påminner om Tartts Den hemliga historien och faktiskt även om Rösterna av Christa von Bernuth, se nedan. En tröst är att de fick vad de förtjänade i den här boken. Men sorgligt att läsa om hur ondskan hela tiden kan manipulera och hur vuxna människor struntar i att ta sitt ansvar och vara just vuxna inför vilsna ungdomar.Kanske är det det som händer i dag när så många ungdomar, framförallt unga kvinnor, mår dåligt. Deras förebilder, de vuxna kvinnorna, tar inte sitt ansvar utan lever i sin omogenhet bara ut sina lustar hur som helst och ger ingen stadga till det uppväxande släktet. Något som männen gjort i alla tider men nu även kvinnorna.

Olsson, Linda: Nu vill jag sjunga dig milda sånger **** En mycket omskriven bok som jag bara hittade på Ny! hyllan på mitt bibliotek. Kan man kalla en bok finstämd så är det här en finstämd bok. Om vänskap mellan två kvinnor som långsamt får förtroende för varann och sen vågar utelämna sina livs svårigheter för varann. Sådär som man önskar att det kunde gå till IRL och inte bara i fiktionens värld. För den välvilja dessa kvinnor visar varann är ju ytterst ovanlig nuförtiden. Dessutom innehöll varje kapitel en diktstrof i början, tyvärr missade jag att det fanns hänvisningar till varifrån de var hämtade längst bak i boken. Men ett tips är att titta där vid varje nytt kapitel så får du veta lite om dikterna också...... Även titeln kommer från en dikt...

Patterson, James: Smekmånad*** En riktigt romantisk thrillerkomedi om jag ska prata filmspråk, vilket jag iofs kan eftersom den tydligen ska bli film. Korta kapitel och rasande tempo gjorde boken riktigt läsvärd Som film är den säkert ännu bättre. Kvinnan som mördar sina män och agenten som ska stoppa henne = de faller för varann såklart...........Sött och bestialiskt om vartannat.....

Picoult, Jodi :Allt för min syster **(*) Hur är en bok som fram till sista sidorna är en fyra, och sen slutar som en 2,5????? jo den har ett uruselt slut.....en bok som kunde ha tagit upp den otroligt svåra frågan om dödshjälp och donation av organ från levande givare, blev ingenting till slut, ingenting. Länge tänkte jag hiva över den till andra sidan sängen så min man fick läsa den, men nu....icke!!! Synd! för den var lättläst och roligt skriven......

Ringqvist, Lena: Som en tjuv om natten **(*) Det här är en bok som jag kanske kunde ha skrivit en del av själv. Inte allt naturligtvis, min familj var inte religiös på det här sättet även om mina föräldrar gick till bönhuset ibland. Men jag växte upp inom en kyrklig rörelse och känner igen mycket av resonemanget i boken, trots att det är mer tillspetsat än det jag var med om, det handlar ju också om Livets Ord. som ju är en mycket mer extrem rörelse än den jag växte upp i.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om boken.....nån höjdare var det definitivt inte. Den var lite rörig och bitvis ansträngd på nåt sätt, men titeln visar ju på en företeelse som fanns även på min tid. Trots att Ringqvist är 13 år yngre än mig själv och har levt i nästan en annan generation så har hon ändå upplevt just detta uttryck Som en tjuv om natten på samma sätt som jag gjorde. Dvs ångestfyllt. Och det är väl som när man har hårda regler i skolan, de barn som inte skulle behöva lyssna tar till sig dem och blir ännu mer oroliga medan de som borde lyssna skiter i dem.......
Jag tror att det sätt som författaren bearbetar sina traumatiska upplevelser är fruktbara och skulle kunna användas av många med liknande erfarenheter. Dock vet jag inte om svaret är att förbjuda barn att ta del av religion överhuvudtaget. I såfall kanske barn lika väl borde slippa ha föräldrar som skilda och bråkar och har missbruksproblem och är hårda med sina barn också......... Något som jag tror har skadat författaren i lika hög grad.......Och eftersom himlen inte finns på jorden så är det inte möjligt, tyvärr.

Sánchez-Piñol Alberto: Kall hud **(* ) Så här är det, en man kommer till en ö för att vakta den. Där finns en fyr och en fyrvaktare. Natten kommer och en hel hop grodmonster anfaller vaktarens lilla stuga. Efter det blir han insläppt i fyren och varje natt kämpar de båda männen mot grodmonstren, vars blå blod flyter för deras kulor. I början fascinerades jag och anade nån slag filosofisk tanke bakom alltihop, men sen blev det mest våldspornografi av det hela. Och en form av diffust kvinnorförtryck som författaren säkert aaaaaldrig skulle godkänna.det var ju ändå bara ett grodmonster......... Den tredje stjärnan blir för språket, den karga ön beskrivs på ett inträngande sätt som berikar historien........
Den jämförs med Conrads Mörkets hjärta och visst, afrikanerna i den boken betraktades väl med samma ögon, men ingen kommer någonsin att säga: din kalla hud som man säger ditt mörkrets hjärta.........så jämförelsen haltar.......är det här en bok i skräckgenren tro.........i så fall är skräckgenren inget för mig vilket jag iofs redan visste........och slutet :-(............nej den var inte bra.........trots att Yukike Duke rekommenderat den.........

Skugge, Linda: Ett tal min systers bröllop **** Jag trodde aldrig att jag skulle ge en sån här bok en fyra. Men jag kan inte låta bli att göra det!!! Den är helt galet bra! Orden bara trillar ut från sidorna och desperationen blir värre och värre.......Jämfört med Tusen skärvor tillit är den ljusår bättre, även om den är inom samma "genre", vad den genren nu kan heta. Hon skriver ju BRA Skugge! och här finns också stråk av samtidsroman som i dessa rader, rykande aktuella:
Fredrikas filippinska barnflicka brukar passa barnen när de är sjuka. Fast det är Fredrika som vabbar, men hon är alltid på jobbet. Hon tror att det funkar så, för "vaddå barnen är ju sjuka ju och då ska man anmäla det". Vi har bråkat en massa om detta också. Trots att hon jobbar på vänsterpartiet tror hon att man får vabba trots att man samtidigt är på jobbet och får lön.
Jag gillar författare som VÅgar skriva som det faktiskt är även om ingen annan har en aaaaaning om det.....dvs ingen politiker......
Kopplingen till Sylvia Plath är jag tveksam till, jag har inte bestämt mig om det tillförde historien nånting alls. Det är naturligtvis Skugges intention att visa kvinnans ansvar att ta hand om sina barn, även under vidriga omständigheter vilket jag helt håller med om. Och kanske hon menar att man ska ha de åsikterna även om man faktiskt är konstnär och även om man är orättvist behandlad gentemot MANnen, (konstnär eller inte), så är det barnen som är viktigast. Modigt skrivet i så fall.........och mod kan också hjälpa till att ge en stjärna!!!

Smith, Zadie: Om skönhet ***(*) Oj vad bra den här boken var i början. En riktig fyra tänkte jag länge belåtet. Eftersom jag nyss läst boken om rasism (se nedan) var det ännu mer intressant att den avhandlade de svartas situation i USA idag ( och kanske på Haiti). För jag tror att det är det Smith vill skildra. Dagensboks skribent funderade över vad hon egentligen ville och det är min tolkning av det problemet. Senare delen blev dock lite väl förutsägbar och inplanterad med konstiga detaljer, som en tavla som vimsar runt och har sig. Och det vanliga otroheten och den vackraste kvinnan i världen osv. Därför sjönk den hela fyran.

Swanberg; Lena Katarina: Sorgfågel, Annika Östberg berättar om sitt liv *** Alla har ju hört talas om henne, hon som suttit så länge i fängelse i USA, helt oskyldig. Jag har alltid undrat hur i hela friden det kan gå till och nu har jag läst boken och förstår hur i hela friden det kan gå till. Boken ger sken av att berätta allt och jag tror att det mesta är med, men som alltid när jag läser böcker av människor som begått brott slås jag av lättheten i att hitta förklaringar. I den här boken var det väldigt många förklaringar om man säger så. Någon riktig sympati för offren hittar man aldrig.
Det var i alla fall en fascinerande bok och belyste både hur det kunde hända och varför straffet blev så hårt. Jag fick även en bild av Annika Östberg som gör att jag tror att hon som fri skulle kunna tillföra samhället en hel del, hon har helt enkelt blivit en mycket bättre människa i fängelset ( verkar det som i alla fall) och verkar vara en mycket mer sympatisk person än jag uppfattat henne tidigare......Boken var tjock men lättläst.......intressant!

Ullman, Linn : Ett älskat barn**(*) Ibland läser man böcker som är så pass dåligt uppbyggda att man känner att man skulle ha kunnat skriva dem själv. Jag menar, man är ju inte nån författare bara för att man läser mycket böcker och för att man önskar att man kunde skriva. Och man är ingen författare för att man har kända föräldrar heller. Tycker jag att jag märker när jag läser den här boken. Allt är liksom förutsägbart. Ingenting leder nånstans utan man vet hela tiden vad som ska hända, att pojken dör. Och kanske att författaren med det ytterst vill försöka skildra mobbing, för det är ju det det handlar om, men lyckas hon när det står i en recension att den oskyldiga leken förvandlas,,, vaddå oskyldig!?
det är nog ändå skildringen av just mobbingen som ger den halva trean. Jag har ju en teori och det är att barn som mobbar har skaffat sig tillåtelse för det av de vuxna, vilket också sker i den här boken. Det gillar jag att det kommer fram.
Annars ger boken ingenting, vissa meningar är så banala att de....just det, skulle kunna var skrivna av någon som önskar att de kunde skriva......men det stannar vid en önskan. men som sagt, ärligt skildrad mobbing är alltid motiverad att läsa om......så......
Boken har fått uppmärksamhet enbart för att det är Bergmans dotter och man tror att det handlar om honom, men bortser man från det så är den ointressant. Som någon skrev att boken borde ha börjat där den slutar, när de tre döttrarna återvänder. Jag håller med!!!!

Wahlberg, Karin : Blocket*** Som alltid en bra Wahlberg. Universitetsvärlden som jag känner till sen förut och sjukhusvärlden som jag känner till sen förut...kan det bli högre igenkänningsfaktor? Kanske att intrigen var lite konstig, men samtidsskildringen står över den......

Winspear, Jacqueline : Maisie Dobbs ***(* )En ny deckarstjärna är Jacqueline Winspear. Det här är tydligen första boken om Maisie Dobbs, en deckare med psykologisk inriktning i 1930- talets england. Och det är just den där psykologiska inriktningen som ger den mer än tre poäng. Tidvis var den tradig, mest när hennes bakgrund skulle rabblas upp ( vilket gör att jag tror att det är första boken av flera) men själva gåtan var inte så dum. Och så de där psykologiska slutsatserna............nästa bok (om det kommer nån) ska jag verkligen också läsa......

Woodrell, Daniel, Gryningen kommer aldrig åter**** Usch vilken otrevlig bok det här var. Och ändå så läsvärd. Det är som att lojt titta på en svår misshandel genom en ljudisolerande, dåligt putsad ruta. Man kan inget göra och den som misshandlas vill inte ha hjälp, känns det som. Därför att det som sker är det vanliga det invanda det trygga trots allt våld och smärta. En bok som inte lämnar en oberörd men som man önskar att man inte hade läst........Och ok jag håller med: den är en hårdkokt tragedi för tjugohundratalet. Välskriven och krass så man slutar med ett hål i magen.......ett ångest hål.

Zweigberk, Helena von: Tusen skärvor tillit ** Nja, inte var det här någon höjdarbok direkt. Varför läste jag ut den då? jo därför att jag tror att von Zweigberk lyckats med att skriva en samtidsroman. Det är lite såhär många förhållanden fungerar idag. Och jag måste säga att jag tycker att föräldrautbildning skulle vara obligatorisk för alla, inte bara för adoptivföräldrar. Nån skulle ju verkligen ha talat om för pappan i det här sammanhanget att han är viktig för sitt barn och barnets mamma, hela tiden!!!!

De bästa böckerna 2006

Bernuth, Christa von: Då blev du tyst ***(* )

Connelly, Michael : Poeten ***(*)

Diski, Jenny: På tunn is - en resa till antarktis****

Abu-Jaber, Diana: Nymåne ****

McEwan, Ian : Lördag *****

Auster, Paul: Dårskaper i Brooklyn****

Skugge, Linda: Ett tal min systers bröllop ****

Kieri, Katarina: Vem vågar sommaren? ****

Didion, Joan: Ett år av magiskt tänkande ****

Olsson, Linda: Nu vill jag sjunga dig milda sånger ****

Woodrell, Daniel, Gryningen kommer aldrig åter****

Liffner, Eva-Marie: Imago ****

Juslin, Emma : På barrikader av glas ****

Jungersen, Christian: Undantaget****(*)

Delillo, Don: Vitt brus****

Smith, Zadie: Om skönhet ***(*)

Fredrickson, George M: Rasism, en översikt ****

Winspear, Jacqueline : Maisie Dobbs ***(* )

Henriksen, Levi : Snö ska falla över snö som fallit ****

Larsson, Stieg : Män som hatar kvinnor ****