Inlägg publicerade under kategorin Tokarczuk, Olga

Av violen - 28 december 2021 12:00

Tokarczuk, Olga: En sann historia ***

 

Nobelpriset 2018 fick Tokarczuk. Och hennes "Styr din plog över de dödas ben" är helt suverän. Dessutom har jag läst 
"Spel på många små trummor", en novellsamling.


Denna novell var dock lite tunn om jag jämför med de andra. Men den har ett budskap som är klart och tydligt, jag skulle vilja kalla det kulturskillnad med följder. Eller är det bara medmänsklighetens pris det handlar om.


 

Av violen - 15 november 2019 06:00

Torkarczuk; Olga: Styr din plog över de dödas ben ****

 


Grattis alla deckarälskare. Läser ni den här boken får ni er till livs en ordentlig gåta, som får sin upplösning först på slutet, som en deckare ska vara. (Naturligtvis är hämnden personlig) Dessutom är det ett svidande försvarstal för djurens rätt och en inblick i stjärnornas upplysande värld. Och  poeten Blake är med i flera hörn, ex vis i titeln.

Låter det intressant? Det är det. En fantastisk roman av 2018 års nobelpristagare Olga Torkarczuk.

 


Men egentligen är det ju ingen thriller, som den faktiskt benämns som ibland har jag sett, utan ett ytterligare prov på Torkarczuks prosa. Hon levererar hela tiden meningar som vill citeras, men jag måste hejda mig efter ett tag för att inte gå över nån gräns och bli tillrättavisad för brott mot upphovsrätten eller nåt.

För det finns ex vis en slags egenhändig historia om (åter)födelsen, ett resonemang om användbara/oanvändbara människor. Och så nämns Swedenborg och Sverige. 


Romanen påminner mycket om Det regnade fåglar här men den romanen är bara en lightversion inom samma genre, äldre kvinna flyr till naturen och ensamheten. 

 

 

På något sätt brukar sådana som hon, sådana med pennans makt, vara farliga. De väcker omedelbart misstankar - att de inte är sig själva, bara ett öga som oavlåtligt tar in synintryck och förvandlar dem till meningar; varigenom de berövar verkligheten på det viktigaste av allt; det outsägliga. sid 61 

 

- Man måste säga åt folk vad dom ska tänka. Det finns inget annat sätt. Annars gör någon annan det. sid 164

 

- Jag minns det ni sa på polisstationen. Det övertygade mig verkligen. Jag tror inte alls att det rör sig om något enstaka mordiskt djur utan om alla djur. Kanske har klimatförändringarna gjort dem aggressiva, till och med kaninerna och rådjuren. Och nur ger dom igen för allting.

Så sa den gamle mannen. sid 190

 

Jag kunde inte skaka av mig känslan av att hela han var gjord av rispapper, sådant som man gör lampskärmar av. Att han är en ihålig, konstgjord figur och därtill eldfängd. sid 247

 

 

Omedelbart vill jag läsa mer av Torkarczuk. Tack och lov att så pass mycket finns översatt. Inte efter Modiano har jag känt något liknande. Det kommer mera med andra ord. 



Av violen - 15 juni 2019 19:15

Tokarczuk, Olga: Spel på många små trummor ****


Jag hade ännu inte läst Tokarczuk när jag lånade denna novellsamling. Och jag kan genast säga att jag kommer att läsa mer av henne.

 

De här novellerna är nämligen var och en som en roman. Det finns alltid mer att berätta, men i novellens rätt har Tokarczuk satt punkt när hon bestämt sig för det. Vad händer sen med katastrofen, kvinnan som trummar (eller är det en kvinna? Det kanske enbart är en människa, könlös i stadens puls). Och alla andra lite udda existenser som träder upp från sidorna och lever.

 

Här vill masker rivas av, ensamma människor överleva, bussar erbjuda fristäder, Che Guevara få ett värdigt liv under sin pseudonym, Warszawa upptäckas och författare träda fram. 

 

Min favoritnovell är Skotsk månad där författaren tillbringar skrivtid på uppmaning av värdinnan, och där Polen visar sig nära. Erövringen av Jerusalem. Raten 1675 är det märkligaste sättet att skildra klasskillnader jag läst.

 

Kort sagt, en samling märkliga berättelser som erbjuder en del motstånd och därför fascinerar.

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards