Inlägg publicerade under kategorin Samuelsson, Sanne
Samuelsson, Sanne: Mjölkat ****
"En sak visste vi: En gård där inget produceras är ingen gård.
Det är en kyrkogård. En gård utan djur är ett museum" sid 77
Det är vad som berörde mig mest under min läsning av den här härliga boken. För min egen skull behöver jag inte skriva mer om boken, men för dig som inte växt upp på en gård, eller som i mitt fall, småbruk som det benämndes då, på den tiden då landsbygdens kyrkogårdar fanns enbart vid kyrkorna. Då just småbruken levde sina mödosamma men ändå blomstrande liv längs ännu inte asfalterade byvägar. Till dig, som Samuelsson skrivit det här, (om det inte är som jag anar, att hon har skrivit den för sin barndoms skull) kan jag säga att sanningshalten är hög. Det enda jag kan känna mig tveksam till är lukten av lagård i kläderna. Jag kan aldrig minnas att jag kände nån sådan under min uppväxt, varken i skolan, hemma eller i bönhuset. Och då var 90% av byns barn disponerade genom att alla hade nära till en lagård (på sin egen gård).
Kanske jag var immun. Däremot luktade det ofta ute på höst och vår. Vilket grannbyns ickesmåbruksbarn kommenterade i skolbussen. Men aldrig annars.
Jag kunde ha gjort hennes tillbakaresa och upptäckt samma känslor i kroppen, djuren, ensamheten, mörkret, kylan, gräset, korna, mjölken, höet, det strävsamma livet helt enkelt. Känslan av att äga marken där man går, skogen, ån fast den rinner förbi hela tiden. Och att äga huset, hemmet fast någon annan bor där.
Samuelsson skriver så annorlunda meningar, inte en enda gång känns det sökt. Hon förklarar med självklarheten hos den som kan allt möjligt, varför det går att veta när man ska skörda och så vidare, Samt något alla "bondbarn" vet: gå aldrig genom åkern, gå efter dikeskanten. Uråldrig kunskap som jag själv bär med mig.
Samuelsson måste skriva mer, hennes språk är så originellt och nytt. Kanske att känslan hos Mjölkat är svår att återskapa då den är färgad av barndomens puls, men det kommer att bli så bra ändå. Skriv mer!
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se