Inlägg publicerade under kategorin Deckare

Av violen - Fredag 6 sept 23:30

Bussi, Michel: Svarta näckrosor

 

Jag har med stigande fascination lyssnat på Bussis deckare/konstbok/kärleksroman/historielektion, och måste säga att den är helt otroligt bra. Till slut fick jag ta fram en konstbok om Monet för att betrakta hans målningar. För det är i Monets trakter boken utspelas. Tre kvinnor träder fram och avlöser varandra i berättandet. Plus de poliser som ska gräva fram sanningen.

 

Jag lyssnade på den i stort sett i ett sträck, och hängde bara med i vindlingarna utan att grubbla särskilt mycket. Och se, till slut uppdagades allt och det är bara att konstatera att Bussi är en författare med trovärdig fantasi. 

Ofta tänker jag hur böcker skulle vara som film, den här skulle verkligen vara sevärd.

 

Jag gillade verkligen de på franska uttalade namnen och hunden Neptun charmade mig totalt. 

 

För mig är det här höstens deckare, läs eller lyssna på den!

Av violen - Torsdag 1 aug 15:15

Tuti, Ilaria: Blommor över helvetet

 


Helt klart en annorlunda deckare. Med små medel lyckas Tuti framkalla en känsla av ondska, medlidande och förståelse. Historien i historien, dvs inläggen från förr gör allt bara värre. Och hur mår kommissarien egentligen?

 

Det är en lite fantasybetonad berättelse, lite väl fantastisk för min smak egentligen. Men den innehåller så pass inträngande tankar att jag känner mig lite smartare efteråt. Och framförallt vill jag läsa mer om kommissarien, kvinnan vars kropp sviker henne.

 

Jag rekommenderar denna deckare eftersom den fick mig att tänka i helt andra banor och helt andra miljöer än vanligt och jag kommer att hålla utkik efter nästa bok. Bara det är värt ett stort tack till

Bazar förlag

Av violen - Fredag 28 juni 13:00

Lihammer, Anna & Hesselbom, Ted: Solitairen

 

Det gäller att hålla ut och läsa hela boken, det är det värt för att få uppleva det fullkomligt lysande överraskande hänsynslöst feministiska slutet.

 

I övrigt är det lite rörigt med, i och för sig inte så många, men lite svåridentifierade personer. Tackochlov anges det tydligt när det är 1939 och när det är 1998. Och själva titeln och anspelningen på spelkorten är lite väl långsökt. Men varför inte, jag kunde inte sluta läsa och det säger ju en hel del om spänningen.

Petitesser, javisst. Riktigt bra, ja. 


Det enda som kändes lite tröttsamt är att den här liksom många andra böcker nuförtiden utspelar sig i Stockholm. Visst, det är allas vår huvudstad, men det blir inte mer provinsiellt korrekt för att någon är från Sundsvall och någon från "betydligt längre norrut". (?)

Av violen - Fredag 21 juni 16:45

Indridason, Arnaldur: Skuggor över Reykjavik

 


Det finns deckarförfattare som jag alltid läser. Indridason är en av dem. De senaste böckerna har varit lite mediokra, men den här höjde sig ett snäpp. 

Det är lite mer Island med, sagor och osynliga väsen blandas med spirititistiga seanser. Och militären är ständigt närvarande. 

 

Kanske blir det nästa Indridason också, ett tag var jag nära att ge upp honom.

 

 om Arnaldur

Av violen - Onsdag 19 juni 23:00

Franz, Eva: Sommarön

 


Hade jag vetat att Franz bok varit en ungdomsbok/relationsroman/deckare:Maria Lang lookalike, hade jag inte lånat den eller börjat läsa den. Men sen jag väl kommit mig in några sidor kunde jag inte sluta läsa. Sen upptäckte jag allt det andra och då, ja då var det bara för sent. Personerna var alltför många och handlingen rörig. Utan personregistret i början hade jag inte haft en chans att hänga med.

 

Det här är det närmaste en familjedeckare som jag läst. Och det var inget vidare. Men som sagt, jag var tvungen att få veta. Ändå.

 

Av violen - Onsdag 12 juni 17:06

Boije af Gennäs, Louise: Verkanseld 

 


Början på Boije af Gennäs sista bok i motståndstrilogin var lika spännande som de övriga två. För att få veta hur det hänger ihop är naturligtvis skälet till väntan på boken. 

 

Men Verkanseld är lite väl lång, minus 100 sidor på mitten hade varit optimalt. 

 

På slutet blev det mer nerv igen och det kändes kusligt att förstå att böckerna ligger sanningen nära. 

 

 

Tack Bookmark förlag

Av violen - Torsdag 16 maj 13:15

Carlsson, Christoffer: Järtecken


När jag (för första gången faktiskt) läser Carlsson, påminns jag om varför jag ytterst sällan läser svenska deckare. Jag läser få deckare överhuvudtaget men när jag väl läser, (företrädesvis utländska) slås jag ofta av hur välskrivna de är.

Det tycker jag inte riktigt om Carlssons deckare. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som fallerar, men dels vill han för mycket och dels lyckas han inte skildra det riktigt väl.

 

Visst, alla deckare (i alla fall de flesta) vill vara nutidsskildringar och ta upp aktuella ämnen. Men att precis allt ska finnas i samma bok blir lite väl nutidshistoriskt. Jag menar, Gudrun, Estonia, andra generationens invandrare, Afghanistan och det dialektala som kommit med böckerna från landets norra delar. Men nu försöker sig Carlsson på att sprida sina sörländska ord också. Det är bara det att när samma ord nämns för femte gången känns det lite tjatigt. Även om det säkert betydde mycket för Carlsson under uppväxten. För det är nog det allting handlar om, minnena från barndomsmiljöerna gör att det blir lite darrigt. Kanske att allt egentligen handlar om skogen och Gudrun. 

 

Trots allt läste jag ut boken och slutet var väl genomtänkt. Just i det fallet, skildringen av brottslingen och sorgen hos Isak är behållningen. Att känna sig som att vara född under en olycklig stjärna är inte roligare än såhär.

 

Jag gillade stoet Hedvig och mannen som var nörd på bilmärken. Och att historien var riktigt alldaglig = kunde ha hänt IRL. 

Av violen - Torsdag 2 maj 13:45

Sigurdadottir, Yrsa: Arvet

 


Så spännande den här deckaren är. Jag bara var tvungen att läsa ut den på stört. Redan tidigt finns en ledtråd som sen bleknar bort för att återkomma på slutet. 

Sigurdadottir är riktigt smart, alla hennes tidigare deckare (se nedan) är väl uttänkta

 

I och med Arvet börjar hon på nya karaktärer, en barnpsykolog är med och löser fall. Ett väldigt märkligt fall med intressanta (radio)inslag. Morden är ovanligt otäcka men även de annorlunda.Sigurdadottir frossar inte i blod och våld direkt, men beskrivningarna är tydliga. Mycket rör sig i de inblandades huvuden. Fast mördaren tiger still tills allt är uppenbart. 

 

Jag kände faktiskt med offren och barnen, barnen. Så tragiskt. Ovanligt att jag blir så påverkad av en deckare.


Det finns några deckarförfattare jag alltid läser, Sigurdadottir fortsätter självklart att vara en sådan. 

 

----------------------------------------

De deckare jag tidigare läst av Sigurdadottir.

Ödemark

Eldnatt

Sigurdadottir, Yrsa: Aska**** Det kan inte hjälpas men den här författarens böcker sticker ut. Jag kan inte riktigt säga varför den här boken var så bra, men det var den. Ok, historien var ju lite väl mycket men det gör liksom ingenting. För nutid och dåtid vävs samman på ett riktigt väl genomtänkt sätt. Och så får man ju lära sig en hel del om vulkanutbrott och botox och anorexi osv. Precis som en modern deckare ska vara. Eller precis som en modern deckare ofta är. Mordet är liksom inte prio ett.

Sigurdadottir, Yrsa: Det tredje tecknet **** En riktigt bra deckare från Island. Den var riktigt spännande men tappade lite i slutet. Historien var lite väl fantastisk men jag tror faktiskt att det skulle kunna hända då intresset för gamla tiders trolldom ju faktiskt finns. Det blodiga, som brukar komma i slutet kommer i början som omväxling och allt blir förklarat på bokens sista sidor.Historia och nutid vävs samman på ett intressant sätt och Sigurdadottir kan sitt ämne. Nästa bok i serien hamnar på läsa listan, den har just kommit ut för övrigt....Den som gräver en grav.........

Sigurdardottir, Yrsa :Den som gräver en grav **** Bok nr 2 av Sigurdardottir, Yrsa. Och den här var nog snäppet bättre än den förra faktiskt. Den borde ha fått 3,5 stjärna om den här får fyra men jag har ju tänkt gå bort från 0,5 så då får jag göra det här och nu. Början var något av det vidrigaste jag läst på länge, jag mådde illa länge efteråt faktiskt.......men nu skriver Sigurdardottir både lättsamt och humoristiskt och framförallt är historien lite annorlunda. Den förra, Det tredje tecknet, var ju väldigt underlig tyckte jag men helt klart bra ändå........en ny islänning att spana efter alltså....

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se