Schulman, Ninni: När alla klockor stannat

Det finns deckare som går efter deckarmallen. Och det finns deckare som lika gärna kunde vara en manifestation över missförhållanden i samhället. Lite gamla Pockettidningen R om någon minns.

Så är Schulmans sjätte bok i Hagforsserien. Här skildras fenomen i vår tid, ex vis utbrändhet/utmattning på ett inkännande sätt. Hon lyckas med att på några sekvenser verkligen synliggöra utbrändheten på ett sätt som knappt någon faktabok lyckats med. 

Dessutom tar hon upp något som sällan nämns nu för tiden, nämligen allas lika värde. Schulman lyckas åskådliggöra det inom ramen för deckarintrigen. Jag sväljer gång på gång när jag inser vad hon skriver om. Hon är modig Schulman. Här tar hon upp det många (politiker bl.a.) tänker, är människovärdet så viktigt egentligen? I alla fall behöver det inte gälla alla. Men som få säger rätt ut. 

Det här är ingen mysdeckare. Det här är vad deckare ska handla om, våldsam död och våldsamma mördare.

Jag gillar den mycket. 

Bussi, Michel: Svarta näckrosor

Jag har med stigande fascination lyssnat på Bussis deckare/konstbok/kärleksroman/historielektion, och måste säga att den är helt otroligt bra. Till slut fick jag ta fram en konstbok om Monet för att betrakta hans målningar. För det är i Monets trakter boken utspelas. Tre kvinnor träder fram och avlöser varandra i berättandet. Plus de poliser som ska gräva fram sanningen.

Jag lyssnade på den i stort sett i ett sträck, och hängde bara med i vindlingarna utan att grubbla särskilt mycket. Och se, till slut uppdagades allt och det är bara att konstatera att Bussi är en författare med trovärdig fantasi. 

Ofta tänker jag hur böcker skulle vara som film, den här skulle verkligen vara sevärd.

Jag gillade verkligen de på franska uttalade namnen och hunden Neptun charmade mig totalt. 

För mig är det här höstens deckare, läs eller lyssna på den!

Tuti, Ilaria: Blommor över helvetet

Helt klart en annorlunda deckare. Med små medel lyckas Tuti framkalla en känsla av ondska, medlidande och förståelse. Historien i historien, dvs inläggen från förr gör allt bara värre. Och hur mår kommissarien egentligen?

Det är en lite fantasybetonad berättelse, lite väl fantastisk för min smak egentligen. Men den innehåller så pass inträngande tankar att jag känner mig lite smartare efteråt. Och framförallt vill jag läsa mer om kommissarien, kvinnan vars kropp sviker henne.

Jag rekommenderar denna deckare eftersom den fick mig att tänka i helt andra banor och helt andra miljöer än vanligt och jag kommer att hålla utkik efter nästa bok. Bara det är värt ett stort tack till

Bazar förlag

Lihammer, Anna & Hesselbom, Ted: Solitairen

Det gäller att hålla ut och läsa hela boken, det är det värt för att få uppleva det fullkomligt lysande överraskande hänsynslöst feministiska slutet.

I övrigt är det lite rörigt med, i och för sig inte så många, men lite svåridentifierade personer. Tackochlov anges det tydligt när det är 1939 och när det är 1998. Och själva titeln och anspelningen på spelkorten är lite väl långsökt. Men varför inte, jag kunde inte sluta läsa och det säger ju en hel del om spänningen.

Petitesser, javisst. Riktigt bra, ja. 

Det enda som kändes lite tröttsamt är att den här liksom många andra böcker nuförtiden utspelar sig i Stockholm. Visst, det är allas vår huvudstad, men det blir inte mer provinsiellt korrekt för att någon är från Sundsvall och någon från "betydligt längre norrut". (?)

Indridason, Arnaldur: Skuggor över Reykjavik

Det finns deckarförfattare som jag alltid läser. Indridason är en av dem. De senaste böckerna har varit lite mediokra, men den här höjde sig ett snäpp. 

Det är lite mer Island med, sagor och osynliga väsen blandas med spirititistiga seanser. Och militären är ständigt närvarande. 

Kanske blir det nästa Indridason också, ett tag var jag nära att ge upp honom.

 om Arnaldur

Franz, Eva: Sommarön

Hade jag vetat att Franz bok varit en ungdomsbok/relationsroman/deckare:Maria Lang lookalike, hade jag inte lånat den eller börjat läsa den. Men sen jag väl kommit mig in några sidor kunde jag inte sluta läsa. Sen upptäckte jag allt det andra och då, ja då var det bara för sent. Personerna var alltför många och handlingen rörig. Utan personregistret i början hade jag inte haft en chans att hänga med.

Det här är det närmaste en familjedeckare som jag läst. Och det var inget vidare. Men som sagt, jag var tvungen att få veta. Ändå.

Persson, Leif G W:En annan tid, ett annat liv *** Jag gillade Perssons förra bok, Mellan sommarens längtan och vinterns köld, men den här var snäppet bättre. Kanske för att den här gick att förstå allting i. Ja det var ett tag mitt på där det var ett väldigt tjat om Stasi hit och dit, men efter det gick det bättre igen. Och den är ju onekligen lustigt skriven, man behöver inte sväva i ovisshet om vad personerna egentligen känner och tycker, det är då säkert! Och lite nutidshistoria är väl aldrig fel det heller.......

Läst 2004

Boije af Gennäs, Louise: Verkanseld 

Början på Boije af Gennäs sista bok i motståndstrilogin var lika spännande som de övriga två. För att få veta hur det hänger ihop är naturligtvis skälet till väntan på boken. 

Men Verkanseld är lite väl lång, minus 100 sidor på mitten hade varit optimalt. 

På slutet blev det mer nerv igen och det kändes kusligt att förstå att böckerna ligger sanningen nära. 

Tack Bookmark förlag