Inlägg publicerade under kategorin Karlsson, Jonas

Av violen - Lördag 18 maj 11:15

Karlsson, Jonas: Regnmannen ***

 

Underfundig är kanske rätt benämning på Karlssons nya bok. Jag vet inte om det finns något dolt budskap i texten för historien i sig är inte särskilt spännande eller intressant. Så jag tar för givet att Karlsson skildrar teaterns villkor i skenet av en likriktning som dödar kreativitet. Vilket Ingmar fått erfara. Även om det är något av en bihandling. 

Han har inte fått upprättelse och vill så gärna ha det. 

 

Men sen på sin ålders höst (klyscha jag vet) så händer förunderliga ting, (i torkans spår?) och förvrider huvudet på Ingmar. 

 

Den var lite förutsägbar, men innehöll stor kärleksfullhet som visade sig mellan Ingmar och sonen Erik som ställer upp för sin pappa. Och så hustrun som inte finns mer utom i saknadens tankar.

 

Jag har alltid tyckt att Karlsson skriver bäst i det korta formatet, noveller. Det tycker jag fortfarande.

Av violen - 11 oktober 2015 16:15

   Karlsson, Jonas: Jag är en tjuv ***


Hm, ja vad ska jag säga nu då. Jag har ju hela tiden velat ha romaner av Karlsson, men jag måste tillstå att den här boken hade varit bättre om den varit, låt oss säga en långnovell. Nu blev det för mycket säkerhetsrummet och rökning och ensamhet. Visst, allt är sorgligt och landar i längtan efter mamma och här är det en helt vanlig man. Men det blev för mycket omkring, den småttiga världen tog över. Helt realistiskt iofs. Men lite ospännande.

Det känns som att jag vill ha noveller av Karlsson igen...


Läst 2015


Karlsson, Jonas: Spelreglerna****

Karlsson, Jonas : Det andra målet ****

Karlsson, Jonas : Den perfekte vännen ***

Av violen - 25 oktober 2011 21:00

   Karlsson, Jonas: Spelreglerna****


Det andra målet var otroligt bra, Den perfekte vännen, tja kanske lite sämre.

Den här novellsamlingen började också lite väl egendomligt för min smak. Den första novellen kändes som en dröm men speglar kanske Karlssons egna känslor inför sitt skådespeleri; utittandet, svårigheten att styra, tvånget att bara hänga med och så rädslan för den kommande katastrofen. Ja allt kunde ju vara metaforer för skådespelarångesten.

Andra novellen: Nu händer det som hänt tidigare när jag läst Karlsson, jag dras in i känslan av overklighetens verklighet. Och kanske det förklarar vad som ligger djupast i den här novellsamlingen, varför är berättarjaget som han är, det svaret söks på olika sätt i alla novellerna:

Och han tyckte att i det där korta ögonblicket låg hela förklaringen till varför han var som han var. En lång kedja av händelser och konsekvenser som gav svar på hur det hade blivit på det här viset. Känslor som föder handlingar som förklarade ytterligare känslor som förklarade rädslor och så vidare. sid 22f.


Tredje novellen: ........

Fjärde novellen: Bryt ut den här novellen, skriv den överallt, publicera den! I denna mammonfrossande tid borde vi läsa det här, här snuddar Karlsson vid meningen med livet, den mening som vi säger inte kan mätas i pengar och här är den beskriven på ett språk som nutiden kan förstå. Lysande!

Femte novellen fortsätter på samma tema av bara farten.


Sjätte sjunde åttonde.........

Nionde, tionde, elfte novellen: De hör ihop, de två första speglar främlingskapet inför sig själv, svårigheten att finna den man är när man inte funnit den man är. Eller rädslan för att förlora sig. Då blir det tveksamheter, oro, ens inre darrar till och visar upp nån annan, varför? Om det sen blir som i den sista novellen känner jag att en kyla sprider sig, nånstans känner jag Ahlzeimer flåsa till. Eller en förlamning, eller en ond kraft som förkläder sig. Jag tror att det som sker med läsaren när den sista novellen läses utifrån citatet ovan: Beroende på vem du är på väg att bli eller har blivit känner du kylan från det som är du, mest troligt helt andra saker än jag gjorde.


Ja, jag gillade det här. Det känns så enkelt när jag läser det men är det det?


Och genom kroppen far en isande virvelvind, ett litet djur av smärta som kittlar det allra innersta av ditt hjärta.  sid 112


En intertext från Hjärtdjur? En beskrivning av den stöt en bloggare kan tillfoga en annan.

En novellsamling om nutiden men med existentiella djup.


Skenbart enkelt men inte.



Läst 2011


Av violen - 28 november 2009 20:29

Karlsson, Jonas : Den perfekte vännen *** När jag hade läst Det andra målet av Jonas Karlsson uppmanade jag honom att skriva en bok till. Och det har han gjort. Men jag blev inte lika uppslukad av den här. Visst jag gillar språket och anslaget och Rummet är verkligen bra. Det finns säkert nån diagnos att sätta på den mannen. Men sen kändes det liksom konstruerat på nåt sätt. Eller inte konsturerat utan framtvingat ur barn och ungdomens skrymslen. Borde inte den här boken ha kommit först och Det andra målet sen?
Jag tycker Karlsson borde slå till och skriva en riktigt lång roman, varför inte ta Eliza, den korta relationsnovellen och spinna vidare på temat ung man växer upp och borde gå i familjerådgivning för att rädda äktenskapet? Den boken skulle jag läsa med intresse!


Läst 200911

Av violen - 28 november 2009 20:07

 

Karlsson, Jonas : Det andra målet ****Noveller är det i den här boken. Men jag undrar det. Är det inte en enda lång, väldigt splittrad, men ändå roman??? Jag njöt i alla fall av den här boken. Jag bara läste och struntade blankt i att förstå. Vem är vem och plötsligt är de tillbaka i en annan miljö eller är det samma? Vem spelar fotboll och vem blir betraktad och vem dricker ramlösa och vem skriver poesi och vem spelar teater? eller vem spelar inte teater, det verkar alla göra. Men jag liksom bryr mig inte utan bara följer med i texten och sen är boken slut och jag bara måste citera baksidestexten:

Citatet
Han upplevde det som om han egentligen gjorde allting rätt.
Mycket mer rätt än dom flesta andra. Det hade bara,
längs med vägen,
uppstått ett slags genuint missförstånd
.

En slags manlig existensiell programförklaring eller vad?????

Jonas Karlsson, skriv en till bok, noveller eller romaner eller både och, men skriv! Jag vill läsa mer!


Läst 200903

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se