Murgia, Michela: Själamakerskan ****

Ändå sedan jag läste Den döda arméns general har jag varit fascinerad av böcker som skildrar dåtiden, en dåtid som säkert har efterverkningar i nutiden och som kan förklara nuets subtila signaler på ett intressant sätt.

Den här boken om accabadoran, själamakerskan som ändå in på 1960-talet fanns på Sardinien och utförde en slags dödshjälp, kan läsas i dödshjälpsdebatten. Aldrig har jag läst något liknande, aldrig har jag vetat om något liknande. Att lägga ett sådant ansvar på en enskild person känns hårt och Bonaria Urrai, som hon heter, är både medmänsklig och svag. Maria, fosterdottern hålls utanför, men får sen välja sida.

Boken väcker frågor, tankar om skuld, försoning, val. Mycket intressant och helt oväntad läsning...

Någonstans finns säkert detta kvar i Sardiniens minne, men hur går inte att säga. Jag vet väldigt lite om just den ön som brutit sig ut ur Italiens stövel. Men här hittade jag en artikel som bekräftar något av det jag känner. Läs den och känn efter om du håller med mig. Ord som rationalism, djuriska, sardisk hämnd får en att förstå den mentalitet som kan prägla ett samhälle, nu men framförallt då.

Rekommenderas verkligen!

Läst 2012

Läsutmaning Italien hos Enligt O

Hon tänker tillbringa maj 2012 med italienska böcker, jag ska försöka läsa hela året ut. Och använder det här som inspiration:

Kärleken är dödens motsats av Roberto Saviano

Väntrum och Avskedsbrev av Valeria Parella

Stål av Silvia Avallone

Montedidio av Erri de Luca

På sannolika skäl av Gianrico Carofiglio

De femtontusen stegen: En redogörelse av Vitaliano Trevisan

Själamakerskan av Michela Murgia

Innan tuppen gal av Cesare Pavese

Claudio Magris

  Parrella, Valeria: Väntrum ****

"Ett barn som ingen vet om det håller på att födas eller håller på att dö".

Den för tidigt födda Irene ligger i sin kuvös. Lite fragmentariskt skildras livet kring kuvöserna. Maria, hennes mor, finns där men även i sitt vanliga liv, som lärare. 

Den här boken påminner om en bok som jag läste för flera år sen Rädslan i kroppen av Slavenka Drakulic.

Dubbla bottnar innebär att sjukhusmiljön och känslorna där inte riktigt får fäste utan det är den andra bottnen, i Parellas fall studievärlden, som känns nästan mer angelägen. Kanske för att den innehåller en verklighet som Parrella använder för att få fram ett politiskt budskap.

Dock skildrar Parrella moderskapet och den orimliga väntan bättre än Drakulic skildrar sin väntan och sin njurtransplantation.

Jag kände mig mycket berörd av Parrellas roman, den är som ett smycke i dödens väntrum. Vad jag vet har jag inte läst något i ämnet tidigare. Den stannar kvar.

Läst 2011