Inlägg publicerade under kategorin Lindström, Merethe

Av violen - Tisdag 21 jan 20:15

Lindström, Merethe: Ödelagda städer ***  (grannar)

 

En lite märklig novell. Förstår inte titeln men tycker ändå att den kan ingå i serien grannar. Men här är det okända människor som plötsligt finns nära, nästan som en granne som man möter några ögonblick i livet.

 

Både mor och dotter ger och får tröst och när färden fortsätter finns den känslan kvar.

 

 

Av violen - 10 november 2014 16:30

   Lindström, Merethe: Arkitekt ****



Dagar i tystnadens historia och Saknade har jag läst sen tidigare. Och nu vågar jag mig på Lindströms noveller. Jag vet att det är ett risktagande för jag är inte så stort fan av noveller direkt, men här tycker jag att Lindström lyckas förmedla det som omslaget visar, Kvinnor i miljö.

Och det är en tankens miljö, de lever sitt liv i sin hjärna, för de hindras att handla moraliskt, etiskt, rationellt, omtänksamt. De är ensamma i tvåsamheten, männen lyssnar inte, förstår inte, vill göra bara som de vill, men de har makten och borde kunna lyssna och hjälpa. Men de vill inte, de vill bara ha. Och kvinnorna smyger vädjande och beroende omkring.


Jag grips mest av vårdbiträdet, som spelade Akitekt som barn men aldrig ville ha något, plötsligt vet hon vad hon vill och inser inte att hon utnyttjas förrän det är för sent. Jag gillar hennes hämnd, även om den är barnslig, futtig och knappast duger nånting till. Men hon gör det i alla fall. Hämnas. Lycka till Idun.


Läst 2014

Av violen - 16 maj 2013 16:15

   Lindström, Merethe: Saknade ***


Den här boken gav inte speciellt mycket avtryck. Men jag fäste mig vid ett tillfälle:


Du är så upptagen av böckerna, sa Silje. Det är precis som om det är det viktigaste du har här. sid 146


Jag läste en bok, sa hon[...] Han skrev en massa, och ändå försvann hon nästan helt. Medan han blev mer och mer tydlig. sid 147f


Vad vill Lindström säga med den här boken? Kanske att det skrivna ofta slutar i att författaren blir synlig, att människorna i boken bleknar bort. Skrämmande tanke men det kan kanske vara en förklaring att personer i vissa böcker bara lämnar en. Som Silje skulle ha gjort om hon inte sagt det hon sa ovan.


Läst 2013


Av violen - 11 december 2012 16:45

  Lindström, Merethe: Dagar i tystnadens historia ****


Den här boken var inte tyst, men lågmäld. Vem kan ana vad som ska komma? Inte läsaren.Och det som kommer glider lätt förbi fast det sitter kvar i Norges själ för alltid.

Det går inte att skriva så mycket om innehållet, det är som en långsam å, filmad länge så att man invaggas i att det här är långsamheten och friden. Så plötsligt, något kommer upp från djupet, skrämmer, dödar. Och så blir ytan lugn igen.

Det som sprider skräcken kan inte, ska inte nämnas av någon, det är läsarens sak att själv upptäcka det.

Den är så norsk den här boken, den rör vid själens skrymslen och blottar spöken som borde vara glömda. Men de lever allt för väl i dag.

En angelägen bok som är väl värd sitt pris. Och stoltheten över det.


Läst 2012





Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se