Alla inlägg under augusti 2010

Av violen - 31 augusti 2010 19:45

Läsutmaningar i september


Theresan Undset, Sigrid: Jenny

Bokcirkel för alla: 
 Sorgesång för Easterly Pettina Gappah

(ev ungdomsböcker?)

 

Lyran Jordenrunt

 Den sista läsaren - David Toscana
Andarnas hus - Isabel Allende
Stjärnans ögonblick - Clarice Lispector

 

Deckare hos lillaO Person Leif G W: Den döende detektiven

 

Skrivande svenskor Moa Martinsson kvinnor och äppelträd

Bokcirkel online 

Bibliophilias afrika Att stava till ett kosmos: Craveirinha, José

 






 

 


-----------------------------------------------------------


Theresans Nobelpristagareutmaning 2010 
Theresan min sida

 

01-03 Gordimer:  Min sons historia
03-05 Pamuk, Orhan: Den vita borgen 

05- 08 Gao Xingjian: En ensam människas bibel

08-10 Undset, Sigrid: Jenny

10-12 Le Clézio, Jean-Marie Gustave: Öken

-----------------------------------------------------------------------------------

 

Bokcirkel för alla  nya varje månad
01 
Borta bäst.

02  Boktjuven

03  Någon sorts frid

04 Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer  
Konsten att leva innerligt av Ann Lagerström och Ted Harris

05  Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson (Ljudbok)

 Kinesiska Draken: Kimselius Kim M

06-07 Häst Häst Tiger Tiger: Ahrens Anita

08 Låt den rätte komma in, Den mentala orgasmen

09

-----------------------------------------------------------------------------------

 

JordenrunthosLyran lista
02
Stalins kossor, (Aprils frusna blommor) Bröllopet

03 Krigets skola, Persepolis, Hur man botar en fanatiker

04 Den indiske tolken, Mardrömmen, Människornas jord  

05 Boktjuven, Fem svarta höns,  Att tro på mister Pip

  


 Juni Juli Augusti har Jordenrunt uppehåll hos Lyran 

MEN

Då blir det istället Dystopi-utmaning 

06 Hungerspelen

07 På Stranden

08 Vägen 

 

09 Den sista läsaren, Andarnas hus, Stjärnans ögonblick  

10 Och var hör du hemma?, Illusionernas bok, Kärlek, vänskap, hat

11  FörändringarMidaqq-gränden, Sultanbrudens skugga

12 Kärleken är dödens motsats, Ungdomens bröd, Den röda soffan

 

 

 

-----------------------------------------------------------------------------------

 

Deckare hos lillaO  lista
01 Östlundh, Håkan: Släke

02 (En röd hjältinnas död) Ohlsson, Kristina: Askungar
03 ( Edwards Martin: All the lonely people) Taylor, Andrew: Det blödande hjärtat

04  ( Sigurdardottir Yrsa (läst alla) French, Tana: Till skogs 

 05 (Meyer Deon Död i gryningen Läst ) Knivsliparen av Bo R Holmberg

06  ( I de lugnaste vatten Läst ) Sten Viveca: I den innersta kretsen
Billingham, Mark : Sömntuta 
 

07 

 (Svart som natten Läst) Cleeves Ann: Blå gryning

(Jungersen, Christian: Undantaget Läst)

Izner, Claude: Mordet i Eiffeltornet

08

 (Bernuth, Christa: Läst alla)
O´Brien, Maureen:
Döden inpå livet

09 (Gilek, Elisabeth: Jessica Jungs saknad)
Person Leif G W: Den döende detektiven

10 Fransson, Ramona: Dyrbar kärlek

11 Buthler/Örhlund: Mord.net.

12 (läst de två första Hedström, Ingrid: ) Under jorden i Villette

 

 

 

-----------------------------------------------------------------------------------

 

Skrivande svenskor hos Ett hem utan böcker,


01-02 Selma Lagerlöf Herr Arnes penningar

 

03-04 Elin Wägner: Pennskaftet     

 05-06 Maria Sandel: Droppar i folkhavet
07-08 Agnes von Krusenstjerna Den blå rullgardinen
 
09-10 Moa Martinsson Kvinnor och äppelträd
11-12 Stina Aronsson Medaljen över Jenny - Hitom himlen  /läst/

-----------------------------------------------------------------------------------

 

http://www.bokcirkelonline.com/  nya varje månad 
01 Alex, Schulman:
Skynda att älska

02 Marsden, John: I morgon när kriget kom

03 Ajvide Lindkvist, John : Pappersväggar

04 Adichie Chimamanda Ngozi: En halv gul sol 

05 Adams Douglas:

 

 

-----------------------------------------------------------------------------------

 

Bibliophilias afrika  lista + 100 vägar till Afrika
Jag läser de jag får tag på eftersom, följer inte veckoupplägget.

1Midaqqgränden

Mernissi Fatima : Drömmar om frihet

Allah gör som han vill:  Ahmadou Kourouma

Aidoo, Ama Ata: Förändringar

Calixthe Beyala: Ännu talar träden

Rotlös: Dangarembga,  Tsitsi

7 Uppehåll 

8 I dimman då sommaren dör: Guma, Alex la

9 Att stava till ett kosmos: Craveirinha, José

10 Två sånger om Afrika: p’Bitek, Okot

11 Floden mellan bergen: Thiong’o, Ngugi wa

12 Gåvor: Farah,  Nuruddin

 

 

 

 

 

--------------------------------------------------------------------------------

Bokustoppen hos Paula innebär

 

Läser en av topptre böckerna månaden efter.

 

02 bok från januari: Wahlberg, Karin: Sigrids hemlighet

03 bok från februari: Alex, Schulman: Skynda att älska

04 bok från mars: Grebe, Camilla & Träff, Åsa: någon sorts frid 

05 bok från april: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson (Ljudbok)

06 bok från maj: Marian Keyes, En förtjusande man

 

 Lämnar den efter bokus renovering..........är den utmaning jag tyckt minst om också eftersom jag nog inte är nån populärapocketläsare egentligen.......

 

07!

08

09

10

11

12

  

  

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Dessutom kommer jag att försöka hänga med i SR bokdiskussion om Blonde!

  

Så här ser vår plan ut för att ta oss igenom Blonde.

Vi följer bokens egna indelningar. Sidhänvisningarna gäller pocketutgåvan av Blonde, översatt av Ulla Danielsson.

 

Till första träffen 12/4 har vi läst: Prolog + Barnet. Tom sidan 123.

Till andra träffen 19/4 har vi läst: Flickan. Tom sidan 262.

Till tredje träffen 26/4 har vi läst: Kvinnan. Tom sidan 425.

Till fjärde träffen 3/5 har vi läst: "Marilyn". Tom sidan 712.

Till femte och sista träffen 10/5 har vi läst: Senare i livet. Hela boken! 862 sidor.

 

 

Kommer jag att fixa det månntro?????




..................................................
















 

Av violen - 31 augusti 2010 19:30

Böcker augusti 2010

 

Ahrens, Anita: Häst Häst Tiger Tiger *** (Bokcirkelföralla)

Bernhard, Thomas: Undergångaren ***

Guma, Alex la: I dimman då sommaren dör **** (Bibliophilas afrika)

Öhlin, Per Robert: Den mentala orgasmen*** (Bokcirkelföralla, Fackbok) (Doebb)

Ajvide Lindqvist, John: Låt den rätte komma in*** (Bokcirkelföralla, skräck)

Oates, Joyce Carol: Dödgrävarens dotter****

Stefánsson, Jón Kalman: Himmel och helvete****

McCarthy, Cormac: Vägen*** (Lyrans dystopi)

Munroe, Alice: Kärlek vänskap hat*** (Lyrans jordenrunt, Man Booker international, noveller)








 **

6 ***

3 ****

 *****

3 svensk

6 utländsk

6 man

3 kvinna


 Augustpriset

1 Bibliophilas afrika                                     

 Biografi 
3 Bokcirkel för alla

 Bokcirkel SR                                      

  Bokcirkelonline
1 Bookerpristagare 
Bokusutmaning
 Deckare 

 Debutant                                     

 1 Fackbok

 LillaOs deckarutmaning 

 Ljudbok 

 1 Lyrans dystopi                            


Lyrans jordenrunt                                     

Nobelpristagare
1 Noveller 
Nordiska rådets pris

Orangepriset 


Skrivande svenska kvinnor

1 Skräck

Ungdomsbok



9 böcker i augusti.


Mest läsvärd: Absolut Dödgrävarens dotter.

Mindre läsvärd: Häst Häst Tiger Tiger, som visserligen var intressant pga sitt ämne, men, men, den hade många andra brister.


Sammanfattning: Alla böcker jag läst i augusti har varit tunga böcker, tunga ämnen och ofta tungt språk också, även om det oftast varit väldigt välskrivet.

Kan det faktum att ingen deckare eller ungdsombok är med bidra till detta? Kanske bör jag alltid försöka ha med en sån för att lätta upp läsandet lite. 

Men flera av böckerna jag läst är sådana författare jag varit väldigt nyfiken på så det är en fullt godkänd månad.





Av violen - 27 augusti 2010 11:00

Munroe, Alice: Kärlek vänskap hat***


Den här boken har väntat länge i hyllan och snart kommer den ju dessutom i Lyrans utmaning, så jag tog med den på en resa för noveller är ju alltid bra vid dylika tillfällen. Om de är bra i övrigt låter jag vara osagt då jag egentligen inte är så förtjust i den korta formen. Jag vill hela tiden veta mer.

Och så är det verkligen i Munros noveller. Hon skriver väl, på kort tid lär man känna personerna och det är riktigt intressant att läsa nånting från nordamerika igen. Men hon lyckas inte avsluta dem ordentligt. Eller så avslutar hon dem för ordentligt. Det var länge sen jag läste en novellsamling där jag så tydligt vill veta mer......slutet är plötsligt där och jag tänker, neeej det får inte komma redan.

Är det bra eller dåligt? Jag måste fundera på det och läsa Nära hem, en roman av samma författare. Då kanske jag vet svaret.



Boktoka skriver att hon läst att det är sagt om Munros noveller att varje novell bär en roman inom sig. Det  kändes helt sant. Om man med det menar att det behöver en romans form för att få novellerna att blomma ut förstås. Menar man att de är lika uttömmande som en roman håller jag inte med.

Jag har just läst Dödgrävarens dotter av Oates och jag tänker: om man tagit ett utdrag ur den boken och presenterat som novell skulle det ha gett den här känslan av tomhet. När jag la Oates åt sidan var boken klar, som en bra roman ska vara. Munros noveller är inte klara, men det kanske är så det ska vara?


Bokslukaren skriver lite om varje novell och jag blir förvånad över att jag knappt kommer ihåg dem. Hur är det möjligt? Jag har ju nyss läst. Ja den sista kommer jag ihåg väl, den med den dementa hustrun men kanske mycket för att min egen mor blev just dement. Och novellen om släktingen som användes i en författares roman (speglar balansgången för alla som skriver och av nödvändighet använder sina egna erfarenheter). Men enbart för att den släktingen hade dialys innan hon dog.

Men sen när jag riktigt tänker efter, visst minns jag. Men hur länge?


Gemensamt för novellerna är det som orginaltiteln anger, Hateship, Friendship, Courtship, Loveship, Marriage, lite väl nerkortat i svenska översättningen kan jag tycka. För det handlar mycket om äktenskap och relationer mellan människor, och framförallt väldigt starka känslor. En undertryckt kritik mot det patrialkala samhället vibrerar i de flesta novellerna, men kvinnorna har huvudrollen. Och det finns en uppriktighet som jag uppskattar. Det är inte bättre än så här att vara människa.


Att läsa Alice Munro är att lära sig något varje gång som du aldrig tänkt på förut,” skriver The man booker international price juryn. Jag håller inte riktigt med, snarare tvärtom. Just det där okända känns bortskalat.


För att veta om Munro är en värdig nobelpriskandidat, som många hävdar, måste jag läsa mer av henne. Den här boken kan vara hennes försök att vid 70 år minnas en tid som flytt. Nånstans kändes den som skriven för länge sen och inte in på 2000talet.


-----------------------------------------------------------------------------------------------



Transplantation och dialys i böcker:


Jag frågade hur Alfrida mådde, och kvinnan sa att hennes syn var så dålig att hon praktiskt taget var blind. Hon hade också haft allvarliga njurproblem, vilket innebar att hon måste genomgå dialys två gånger i veckan. sid 112


Läst 2010




Av violen - 24 augusti 2010 13:00

Ormfågel och Bara vara Jennie, två böcker från Opal förlag, kom i brevlådan igår. Och det genom Enbokcirkelföralla. Tack för det!


Båda böckerna ser väldigt intressanta ut och platsar helt klart både i Enbokcirkelföralla, och i min egen privata utmaning, En ungdomsbok nu och då....... som återfinns under Ungdomsböcker.

Av violen - 20 augusti 2010 14:00

McCarthy, Cormac: Vägen***

 

Vägen, en omtalad, hyllad, belönad, prisad bladvändare. Och  javisst, det är en bladvändare som jag läste ut tämligen omedelbart. Och jag måste säga att jag är lite...... förvånad. Och faktiskt lite oberörd. Så egendomligt tänkte jag. Vart har mina känslor tagit vägen? Jag förmådde inte känna sympati med mannen och hans son och miljön kändes liksom inte trovärdig. Allt var dött men i slutet fanns det en dalgång med en massa blommor, var det en hägring eller vad? Och mannen var så sjuk men orkade ändå gå 15 kilometer på två dagar......lite herovarning där eller? Och de var de goda, dödandet var endast ett och då personligt (pojken var hotad). Alla inser att innan de kommit så långt, överlevt så länge, måste fruktansvärda saker ha hänt......men var finns de? Innan första sidan.......


Greppet att börja handlingen långt in i historien var i sig kanske nödvändig, men alla dessa frågor som poppar upp i ens skalle, varför får de inga svar? Vad var det som hände, då för flera år sen. Kärnvapenkrig? Om allt liv var dött, hur kunde människan leva? Jag kan inte låta bli att jämföra med snart 50 år gamla På stranden av Shute som jag också läst i Lyrans dystopiutmaning. På något egendomligt sätt kändes den boken mer trovärdig än den här! Hur är det möjligt?

Dialogen fyller ut, snabb, oftast torftig, sparsmakad kan man tycka. Kanske helt enkelt manlig men passar precis. Inget filosoferande, askan är sig själv nog i deras munnar.


Ändå kände jag en form av lättnad över att inget ältades, att det var nuet som gällde hela boken igenom. Att vi kommer in vid vändpunkten......

När fotona lades på vägen var det som när en svårt sjuk människa får sin dom; en månad! Men på ren vilja överlever hon många månader till. Och får ibland uppleva goda stunder. Liksom de ibland, när mannen lyfter på ett lock, finner oskövlade ställen med "god mat" som de kan frossa i (att jämföras med stället där den "onda maten" finns, jag säger inte mer men ryser vid minnet). Ett av flera berättartekniska grepp som visar på att författaren verkligen kan skriva.



Och varför mannen håller dem vid liv anges redan i början:


Han visste endast att pojken var hans berättigande. Han sa: Om han inte är Guds ord har Gud aldrig talat. sid 8

 

Är det den amerikanska drömmen att vi kan leva vidare, att vi är utvalda?  Var de  utvalda, därför hade de tur? Kunde hålla sig efter vägen, Den Rätta Vägen. Pojken en messiasgestalt?


Sammanfattningsvis är det här en bok som jag inte glömmer. En bok som väcker frågor, men som inte riktigt berör.


Den är filmad och när jag tittar på några klipp från filmen inser jag att den plockar bort glorian från boken. På gott eller ont? Det vet jag när jag sett den.........






Av violen - 19 augusti 2010 17:00

Stefánsson, Jón Kalman: Himmel och helvete*****

  

Vi bör ägna oss åt dem som är viktiga för oss och som står för det goda.

sid 205

  

Nästan i slutet av boken står raderna ovan. Det är bara några av de viktiga ord i nygamla meningar som står i Stefánssons roman Himmel och helvete. Och det är bara en rad av alla dessa skimrande rader som finns i denna bok, på nästan varje sida finns något jag skulle vilja citera. Jag läser varje ord, varje mening, varje sida och känner: det här är stor litteratur!

Även om jag skulle spoila hej vilt och talade om allt och hur det slutar osv så skulle du ändå bara älska boken när du läser den, så otroligt genomtänkt är språket, fullt av enkla ord i nya meningar..........


Titeln kan jag dock inte förstå när jag läst boken. Varför inte ta nånting lika (skenbart) enkelt som Livet och döden t.ex För det handlar den här boken i allra högsta grad om. Livet i litteraturen och döden i litteraturen. För det är litteraturens kraft som genomsyrar boken. Även om historiens karga vingslag flytande lätt beskriver "för mer än hundra år sen. Och i dag. " som det står på baksidestexten, så är det ändå Litteraturen som är beröringspunkten i berättelsen.


Hur var det att älska Orden då, på Island för länge sen?


Att läsa dikter av en blind poet, lånade ur en blind läsares bokhylla, för den tiden lika välfylld som dagens bokbloggares bevisar på sina bloggars bilder att deras är?


Att veta att naturen måste få kräva sina offer, då, för på den tiden kom ingen undan, särskilt inte den som älskade Orden. Den var bara på fel plats hela tiden eftersom  ingen annan plats fanns.

Att sörja, att vilja välja döden men sen finna livet i en krets där alla är ett i Orden. Ah, underbart!


Måste bara citera ett fåtal av de ställen som jag markerade:


Natten kommer

och den kastar

över alltsammans,

åtföljd av tystnad,

sin skymningskappa

  

läser Bárdu i Det förlorade paradiset, han vickar boken så att skenet från fotogenlampan ska nå fram, ett ljussken som lyckas lysa upp en bra diktrad har sannerligen fyllt sitt syfte. Läpparna rör sig, han läser raderna om och om igen, och för var gång blir världen lite större inom honom, den utvidgas. sid 34


Livet har dessutom den fördelen framför döden att du vet ungefär vad du har framför dig, döden är däremot den stora ovissheten och det finns få saker som går lika illa åt människan som ovissheten, den är det allra värsta. sid 81

  

Jag befinner mig i en roman! Den tanken slår ner i honom och kommer honom till undsättning, räddar honom, någonstans har han läst om allt detta: en divan, en fåtölj, såna här koppar, detta som kallas kex eller kakor [...] sid190

  

Poesin är som havet, och havet är mörkt och djupt, men även blått och underbart vackert, där simmar många fiskar och där lever alla slags varelser och alla har inte gott in sinnet. sid 195

  

[...] kanske helvetet är en boksamling och man är blind, mumlade han. [...] sid 199

  

Vi bör ägna oss åt dem som är viktiga för oss och som står för det goda. sid 205

 

 

 

Läst 2010

  

 

Av violen - 19 augusti 2010 15:15

Jag har just avslutat Stefŕnssons nya Himmel och helvete. (Reflektion kommer strax)

Och bortsett från att det är en rasande skickligt skriven och bra roman, kan jag känna så tydliga influenser från både Cervantes och Flaubert! (jag funderade ju starkt över titeln men det slår mig nu att det kanske syfta på litteraturens båda roller, vem vet?)

En annan bok som jag läst är Toscanas Den siste läsaren och där känner jag också hur författaren tar böckerna/litteraturen till sin förtrogne i handlingen. (Och försöker tränga in i typografin men det är nog bara en chimär, för det finns mycket annat därunder.)

Och jag vet att jag läst ytterligare böcker där jag upplevt samma sak. Blir det en diskrepans bland läsarna, de som vill ha en handling som är lätt att följa och de som visst vill ha handling men där det är orden som spelar största rollen? Och blir då handlingen i de senare böckerna ett hinder för den mindre "intellektuelle" läsaren? Jag menar, läs Den siste läsaren, läs Himmel och helvete, du kan inte skumma handlingen. Orden är där för att läsas och ingenting annat. Orden är boken.

Skapas det en slags "kanon" där man måste ha läst litteraturvetenskap för att kunna slå sig fram i snåren?


Jag bara funderar här, förbehållslöst........


Är det här en trend? Nån som känner igen sig?

Av violen - 17 augusti 2010 13:30

Oates, Joyce Carol: Dödgrävarens dotter****

 

En bok som vibrerar!


Ännu en riktigt bra Oates. Tyvärr påminner den lite väl mycket om Blonde för att jag ska få någon form av aha upplevelse över stilen, men den bygger tydligen på lite släktbiografiskt material då den har kopplingar till Oates farmors levnadsöde. Och i och med det känns den mycket intressant.


Helt utanför innehållet och stilen osv. funderade jag på detta med att det sällan eller läs aldrig är illustrationer i böcker nu för tiden. Möjligtvis en karta i början eller slutet. Men här har Oates låtit föra in bilder på hakkorset, svastikan. Att göra boken mer svårtrycket i och med det måste innebära att det har stor betydelse för Oates. Men varför? För att undervisa dagens människor om dess utseende och betydelse eller för att visa på Josephs tilltagande paranoia? för de senare bilderna kunde ju vara vilka streck som helst nästan.........en fråga jag skulle vilja ställa till Oates.


-------------------------------------------------------


Nu har jag läst hela boken och vet svaret på frågan jag ställde ovan, den här boken handlar ytterst om förintelsen, och hur den sträcker sig in i USA, följer med de svarta stråk av historia som Oates säkert har inuti sig själv, arvet från hennes farmor. Hur dess skugga trots allt vilar över dess efterkommande fortfarande och framgent......


Oates låter oss inte glömma och Oates gör helt rätt. Samtidigt väver hon  en vibrerande väv där varje sida förmedlar nånting nytt och där en otrolig historia växer fram, skriven som bara en stor författare kan skriva den. Ta t.ex bytet av namnet, jag ryste när sanningen om Hazel Jones till slut uppdagades. På bara några få sidor förmedlar Oates en känsla, mer dramatisk än i den bästa deckare. Och sen lämnar hon den bara. Mästerligt! I andra romaner skulle det ha känts sökt men här, helt naturligt. Hur bär hon sig åt?


Den påminner som sagt om Blonde, men där Norma Jean är svag är Rebecca stark.

Alla dessa män som påverkar Rebecca, från Hitler till fadern till bröderna till make 1 och mannen i Panamahatten, sonen, fram till make 2 och inte att förglömma, svärfadern. De lyckas inte knäcka henne.

Och till slut är det ändå blodsbanden, de judiska rötterna som förlöser henne (Jag vill i alla fall tro att hon blir det, förlöst till slut. Jag unnar henne det!).


Ett mästerverk av Oates. Igen!





Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kultursidor

Länkar

Kategorier

Länksamling/Förlag

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Arkiv

RSS

Tidigare år

Min gästbok

statistik

Författare

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se