Så har jag läst ytterligare en del sidor i Blonde. Och lyssnat på Bokcirkeln.

Boken tappar verkligen inte varken i innehåll eller stil. Den lyfter snarare ännu ett snäpp.

Här skildras två saker mer utförligt än andra, sexualitet och Marilyns, eller Norma Jeans eller den person som ska förställa denna persons, menstruationer. Plötsligt blir denna flicka som inte ens vill kyssa med öppen mun, ingen ömsesidig hångling där inte, av med sin oskuld till sin unge make. Och sen blir det filmbranschens oundvikliga våldtäkt.

Madonna, som Oates vill att vi verkligen ska förstå att Norma Jean är, förvandlas till hora utan att ha något alls själv med det att göra. Egentligen vill hon inte alls bli fotograferad på något utvikningsflickaktigt sätt, fast bilderna tydligen talar ett annat språk, men så blir hon det och så blir det filmen och äkta mannen är historia och vägen upp och nerför börjar. Vad vill Oates säga med det egentligen? Att här skriver hon en bok om en som heter som Marilyn Monroe men som kanske inte alls är som hon? Utan om en ung flicka som haft det taskigt och som dessutom har våldsamma menstruationer, vars problem inte handlar om att bli med barn utan om att stå ut med att hon inte blivit det, dvs blir sjuk varje månad. Samt vill bli det som många andra vill, berömd. Till varje pris, vilket hon är beredd att betala.......

Bokcirkeln uppehöll sig i stort sett hela tiden vid den sexuella biten, med lite avbrott för den metaforförvandling som Guilleu skickligt upptäckt i de två avsnitten. Det var mycket intressant att lyssna på eftersom jag läst kapitlen.

Jag känner ännu mer än i förra läsningen att här gäller det att skilja på Oates och Marilyn själv. Jag googlar lite om Monroe och tittar på bilder osv för att även lära känna den genuina Norma Jean. Jag tänker inte bli lurad utan bara njuta av ett bra fiktivt personporträtt!

 

nilla

20 april 2010 18:17

Intressant. Jag har precis börjat läsa Oates, med en novellsamling. Redan där är hon lite ojämn (novellerna är en sammanslagning av berättelser skrivna under en 6-7 årsperiod, så det kansdke inte är så konstigt). Blonde har jag funderat starkt på, men kanske varit lite anbivalent just p g a det där nästan-men-inte-alls-biografi-problematiken. Samtidigt får jag en känsla av att om det är nån som skulle ro det iland skulle det vara just Oates.

http://utanpunkt.blogspot.com

 

jag själv

20 april 2010 18:24

Jag har själv varit skeptisk till Blonde men jag är mer och mer benägen att tänka om helt. boken är fascinerande så här långt och jag har en känsla av att det kommer att hålla i sig......

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Grittiths, Elly: Blödande hjärtan   Tredje boken i Griffiths nya serie om Harbinder Kaur var riktigt förvirrande. Många personer var i gång med relationer som börjat under gymnasiet. Nu är det återträff och nån dör, men trots att jag ansträngde m...

Hauptmann, Gerhart: Banvaktare Thiel ****   Det är inte alltid jag vet när och varför jag har böcker på lånehyllan, tar hem dem och ibland läser dem, ibland ger upp direkt och ibland hittar guldkorn.. Här kom det hem en novell av någon jag inte...

Persson Giolito, Malin: Motiv   Jag lånar beskrivningen av boken hos Adlibris:     Tio berättelser om brott av författaren till "Störst av allt".    Vad händer om åttaåriga Lillan berättar sanningen om kvällen när hennes föräldrar hade ...

Au, Jessica: Kallt nog för snö ****   För ett antal år sen skapade jag en kategori, vilsamma böcker. Dvs där böcker som ger lugn och ro ska anges. Det är inte många som platsat, men här kommer den andra.   För Aus bok är mild, lugn, vilsam oc...

Mukasonga, Scholastique: Kackerlackorna ****   Madonnan vid Nilen och  Barfotakvinnan av Mukasonga har jag läst tidigare.  De var iofs intressanta, men lite svåra att komma in på livet. Den här boken var verkligen riktigt bra. Trots att det var s...