Alla inlägg under januari 2010

Av violen - 31 januari 2010 21:10

Januari 2010

 

1. Sturesson, Margaretha: Om det så skulle kosta mig livet ** (självbiografi)

2. Wahlberg, Karin: Matthandlare Olssons död*** (deckare)

3. Güngör, Emre - Dervish Nima: Varför mördar man sin dotter? *** (Fack Oer-c, My)

4. Sjöswärd, Sanna: Min mamma är en persisk prinsessa*** (självbiografi)

5. Kadefors, Sara: Borta bäst*** (Bokcirkel för alla)

6. Hustvedt, Siri: Sorgesång ****

7. Mahfouz, Naguib,: Midaqq-gränden **** (Bibliophilas afrika, Lyrans jordenrunt, Nobelpristagare)

8. Schulman, Alex: Skynda att älska *** (Bokcirkelonline)

9. Doktare, Helen: Oplogat *** (fack Ohj)

10. Östlundh, Håkan: Släke *** (deckare)

11. Ohlsson, Kristina: Askungar *** (deckare)

12. Oksanen, Sofi: Stalins kossor **** ( Lyrans jordenrunt)

13. Kadaré, Ismail: Bröllopet **** ( Lyrans jordenrunt)

14. Petterson, Per: Jag förbannar tidens flod ****


Läst 14 st i januari
9 svenska
5 utländska
8 kvinnor
6 män

1 **                                         

8 ***                                        

5 ****                                      

1 Bibliophilas afrika                                     

2 Biografi
1 Bokcirkel för alla                                      

1 Bokcirkelonline
0 Bookerpristagare 
3 Deckare                                      

2 Fackbok                                           


2 LillaOs deckarutmaning                              

3 Lyrans jordenrunt                                     

1 Nobelpristagare 
1 Nordiska rådets pris   

Av violen - 29 januari 2010 15:11

Petterson, Per: Jag förbannar tidens flod ****


Ingen, jag säger ingen, som älskar böcker och är 50-talist kan undgå att bara.........bli hänryckt av den här boken. Även om jag inte är uppväxt i Norge eller ens i en stad så kan jag bara känna igen tidsandan.

Visserligen var jag tvungen att hoppa alla beskrivningar av vägar och gator och hus och gamla ölcaféer i grannländerna som inte säger mig ett dugg, men de som är uppväxta där måste ju bara vältra sig i minnen. Och alla hänvisningar till böcker och dikter och bokens titel, ah, det är som Petterson står med pekfingret och bara viftar in oss bokälskare och säger, kom och läs den här boken och älska den för även om du inte vet nåt om vägar och gator och hus och gamla ölcaféer i grannländer så känner du till Triumfbågen och har bergis läst Samhällets Olycksbarn i nån litterturkurs och Maos dikter kanske är obekanta med en poetisk titel går ju bara inte att motstå! Och du tillhör den lilla del av befolkningen som vet precis hur det känns att när du packar jobbarväskan, som Arvid, lägga

.....ner den bok som jag för tillfället läste. s185.

Och inte nog med det, vi har alla sorger och bedrövelser i bagaget för vi har levt ett långt liv redan även om vi har mycket kvar, och vem har inte velat misshandla en anonym taxi och bara låta tidens förbannade flod välla ut genom tårkanalerna vid tanken på de som är borta för alltid?

Och det är så snyggt skrivet, korta meningar långa meningar ettordmeningar.  

Är du 50-talist och älskar böcker, läs, (du älskar!).

Om inte, läs ändå!


Läst 2010


Av violen - 28 januari 2010 18:30

 

Den här boken finns med i Lyrans utmaning. Eftersom jag läste den 2007 har jag istället valt att läsa Bröllopet av Ismail Kadare. Den skriver jag om på annan plats.

 

 

Kadaré Ismaïl :Aprils frusna blommor** Mitt intresse väcktes för Ismaïl Kadaré i och med Den döda arméns general. Så jag beställde ytterligare en bok av honom men blev besviken. Denna utspelar sig i nutid och var på så sätt intressant, men den var så pass egendomlig att jag inte riktigt hängde med....antingen var den sann så att det fanns nåt slag arkiv i nån grotta eller så var det en metafor för nånting som jag inte riktigt hajade....ändå tror jag att det här var mer en bok i nobelpriskommiténs anda, de ska ju ha det som ingen annan förstår........men jag ger inte upp, nu beställer jag ännu en bok av Ismaïl Kadaré få se vad den får för stjärnor!


Läst 2007

Av violen - 28 januari 2010 18:30

Läser den här i Lyrans utmaning istället för Aprils frusna blommor som jag skrivit om på annan plats, se under Kadare, Ismail

 

 

Kadaré, Ismail: Bröllopet ****


Det är några år sen jag läste Kadaré och direkt jag började läsa Bröllopet kände jag att jag saknat det.

Bröllopet är otroligt intressant eftersom den tar upp tiden vid revolutionen och hur den gamla tiden möter den nya. Det jag läst tidigare om blodshämnden tas även upp här. Om jag skulle läsa den här boken med mina långsamma analysglasögon skulle jag hitta massor. Nu nöjer jag mig med att läsa om hur den nya tiden möter den gamla.


Inledning: en räls är saboterad. Ett bröllop pågår i närheten. Det antas att det är fulla bröllopsgäster som gett sig på rälsen. "Men verkligheten visar sig vara ganska annorlunda. Och med den finns en historia förbunden." Så börjar Bröllopet.

Och sen berättas verkligen denna historia, sedd genom olika människors ögo:. S.K.- författaren, Soda Kaustiska - arbetaren, bruden, brudgummen, brudgummens far, journalisten, bröllopsgäster i mängd. Och brudens far som är den enda från brudens släkt som dykt upp. Över alltihop vilar Kanun, (eller som det översatts här, Kanon) den sedvanerätt som reglerade de rättsliga förhållandena mellan människor i Albanien och som anses härröra från förromersk tid. Den lurar i vassen precis som äktenskapsmäklaren och den försmådda fästmannen som bruden trolovats med när hon var 10 år. Men i samband med revolutionen upplöstes sådana förbindelser och bruden gifter sig nu med en man som hon blivit kär i. Så en stor del av handlingen handlar om hur folket nu agerar sen de blivit kvitt Kanun och religionens ok.

Författaren dansar med en flicka i långbyxor (vilket man i efterordet kan läsa var mycket uppseendeväckande på den tiden.) Hon frågar författaren:

Hennes far då, vad tror du han kommer att göra?

........Ingenting.

Jag är rädd att han planerar något. Se på hans ögon. Jag har aldrig sett ett par ögon se så vilda ut.

Dom är inte så vilda precis. Dom har snarare förlorat sig i förundran.

 Det där är en fanatikers ögon, sa hon.

Nej, nej. En del stadsmänniskor kan ha världens mildaste utseende och verkar uppföra sig högst kultiverat. Men bland dom kan man träffa på helvilda fanatiker. En gång såg jag en sån kultiverad fanatiker i ett uppriktigt ögonblick. Det var så motbjudande att det trotsar all beskrivning. s31


Revolutionen är hela tiden det väsentliga, och att den var en kamp för kvinnans frigörelse i mycket hög grad visar sig i att det bland annat uppförs ett teaterstycke. "Bryt mindreårigas trolovningar".


Och arbetarna är i majoritet eftersom alla som arbetar med järnvägen kommer. De kallas flyttfåglar och är en motsvarighet till våra rallare. Kadare låter författaren  ha en framträdande roll, det är hans närvaro och hans naivitet som låter mycket komma till tals, och som håller fram litteraturen.  Bland annat säger en arbetare:

En dag råkade vi gå på ett möte om litteratur, och där fick vi bland annat höra att såna som vi inte var typiska för litteraturen. Om en författare fick för sig att skriva om oss skulle inte hans verk anses typiskt. Nåja, brukade vi säga, författaren skulle i alla fall inte göra livet surt för oss. Ingen kan säga annat än att författare är klyftigt folk, dom dillar inte om småsaker. s96.


(Det sägs ju att Sverige är det enda land som har en renodlad arbetarlitteratur.)


Jag nöjer mig med de citaten men boken innehåller mycket mer. Kadare skriver också på ett, enligt mig, suveränt sätt. Vilket jag sett även i hans andra böcker. Det exemplar jag nu läste innehöll både ordförklaringar och ett efterord.

Där står det:

.......han (Kadare) skriver sina romaner utifrån en lyrisk grundton. Han anknyter, troligen mycket medvetet, till det stora arvet av folkdikter och folksånger.


och


Socialistisk realism är inte en fråga om det ena eller den andra formen utom (sic!) om författarens förhållningssätt till verkligheten.


Det här boken äger det jag kallar kvalité, som för mig innebär en unik ton, en riktig historia, nya kunskaper och tänkvärda meningar. I den här boken fanns allt det samlat.


Läst 2010





Av violen - 28 januari 2010 18:15

Oksanen, Sofi: Stalins kossor ****

 

Lyran hade till viss del rätt när hon la den här boken i östeuropa även om Finland ju i allra högsta grad hör till väst. Men östeuropas skugga vilar tungt i texterna. Ja jag skriver texterna för jag upplever texter med tre olika röster, tre kvinnor, tre generationer och tre rädslor som går in i varann och kulminerar i den yngsta kvinnans ätstörning.

Jag lärde mig mycket om Estland och ätstörningar i den här boken. Och ockupation.

Boken var rörig, det måste jag erkänna. Och ibland gick den inte att förstå alls. Hade det inte markerats tydligt vilken röst som talade hade jag nog gett upp. Men det viktiga var inte att läsa varje ord eller att tänka är det verkligen sant, vad är sanning och vad är fiktion. Utan det som stannar kvar är en rädsla och en hunger som fortsätter i generation efter generation. Även om maten återvänder, kommer inte tryggheten tillbaka utan svälten fortsätter.

En mycket intressant bok som jag aldrig skulle ha läst utan Lyrans utmaning. Än en gång.

Av violen - 25 januari 2010 10:42

Deckarutmaning hos LillaO Bok Februari

 

Ska du läsa den kan du vänta med att läsa det här, det finns lite långsökta trådar som kan avslöja en del.......

 

 

Ohlsson, Kristina: Askungar ***

 

Hm, spännande och lite mer av riktigt deckarstuk var det på den här boken. Det är ju verkligen polisarbete som skildras. Trodde jag.

I början var den riktigt bra  men sen planade den ut och slutet....som vanligt spektakulärt och våldsamt! "suckar". Dessutom blir det alltid vämjeligt när barn är inblandade. Kände avsmak titt som tätt. Skänkte faktiskt en tanke till de poliser som utreder dessa brott och hoppas de får bearbetningshjälp.


Men något nytt som jag lagt märke till hos kvinnliga deckarförfattare den senaste tiden är att kvinnovåldet skildras mer öppet och detaljerat. Och kvinnovåld är inte bara "en örfil som en man ger en provocerande kvinna" (som jag tror många väljer att se det) utan det är så mycket mer fysiskt och förnedrande. Ja dödligt. Kanske att Wennstam banat vägen med sina böcker?

Läste på en mans blogg att mördaren benäms "kräket". Det var rätt. Om än milt. As säger jag.


Annars tycker jag att Ohlssons bok ändå sticker ut lite. Det finns tankar hos personerna som känns genomtänkta. Som Peders resonemang inför otroheten, den känns trovärdig. För nånting måste ju en otrogen småbarnspappa känna när han inte känner ansvar för sin familj. Intressant skrivet tyckte jag. Och hans barnsliga sätt att avundsjukt se på arbetet. Tyvärr tror jag det också är sant, mycket mer skulle uträttas på våra arbetsplatser om inte folk var upptagna med att pinka revir.

Nånstans tror jag Ohlsson vill komma åt maktstrukturer, vilket hon lyckas med. Deckarbiten dalade som sagt betänkligt efterhand.


Läst 2010


Av violen - 22 januari 2010 15:12

Deckarutmaning hos LillaO Bok Januari

 

Ska du läsa den kan du vänta med att läsa det här, det finns lite långsökta trådar som kan avslöja en del.......

 

 

 

 

Östlundh, Håkan: Släke ***

 

Den här boken började verkligen bra måste jag säga. Visserligen gillar jag inte riktigt de där kursiva sidorna som pekar mot en okänd person som lurar i vassen om man säger så, men det var ju så många självklara, osentimentala meningar som jag inte stött på i deckare förut:


Han mindes ett knytnävsslagsmål mellan far och son, femtio respektive trettio år gamla. Även om det inte hade slutat särskilt illa undrade han om det inte var något av det mest beklämmande han sett. s65 Insiktsfullt så man häpnar.


Ove fortsatte bort i korridoren. Han rörde sig långsamt och gav intryck av att vara en aning klumpig, men under några överflödiga kilon var han vältränad och kunde vara snabb när det behövdes. Fredrik hade en förnedrande innebandymatch i färskt minne. s 69. Visst, man förstår precis typen.


Mellan träden öppnade sig landskapet. Det var alldeles platt och låg öppet kilometer efter kilometer.............Landskapet glödde i den varma, nedgående solen............De stod stilla och såg ut över lugnet. När man ser det här, tänkte Fredrik, kan man inte säga vilket år det är. På några hundra år när. Eller snarare tusen. Det hade förmodligen sett ungefär likadant ut på bronsåldern. sid 78,79. Borde sånt stå i en deckare överhuvudtaget? Borde det slösas bort där.......? Jag bara undrar.....


Han var inte mörkrädd, det var sant. De enda tillfällen han kunde känna något slags mörkrädsla var när mörkret kom inifrån. s106 Precis på pricken!

 

Osv. Trodde jag. för eftersom det fanns så många meningar som jag fastnade för, jag har inte tagit med på långt när alla, tänkte jag att det här är ju en helt klar annorlunda deckare. Ja knappt en deckare ens. Men så plötsligt förvandlades den och blev medioker, visserligen lättläst och bitivs spännande men mina farhågor i början besannades till viss del och jag förstod sammanhanget ganska snabbt vilket jag inte brukar göra iofs. Jag brukar bli lika chockad över vem som gjorde det eftersom jag inte fäster så stor vikt vid det faktiskt.  Och vart tog de insiktsfulla meningarna vägen??? Ingen som vet.
Och slutet, som vanligt spektakulärt, jag skummade de sista 20 sidorna och kunde långt tidigare ha sagt precis vad som skulle hända. Trist!!!!

I början måste jag säga att jag nöjt tänkte att nu har jag hittat en ny Gotlandsserie men sen blev jag mer och mer inställd på att skippa den idén. Min räddning är att Östlundh nu tydligen skrivit nånting mer romanliknande, Jag ska fånga en ängel som iofs verkar ha deckardrag men är mindre deckare (?). Så jag hoppar hans andra Gotlandsböcker (för tillfället i alla fall) och går direkt på den. Där måste det ju bara dyka upp mer meningar att samla på.........

Av violen - 21 januari 2010 10:44

Doktare, Helen: Oplogat ***

 

Spår av kvinnors arbete i Norrbotten är underrubriken på den här boken. Och det är spår som Doktare förmedlar. Intressanta spår för som vanligt kan historien förklara nutiden. Många av kvinnorna är ur min egen mammas generation och även om jag är uppvuxen längre ner i landet så kan jag känna igen tankemönster och åsikter som säkert påverkade henne under hennes uppväxt. Även Norrbotten blev klarare för mig.

 

Det avslutande kapitlet om kvinnan i gruvan var också intressant läsning. I min ungdom läste jag Grottorna av Kurt Samuelsson och det har för alltid präglat min bild av gruvarbete. Men utvecklingen går framåt tack och lov.

Ohj



 

Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kultursidor

Länkar

Kategorier

Länksamling/Förlag

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Arkiv

RSS

Tidigare år

Min gästbok

statistik

Författare

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se