Läser den här i Lyrans utmaning istället för Aprils frusna blommor som jag skrivit om på annan plats, se under Kadare, Ismail

Kadaré, Ismail: Bröllopet ****

Det är några år sen jag läste Kadaré och direkt jag började läsa Bröllopet kände jag att jag saknat det.

Bröllopet är otroligt intressant eftersom den tar upp tiden vid revolutionen och hur den gamla tiden möter den nya. Det jag läst tidigare om blodshämnden tas även upp här. Om jag skulle läsa den här boken med mina långsamma analysglasögon skulle jag hitta massor. Nu nöjer jag mig med att läsa om hur den nya tiden möter den gamla.

Inledning: en räls är saboterad. Ett bröllop pågår i närheten. Det antas att det är fulla bröllopsgäster som gett sig på rälsen. "Men verkligheten visar sig vara ganska annorlunda. Och med den finns en historia förbunden." Så börjar Bröllopet.

Och sen berättas verkligen denna historia, sedd genom olika människors ögo:. S.K.- författaren, Soda Kaustiska - arbetaren, bruden, brudgummen, brudgummens far, journalisten, bröllopsgäster i mängd. Och brudens far som är den enda från brudens släkt som dykt upp. Över alltihop vilar Kanun, (eller som det översatts här, Kanon) den sedvanerätt som reglerade de rättsliga förhållandena mellan människor i Albanien och som anses härröra från förromersk tid. Den lurar i vassen precis som äktenskapsmäklaren och den försmådda fästmannen som bruden trolovats med när hon var 10 år. Men i samband med revolutionen upplöstes sådana förbindelser och bruden gifter sig nu med en man som hon blivit kär i. Så en stor del av handlingen handlar om hur folket nu agerar sen de blivit kvitt Kanun och religionens ok.

Författaren dansar med en flicka i långbyxor (vilket man i efterordet kan läsa var mycket uppseendeväckande på den tiden.) Hon frågar författaren:

Hennes far då, vad tror du han kommer att göra?

........Ingenting.

Jag är rädd att han planerar något. Se på hans ögon. Jag har aldrig sett ett par ögon se så vilda ut.

Dom är inte så vilda precis. Dom har snarare förlorat sig i förundran.

 Det där är en fanatikers ögon, sa hon.

Nej, nej. En del stadsmänniskor kan ha världens mildaste utseende och verkar uppföra sig högst kultiverat. Men bland dom kan man träffa på helvilda fanatiker. En gång såg jag en sån kultiverad fanatiker i ett uppriktigt ögonblick. Det var så motbjudande att det trotsar all beskrivning. s31

Revolutionen är hela tiden det väsentliga, och att den var en kamp för kvinnans frigörelse i mycket hög grad visar sig i att det bland annat uppförs ett teaterstycke. "Bryt mindreårigas trolovningar".

Och arbetarna är i majoritet eftersom alla som arbetar med järnvägen kommer. De kallas flyttfåglar och är en motsvarighet till våra rallare. Kadare låter författaren  ha en framträdande roll, det är hans närvaro och hans naivitet som låter mycket komma till tals, och som håller fram litteraturen.  Bland annat säger en arbetare:

En dag råkade vi gå på ett möte om litteratur, och där fick vi bland annat höra att såna som vi inte var typiska för litteraturen. Om en författare fick för sig att skriva om oss skulle inte hans verk anses typiskt. Nåja, brukade vi säga, författaren skulle i alla fall inte göra livet surt för oss. Ingen kan säga annat än att författare är klyftigt folk, dom dillar inte om småsaker. s96.

(Det sägs ju att Sverige är det enda land som har en renodlad arbetarlitteratur.)

Jag nöjer mig med de citaten men boken innehåller mycket mer. Kadare skriver också på ett, enligt mig, suveränt sätt. Vilket jag sett även i hans andra böcker. Det exemplar jag nu läste innehöll både ordförklaringar och ett efterord.

Där står det:

.......han (Kadare) skriver sina romaner utifrån en lyrisk grundton. Han anknyter, troligen mycket medvetet, till det stora arvet av folkdikter och folksånger.

och

Socialistisk realism är inte en fråga om det ena eller den andra formen utom (sic!) om författarens förhållningssätt till verkligheten.

Det här boken äger det jag kallar kvalité, som för mig innebär en unik ton, en riktig historia, nya kunskaper och tänkvärda meningar. I den här boken fanns allt det samlat.

Läst 2010

 

Petter

28 januari 2010 20:56

Bröllopet brukar inte nämnas så ofta nuförtiden när man pratar om Kadaré men jag tycker det är en av hans bättre.

http://buttertarordet.blogspot.com

 

Violen själv

28 januari 2010 21:25

Jag kan förstå att den inte nämns eftersom den handlar om revolutionen som kanske inte är något man avhandlar så ofta nu för tiden. Men bortser man från det tidstypiska ämnet som sådant tycker jag den speglade tiden på ett suveränt komprimerat sätt.....och han skriver ju otroligt bra.

http://violensboksida.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hauptmann, Gerhart: Banvaktare Thiel ****   Det är inte alltid jag vet när och varför jag har böcker på lånehyllan, tar hem dem och ibland läser dem, ibland ger upp direkt och ibland hittar guldkorn.. Här kom det hem en novell av någon jag inte...

Persson Giolito, Malin: Motiv   Jag lånar beskrivningen av boken hos Adlibris:     Tio berättelser om brott av författaren till "Störst av allt".    Vad händer om åttaåriga Lillan berättar sanningen om kvällen när hennes föräldrar hade ...

Au, Jessica: Kallt nog för snö ****   För ett antal år sen skapade jag en kategori, vilsamma böcker. Dvs där böcker som ger lugn och ro ska anges. Det är inte många som platsat, men här kommer den andra.   För Aus bok är mild, lugn, vilsam oc...

Mukasonga, Scholastique: Kackerlackorna ****   Madonnan vid Nilen och  Barfotakvinnan av Mukasonga har jag läst tidigare.  De var iofs intressanta, men lite svåra att komma in på livet. Den här boken var verkligen riktigt bra. Trots att det var s...

  2024 Novellresan Ugglan & boken Novellresan      Ugglan skriver: Under 2024 kommer jag att bege mig ut på en novellresa, och du får gärna följa med! Varje månad har sitt eget resmål, och jag tipsar om noveller du kan ...