Inlägg publicerade under kategorin Jorden Runt IV

Av violen - 30 december 2013 16:33

   Australien berättar: Drömtidens framtid. ***


Jag ska ärligt erkänna att jag bland dessa noveller tog för givet att jag skulle hitta många om ursprungsbefolkningen och dess liv och myter, samt att resten skulle beskriva Australien idag. Men nej, endast ett fåtal skrev om aboriginer och bara några till befann sig i Australien överhuvudtaget. Det gjorde mig lite besviken.


Novellen "Sovande" av Kim Scott är väl det närmaste vad jag väntade mig man kommer. Annars är flera noveller förlagda utomlands. Några är riktigt rysliga, "Döda Christian" av Sonya Hartnett och "Lilla Helens söndageftermiddag" av Helene Gardner.

Författarna presenteras i ett efterord men jag måste ärligt säga att ingen hamnade på min läsa lista. Möjligtvis då Malouf.

Kanske är jag för hård, kanske är novellen inte my cup of tea ändå, kanske är urvalet på noveller från och med Australien inte så stort. Men svaret fick jag när jag läste författarpresentationen av Catherine Ford:


Hon är en av många australiensiska författare som placerar sina texter utanför hemlandet, gärna i USA och där ofta i New York. Och som i "Jetlag", också i Europa. sid 294


Det verkar vara en tradition att förlägga sina historier utomlands, kanske är det ett sätt att fly rasfrågan och att slippa ta itu med den. Eller så är identifikationen bland vita australiensiska författare större med resten av världen där de trots allt har sina rötter. Bara med aboriginskt blod i sina ådror kan man skriva om Australien som sitt ursprung. 


Intressant frågeställning som jag kom på nu när jag skriver. Och ganska logisk om jag tänker efter.

 

Läst 2013

Ingår i Lyrans Jorden runt IV







Av violen - 9 december 2013 16:00

    Thúy, Kim: Măn ****


Det är lätt att tro att det är Thúys egna erfarenheter som speglas nedan och som därmed skulle kunna förklara hennes trygghet i språket.


Så fort jag lärt mig skriva tvingade mamma mig att ta diktamen varenda kväll [...] Efter varje mening måste jag analysera dess logik, grammatik och syntax. sidan 46


Konstigt nog är det inte berättelsen som sådan som fångade mig i boken utan alla dessa meningar, tryggt formulerade med skarpt innehåll. Inte alltid något att hålla med om, men känslan av genomformulerat kan imponera.


Mamma upprepade ofta för mig att det blev bråk av det bättra att backa än att förolämpa någon, även om det visade att denne någon bar skulden. Spottar vi på en annan människa smutsar vi också ner vår egen mun eftersom vi först måste fylla den med vrede, blod och gift. Då upphör vi att vara vackra. sid 97


Jag tänkte att hon kanske var på väg in i ett tillstånd av nirvana där själen stillsamt lösgör sig från kroppen, fri från alla begär, oemottaglig för allt lidande. sid 100


Boken är också en kärlekshistoria, där den älskades kännemärken för evigt befinner sig på den andras kropp. Bokens slutsidor grep mig både som starkt beskrivande och som slutgiltiga. Som att tatuera sin älskades namn för att det kan bytas. Men här är allt för evigt.


Thúy beskriver en annorlunda värld på ett annorlunda sätt, precis som i Ru. Det är vackert men inte helt glasklart vad som menas. De korta kapitlen lurar en att läsa fort, men boken är en stilla promenad bland minnen.






---------------------------------------------------------------------------

Adoption i boken.

Bland matgästerna var fransk-kanadensiska kvinnor med adoptivbarn från Vietnam de enda som vågade möta mig med icke-dömande blick och som erbjöd mig en blank sida.

Av violen - 12 november 2013 22:28

   Abirached, Zeina: Svalornas lek ***


Beirut 1984. Livet levs i den hall som Abiracheds mormor befinner sig i, för att bombningarna håller dem inne.


Ska de svartvita, ofta upprepade bilderna ge tristessen ett ansikte? Kanske.

Tyvärr greps jag inte riktigt av den här serieboken. Varken av texten eller bilderna. Men den är ändå en påminnelse, om alla de som genomlevde, i en hall, ett krig.


Läst 2013


Lyrans jordenrunt

Av violen - 30 oktober 2013 16:45

Repris:


Beyala, Calixthe: Ännu talar träden****

 

Väldigt länge sen jag läste nånting liknande måste jag säga. I början tänkte jag att vem är hon som skrivit det här????

Men efter ett tag blev jag fascinerad, här är en bok om afrika som inte är tillrättalagd på nåt sätt. Maken till vansinnigheter. Det är som att möta skrockfullhet parat med narkotikarus och våldsamma mardrömmar. Och fördomar om katter och oskulder. Och om bäbisar som faktiskt figurerar i berättelser om botande av aids än idag.

Nånstans finns här allt det som vår civilisation har rationaliserat bort och trist att säga det men det är dunkla krafter som stannar kvar på sidorna.
Magisk realism är inte min grej men här lever ju folk den magiska realismen. Men det är bara de svarta som ser det, den vite mannen förstår ingenting eftersom allt är dolt för honom.
Gröna andar är de mest frekventa inslagen och eftersom boken är indelad i olika "kapitel" borde nog varje sådant analyseras för sig för att göra boken riktig rättvisa.
Tionde aftonen skildrar till exempel en strid mellan hövdingen och en ond ande, en mamiwaterkvinna. Man skulle kunna ta ett utdrag från den delen och filma den och göra en skräckfilm av alltihop!
Jag gick ut på gårdsplanen. En grupp möss dansade svans i svans. Andar lekte kurragömma bland träden och omgav tillvaron med ljusgloria. Somliga förvandlade sig till jättelika bananträd som böljade i vinden, så brast de ut i skratt och försvann. Andra lät sina ansikten framträda i själva barken, så skrattade de och löstes upp. En av dem med ansiktet omgivet av oleander gjorde tecken åt mig att följa efter. Jag sjasade bort den med handen. "Vi är inte från samma värld!" skrek jag. Den sträckte på sig, snuddade vid himlen och spottade ett eldregn. "Du är inte snäll mot mig, din elaking!" Sedan försvann den gnällande. Jag tvingade upp min ande till en punkt där den kunde överblicka den välbekanta omgivningen. sid 146.

 

Det är verkligen en komplex bok, utan försköningar. N-ordet används som den naturligaste sak i världen och på sitt rätta sätt dessutom, vilket inom parantes sagt verkligen visar på varför det inte bör användas enligt mig, inte enligt författaren själv se länken ovan. (Men i den här boken känns det helt ok för hela boken är ett steg bort från all försköning). Kvinnor våldtas och misshandlas, månggifte är naturligt, andar och trollkarlar och hallucinationer verkar fritt, kolonlialiseringen och krigen får en stor roll i folkens liv. Och Eden, huvudpersonen slår tillbaka men uppnår egentligen ingenting med det. En kort stund får hon uppleva kärlek, så kort att det nämns enbart i några meningar. Hennes liv är en förvirring och en plåga och en strid. Hon är inte vacker och därmed dömd. Låter lite modernt västerländskt på nåt sätt......Och förklaras också av att författaren är feminist, länken ovan igen.

 

En märkligt bok. Som naturligtvis inte är helt sann utan en blandning av skrönor och fabler och myter. Men ändå.......

Väldigt lite är positivt i den här boken. Även om det på bokens sista sida står att det var en förtrollad tid då gudarna talade till människorna osv. Så skildras inget av det här.

Och bokens sista mening är:

 Om nu inte detta glansfulla förflutna på den svarta kontinenten bara var ett dåligt skämt. sid 352


Beyala har verkligen skildrat Kameruns "mörka hjärta". Men det känns som det var mörkt redan innan den vite mannen kom.....mycket ovanligt måste jag säga. Så svart så mörkt så dystert och ändå så levande, hjärtslagen känns i den här texten. Kanske man kan skymta färgen på afrikas själ i den här boken? Och kanske att det förflutna inte var så glansfullt ändå? Särskilt inte för kvinnorna......Beyala är modig och när jag nu läst länken ovan inser jag att jag tänker rätt, hon är utsatt för kritik.


Vill du verkligen få en läsupplevelse och något att fundera på ska du läsa den här boken. Jag glömmer den inte. 

 

 

Läst 2010

Repris 2013


Av violen - 26 september 2013 22:45

   Le Clézio, Jean-Marie Gustave: Pawana ***


Faktiskt har jag inte läst Le Clézio tidigare. Men det blir fler böcker av honom för jag gillade verkligen språket i den här lilla boken. Det liksom flöt över sidorna, mjukt trots sitt innehåll.

Boken kändes som en grym saga som kunde ha gjorts tillgänglig för barn genom att ses genom den lilla kalvens ögon, som då såklart skulle ha klarat sig och förövaren skulle ha blivit snäll till slut. Men nu var det inte så, verkligheten är ingen saga och det förmedlar Le Clézio väl.

Trots det så måste jag erkänna att jag verkligen inte gillar ämnet. Överhuvudtaget havet och fiske och blodfärgat vatten tilltalar mig bara inte. Men språket, språket.


Lyrans jordenrunt 2013


Läst 2013

Av violen - 9 september 2013 20:45

   Platonov, Andrej: Lyckliga Moskva ***



Lyran har återigen hittat en intressant författare. Men jag blev inte riktigt klok på den här boken. Den är på gränsen till lite vrickad, jag menar:

Sambikin hade misstagit sig när han trott sig kunna påvisa att en död medborgares själ var belägen i ett tomrum i tarmarna, mellan avföringen och tarmarnas nypåfyllda innehåll av föda. sid 97


Nu tror jag inte att det var just det inlägget som gjorde boken omöjlig att ge ut när den skrevs, även om resonemanget vid en djupare analys säkert skulle låta träcket stå för en skitig regim. Snarare då hellre:


Moskva Tjestenova hade rätt i att kärleken inte är någon kommunism och att lidelsen är sorgsen. sid105


Boken publicerades 1991, fyrtio år efter författarens död och mer än femtio år efter att den skrevs. Den känns faktiskt modern, om det är ett litterärt gångbart ord. Men som sagt, lite vrickad....


Lyrans jordenrunt



Läst 2013

Av violen - 10 augusti 2013 20:30

Äntligen är Lyran tillbaka med sin jordenruntresa!

Många intressanta böcker och bra blandning som vanligt.


Lyrans ord:

Här kommer information om den kommande Jorden Runtresan, den fjärde för en del av oss. Vi avreser i september. I början av varje månad anländer vi till ett nytt resmål och jag kommer då att kortfattat presentera de böcker man kan välja mellan. Välj en (eller fler om ni har lust), läs den och skriv något om den på er blogg. (Om man läst alla eller absolut vill läsa något annat från resmålet går det också bra, men poängen med att läsa samma böcker är naturligtvis att vi ska kunna diskutera dem). I slutet av varje månad skriver jag en sammanfattning över resmålet och vill då att ni kommenterar med länkar till era inlägg så att jag kan skapa en länklista. Om ni inte har en egen blogg, kan ni posta era kommentarer angående den lästa boken i samband med att jag skriver om resmålet.
Så här ser den planerade resrutten ut:


(De med fetstil vill jag helst läsa.)

September - Europa
Andrej Platonov - Lyckliga Moskva (Ryssland)  sb
Silvia Avallone - Stål - (Italien) äger
Astrid Rosenfeld - Adams arv (Tyskland) sb
Hilary Mantel - Wolf Hall (England) sb
Jean-Marie Gustave Le Clézio - Pawana (Frankrike)


-------------------------------------------------------------------

Oktober - Afrika
Elieshi Lema - Bränd jord - (Tanzania) sb
Calixthe Beyala - Ännu talar träden (Kamerun) Läst
Ngũgĩ wa Thiong'o - En blomma av blod (Kenya)
Lina Ben Mhenni - Tunisian girl : en bloggares berättelse om den arabiska våren (Tunisien)
Kopano Matlwa - Coconut (Sydafrika)


------------------------------------------------------------------------

November - Asien
Susan Abulhawa - Morgon i Jenin (Palestina)
Zeina Abirached - Svalornas lek: Dö, Resa, Återvända - (Libanon)
Mo Yan - Vitlöksballaderna - (Kina)
Kim Thúy - Măn (Vietnam)
Atiq Rahimi - Jord och aska (Afghanistan)


--------------------------------------------------------------

December - Oceanien
Thomas Keneally - The Daughters of Mars
Shaun Tan - Ankomsten Läst
Melina Marchetta - Jellicoe Road Läst
Australien berättar : drömtidens framtid : nitton noveller
Katerine Mansfield - Den nya Isabel (Nya Zealand)


---------------------------------------------------------


Januari - Amerika
Neil Gaiman - Coraline (USA) (?)
F Scott Fitzgerald - Det sällsamma fallet Benjamin Button (USA)
Sylvia Plath - Glaskupan (USA) Läst
Machado de Assis - Vansinnesläkaren (Brasilien)
Jorge Luis Borges - Fiktioner (Argentina)


------------------------------------------------------------------------------------


 

Av violen - 18 maj 2010 14:15

Beyala, Calixthe: Ännu talar träden****

 

På den här sidan finns information om författaren som du kan läsa om du är intresserad. Förklarar en del av den här boken bl.a


Väldigt länge sen jag läste nånting liknande måste jag säga. I början tänkte jag att vem är hon som skrivit det här????

Men efter ett tag blev jag fascinerad, här är en bok om afrika som inte är tillrättalagd på nåt sätt. Maken till vansinnigheter. Det är som att möta skrockfullhet parat med narkotikarus och våldsamma mardrömmar. Och fördomar om katter och oskulder. Och om bäbisar som faktiskt figurerar i berättelser om botande av aids än idag.

Nånstans finns här allt det som vår civilisation har rationaliserat bort och trist att säga det men det är dunkla krafter som stannar kvar på sidorna.
Magisk realism är inte min grej men här lever ju folk den magiska realismen. Men det är bara de svarta som ser det, den vite mannen förstår ingenting eftersom allt är dolt för honom.
Gröna andar är de mest frekventa inslagen och eftersom boken är indelad i olika "kapitel" borde nog varje sådant analyseras för sig för att göra boken riktig rättvisa.
Tionde aftonen skildrar till exempel en strid mellan hövdingen och en ond ande, en mamiwaterkvinna. Man skulle kunna ta ett utdrag från den delen och filma den och göra en skräckfilm av alltihop!
Jag gick ut på gårdsplanen. En grupp möss dansade svans i svans. Andar lekte kurragömma bland träden och omgav tillvaron med ljusgloria. Somliga förvandlade sig till jättelika bananträd som böljade i vinden, så brast de ut i skratt och försvann. Andra lät sina ansikten framträda i själva barken, så skrattade de och löstes upp. En av dem med ansiktet omgivet av oleander gjorde tecken åt mig att följa efter. Jag sjasade bort den med handen. "Vi är inte från samma värld!" skrek jag. Den sträckte på sig, snuddade vid himlen och spottade ett eldregn. "Du är inte snäll mot mig, din elaking!" Sedan försvann den gnällande. Jag tvingade upp min ande till en punkt där den kunde överblicka den välbekanta omgivningen. sid 146.

 

Det är verkligen en komplex bok, utan försköningar. N-ordet används som den naturligaste sak i världen och på sitt rätta sätt dessutom, vilket inom parantes sagt verkligen visar på varför det inte bör användas enligt mig, inte enligt författaren själv se länken ovan. (Men i den här boken känns det helt ok för hela boken är ett steg bort från all försköning). Kvinnor våldtas och misshandlas, månggifte är naturligt, andar och trollkarlar och hallucinationer verkar fritt, kolonlialiseringen och krigen får en stor roll i folkens liv. Och Eden, huvudpersonen slår tillbaka men uppnår egentligen ingenting med det. En kort stund får hon uppleva kärlek, så kort att det nämns enbart i några meningar. Hennes liv är en förvirring och en plåga och en strid. Hon är inte vacker och därmed dömd. Låter lite modernt västerländskt på nåt sätt......Och förklaras också av att författaren är feminist, länken ovan igen.

 

En märkligt bok. Som naturligtvis inte är helt sann utan en blandning av skrönor och fabler och myter. Men ändå.......

Väldigt lite är positivt i den här boken. Även om det på bokens sista sida står att det var en förtrollad tid då gudarna talade till människorna osv. Så skildras inget av det här.

Och bokens sista mening är:

 Om nu inte detta glansfulla förflutna på den svarta kontinenten bara var ett dåligt skämt. sid 352


Beyala har verkligen skildrat Kameruns "mörka hjärta". Men det känns som det var mörkt redan innan den vite mannen kom.....mycket ovanligt måste jag säga. Så svart så mörkt så dystert och ändå så levande, hjärtslagen känns i den här texten. Kanske man kan skymta färgen på afrikas själ i den här boken? Och kanske att det förflutna inte var så glansfullt ändå? Särskilt inte för kvinnorna......Beyala är modig och när jag nu läst länken ovan inser jag att jag tänker rätt, hon är utsatt för kritik.


Vill du verkligen få en läsupplevelse och något att fundera på ska du läsa den här boken. Jag glömmer den inte. 

 

Läst i Bibliophilas Afrikautmaning

 

Läst 2010


Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kultursidor

Länkar

Kategorier

Länksamling/Förlag

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Arkiv

RSS

Tidigare år

Min gästbok

statistik

Författare

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt

JUL


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se