Inlägg publicerade under kategorin Författare S

Av violen - Måndag 12 nov 08:30

  Schulman, Alex: Bränn alla mina brev ****

 


Det är nog bara att konstatera att Schulman har gjort det igen. Skrivit en genomtänkt bok om en anhörig. Förut var det pappan Skynda att älska och mamman Glöm mig. Nu är det hans mormor. Och morfar.

Jag bara var tvungen  läsa ut den här boken snabbt, den var vacker, spännande, autentisk (även om det är en roman är Schulman som vanligt otroligt ärlig i sitt uppsåt) och dessutom att ta del av Schulmans forskning, att dela hans aha-upplevelser, det ger rysningar. Dessutom en svindlande kärleksroman från tidigt år i förra seklet. Bara sättet att formulera detta är skönhet att läsa. 


Samtidigt känner jag gång på gång vrede, sorg, empati, ett slags metoosysterskap med mormodern som delar sitt öde med så många. Hennes rädslefyllda liv får mig att vilja gråta, skrika, slå. Ständigt dessa kontrollerande män som gång på gång kommer upp i ljuset årtionden för sent. Och så väl dolda och upphöjda under sin livstid att ingen visste. Utom hustrun, dottern, sonen eller andra i närheten. De som drabbades och fick ta konsekvenserna generationer framåt.


Schulman besitter mod och hans bildnings/utvecklings/mognadsresa fortsätter därför att han ärligt ser på sitt liv och önskar förstå och förändra. Jag hoppas verkligen han lyckats komma en bit på väg med denna bok.


Läst 2018


Tack Bookmark förlag, stort tack. 

Av violen - Lördag 10 nov 06:30

  Smirnoff, Karin: Jag for ner till bror ****

 


 Förra gången jag läste en förtäckt deckare i augustprissammanhang var 1993, Händelser vid vatten av Kerstin Ekman. För övrigt en av de bästa böcker jag läst. Den speglade också tidsandan men kittlade intresset med sitt mord.

Nu har Smirnoff gjort likadant. För genom hennes bok löper den ständiga deckarfrågan, vem gjorde det? Och det driver såklart på läshastigheten. Och intresset.


För övrigt är boken riktigt bra skriven även om den tyvärr innehåller massor med schabloner (om norrländska byar, misshandel, övergrepp, präster, kvinnor, jakt/ jägarliknande män som blir kvar och alkohol, osv) och intertexter till deckargenren. Men Smirnoff slår tillbaka och låter ändå en viss utveckling ske, den norrländska byn ligger ändå nära E4 och det finns jobb, i hemtjänsten visserligen men ändå. Mitt i all denna misshandel och övergrepp får den skyldige lida, prästen blir såklart fullast men det kommer en ny som faktiskt vabbar vid mycket olämplig tidpunkt för familjens bästa (och ja det är en man). Den förtrollande kvinnan med sitt mystiska förflutna som ingen kan motstå (?) ersätts till slut av de trygga tjejerna man känner sen skoltiden. I jaktlaget finns det kanske ändå några vettiga. Och alkoholglasen blandas med kanyler. 

Så det finns en dimension som visar på kännedom om förhållandena i både i dåtid och nutid.

Böcker om norrland måste innehålla både och för att bli riktigt trovärdiga. För den som inte vuxit upp i norrlands inland måste det berättas hur det var för att beskriva hur det är. Nu.


Språket gillade jag verkligen, det är så bra att efter ett tag blir det ett med läsaren. Personerna stiger upp ur en riktigt intressant historia. Precis som en augustroman ska vara. Så ja, det finns en möjlighet att Smirnoff tar hem priset. Även om Aednan är min favorit. 


Men borde det inte vara dags att ha en liten ordlista med de mest dialektala orden? Även om man hänger med så kan ett ord plötsligt stå i vägen för tolkningen. Och norrländska är ju inget som pratas på riksnyheterna direkt. Fast jag gillar verkligen att de finns med. Mer dialekt men gör det helt begripligt. Tills alla lärt sig! 


En stark debut och en författare som jag vill läsa mer av.



Läst 2018

Av violen - Onsdag 17 okt 16:00

 Sivers, Malou von: Olycksbarnet ***

 

von Sivers första bok gillade jag sådär, det kan du läsa om här.


Men den här var så mycket bättre. Här är personteckningen riktigt bra och jag kommer verkligen personerna in på livet. Dessutom har von Sivers en tidskänsla som känns genuin och absolut inte sökt. Med det menar jag att kriget inte får ta alltför stor plats. Författaren har inte fallit i fällan att använda just kriget till att väcka avsky/sympati, utan den delen sparas den här gången till Edwards utsatta situation.

Däremot ingår ett fokus på ett religiöst resonemang som jag fann tankeväckande och som var väl skildrat. Inte heller här skriver von Sivers i den svenska andan med den onde prästen. Ovanligt och modigt.


Det måste komma en tredje del (väl?) Då tvekar jag inte om jag ska läsa eller inte.


Läst 2018



 

 

Av violen - Tisdag 18 sept 16:40

  Stakset, Sebastian: Bara ljuset kan besegra mörkret. ***

 


Omvändelseböcker är nog väldigt svåra att skriva. För hur förmedla det som händer på ett så personligt plan? Och för många även väldigt privata skeenden. 


Men jag tycker Stakset lyckas ovanligt väl. Han skildrar sin omvändelse i ett längre tidsperspektiv. Han får återfall, hans medbröder/systrar får också återfall. Men han reser sig igen. Mycket med hjälp av den församling och den pastor som hjälper honom. Det händer inte blixtsnabbt, men visar sig ha en viss stabilitet som resulterar i en förvandling, synlig för omgivningen.


Vare sig man tror på Gud eller inte är det gripande läsning. Kan detta befria människor tycker jag att vi ska se på det med välvilja. Även om det kan verka egendomligt. 


Läst 2018

Av violen - Torsdag 13 sept 12:00

  Strout, Elizabeth: Vad som helst är möjligt ****

 

Denna Strouts tredje bok är lätt att läsa. Men påminner för mycket om Mitt namn är Lucy Barton i sitt persongalleri. Och jag har vissa svårigheter att hålla isär personerna. Borde ha skrivit en personförteckning allteftersom.

Men de är såklart alla intressanta och helt utelämnade åt Strout som kan göra vad hon vill med dem. Och hon gör det. Alla har sitt, ingen har frid eller ro eller lycka i någon större omfattning. Och därav har det blivit en bra bok.


Fast jag kan tycka att det kanske ändå är ett sätt att hämta inspiration från Ferrante, som dock aldrig blev upprepande. Vilket jag kan tycka Strout blir nu och då. Trots allt är det böcker som den här som jag måste få läsa emellanåt. Annars tappar jag tron på litteraturen som den slukande kraft den alltid varit sen jag knäckte läskoden som det heter nu. Då lärde man sig läsa helt enkelt. 



Läst 2018


Olive Kitteridge

Mitt namn är Lucy Barton

Av violen - Måndag 20 aug 12:45

  Skugge, Linda: 45 morbus addison ****


Skugge, vad jag förstår dig. Jag bara tokförstår dig.


Så här är det att vara kvinna och sjuk och utmattad och färdig och helt enkelt urdålig i dagens samhälle. Dessutom att vara en person som säger sanningen om sitt tillstånd, och talar om vad ens egna efterforskningar lett fram till, och tror att det ska underlätta (?) läkarens bedömning. Då det tvärtom gör läkaren ( som i de flesta fall nu förtiden verkar lida av dålig självkänsla och inte vill bli sagt åt) rasande. Ibland lyckas de dölja det, ibland inte. Men alltid känner patienten sig förvirrat kränkt och till slut övertalad att tro något som den innerst inne vet inte stämmer. 


Ja, det är sorgligt och orättvist och klagar gör Skugge rätt i. 

Men det är klart, det kan ju uppfattas som gnäll och nämns inte utebliven sjukskrivning flera gånger och vad vill hon egentligen människan? Ha betalt av oss andra för skriva kränkande krönikor. Det är bara förbehållet män, fatta! Före metoo hände det här också, vad kan man begära? (obs ironi)


Jag gillar verkligen att Skugge läser samma litteratur som jag, som jag samlat under kategorin sjukdom här. Jag önskar mig visserligen en litteraturförteckning längst bak hos Skugge, men jag är ändå nöjd att få så många citat mig till livs.

Dessutom har jag lärt mig vad Addisons sjukdom är. Det bör öka min förståelse om jag träffar en sådan person. För mitt livsord är och förblir, var snäll mot din nästa, så länge du inte själv blir skadad.


Gcz är klassificering på mitt bibliotek. Knepigt att hitta dit kanske.

Men ni mina litteraturäskande vänner, läs och lär denna bok.


PS Upplägget störde mig i början men sen insåg jag vitsen. Läser snart 40 constant reader också.


Läst 2018

Av violen - Fredag 17 aug 12:30

  Suter, Martin: Small world ***

 

Det som verkligen gör Suters bok intressant är skildringen av den ahlzeimer som drabbar huvudpersonen.

I övrigt är den synnerligen lättläst men thrillermomentet och historien i övrigt känns lite påklistrat. Personerna är inte särskilt levande och historien drivs iofs fram av gåtan, som hade en finurlig koppling till den sjuke.

Upplösningen, tja lite oväntad faktiskt. Där hade Suter klurat ut det. 


Läst 2018

Av violen - Måndag 13 aug 14:15

  Sauma, Luiza: Kött och ben och vatten ***

 

 

Språket flyter utan begränsning i Saumas debut. Plötsligt har jag läst allt och känner mig aningen besviken. 

Jag grubblar på varför och känner att det jag saknar är den kvinnliga blicken som så många kvinnliga författare fokuserar på nuförtiden. 

Det kändes som att jag läste en historia om en bortskämd man, en historia som likaväl kunde vara skriven av en man. Den kvinnor han möter är vackrast i världen (såklart), det sex han har är alltid bäst (såklart), han gör sin ungdomsresa (därför att han kan det pga ett arv) för att till slut stadga sig och så skilja sig (förstås).


Men han glömmer aldrig Henne (såklart).


En del av boken kändes som utfyllnad när jag läste den, men så här i efterhand kan jag inte erinra mig var det hände. Så stilmässigt höll den men historien kändes lite väl "grabbig" för min smak. Och saknade djupet som jag funnit hos många andra författare.


Men det är en debut och Sauma är en intressant författare, så jag hoppas hon skriver mer.

----------------------------------------------------------------------------

Sverige i boken:

"Du borde ha valt en man från ett progressivt land, som Sverige eller Danmark. De hade varit längre och stiligare också.".sid196

-----------------------------------------------------------------------------------

Läst 2018


Tack Modernista!

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

Min gästbok

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt

JUL


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se