Strindberg, August: Hemsöborna ***

Ja, så har jag läst den omtalade Hemsöborna och även sett lite på den tv serie som gick för många år sen, här finns del 1.

Och det känns som att jag sett förlagan till den svenska litteraturens sätt att skildra präster, landsbygdens fester, pilska fulla karlar och lättfotade pigor. Och slagsmål.

Jag blev inte särskilt imponerad, och när jag sen läser att Strindberg tydligen tagit sina erfarenheter och personer från Kymmendö utan att maskera dem överhuvudtaget så förstår jag plötsligt varför han aldrig återvände dit, han var inte välkommen helt enkelt.

För den tiden var han oerhört frispråkig, eller ska man säga, provocerande. Jag förstår inte riktigt varför. Han ville väl beskriva sin älskade ö, och naturskildringarna är väl det som bär berättelsen, men att använda folket där för att ge luft åt det han var motståndare till, kyrkan och överheten, känns i mina ögon närmast... nedlåtande. Är det staden mot landet i alla fall? Och han spränger ju gränser som knappt är ok ens idag, scenen med den sexuella anspelningen i kyrkan känns i mina ögon helt onödig. Varför? Fast ju mer jag läser om och av Strindberg förstår jag honom bättre och bättre. Ingen nice guy precis, men sökande och tänkande intill självförbränningens rand. Ikaros tragiska broder. Fast Strindberg blir svedd om och om igen.

Dock är ju Strindberg nyskapande som författare och skildrar i Hemsöborna det mesta som sant, rakt upp och ner, vill han att man ska tro i alla fall. Precis som i Röda rummet vågar han gå från gängse normer och låta personerna säga det han själv tycker. Konstigt nog har hans bilder levt kvar i alla tider och återkommer som sagt i mycket av tidens litteratur. Så bortglömd är han nog inte. Bara inte offentligt närvarande. Förrän nu.

Jag fortsätter att läsa Strindberg.

Läst 2012

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Grittiths, Elly: Blödande hjärtan   Tredje boken i Griffiths nya serie om Harbinder Kaur var riktigt förvirrande. Många personer var i gång med relationer som börjat under gymnasiet. Nu är det återträff och nån dör, men trots att jag ansträngde m...

Hauptmann, Gerhart: Banvaktare Thiel ****   Det är inte alltid jag vet när och varför jag har böcker på lånehyllan, tar hem dem och ibland läser dem, ibland ger upp direkt och ibland hittar guldkorn.. Här kom det hem en novell av någon jag inte...

Persson Giolito, Malin: Motiv   Jag lånar beskrivningen av boken hos Adlibris:     Tio berättelser om brott av författaren till "Störst av allt".    Vad händer om åttaåriga Lillan berättar sanningen om kvällen när hennes föräldrar hade ...

Au, Jessica: Kallt nog för snö ****   För ett antal år sen skapade jag en kategori, vilsamma böcker. Dvs där böcker som ger lugn och ro ska anges. Det är inte många som platsat, men här kommer den andra.   För Aus bok är mild, lugn, vilsam oc...

Mukasonga, Scholastique: Kackerlackorna ****   Madonnan vid Nilen och  Barfotakvinnan av Mukasonga har jag läst tidigare.  De var iofs intressanta, men lite svåra att komma in på livet. Den här boken var verkligen riktigt bra. Trots att det var s...