Ogawa, Yoko: De förlorade minnenas ö ****

Ogawa förnekar att det här är en dystopi. Och jag förstår varför. Det hon har skrivit är ju en slags feministisk roman, där  inspirationen till handlingen tydligen kommer från Anne Franks liv.

För det är instängdhet i gömställen för de personer som har minnet kvar. Övriga glömmer och lever trygga med sina förluster. 

Men det jag kunde känna var att det här är  "Det osynliga barnet" (Tove Jansson) fast det är omvända scenariet. Huvudpersonen är klart synlig men försvinner mer och mer, både i livet och i den bok hon skriver.

Jag lyssnade på boken och problemet med att markera citat blev uppenbar, jag gjorde det helt enkelt inte. Och missade att komma ihåg flera ställen som visade på hennes utsatthet, och hennes övergreppsliknande tillvaro. Det viktiga anslaget är inte dystopiskt utan feministiskt. Konstigt nog har jag inte stött på det i någon av alla de rescensioner jag läst. 

Jag sökte vidare och hittade här en artikel där Ogawa själv fick komma till tals. Ser nu att jag inte kan nå den, eftersom jag tydligen måste ha en prenumeration för att läsa fler artiklar på NY times. Men så är det kanske inte för dig. Där visar det sig att Ogawa har feministiska tankar själv, så jag kanske känner rätt ändå. 

En bok med flera bottnar alltså.

Mattson, Ellen: Den svarta månens år ****

Mannen är egentligen inte lastgammal, men han jobbar inte. Det visar sig att han är avstängd från universitetet där han i vanliga fall undervisar.

Det känns som att den här mannens liv har varit, men det pågår ju faktiskt. Och är inte slut. Eller är det det?

"en man som anar att något omvälvande står för dörren" som baksidestexten säger. 

Och ja, han ska genomgå en skalloperation, efter ett fall. Eller är det en metafor för något annat. För hände fallet, har katten som vill bo hos honom verkligen varit där och ungdomarna som hälsar på, är de på riktigt. 

Vissa saker är klarare, som besöken hos rektorn med dekanen som medföljare, dekanen, hon som han gick i skolan med som ung. Men hans arbetsliv är över. 

Och nu är det operationen och han yttrar orden "Presens är allt jag begär" sid 194. 

Jag läser knappt om böcker nuförtiden, men om jag skulle läsa om denna skulle jag koncentrerar mitt läsande till att hitta alla pusselbitar som Mattson så skickligt lägger ut, och verkligen inse att det sjukdomstillstånd mannen lider av inte är vad det ger sig ut för att vara. Och min känsla av sorg skulle ha varit mycket större.

Eller så är det inte så. En snårig men både upplysande och ömsint bok. Att läsa en sådan här riktig roman i dagsläget känns som en gåva. Tack Ellen Mattson.

Rubin Dranger, Joanna: Ihågkom oss till liv ****

En stor bok, både till format och innehåll. Jag måste beundra författarens idoghet, noggranhet och nyfikenhet.

En beskrivning av Rubin Dangers släkthistoria, men minst lika intressant är annat som författaren förmedlar; hur det egentligen var med Sveriges handlande under andra världskriget. Det gjorde mig så beklämd att det är så mycket som inte brukar nämnas om allt som hände. Visst, tågen som fick köra genom Sverige med krigsmateriel brukar omtalas och sen är det slut på öppenheten. Men Rubin Danger vågar upplysa om allt det andra, och med ett gediget notarkiv även bevisa det. 

Det finns många saker jag skulle kunna citera, men jag uppmanar dig istället att läsa boken. Författarens familjehistoria är kort sagt komplicerad, så det som stannar kvar är allt ikring. Väl värt att läsa.

Månadsläsning april 2022

Ekman, Kerstin: Pukehornet *** 
Genberg, Ia: Detaljerna ***

Nesser, Håkan: Maskarna på Carmine Street
Wollin, Malin: Sorgen i deras ögon **** (novell)
Mann, Thomas: Döden i venedig ***