Inlägg publicerade under kategorin Ruge, Eugen

Av violen - 26 september 2021 13:00

Ruge, Eugen: Metropol ****

 

Ruge förra bok Den tid då ljuset avtar var suveränt bra, och utspelar sig tidsmässigt efter denna bok, som trots att den också är suverän inte lyckades fånga mig på samma sätt. Den är helt klart mycket intressant, och skriven på samma Dostojevskijliknande sätt. Ytterst få upprepningar och varje sida innehåller något nytt.Men jag lyckades inte riktigt hänga med i handlingen utan det som stannade kvar var en känsla av hur jag föreställer mig klaustrofobi, en instängdhet som personerna när som helst kan ryckas ut och bort ur. Vem vet var.

 

Boken är inte tunn men plötsligt var den utläst. Men stannade kvar nånstans i magtrakten. Ruge lyckas förmedla en stämning av att den luft som personerna andas är så kvävande av sitt innehåll, samhällsstrukturen, samhällskulturen, där Stalins tankar styr neråt i skikten och låter ett nyckfullt skräckvälde gömma sig under ytan, att för att inte kvävas måste det få finnas, utan protester. Alla vet men ingen låtsas om det. 

 

Ruge har en agenda även med denna bok, det är hans tidigare släkters historia som skildras. Ett sanningsverk av stor betydelse.

 

Tack Nilsson förlag för exemplaret

 

 

Av violen - 20 mars 2019 10:22

Ruge, Eugen: Den tid då ljuset avtar ****

 

En otrolig roman. Påminner lite om Brott och straff, varje sida är en överraskning. Även då samma händelse skildras utifrån olika personer känns den hela tiden ny.

Det intressanta är att läsaren tror att det här är en bok om murens fall, men den nämns knappt. Trots att dessa fyra generationer påtagligt lever i den tiden. Och i tiden före och efter. 

Boken är suveränt skriven, texten flyter som en älv och blir aldrig tråkig. Jag känner de här människorna nu, jag vet vilka de är.

 

Ett plus är bokens struktur, personregistret i början som jag använder flitigt. Inte för att jag är så dum att jag inte kan hålla isär människorna, nej jag tror Ruge har dem där för att läsaren ska slippa ägna tid åt det som för författaren är helt uppenbart. Och när halva boken gått känner jag likadant. Plötsligt är de uppenbara, Vilhelm, Klaus, Sajsa och Markus. Och kvinnorna.

Detsamma gäller kapitlen, årtalen. Tack för hjälpen, Ruge. Jag visste hela tiden var jag befann mig i tiden.

 

Jag kan inte annat än säga att du som gillar läsupplevelser, lärdomar, människor, LÄS! 

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards