Inlägg publicerade under kategorin Feldt, Felicia

Av violen - 10 augusti 2018 18:15

 Feldt, Felicia: Dödsbädden ***


En bok om ett hospice är nånting nytt. Och här försöker sig Feldt på att skildra några olika öden. Ett stort spectra, det bråkas om arv, ett barn dyker inte upp, döden på muslimskt vis, den unga döden, den förnekande döden.


Men inget berör direkt. Trots att det ska vara ett hospice, ett av de bästa ställena att dö på nuförtiden, blir man knappast rofylld av att läsa om de sista dagarna. Även om döden verkligen är rofylld för de som finns och dör där, känns den okänslig. Kanske precis som det ska vara i vårt Sverige. 


Visst, vad kan en säng känna, ett redan dött föremål. Greppet fungerar inte riktigt tyvärr. 

 

 Läst 2018

 

Av violen - 1 januari 2017 12:30

   Feldt, Felicia: Felicia försvann ****


Felicia försvann, kan någon säga hur? Ja det bör rimligen Felicia själv kunna göra och det gör hon.


Så omtalad den här boken har blivit, helt otroligt. Och så olika folk tycker! Någon snuddar i alla fall vid min tankegång, ständigt denna sprit! För det vet väl alla som träffat en alkoholist (jag har jobbat med en) att denna drog (sjukdom) kraftigt förändrar människor, och alltid till det sämre.

Jag är övertygad om att en mycket stor del av det som skrivs i denna bok är sant. Tyvärr. För snacka om en som har en förlorad verklighetsuppfattning, det är ju alkoholisten. Och vad jag kan förstå var/är Anna Wahlgren det. Något som sällan nämns i recensionerna. Och om nu skulden ska läggas på tidigare generationer som en del tycker, så kan det väl ändå inte vara ok att själv bli alkoholist även om föräldrarna var det? Man kanske blir det men man har faktiskt ett ansvar att försöka ta sig ur det. Eller? Särskilt om man har barn. Tycker jag i alla fall.

Nåväl, om det nu är alkoholism som ligger som grund förklaras ju det mesta av det som händer med just det. För alkoholisten kan inte tänka sunt, den tänker ostrukturerat och jag är säker på att empati och självkännedom skadas.


Det som berör mig mest än ändå slutorden: Det här är ditt fel Felicia. Allt. Allt är ditt fel. Plus när Felicia är hos Skavlan och får frågan om någor positivt finns med mamman. Då lyser hon upp och har mycket att säga.


Så de fragmentariska, korta, fram och tillbaka i tiden böljande styckena, som i sig är mycket läsvärda, är de fyllda av hat som många skriver? Jag tycker att det mest framträdande är upplysningen som Felicia förmedlar. Hur det är att vara barn till en kvinna som ser familjen som ett expriment, där männen är utbytbara och inte personer i sina barns liv. I en tid där kärleken var fri och där barnen tog stöten. Och Felicia och hennes syskon var inte på dagis, det är sant. De var hos en dagmamma som inte tog sitt jobb på allvar dvs sin egen mamma.


Man kan tycka att Anna Wahlgren lever som en karl, (och i feminismens namn borde beundras för det), men med den skillnaden att en man knappast skulle kunna hålla barnens mammor borta lika effektivt. Plus att en alkoholiserad man knappast skulle ha fått fortsätta ha vårdnaden ens. Fast det här rör sig ju om en känd person, tänkte inte på det! Så vem vet?


Jag tycker inte att det kan vara nödvändigt att förhöra Felicia på det sätt som skett. Hon är modig och hon gör det många har gjort före henne. Hon har frigjort sig som en sista utväg, men vill hon egentligen vara fri? Hennes skuld verkar ligga i att hon älskar sin mamma men att hon har insett att hon aldrig kommer att få någon kärlek eller förståelse tillbaka. Hon är inte ensam om att känna det så, det finns massor av människor därute som skulle kunna säga samma sak. Kanske på tiden att det talas om det. Så att de som utsätts för övergrepp och inte står ut och därmed blir sjuka, vilket ju är en sund reaktion, inte ska behöva tänka: Det här är ditt fel Felicia. Allt. Allt är ditt fel.


Den här historien skulle inte ha behövt berättas på det här sättet, i en familj ska medmänsklighet och förståelse kunna överbrygga barndomstrauman, särskilt om det finns ett så stort officiellt intresse just för familjen som det gör i det här fallet. Men det gick tydligen inte. Jag hoppas den här boken ska vara början till en läkning innan det är för sent.



Läst 2011




Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards