Alla inlägg under mars 2020

Av violen - 30 mars 2020 13:45

Levy, Deborah: Simma hem ****

 

En ny favoritförfattare är Levy. Hennes Varm mjölk var helt klart annorlunda bland de böcker jag läst.

 

Det här är den första boken som översatts till svenska. Och den är riktigt bra.

Jag tycker att Levy verkligen lyckas med gestaltningen. Kitty Finch är inte riktigt klok men gör det hon ska göra för att bokens smärtpunkt ska uppnås. Det är det offer som berättelsen behöver. Det gör boken skrämmande och outförsägbar. 

Även språket rinner lätt, men stannar ibland upp med oväntade meningar. Jag har en känsla av att översättaren verkligen lyckats känna in Levys stil.

 

Nu väntar nästa bok på att bli läst.  

Av violen - 24 mars 2020 19:41

Vigan, Delphine de: Om det inte vore för dig ***


Jag läser inte gärna böcker om dementa personer. Men jag hade faktiskt ingen aning att den här boken handlade, kanske inte fullt ut om det, men om afasi.


Vigan är en författare som jag alltid läser och visst, det här var bra, men styrkan ligger inte i handlingen utan i språket, som väl skildrar hur afasi kan vara. Det kändes som att jag fått en lektion i hur det yttrar sig, och dessutom en ärlig sådan. Så jag lärde mig en hel del. 


Men hade jag vetat hade jag avstått.

 

Av violen - 22 mars 2020 10:15

Laforet, Carmen: Nada ****

 

 

En gotisk bildningsroman. Från 1945. Som håller än idag.

 

Är det här urmodern för alla väninnerelationer som sköljer över oss? För det är klart att Ferrante har läst den här. Och hämtat stoff. Plus många andra. 

 

Laforet vill skildra en mörk tillvaro, där hunger, barnskrik och misshandel omger huvudpersonen. Boken är bra men jag har en känsla av att det fattas ett antal sidor. Trots att den ändå krävde sin uppmärksamhet för de 300 sidorna var jag inte less när den var slut. 

Men så erinrar jag mig att den faktiskt skrevs för 70 år sen. Och som bildningsroman ska den sluta när den slutar. Och de ord som finns ska leda mot slutet

Av violen - 21 mars 2020 09:45

Carlsson, Olle: Kallad ***

 

En präst som låtit tala om sig är Olle Carlsson. Och Katarina kyrka i Stockholm. 

 

Här berättas historien om Katarina kyrka och dess verksamhet. Och besökare som flockades under de första åren. Och de var inte vilka som helst

 

Där i våra första böne- och självhjälpsgrupper satt brutna sångare, skådespelare, politiker, fotomodeller, radiopersonligheter, konstnärer och regissörer. sid 65

 


Carlsson kommer undan med att kalla personer Underbarnet, Komikern, Regissören osv. Just Komikern tog sig en stor plats och ändrade på den stela kyrkan. Kändisarna flockades tydligen, kanske de som inte fick komma in på Kulturprofilens ställe här fick en plats att ändå få vara med, äta gratis bufé och syna varandra. För jag kan inte låta bli att tänka på Klubben när jag läser det här.

 

Och som så ofta, det här är en uppgörelse, Carlssons uppgörelse med Komikern, församlingen och de styrande i kyrkan han tog över, sina kärleksaffärer. Allt är inlindat i ord och återhållen vrede. Men det är också ett sätt att introducera sitt nya livsverk.

 

Carlsson är ärlig, pekar på det sätt han vill praktisera sin kristendom. Men också hur han låter sig manipuleras av en kändiselit som tar för sig. 

 

En intressant bok eftersom jag inte alls visste nånting om det här, utom att kyrkan fylldes söndag på söndag. Vilket ofta uppmärksammades.

 

Nu är Carlssons nya verksamhet igång, och eftersom jag ändå blev nyfiken kommer jag att följa den. Kanske landar ändå allt i en människovänlig kristendom för alla. Jag hoppas det.


Av violen - 11 mars 2020 21:30

Loe, Erlend: Djuren i Afrika ***

 

Liten spoilervarning

 


Ja det här var ju verkligen ingen trevlig läsning. Jag kan ärligt säga att det var gränsfall att jag kunde fortsätta läsa. Men nånstans blev jag ändå nyfiken på Loes intentioner. 

För mig blev det en beskrivning av hur en sekt kan uppkomma. Om hur människor kan manipuleras att det onda blir rättfärdigat med hjälp av det goda. För den här flocken människor intalas att de ska rädda planetens fem största med hjälp av uppseendeväckande men ytterst osmakliga metoder. Ja hade de inte själva just varit bärare av ett begär att få leva ut dessa metoder skulle de ju aldrig kunnat komma på tanken att göra det, och därför inte ställt upp. Hoppas jag.

 

Lise, den enda kvinnan, är här sektledare över fyra män och får dem att övervinna sitt motstånd. Intressant läsning. Och sen fortsätter historien i Afrika, där det finns inhemska grupper som exploaterar och bjuder ut djuren. Det känns lite som trafficking. Jag mår illa större delen av boken eftersom jag hela tiden tänker på utnyttjande och likheter med övergrepp. Var slutar det mänskliga och börjar det djuriska? Och vice versa. 

 

Men jag lyckas inte fånga essensen i boken. Vad vill Loe?

När jag tittar på det avsnitt av Babel 2019 där han medverkade, inser jag att jag nog läst in lite för mycket. Eller så är det mekanismer som Loe inte är medveten om. Enligt honom handlar det om just att rädda planeten, vilket han använt ironi till att beskriva. Det skulle förklara slutet, det finns ingen djupare mening med det offer som sker (?). Eller är det rättvisa som skipas? Och var kommer genusfrågorna in? Tydligen är de inte viktiga.

 

En i mänskliga mekanisker djupt grävande bok (som jag uppfattade den) försvinner i något helt annat. En bok som med ironi och humor inte tar tag i frågan om djur kontra människa utan slår det i skoj. Lite fegt kan jag tycka.

 

 

Av violen - 9 mars 2020 23:00

Vanderbeke, Birgit: Pengarna eller livet ***

 

Ja, allt handlar till slut om pengar. Det skildrar Vanderbeke på sitt eget välformulerade sätt. 

Och hon har verkligen en poäng, eftersom alla vill tro på något. Förut kunde man liksom huvudpersonens farmor, tro på kantareller, att de till slut ska vara bra att hitta där i källarförrådet.

(Visst, alla som läste Kalle Anka vet vem Joakim von Anka är, men att vara så besatt av pengar vill väl ingen bli? Tänkte åtminstone jag när jag läste om honom för länge sen. Men nu vete sjutton om jag inte var unik redan då.)

 

Men det är sant att nu för tiden är pengar det första och det sista. Vanderbeke gör ett bra försök att berätta hur pengarna letar sig ner i inkomstlägena och tar alla (?) i besittning. Både från öst och väst.

 

Jag gillar Vanderbekes språk men den här bokens innehåll var inte riktigt så intressant.

 

 

 

 

Av violen - 5 mars 2020 14:00

Moström, Jonas: Skuggorna ruva 

 

Fallen sinar aldrig för Granstams profileringsgrupp. På själva julafton måste de rycka ut. Och som vanligt befinner sig händelseförloppet i en aktuell miljö, denna gång skolan. Samhället är litet med motorungdomarna och flyktingarna och ufot och skolungdomarna. m.fl. 

Flickorna vill bli lucia men endast de två vackraste har en chans. Och då går alla till kyrkan såklart. Men vad gör man om lucian aldrig kommer till sin kröning? Och inte hittas?

Till slut kommer det till det värsta; speciallisterna måste kallas in för att rekonstruera förloppet och röra om i grytan. Ja, den lokala polisen blir inte glad. 

 

Ännu en riktigt intressant deckare av Moström.

Borde inte de här deckarna bli tv serie eller nåt. Miljöerna är hela tiden intressanta och bör kunna bli fina kulisser till blod och död.

 

 

Av violen - 1 mars 2020 15:15

 

Februari Månads läsning 2020

Gustavsson, Matilda: Klubben ****

Frostenson, Katarina: K ****

Sahlström, Marit: Skred ****

Göranson, Fabian: Drömmen om Europa ***

Salomonson, Kurt: Sveket****

Salomonsson, Anita: Huldas hus ****    




Moström, Jonas: Midnattsflickorna 

Wahlberg, Karin: De drabbade

Moström, Jonas: Trogen intill döden 

 

Lustig, Arnost: Citronen **** novell


Appelfeld, Aharon: Kylig vår ****novell

Fink, Ida: En vårmorgon**** novell

 

 

Bäst Frostenson, Katarina: K ****, Gustavsson, Matilda: Klubben **** Salomonson, Kurt: Sveket**** ,
mindre bra:
 Wahlberg, Karin: De drabbade (jag är väldigt kräsen på deckare nu för tiden, så är det bara)
 
 

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards