Inlägg publicerade under kategorin Psykisk ohälsa

Av violen - Fredag 7 feb 00:30

Sahlström, Marit: Skred ****

 


Det här skulle jag vilja kalla en i romanform förklädd debattbok. Jag, som varit ( och fortfarande är i viss mån) utbränd känner igen mig hela tiden. Men det är säkert många som häpnar och knappt kan tro på det de läser.

 


Min blick flyter fram över texten, som med sitt skenbart lätta språk döljer djupet därunder. Var finns hjälpen? Vad händer? Vad uppdagas när gamla tankar flyter upp till ytan? Är det den sista metern hon sjunker innan hon känner botten?

Plötsligt, det som knappt händer mig när jag läser annars, sker när slutet närmar sig; mina ögon tåras, de svämmar över. Jag känner en sådan medkänsla med denna sargade kvinna. Och barnen, barnen. 


Det här är en mycket stark bok, och författaren tar sitt ansvar. Boken slutar:


Om du eller någon du känner behöver stöd: 


Och så telefonnumren som kan hjälpa.


En mycket angelägen bok



Av violen - Torsdag 2 jan 20:15

Lundberg, Andreas: Ofarbar tystnad ****

 


Redan i Lundbergs bok Storm i den pelare som bär kunde ett skälvande gudsrop anas. Än mer i denna, där Lundberg befinner sig på ett kloster där ju Gud borde vara närvarande. 

Och det här är en uppgörelse med den Gud som Lundberg slutat tro på och det gör ont, ont.

 

Fantomsmärtorna efter en Gud man slutat tro på sid 97

 

Man ger den drunknande lugnande medel, den brinnande smärtstillande, i stället för att dra upp honom ur havet eller släcka elden. sid 99

 

Det finns två vägar: den ena är livets och den andra dödens.*

Men det finns också en tredje väg: den levande dödens väg. sid 144

 

En bok om en man vars kropp är en enda fantomsmärta efter en gudsamputation, full av lugnande medel mot smärtan och som går fram på den levandes dödas väg. 

Det är Lundbergs bild av den psykiska ohälsans helvete.

 

Ja, han (Jesus, min anm) förlät sina bödlar. Jag förlåter inte ens mig själv. Älska dina fiender, så som dig själv. Men om man hatar sig själv? Om man får sin identitet genom hat? Då förlorar man sig själv genom att älska. Man bara försvinner. sid 71

 

Det här är en svår bok, det här är en tung bok, det här är en snudd på äcklig bok. Kyrkans köttgödsel. En grumlig blodsörja [...]  osv, osv. Vem vill läsa det, veta av det?

Ibland finns bilder av korset där Jesus är rent ut sagt vacker, ren och prydlig. Men så var det inte. Kyrkans kvinnor och män måste förstå att korset också avspeglade den psykiska smärtans sörja. Och börja förmedla denna förståelse till de av fantomsmärtor plågade människorna. 

Kanske de skulle börja med att läsa den här boken. 

 

 

 

 

 

* Didache

 

Av violen - 18 oktober 2019 14:15

Lundberg, Andreas: Storm i den pelare som bär ***

 

En väldigt intressant bok som trots det lämnade mig aningen oberörd. Jag undrade hela tiden varför jag bara kände förståelse men ingen direkt sympati.

För det här är ju verkligen en stark berättelse, nedskriven i sjukdomens intensiva skede, utan censur. Enligt författaren minns han inte vad han skrivit, och det kan förklara en del. Lundberg är helt klart en intellektuell person, och hans stoff är hans tankar, just då. Och de är inte vackra, de är inte vädjande, de bara väller upp. Vem vill och vågar läsa detta? Vem vill veta sanningen. Dock är det sjukdomens sanning och ingenting annat. Men smärtan är densamma.

 

Min skalle är en urkrattad ugn. Aska och jord hårt packad i ögonhålorna, runt käkbenet och i näshålet. Du står i porten som en stjärnförmörkelse, mörker i mörker. Det knakar och knarrar här nere i jorden, som på ett skepp. Hur länge har jag varit död?


 

Huden rullades av, skallen bröts upp, så att smärtan inte skulle ha någon gräns. Chockens vidgade sönerfall, elden som vitnar utanför fönstret. sid 79

 

Går det att utläsa en gudstro, som här krackelerar? Det känns ibland så.

( Kanske att kristendomen inte vill förstå att i ett rasande sjukdomsförlopp hjälper inte böner. Därav det förakt som under lång tid vidhäftat, och gör så än, de av ångest drabbade. Jag ryser när jag tänker på de ord om självspillningars plats på kyrkogården som än idag kan höras. De, som borde få de mjukaste täckena nedlagda i kistan och placeras så nära Gud som möjligt. Riktigt nära.)

 

 

Efterordet gjorde mig glad, för författarens skull.

 

Nästa bok av Lundgren kommer nu, Ofarbar tystnad. Den handlar om tiden efter utskrivningen. Jag vill läsa.

 

 

Av violen - 14 september 2019 17:00

Boström Knausgård, Linda: Oktoberbarn ***

 

Boström Knausgård ger elchockerna en historia. Och berättar sin egen.

 

Elbehandlingen började användas 1938 av en italiensk psykiater som fick idén från ett slakteri. Han såg hur oroliga grisar lugnades med elchocker. Jag vet, vi överför det på de svagaste människorna. De människor som inte kan tala för sig. sid 44

 

Om det vore så jävla bra med ström varför är då den elektriska behandligen förbjuden i vissa länder? I flera delstater i USA, i Holland och Tyskland används elchocken knappt alls, i Italien är den förbjuden.

Dit ska jag flytta, där kanske jag äntligen är säker sid 43f

 

Hela den här boken är kall. Kallt sann, en kall historia. Ett vittnesbörd om den psykiska ohälsan. Om detta kalla skeende finns det de som vill berätta. Boström Knausgård låter modigt sin stämma höras. Måtte någon lyssna. 

 

 

Av violen - 2 januari 2019 17:00

  Sundström Lindmark Anna & Widmark,  Elisabeth: Vi skulle segla runt jorden

 


Psykisk ohälsa är så viktigt att skriva om. Men det är tungt att läsa om konsekvenserna när det går så långt att människor inte vill/orkar/förmår leva längre.

Konsekvenserna för de som blir kvar.


Denna grafiska roman är svår men ack så bra att den finns. Många ungdomar får här hjälp att sätta ord på sina känslor.

Och även vuxna.


Läst 2019


Av violen - 24 oktober 2018 17:30

   Ernman, Malena: Scener ur hjärtat ***


Två intressanta ämnen samsas i den här boken. Och tyvärr ger det ett lite ostukturerat intryck. Kanske att Ernman skulle gått i bräschen för de ärliga miljöböcker som bara måste komma framledes, och fokuserat på detta viktiga ämne.

Och därefter skrivit de biografiliknande delarna i en helt annan bok. 

Eftersom beskrivningen av den psykiska ohälsan skildras så utlämnande tog de liksom över intresset, i alla fall hos mig. Medan miljöaspekten lät som något jag hör förut, kanske för att jag tänkt i de banorna själv, och därför kom i andra hand.

Bortsett detta är boken ytterst angelägen.


Läst 2018

Av violen - 4 augusti 2018 11:15

 Ringskog Ferrada-Noli: Rich boy ****


Så många ord den här boken innehöll. Att läsa alla var lite av en prövning. 


Ringskog Ferrada-Noli har ändå lyckats tränga in i psyket på huvudpersonen på ett ovanligt sätt. Och det kanske beror på alla orden trots allt. Det gäller att inte ge upp, för sista fjärdedelen, med bl a terapin är faktiskt värt allt tidigare slit.

Visst får jag vibbar till både Maken (i början tänkte jag, Åh nej, Maken del två fast sämre), och Ibland är man lessen ibland är man glad av Montelius, plus andra som jag inte minns titeln på. 


Det finns gott om tidsmarkörer men det intressanta är som sagt Annika och hennes resa in i sitt inre. 

Förträgning och outtalade krav på att uppfatta en verklighet som sann fast den är fel, det lider många av i dagens samhälle. 

Det är det som skildras i boken och som gjorde den så intressant. Jag älskar slutet.


Läst 2018

Av violen - 7 mars 2018 20:00

   Dahlström, Christian: Kalla mig galen *** (Vla)


En bok om psykisk ohälsa. Det bör komma många fler framöver, för ämnet är fortfarande (!) stigmatiserat och svårt att få gehör för både hos gemene man och även inom sjukvården.


Jag läste med stigande olust om hur sjukgymnastik nedprioriteras eftersom patienten försökt ta sitt liv och brutit ben och fötter. Istället för sjukgymnastid två gånger per dag, 30-60 minuter per tillfälle som är brukligt, får patienten en (1) behandling per vecka. Dvs 30 minuter istället för 450 minuter. "Systemet tillät inte mer behandling för någon med psykisk diagnos" säger sjukgymnasten. Patienten "var helt enkelt inte prioriterad" Sid 125


Medicinerna är ett annat omdiskuterat ämne. Tydligen finns det en form av smutskastning från grupper knutna till Scientolologkyrkan (?) och även KMR - Kommittén för mänskliga rättigheter som hävdar att psykiatrin är en korrupt sammansvärjning som bara vill droga befolkningen. sid 137 Mycket märkligt. 


Det här är bara två, för mig okända företeelser, som jag läser om. 


Dessa böcker bör läsas, helt enkelt för att de är värda att läsas. De pekar på missförhållanden inom vården, i samhället osv. Vi bör alla få upp ögonen för det.


Dessutom, stigande förståelse leder till stigande acceptans och ett humanare samhälle. Vilket på sikt leder till bättre psykisk hälsa eftersom den förgörande skamstämpeln minskar. 


Läst 2018





Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se