Inlägg publicerade under kategorin Psykisk ohälsa

Av violen - Fredag 26 mars 16:15

Rijneveld, Marieke Lucas: Obehaget om kvällarna ****

 

Något är allvarligt fel med de tre barnen i familjen. Deras syn på djuren är ju förskräcklig. Själv uppvuxen på ett jordbruk där ledstjärnan var "man ska inte vara dum med djur", blir jag verkligen upprörd.

Men

jag känner ändå att  respektlösheten för människorna, och viljan att bara leva ut sina elakheter, gör att djurplågeriet till viss del sjunker undan. 

För det här är verkligen magstark läsning. Och därför annorlunda. Och därför hyllat. Såklart. 

 

Men under allt ligger det, traumat efter fjärde barnets död. Och religionen som lärt barnen att ingen nåd finnes, ivrigt anammat av båda föräldrarna. 

 

Och vad vet man om det som händer, är det omvänd bulemi eller förstoppning, är det pediofiliska böjelser eller accepterad jargong om unga flickor, är det hat eller förtvivlan som måste ut. Är jackan ett uppror eller en trygghet?

Allt är ur Jas perspektiv, och därför så oklart.  Och som alltid förstör tystnaden, att inte våga delge någon det där som pressar ihop luftstrupen hela tiden. Bara att få höra, du var/är ett barn, ansvaret är inte ditt. Även om de vuxna sviker.

 

Nej det finns ingen nåd i Rijnevelds bok. Bara konsekvenser.

Av violen - 7 september 2020 22:00

Lundholm, Anton: Välkommen in i min garderob ****

 


Otroligt intressant bok. Den här har jag velat läsa i många år, och nu finns den äntligen.

 

Jag har haft stora problem med att förstå vissa kyrkors, kanske inte hat, men fullkomliga oförstående över homosexuellas liv och leverne. Och det baserat på ett bibelord. Ett enda, i stort sett.

 

Jag förstår det fortfarande inte, men min förståelse för de som utsätts för detta hat och förakt är nu ännu större än förut.  Lundholm skriver ärligt, uppriktigt och förståeligt om andras bemötande när han kämpar med att bli fri sina homosexuella känslor på pastorers inrådan och hur han sen inser att han måste bejaka sitt sanna jag och komma ut.

 

En bok som måste läsas för att inse vidden av dess innehåll.

 

 

 

 

Av violen - 30 mars 2020 13:45

Levy, Deborah: Simma hem ****

 

En ny favoritförfattare är Levy. Hennes Varm mjölk var helt klart annorlunda bland de böcker jag läst.

 

Det här är den första boken som översatts till svenska. Och den är riktigt bra.

Jag tycker att Levy verkligen lyckas med gestaltningen. Kitty Finch är inte riktigt klok men gör det hon ska göra för att bokens smärtpunkt ska uppnås. Det är det offer som berättelsen behöver. Det gör boken skrämmande och outförsägbar. 

Även språket rinner lätt, men stannar ibland upp med oväntade meningar. Jag har en känsla av att översättaren verkligen lyckats känna in Levys stil.

 

Nu väntar nästa bok på att bli läst.  

Av violen - 7 februari 2020 00:30

Sahlström, Marit: Skred ****

 


Det här skulle jag vilja kalla en i romanform förklädd debattbok. Jag, som varit ( och fortfarande är i viss mån) utbränd känner igen mig hela tiden. Men det är säkert många som häpnar och knappt kan tro på det de läser.

 


Min blick flyter fram över texten, som med sitt skenbart lätta språk döljer djupet därunder. Var finns hjälpen? Vad händer? Vad uppdagas när gamla tankar flyter upp till ytan? Är det den sista metern hon sjunker innan hon känner botten?

Plötsligt, det som knappt händer mig när jag läser annars, sker när slutet närmar sig; mina ögon tåras, de svämmar över. Jag känner en sådan medkänsla med denna sargade kvinna. Och barnen, barnen. 


Det här är en mycket stark bok, och författaren tar sitt ansvar. Boken slutar:


Om du eller någon du känner behöver stöd: 


Och så telefonnumren som kan hjälpa.


En mycket angelägen bok



Av violen - 2 januari 2020 20:15

Lundberg, Andreas: Ofarbar tystnad ****

 


Redan i Lundbergs bok Storm i den pelare som bär kunde ett skälvande gudsrop anas. Än mer i denna, där Lundberg befinner sig på ett kloster där ju Gud borde vara närvarande. 

Och det här är en uppgörelse med den Gud som Lundberg slutat tro på och det gör ont, ont.

 

Fantomsmärtorna efter en Gud man slutat tro på sid 97

 

Man ger den drunknande lugnande medel, den brinnande smärtstillande, i stället för att dra upp honom ur havet eller släcka elden. sid 99

 

Det finns två vägar: den ena är livets och den andra dödens.*

Men det finns också en tredje väg: den levande dödens väg. sid 144

 

En bok om en man vars kropp är en enda fantomsmärta efter en gudsamputation, full av lugnande medel mot smärtan och som går fram på den levandes dödas väg. 

Det är Lundbergs bild av den psykiska ohälsans helvete.

 

Ja, han (Jesus, min anm) förlät sina bödlar. Jag förlåter inte ens mig själv. Älska dina fiender, så som dig själv. Men om man hatar sig själv? Om man får sin identitet genom hat? Då förlorar man sig själv genom att älska. Man bara försvinner. sid 71

 

Det här är en svår bok, det här är en tung bok, det här är en snudd på äcklig bok. Kyrkans köttgödsel. En grumlig blodsörja [...]  osv, osv. Vem vill läsa det, veta av det?

Ibland finns bilder av korset där Jesus är rent ut sagt vacker, ren och prydlig. Men så var det inte. Kyrkans kvinnor och män måste förstå att korset också avspeglade den psykiska smärtans sörja. Och börja förmedla denna förståelse till de av fantomsmärtor plågade människorna. 

Kanske de skulle börja med att läsa den här boken. 

 

 

 

 

 

* Didache

 

Av violen - 18 oktober 2019 14:15

Lundberg, Andreas: Storm i den pelare som bär ***

 

En väldigt intressant bok som trots det lämnade mig aningen oberörd. Jag undrade hela tiden varför jag bara kände förståelse men ingen direkt sympati.

För det här är ju verkligen en stark berättelse, nedskriven i sjukdomens intensiva skede, utan censur. Enligt författaren minns han inte vad han skrivit, och det kan förklara en del. Lundberg är helt klart en intellektuell person, och hans stoff är hans tankar, just då. Och de är inte vackra, de är inte vädjande, de bara väller upp. Vem vill och vågar läsa detta? Vem vill veta sanningen. Dock är det sjukdomens sanning och ingenting annat. Men smärtan är densamma.

 

Min skalle är en urkrattad ugn. Aska och jord hårt packad i ögonhålorna, runt käkbenet och i näshålet. Du står i porten som en stjärnförmörkelse, mörker i mörker. Det knakar och knarrar här nere i jorden, som på ett skepp. Hur länge har jag varit död?


 

Huden rullades av, skallen bröts upp, så att smärtan inte skulle ha någon gräns. Chockens vidgade sönerfall, elden som vitnar utanför fönstret. sid 79

 

Går det att utläsa en gudstro, som här krackelerar? Det känns ibland så.

( Kanske att kristendomen inte vill förstå att i ett rasande sjukdomsförlopp hjälper inte böner. Därav det förakt som under lång tid vidhäftat, och gör så än, de av ångest drabbade. Jag ryser när jag tänker på de ord om självspillningars plats på kyrkogården som än idag kan höras. De, som borde få de mjukaste täckena nedlagda i kistan och placeras så nära Gud som möjligt. Riktigt nära.)

 

 

Efterordet gjorde mig glad, för författarens skull.

 

Nästa bok av Lundgren kommer nu, Ofarbar tystnad. Den handlar om tiden efter utskrivningen. Jag vill läsa.

 

 

Av violen - 14 september 2019 17:00

Boström Knausgård, Linda: Oktoberbarn ***

 

Boström Knausgård ger elchockerna en historia. Och berättar sin egen.

 

Elbehandlingen började användas 1938 av en italiensk psykiater som fick idén från ett slakteri. Han såg hur oroliga grisar lugnades med elchocker. Jag vet, vi överför det på de svagaste människorna. De människor som inte kan tala för sig. sid 44

 

Om det vore så jävla bra med ström varför är då den elektriska behandligen förbjuden i vissa länder? I flera delstater i USA, i Holland och Tyskland används elchocken knappt alls, i Italien är den förbjuden.

Dit ska jag flytta, där kanske jag äntligen är säker sid 43f

 

Hela den här boken är kall. Kallt sann, en kall historia. Ett vittnesbörd om den psykiska ohälsan. Om detta kalla skeende finns det de som vill berätta. Boström Knausgård låter modigt sin stämma höras. Måtte någon lyssna. 

 

 

Av violen - 26 april 2019 14:00

 

Holmström, Stefan: Lev och må, lille far **(*) Den här boken har marknadsförts som en bok om hur det var att ha en far som var psykiskt sjuk och legat på Umedalen på 50-talet. Men den handlar nog mer om författaren själv och hans uppväxt, kanske ett sätt att göra upp med den mobbning som tydligt inträffat. Som de flesta barndomsskildringar berättas den mycket rakt upp och ner och jag kände igen en hel del från min egen uppväxt. Berättat från barnets perspektiv har den intressanta infallsvinklar på hur ett barn uppfattar en psykiskt sjuk far.


Läst 2004

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Litteraturpristolvan 2021

Litteraturpristolvan

http://violensboksida.bloggplatsen.se/2021/01/01/11705498-litteraturpristolvan-2021/

Läser en bok som fått ett litteraturpris varje månad.


Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se