Inlägg publicerade under kategorin Psykisk ohälsa

Av violen - Fredag 18 okt 14:15

Lundberg, Andreas: Storm i den pelare som bär ***

 

En väldigt intressant bok som trots det lämnade mig aningen oberörd. Jag undrade hela tiden varför jag bara kände förståelse men ingen direkt sympati.

För det här är ju verkligen en stark berättelse, nedskriven i sjukdomens intensiva skede, utan censur. Enligt författaren minns han inte vad han skrivit, och det kan förklara en del. Lundberg är helt klart en intellektuell person, och hans stoff är hans tankar, just då. Och de är inte vackra, de är inte vädjande, de bara väller upp. Vem vill och vågar läsa detta? Vem vill veta sanningen. Dock är det sjukdomens sanning och ingenting annat. Men smärtan är densamma.

 

Min skalle är en urkrattad ugn. Aska och jord hårt packad i ögonhålorna, runt käkbenet och i näshålet. Du står i porten som en stjärnförmörkelse, mörker i mörker. Det knakar och knarrar här nere i jorden, som på ett skepp. Hur länge har jag varit död?


 

Huden rullades av, skallen bröts upp, så att smärtan inte skulle ha någon gräns. Chockens vidgade sönerfall, elden som vitnar utanför fönstret. sid 79

 

Går det att utläsa en gudstro, som här krackelerar? Det känns ibland så.

( Kanske att kristendomen inte vill förstå att i ett rasande sjukdomsförlopp hjälper inte böner. Därav det förakt som under lång tid vidhäftat, och gör så än, de av ångest drabbade. Jag ryser när jag tänker på de ord om självspillningars plats på kyrkogården som än idag kan höras. De, som borde få de mjukaste täckena nedlagda i kistan och placeras så nära Gud som möjligt. Riktigt nära.)

 

 

Efterordet gjorde mig glad, för författarens skull.

 

Nästa bok av Lundgren kommer nu, Ofarbar tystnad. Den handlar om tiden efter utskrivningen. Jag vill läsa.

 

 

Av violen - Lördag 14 sept 17:00

Boström Knausgård, Linda: Oktoberbarn ***

 

Boström Knausgård ger elchockerna en historia. Och berättar sin egen.

 

Elbehandlingen började användas 1938 av en italiensk psykiater som fick idén från ett slakteri. Han såg hur oroliga grisar lugnades med elchocker. Jag vet, vi överför det på de svagaste människorna. De människor som inte kan tala för sig. sid 44

 

Om det vore så jävla bra med ström varför är då den elektriska behandligen förbjuden i vissa länder? I flera delstater i USA, i Holland och Tyskland används elchocken knappt alls, i Italien är den förbjuden.

Dit ska jag flytta, där kanske jag äntligen är säker sid 43f

 

Hela den här boken är kall. Kallt sann, en kall historia. Ett vittnesbörd om den psykiska ohälsan. Om detta kalla skeende finns det de som vill berätta. Boström Knausgård låter modigt sin stämma höras. Måtte någon lyssna. 

 

 

Av violen - Onsdag 2 jan 17:00

  Sundström Lindmark Anna & Widmark,  Elisabeth: Vi skulle segla runt jorden

 


Psykisk ohälsa är så viktigt att skriva om. Men det är tungt att läsa om konsekvenserna när det går så långt att människor inte vill/orkar/förmår leva längre.

Konsekvenserna för de som blir kvar.


Denna grafiska roman är svår men ack så bra att den finns. Många ungdomar får här hjälp att sätta ord på sina känslor.

Och även vuxna.


Läst 2019


Av violen - 24 oktober 2018 17:30

  Ernman, Malena: Scener ur hjärtat ***


Två intressanta ämnen samsas i den här boken. Och tyvärr ger det ett lite ostukturerat intryck. Kanske att Ernman skulle gått i bräschen för de ärliga miljöböcker som bara måste komma framledes, och fokuserat på detta viktiga ämne.

Och därefter skrivit de biografiliknande delarna i en helt annan bok. 

Eftersom beskrivningen av den psykiska ohälsan skildras så utlämnande tog de liksom över intresset, i alla fall hos mig. Medan miljöaspekten lät som något jag hör förut, kanske för att jag tänkt i de banorna själv, och därför kom i andra hand.

Bortsett detta är boken ytterst angelägen.


Läst 2018

Av violen - 4 augusti 2018 11:15

 Ringskog Ferrada-Noli: Rich boy ****


Så många ord den här boken innehöll. Att läsa alla var lite av en prövning. 


Ringskog Ferrada-Noli har ändå lyckats tränga in i psyket på huvudpersonen på ett ovanligt sätt. Och det kanske beror på alla orden trots allt. Det gäller att inte ge upp, för sista fjärdedelen, med bl a terapin är faktiskt värt allt tidigare slit.

Visst får jag vibbar till både Maken (i början tänkte jag, Åh nej, Maken del två fast sämre), och Ibland är man lessen ibland är man glad av Montelius, plus andra som jag inte minns titeln på. 


Det finns gott om tidsmarkörer men det intressanta är som sagt Annika och hennes resa in i sitt inre. 

Förträgning och outtalade krav på att uppfatta en verklighet som sann fast den är fel, det lider många av i dagens samhälle. 

Det är det som skildras i boken och som gjorde den så intressant. Jag älskar slutet.


Läst 2018

Av violen - 7 mars 2018 20:00

  Dahlström, Christian: Kalla mig galen *** (Vla)


En bok om psykisk ohälsa. Det bör komma många fler framöver, för ämnet är fortfarande (!) stigmatiserat och svårt att få gehör för både hos gemene man och även inom sjukvården.


Jag läste med stigande olust om hur sjukgymnastik nedprioriteras eftersom patienten försökt ta sitt liv och brutit ben och fötter. Istället för sjukgymnastid två gånger per dag, 30-60 minuter per tillfälle som är brukligt, får patienten en (1) behandling per vecka. Dvs 30 minuter istället för 450 minuter. "Systemet tillät inte mer behandling för någon med psykisk diagnos" säger sjukgymnasten. Patienten "var helt enkelt inte prioriterad" Sid 125


Medicinerna är ett annat omdiskuterat ämne. Tydligen finns det en form av smutskastning från grupper knutna till Scientolologkyrkan (?) och även KMR - Kommittén för mänskliga rättigheter som hävdar att psykiatrin är en korrupt sammansvärjning som bara vill droga befolkningen. sid 137 Mycket märkligt. 


Det här är bara två, för mig okända företeelser, som jag läser om. 


Dessa böcker bör läsas, helt enkelt för att de är värda att läsas. De pekar på missförhållanden inom vården, i samhället osv. Vi bör alla få upp ögonen för det.


Dessutom, stigande förståelse leder till stigande acceptans och ett humanare samhälle. Vilket på sikt leder till bättre psykisk hälsa eftersom den förgörande skamstämpeln minskar. 


Läst 2018





Av violen - 4 maj 2017 16:15

  Montelius, Martina: Ibland är man lessen ibland är man glad ****

Hoppsan, vilken käftsmäll jag fick av den här boken. Och en helt oväntad sådan. Gapande följer jag textens ocensurerade språkanfall.

Jag skrattar inte, jag ler inte, jag vämjs inte, jag upprörs inte. Jag bara gapar och imponeras. Till en början. 

Sen blir jag lessen, så lessen. För Montelius låter Rakel förkroppsliga det som inte borde få hända, en människas sönderfall som bara kommer att sluta på ett sätt. Jag lider med rädda, ensamma, otillräckliga, okunniga (framförallt om sitt barns behov) Rakel 32. 

Rakel besitter förmågor att se igenom lögnen, att veta att människorna inte är goda, att hon inte är god utan borde ha fått den celltillväxt som Maurisz fick, att hon bara vill att allt ska vara annorlunda. 

Men Livet är att lida och den som lider kan gärna lida ännu mer, tycker omgivningen självbelåtet. 


Det är sanna ord Montelius delar med läsaren, hon vidrör något som samhället blundat för under lång tid. Vi behöver tydligen bytesdjur för att de starkaste ska slippa undan och aldrig behöva ta itu med sitt inre frustrerade barn, utan kan leva ut det på de som finns till hands. Vi tillåts sparka på den som svajar till och blottar sin svaghet, och fortsätta när den ligger ner. 


Jag vill läsa både Leguanen och Oscar Levertins vänner.

Modiga författare finns det så få av att alla deras ord måste begrundas.

Av violen - 1 maj 2017 18:21

   Nyman, David: Nerverna ****

 


En angelägen bok, lättläst och med viss nerv, även om det inte är vad som åsyftas i rubriken. Kanske skulle den vunnit på att vissa avsnitt strukits. Tänkte jag. Men när jag nu reflekterar inser jag att just berättelsen om Överläkare Allan Renck behövs för att belysa det synsätt som fanns, även hos människor med välvillig syn.


Boken är djupt tragisk och speglar en tid som inte alls är så avlägsen. Den fiktiva berättelsen som bygger på författarens farmors öde är krasst skildrad men känns därmed djupt trovärdig i all sin fiktion. Därmed kan jag inte låta bli att rysa under läsningens gång. Min medkänsla med både fadern, modern och pojken i denna berättelse är gränslös. Och att synen på den psykiska ohälsan tillåtits vara så oförstående ändå fram till våra dagar känns rent ut sagt skamlig. 


Det här är 40-tal och Myrdals har yttrat [...] vi måste förbättra folkmaterialet. sid 134. Rashygienska tankar som paras med en fördomsfullhet som tyvärr smugit sig in i dagens hårda klimat. 

[...] de flesta patienter är skitiga eller efterblivna, oftast från små byar på landet och sällan belästa. sid 134


Det var viktigt att alla medborgare mådde bra. [...]för om man inte mådde bra kunde man inte arbeta och producera fler kvalitativa svenska, och kunde man inte arbeta och producera fler kvalitativa svenskar så bidrog man inte på ett adekvat sätt. 134f

 


Har jag inte nyss hör nåt liknande? Tal om lantisar, att alla ska jobba, särskilt ska sjuka jobba, annars. Annars vadå? Om man inte kan bidra på ett adekvat sätt, vad händer? 


Nyman lyfter frågan genom att bidra med ett stycke historia. Det är angeläget. Boken får mig att lägga till en ny kategori, psykisk ohälsa. För här måste både historien, nuet och framtiden samsas för att få till en förändring.


Läst 2017


PS Efter min reflektion läser jag nu recensioner och slås av deras motstridigheter. En del vill ha mer Ida, en del mindre badstrand, en del fokuserar på slutets möte som det väsentliga. Få upplever samma rysningar som jag gör. Få kopplar till samtiden. Jag känner att här finns en skygghet i mötet med innehållet, och kan inte annat än känna mig styrkt i uppfattningen; den här boken är riktigt angelägen och synen på människor med "nerver" är långt ifrån accepterad.

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se