Robinson, Peter : En ovanligt torr sommar *** Ännu en deckare på kort tid.(Se nedan, Reginald Hill) Och de påminde konstigt nog om varandra. Inte bara det att det var gamla mord som klarades upp utan även på andra sätt. Deckarförfattare idag måste vara ovanligt väl pålästa eller så har de studerat drama på högskolenivå. I båda böckerna förekom nämligen ordet katharsis, ett uttryck som jag aldrig stött på innan jag läste Drama A, och som jag efter viss möda under kursens gång lyckades förstå vad det innebar. (katharsis är enligt Bonniers svenska ordbok, 1990, "enl Aristoteles poetik den själens rening som tragedin åstadkommer." ) Men dessa författare svänger sig med uttrycket som om det var var mans (och kvinnas förstås) egendom. Märkligt!
Robinsons bok var betydligt torrare skriven än Hills (som ju försökte vara rolig hela tiden och ibland lyckades) men Robinsons historia var lite trovärdigare....kanske. I vart fall var de för lika varann för att jag riktigt skulle gilla det. Läs dom gärna men med några månader emellan.

Läst 2003

Robinson Peter: Efter alla år av saknad *** Jag har läst andra böcker av Robinson som jag inte tyckt varit särskilt bra, lätt overkliga om man säger så. Men den här boken var bättre. Det är kanske för att den speglar 60-talets musik som jag gillar den, jag var ju en riktig popnörd på den tiden, eller popoffer kanske vi kallades. Fast hemma i min by var jag nog den enda med idolbilder på väggarna och örat framför radion varje kvällstoppskväll. Lite udda med andra ord. Men i Robinsons bok är det inte udda att gilla musik tvärtom namnges många av den tidens stora både med låttitel och grupp/ sångares namn. Boken är ordentligt tjock och det är märkligt att det går att skriva en historia så flytande med så många ord, och att det trots allt hela tiden är intressant att läsa......det var snudd på en 3,5 men så tyckte jag upplösningen var lite sådär men en stark trea är det. Funderar fakiskt på att läsa hans nästa bok också, gillade den där Banks trots allt.......

Läst 2007