Inlägg publicerade under kategorin Salomonson, Kurt

Av violen - 19 februari 2020 14:30

Salomonson, Kurt: Sveket****

 

Salomonsons skildring av arbetarna i Västerbotten på 50 och 60-talet får mig att tänka på Pockettidningen R som jag ofta läste i min ungdom. Den har reportagets djuplodande ärlighet och skildring av synen på omvärlden och arbetslivet, samtidigt som det också är en roman.


 Journalisten Mats besöker arbetarnas fikabord. Och orden är hårda.

Någon får klä skott för att den får nästan lika mycket betalt efter en olycka som arbetaren får.

Hederliga arbetare, hederliga människor överhuvudtaget , kan knappt existera, medan lättingar och simulanter lever glada dagar. Ja, han menar ju inte nu direkt att Jan Ewards simulerar skadan, detta menar han icke, men han vill ifrågasätt det rättvisa i att en handikappad lyfter nära samma lön som en fullt arbetsför. sid 88

 

Alla som haft med försäkringskassan att göra senaste 10-20 åren känner igen tankemönstren.

 

Och så vänds hånet mot den som talat, och han får kommentarer om bönemöten och tungomålstal och lördagsnättren.

Men journalisten sitter och tänker

Det är inte önskan om rättvisa åt Jan som får dem att hålla på; men en önskan att trampa ner, att smäda och håna, mobbarens njutning när någon sjunker i träck. Själv har han möjlighet att resa sig och gå, och det ger honom en svindlande känsla av överlägsenhet: det ger honom möjlighet att åse detta utan hat. sid 89


Här finns också främlingshat. Det arbetar utlänningar i företaget. Någon acceptans borde de inte vänta sig. Känns det igen.

De har det nog inte lätt alla gånger, tänkte Bruno förstrött. De gick omkring och var avvikande. Det var inte att begära att folk skulle acceptera dem utan vidare. sid121


Uträkningen ligger i att den nya arbetargenerationen skall uppfostras i skräck för det avvikande. Målet för det moderna storbolaget är massans absoluta likriktning. Då har man så småningom en samling individer - moraliskt fega intill utplåning och till det yttre identiskt lika varandra - som man kan använda sig av på samma sätt som robotar.


[...] Naturligtvis - det måste  i sanningens namn tilläggas - möjliggörs allt detta av arbetarna själva. sid 225f

 


Salomonsson lägger en del av skulden på LO som tagit från medlemmarna all aktiv del i organisationens skötsel, de som är de enda som verkligen är arbetare och kan veta sina egna villkor och behov. Men allt sköts av avlönade funktionärer som ingen erfarenhet har.


Nu kan man läsa Salomonson med en slags intressant tillbakablick och vetskap om hur det blev. Mycket lämnas bortom den moral han tidvis låter komma till tals. Kvinnorna är helt platta och till för bara en sak. Gamla skildras riktigt äckligt. Oron är stor att måsta hamna bland dem. Osv osv.


Boken innehåller väldigt mycket tankar, så många att de är svåra att sortera. Jag läser Gunnar Balgårds efterord och citerar det som jag själv känner är väsentligt i boken.


  1. En gång försatte svensk arbetarrörelse i upprördhet, för att inte säga panik. 
  2. Salomonson talade om individen i kollektivet, alltid en besvärlig och störande fråga, och vanligen avförd som borgeligt prat. 
  3. Ty författaren var, mitt i all sin mildhet, ursinnig, och samtidigt alldeles ensam.
  4. att en kroppsarbetare måtte äga ett värdigt liv och en vettig självuppfattning, att ett klimat av upplevd förnedring på svenska arbetsplatser kunde bringas att upphöra. Inte svårare än så. 
  5. anklaga den svenske arbetaren för undfallenhet och egen andlig slöhet, vilket förstås sved. 
  6. Han skapade litteraturen själv efteråt ur erfarenheten (efter fem år i gruvan min anm)
  7. Den vidgar sig till ett samlat panorama över samma samtid
  8. Och förändring sker förvisso. Men likväl inte på djupet, inte så att människornas liv på allvar förändras, eller människorna själva. ...Det bestående och inpräglade väger tungt. 

Sveket är helt klart en för nutiden ovanlig roman. Det som utspelades för 60+ år sen, känner jag såklart till men ändå inte. Och det gör att den tilltalar min önskan att läsa annorlunda och lite att bita i författare.

Här beskriver Salomonson något han verkligen vill förmedla, i syndikalismens* anda tydligen. En upprättelse för arbetarens hjärna och hur företagen facket och välståndsbehovet samarbetar för att hålla den tillbaka.


Men känner jag; Människan är trots allt en produkt av sitt arv, sin miljö och tiden och kan agera på olika sätt varifrån man kommer. Kanske att den miljö Salomonson verkade i och beskriver har sitt arv i den skäms och tystnadskultur som småbrukarsamhället uppfostrat (de blivande) arbetarna i. Men däri finns ju även en stolthet över ägandet av marken. Det gick inte att omsätta i gruvorna, det materiella måste komma från konsumtion. Och tidsandan var sådan, vi ska konsumera oss in i välståndet. 


Jag har även läst Rötter och rutter, en bok med undertiteln Norrland och den kulturella identiteten (Kungälv 2001) dels

Arbetsvrede, svek och identitet av Anders Öhman och Byn där tystnaden talade av Kurt Salomonson. Dessa båda inlägg rekommenderas.


Om man inte är stolt över sig själv, om man inte är sann mot sig själv och sitt ursprung, hotar maktens, misstänksamhetens och intoleransens nedbrytande krafter att ta över.

   Man bör således se upp så att man inte blir "stationär i tanke och handling". Det måste finnas Rum för resande. s67

(Arbetsvrede, svek och identitet av Anders Öhman s67)


Det kan kanske också vara tvärtom, att stoltheten över sig själv och sitt ursprung får en att anamma de nedbrytande krafterna. Men det är helt andra böcker.



  *Syndikalism refererar också till en strategi för att uppnå socialism baserad på revolutionära fackföreningar, där arbetarna ges kontroll över sina produktionsmedel. Syndikalism skiljer sig från reformism och socialdemokratiska gradualistiska sätt att uppnå socialism. Wikipedia  


                                   

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards