Inlägg publicerade under kategorin Sjukdom

Av violen - Måndag 29 mars 15:00

Schulman, Ninni: Flickebarn nr 291 ****

 

En mycket bra självbiografi. Jag har läst några deckare av Schulman och gillar hennes språk. Här skriver hon suveränt om sitt liv, sin separation parallellt med sin barndom och dess sjukhusvistelser, och hur hon bearbetar dessa hos en psykolog. Mycket intressant. Jag citerar nedan de klockrena funderingarna kring vistelsen på sjukhuset och hur anknytningeen har betydelse för hur man mår senare i livet. Dessutom skriver hon en del om den skam hon känt inför sin kropp, och rädslan att inte få vara älskad. 

 

Schulman är modig, och hon kämpar väl och når framgång. Det gör mig så glad. En så läsvärd biografi.

 

 

 

"Idag har man fastställt att barn som vistas på sjukhus kan ha samma psykiska symptom som barn som utsatts för övergrepp."

"Men det var ju ingen som ville mig illa", säger jag.

"Nej, givetvis inte, men det förstår inte ett litet barn som blir fasthållet och plågat. Ett barn kan omedvetet tolka plågsamma undersökningar som ett straff."

Blev jag plågad? Kände jag mig straffad?? Jag slår ifrån mig.

"Påföljden man kan se är bland annat depressioner och ångest, i synnerhet separationsångest. Men du vet inte exakt vad du utsattes för?"

"Nej." sid 31

 

 "Barn med otrygg-ambivalent anknytning bär med sig en erfarenhet av att ibland bli omhändertagen, ibland bli avvisade när de söker hjälp och tröst. Osäkerheten gör att de känner separationesångest och rädsla. De är i stor utsträckning känslostyrda.

Som vuxna uppfattas de ofta som kreativa personer som har nära till singa känslor. I nära relationer skrämmer de ibland iväg människor med sin starka önskan om närhet. En del är så rädda att bli övergivna att de istället undviker relationer." sid 130f

 

 

 

Av violen - 24 mars 2020 19:41

Vigan, Delphine de: Om det inte vore för dig ***


Jag läser inte gärna böcker om dementa personer. Men jag hade faktiskt ingen aning att den här boken handlade, kanske inte fullt ut om det, men om afasi.


Vigan är en författare som jag alltid läser och visst, det här var bra, men styrkan ligger inte i handlingen utan i språket, som väl skildrar hur afasi kan vara. Det kändes som att jag fått en lektion i hur det yttrar sig, och dessutom en ärlig sådan. Så jag lärde mig en hel del. 


Men hade jag vetat hade jag avstått.

 

Av violen - 2 januari 2020 20:15

Lundberg, Andreas: Ofarbar tystnad ****

 


Redan i Lundbergs bok Storm i den pelare som bär kunde ett skälvande gudsrop anas. Än mer i denna, där Lundberg befinner sig på ett kloster där ju Gud borde vara närvarande. 

Och det här är en uppgörelse med den Gud som Lundberg slutat tro på och det gör ont, ont.

 

Fantomsmärtorna efter en Gud man slutat tro på sid 97

 

Man ger den drunknande lugnande medel, den brinnande smärtstillande, i stället för att dra upp honom ur havet eller släcka elden. sid 99

 

Det finns två vägar: den ena är livets och den andra dödens.*

Men det finns också en tredje väg: den levande dödens väg. sid 144

 

En bok om en man vars kropp är en enda fantomsmärta efter en gudsamputation, full av lugnande medel mot smärtan och som går fram på den levandes dödas väg. 

Det är Lundbergs bild av den psykiska ohälsans helvete.

 

Ja, han (Jesus, min anm) förlät sina bödlar. Jag förlåter inte ens mig själv. Älska dina fiender, så som dig själv. Men om man hatar sig själv? Om man får sin identitet genom hat? Då förlorar man sig själv genom att älska. Man bara försvinner. sid 71

 

Det här är en svår bok, det här är en tung bok, det här är en snudd på äcklig bok. Kyrkans köttgödsel. En grumlig blodsörja [...]  osv, osv. Vem vill läsa det, veta av det?

Ibland finns bilder av korset där Jesus är rent ut sagt vacker, ren och prydlig. Men så var det inte. Kyrkans kvinnor och män måste förstå att korset också avspeglade den psykiska smärtans sörja. Och börja förmedla denna förståelse till de av fantomsmärtor plågade människorna. 

Kanske de skulle börja med att läsa den här boken. 

 

 

 

 

 

* Didache

 

Av violen - 8 november 2019 13:00

Kivelä, Malin: Hjärtat ****

 


I början var den här boken rörig. Och länge visste jag inte om barnet överlevde eller inte. 

 

Men sakta letade sig texten in i mitt hjärta. Osentimentalt och självcentrerat skildras mamman som får sitt tredje barn, fött med hjärtfel. Hennes ensamhet, oro, bortkopplande från allt utom sig själv och i viss mån barnet. Definitivt från de andra barnen och mannen som finns där nånstans, utan att riktigt förstå och helt klart utan att kunna vara stöttande, i alla fall så att hon kan uppleva det så. 

 

Jag kommer på mig med att inte känna medlidande, men faktiskt, jag förstår mer än jag brukar göra när jag läst andra liknande böcker. En förstående kyla finns i mig genom resten av boken. 

Såhär är det, så förvirrad blir verkligheten. Kronologin finns ibland inte, men ändå håller boken ihop. 

 

En ärlig berättelse, utan publikfrieri. 

Av violen - 18 oktober 2019 14:15

Lundberg, Andreas: Storm i den pelare som bär ***

 

En väldigt intressant bok som trots det lämnade mig aningen oberörd. Jag undrade hela tiden varför jag bara kände förståelse men ingen direkt sympati.

För det här är ju verkligen en stark berättelse, nedskriven i sjukdomens intensiva skede, utan censur. Enligt författaren minns han inte vad han skrivit, och det kan förklara en del. Lundberg är helt klart en intellektuell person, och hans stoff är hans tankar, just då. Och de är inte vackra, de är inte vädjande, de bara väller upp. Vem vill och vågar läsa detta? Vem vill veta sanningen. Dock är det sjukdomens sanning och ingenting annat. Men smärtan är densamma.

 

Min skalle är en urkrattad ugn. Aska och jord hårt packad i ögonhålorna, runt käkbenet och i näshålet. Du står i porten som en stjärnförmörkelse, mörker i mörker. Det knakar och knarrar här nere i jorden, som på ett skepp. Hur länge har jag varit död?


 

Huden rullades av, skallen bröts upp, så att smärtan inte skulle ha någon gräns. Chockens vidgade sönerfall, elden som vitnar utanför fönstret. sid 79

 

Går det att utläsa en gudstro, som här krackelerar? Det känns ibland så.

( Kanske att kristendomen inte vill förstå att i ett rasande sjukdomsförlopp hjälper inte böner. Därav det förakt som under lång tid vidhäftat, och gör så än, de av ångest drabbade. Jag ryser när jag tänker på de ord om självspillningars plats på kyrkogården som än idag kan höras. De, som borde få de mjukaste täckena nedlagda i kistan och placeras så nära Gud som möjligt. Riktigt nära.)

 

 

Efterordet gjorde mig glad, för författarens skull.

 

Nästa bok av Lundgren kommer nu, Ofarbar tystnad. Den handlar om tiden efter utskrivningen. Jag vill läsa.

 

 

Av violen - 13 april 2019 17:45

Lundquist, Ulla Carin: Ro utan åror **** Den här boken har fått massor med beröm och jag trodde aldrig att den skulle leva upp till det. Men det gjorde den. Välskriven, med en lågmäld ton och en uppriktighet som får det att krypa efter ryggraden när man läser. Jag hade med mig den och läste på lasarettet medan jag fick järn och miljön kanske förstärkte känslan. Trots att jag lyckas känna en tacksamhet till livet för det mesta, måste jag erkänna att jag kände mig ännu mer tacksam när jag läst ut boken......Läs den! Livet blir aldrig detsamma efteråt.....

 

Läst 2005

Av violen - 31 mars 2019 16:45

Bauby Jean-Dominique: Fjärilen i glaskupan ***

 

Nu har jag äntligen läst den här boken. Och den var väl på sitt sätt fascinerande, inte minst med tanke på hur den skrivits: alfabetets bokstäver har skrivits upp efter sin frekvens i det franska språket, författaren blinkar när rätt bokstav läses upp. Boken är fri från tycka synd om, och humorn bryter fram här och var. Lika mycket en bok om envishet som en sjukdomsskildring.

Av violen - 29 mars 2019 20:15

Isaksson, Ulla: Boken om E **(*) En bok som jag länge tänkt läsa eftersom den handlar om författarinnans make som har Ahlzeimers sjukdom. En fruktansvärd sjukdom är det, och det var mycker som jag kände igen i boken eftersom min egen mor gick bort i den sjukdomen 2000. Den var såklart bra skriven, Ulla Isaksson är ju författare, men något som jag inte kunde med är alla dessa drömmar som tar upp massor av sidor och vilket jag personligen inte tycker tillför nånting till berättelsen. Det finns ju även en film ( En sång för Martin) baserad på boken och en del gick att känna igen från den......men ändå lyckades inte boken beröra mig riktigt.....Jag vet inte varför, kanske för att den ändå, trots ett visst mått av självutlämnande höll en slags distans.......Intressant var dock kapitlen om hur det tidigt visat sig att blodtrycksfall gjort E lite förvirrad, kanske ett sätt att tidigt upptäcka sjukdomen och sätta in bromsmedicin nu när det börjar finnas sådan.

 

Läst 2005

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Litteraturpristolvan 2021

Litteraturpristolvan

http://violensboksida.bloggplatsen.se/2021/01/01/11705498-litteraturpristolvan-2021/

Läser en bok som fått ett litteraturpris varje månad.


Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se