Inlägg publicerade under kategorin Lindgren, Barbro
Lindgren, Barbro: Ingenting hände, två gånger ****
Det jag läst av Lindgren tidigare är bara lite blandade böcker om max och vilda bebin och kanske nån till. Det var mycket länge sen.
Nu har jag läst hennes memento mori, för visst är det det den handlar om? Något som jag tidigare påpekat kommer att dyka upp hos fler och fler författare ju äldre de blir.
Lindgren är ingen glassig författarförebild. Jag så en gång ett tv inslag där hon sa nåt i stil med att jag har alltid varit tant. Och det tycker jag hon är i den här boken, en tant som närmar sig det slutgiltiga tantslutet. Som betraktar ett dött rådjurs förmultningsprosess utan sentimentalitet.
Och tänker de slutgiltiga tanttankarna. Dvs ärliga, inte tillrättalagda tankar. Eller vad sägs om:
Varför kan folk inte få vara medelmåttor även efter döden? sid 54
Jag njuter allt som är vackert och rasande på allt annat, det räcker för mig. sid 55
Och enligt Nietzsche är jag en tänkare. För det betyder att jag förstår mig på att uppfatta tingen enklare än de egentligen är. sid 66
Men det är ju lysande Lindgren! Boken är alltså full av dolda budskap, från en tant till en annan. En bok om ålderdom, accepterad.
Läst 2012
Lindgren, Barbro: Max potta ***
Barnsligaste boken är det här. Och det tror jag stämmer för den är verkligen barnslig, och rolig mycket pga hunden vars sinnestillstånd verkligen avspeglar sig med små medel.
Och rolig för att det kan bli så kul bara att sitta på pottan.
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se