Inlägg publicerade under kategorin Barnes, Julian

Av violen - 19 mars 2018 10:30

   Barnes, Julian: Tidens larm ***


Barnes bok Känslan av ett slut, reflektion här, var en riktig höjdare. Så jag vill gärna läsa det han skriver. 


Men den här boken gör mig fundersam. Är det ett beställningsverk som Barnes åstadkommer eller vad? Litteratur för nya generationer som inte läst eller kommer att läsa Solsjenitsyn, men som ändå bör få veta hur det var där i Ryssland när det var Sovjetunionen, inte bara under Stalin utan även framgent. 

Jag bara undrar eftersom texten känns så väldigt fragmentarisk och liksom själsdöd och lite tråkig.

Visserligen måste jag erkänna att böcker om musik och särskilt klassisk sådan, lämnar mig lika oengagerad som böcker om fiske. Musik måste höras och fiske har aldrig intresserat mig nämnvärt.


Efterhand ändrar boken inriktning, och jag inser att det här är inte (enbart i alla fall) en bok om konstnärens tröstlösa situation under diktaturens nyckfulla förtryck. Det här "ett hörn av verkligheten speglad genom ett temperament". Barnes är inte speciellt intresserad av Sjostakovij verkar det som. Han rekommenderar till och med i efterordet att om man inte tycker om hans bok ska man läsa Elizabeth Wilsons: Shostakovich: A Life Remembered (1994) Tyvärr fins den inte översatt. Varför jag beklagar det kan jag ju undra, jag tänker inte läsa den, det räcker väl med Barnes bok.


Det finns dock en hel del citat att teckna ned från Barnes bok, de talar för sig själva. 


Wagner var en lågsinnad själ, och det märktes. Hans ondska tog sig uttryck i antisemitism och andra rasistiska åsikter. Därför kunde han inte vara ett snille, trots det glansfulla och överdådiga i hans musik. sid 82


Konsten är historiens viskning, som hörs genom tidens larm. Konsten är inte till för konstens skull: den är till för människornas skull. sid 108

Om den vida världen blir omöjlig att kontrollera, måste man se till att kontrollera de områden man kan. Hur små de än må vara. sid 159


[...] kapitalismens självmotsägelser, vilka med visshet, logiskt sett, skulle leda till dess sönderfall. Och ändå höll den fortfarande. Ingen som hade ögon att se med kunde vara omedveten om kommunismens självmotsägelser; men vem kunde veta om de skulle räcka till dess sammanbrott. Det enda han kunde vara säker på var att människorna när - om - de här tiderna var över , skulle önska sig en förenklad version av det som hänt. Ja, det hade de rätt till. sid 191


[...] De mest tillkrånglade manöver för att nå det allra enklaste mål; enfald, självbelåtenhet; oemottaglighet för andras åsikter; upprepande av samma misstag. Speglade inte allt detta, förstorat genom miljoner och åter miljoner människoöden, hur det hade varit under Stalinregimens sol: en diger katalog över små farser som tillsammans blev till en oerhörd tragedi? sid 195f



Jag skulle säga att det här är en politisk bok. Barnes besitter mod.


Läst 2018



----------------------------------------------------


Sverige i boken

Svenska sjöfåglar som fladdrade förbi ovanför huvudet på honom. sid 13


Under de två senaste åren hade operan applåderats överallt - från New York till Clevland, från Sverige till Argentina. sid 35


[...] de dirigerades om till Stockholm istället. Svenska tonsättare gladdes åt det uppehåll som deras framstående kollega hade tvingats till. Men när de bad honom nämna namnen på de svenska kompositörer som han tyckte bäst om, [...] Svenskarna var ändå för civiliserade för att ta illa upp, och morgonen därpå fann han på sitt hotellrum ettstort paket med svikinspelningar av svenska kompositörer. sid 130


Läst 2017

-----------------------------------------------------------

Bibliografi Julian Barnes: 

Piggsvinet

England, England

Över kanalen

Flauberts papegoja (debut)

Livslägen

Arthur och George

Kärlek etc

Känslan av ett slut


En världshistoria i 10˝ kapitel 

Av violen - 23 maj 2012 15:30

   Barnes, Julian: Känslan av ett slut *****


Är den här boken bra för att den är bra eller för att det här är den sorts böcker som jag tycker är bra? Jag gillar nämligen en bra historia, berättad på ett skenbart lättsamt sätt. Den här innehöll dessutom filosofiska resonemang som jag faktiskt har svårt att hitta i böcker nuförtiden. Antingen läser jag fel böcker eller så saknas den biten.


Nåväl, Barnes fick ju Bookerpriset 2011 och det borgar ju för kvalité. För första gången på ett längre tag vill jag citera:


Det fanns förstås litterära verka av annat slag - teoretiska, självbespeglande, gråtmilt självbiografiska - men de var stendöda. Den riktiga litteraturen handlade om en psykologisk, emotionell och social verklighet som den framstod genom huvudpersonernas handlingar och tankar. Romanen handlade om en karaktär som danades och utvecklades. [...] Och den ende - med undantag av Robson - vars liv dittills kunde erbjuda något av avlägset intresse för en romanförfattare var Adrian.  sid 24


Jag blev såklart intresserad redan från början av de orden, boken är spännande och gåtan är Adrian.


Nåväl, Adrian läser Camus som jag nyss läst, Myten om Sisyfos. Och blev tydligen inspirerad. (Vilket jag tänkte på när jag läste Camus, hm den här boken av Camus som jag inte förstår så mycket av kanske träffar någon grubblande person med full kraft och det kändes inte bra.) Inspirerad att känna kraften i sitt eget val, att begår självmord eller inte, ja det nästan upphöjda i handlingen.

Precis som Tony tänker om Adrian:

[...] men Adrian tog också hand om sitt liv, tog befälet över det, höll det i sina händer - och släppte det. sid 115 


Jag avundas inte Adrian hans död, men jag avundas honom klarheten i hans liv. sid 136


Självmordet som innefattar modet, som gör en evig. Utan förståelse för att det inte handlar om mod utan om förtvivlan och ingen utväg. Ingen medkänsla med de som blir kvar.


När jag fortsätter läsa inser jag att det här är verkligen Memento Mori, det här är en uppgörelse med livet, en uppgörelse med ansvaret, förlåtelsen och oron.


För precis som varje politisk och historisk förändring förr eller senare leder till besvikelse, så gör den mogna åldern det. Och livet. Ibland tror jag att meningen med livet är att försona oss med med dess slutliga förlust genom att slita ner oss, genom att bevisa, hur lång tid det nu än tar, att livet inte är så gott som folk påstår.


Flera skribenter har sagt att de vill läsa om boken direkt, därför att det fanns så mycket under ytan som författaren skriver om, eftersom han är medveten om att ett liv är så mycket mer än bara en huvudperson. Det är en konsekvens av de handlingar man gör för att hämnas, manipulera, leva ut sina besvikelser på andra. men vi som läsare vet ju inte! Förrän efteråt. Och då börjar vi fundera, aha det var det, det var så. Eller hur var det?

Och det gör den här boken så suveränt bra, jag som undviker baksidestexter och ofta läser recensionerna efteråt, tyckte ju att det här var toppen! Och långa stycken är ju filosofiska djupdykningar.


Skulle jag skriva mer om Känslan av ett slut blev jag tvungen att citera många fler och längre stycken. Jag avslutar här, lämnar tillbaka boken på biblioteket och väntar på pocketupplagan. Konstigt nog vill även jag läsa om!



Läst 2012








Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se