Bauby Jean-Dominique: Fjärilen i glaskupan ***

Nu har jag äntligen läst den här boken. Och den var väl på sitt sätt fascinerande, inte minst med tanke på hur den skrivits: alfabetets bokstäver har skrivits upp efter sin frekvens i det franska språket, författaren blinkar när rätt bokstav läses upp. Boken är fri från tycka synd om, och humorn bryter fram här och var. Lika mycket en bok om envishet som en sjukdomsskildring.

Raattamaa Visén, Pia Mariana:

Där rinner en älv genom Saivomuotka by ****

En finstämd berättelse som spänner över generationer. Men det är hemmasonen Erik som det till slut handlar om. 

Med kärleksfull blick skildrar Raattamaa Visén det hårda livet vid älven i norr. Familjen med de många barnen har ett strävsamt men på något sätt ändå meningsfullt liv. 

Jag känner en sådan sympati för familjen, och även för maken som inte säger så mycket men tänker desto mer. Aldrig har jag läst en finare bröllopsnattskildring och den omtanke Israel visar Maija tar sig även senare uttryck.

"Israel skäms när han ser på henne, så mycket tyngd han ger henne, en sådan tung kärlek att bära. Hon är över fyrtio nu. Det är åttonde gången hon är tung med ett barn. Det måste bli det sista, tänker han. Det får bli det sista. Måtte barnet få leva ändå, och han minns lill-kistan han fick snickra." sid 89 

"Att få vara far och ha pojkarna med sig i skogen, tänker Israel igen och något rör sig i honom." sid 88

Men det är såklart även svårigheter och pengabrist. Död och sjukdom. Åderlåtning av barnaskaran där flera måste flytta. Och det handlar inte så mycket mer om de som flyttar, de försvinner liksom bort. Kvar blir några som håller ihop, tar hand om modern, gården. 

Språket är lugnt, eftertänksamt. Bilderna kommer i ens huvud när man läser.

Det här är en lisa för själen och visar en bild av det karga livet som sällan visats. Dessutom är det en slags årens oddyssè från 1895 till 2015. Ett historiskt dokument. Som trots allt visar att det blev bättre. Med tiden.

Lästa böcker mars 2019

Raattamaa Visén, Pia Mariana: Där rinner en älv genom Saivomuotka by ****

Mpoyis, Kayo: Mai betyder vatten ****

Grytten, Frode: Rum i havet, rum i staden ***

Ruge, Eugen: Den tid då ljuset avtar ****

Minor, Caroline Albertine: Välsignelser ****

Fitch, Chris: Atlas över vilda platser ****

Bromander, Henrik: Högspänning ***

Ishiguro, Kazuo: Never let me go*** Den här boken var jag så nyfiken på att jag t.o.m köpte den för att få läsa den snabbt! Den sägs handlar om donationer av organ, men ju mer jag läste desto mer inser jag att det bara är ramhandlingen. Den här boken är helt enkelt en dystopi (mörk framtidsskildring) om hur en framtid kan se ut när etiken och moralen gett vika för andra värden. Sen är det också en slags kärlekshistoria mer än en donationsskildring. Dessutom bör ju en njure vara det första man donerar, hur kan man då ha problem med njurarna efter den tredje donationen??? dålig research eller vad? men det talar också för att det här är inte ett inlägg i donationsdebatten utan det handlar om nånting helt annat. Jag gissar kloning av människor men jag kan ha fel..........(vilket jag inte har efter att ha hört boken debatteras på radion den 4 november)
Varför titeln inte är översatt förstår jag inte heller, är det början på att boktitlar kommer att gå samma vägar som filmtitlar, dvs sluta att bli översatta???

Läst 2005

Isaksson, Ulla: Boken om E **(*) En bok som jag länge tänkt läsa eftersom den handlar om författarinnans make som har Ahlzeimers sjukdom. En fruktansvärd sjukdom är det, och det var mycker som jag kände igen i boken eftersom min egen mor gick bort i den sjukdomen 2000. Den var såklart bra skriven, Ulla Isaksson är ju författare, men något som jag inte kunde med är alla dessa drömmar som tar upp massor av sidor och vilket jag personligen inte tycker tillför nånting till berättelsen. Det finns ju även en film ( En sång för Martin) baserad på boken och en del gick att känna igen från den......men ändå lyckades inte boken beröra mig riktigt.....Jag vet inte varför, kanske för att den ändå, trots ett visst mått av självutlämnande höll en slags distans.......Intressant var dock kapitlen om hur det tidigt visat sig att blodtrycksfall gjort E lite förvirrad, kanske ett sätt att tidigt upptäcka sjukdomen och sätta in bromsmedicin nu när det börjar finnas sådan.

Läst 2005

Ingemarsson, Kajsa: Den ryske vännen** Ok, visst, den här boken var lite annorlunda och gav viss insyn i spionarbete, men efter att ha sett otaliga spionfilmer så var det på spionfronten intet nytt för min del i alla fall. Och dumma blondiner känner man ju till redan, både manliga och kvinnliga och med varierande hårfärg. Nä, min första Ingermarssonbok tenderar att bli min sista om ingen lyckas övertyga mig om motsatsen

Läst 2005

Hussaini Safiya: Dömd att stenas *** Nu har jag läst minst tre böcker om Afrika och förundras över att det nu, på 2000 talet, är så fullt av vidskepelse och övergrepp och fundamentalism. Den här boken handlar om kvinnan som alla läst om, hon som dömdes till stening pga att hon blivit gravid utom äktenskapet. Men sen frikändes hon (tack och lov). Boken var bra, väldigt upplysande om hur man ser på sexualitet i Nigeria. Safiya stod länge emot den gifte mannens påtryckningar men sen han väl gett henne kärleksnötter (?) försvann allt motstånd och hennes fötter gick till hans hydda, trots att han inte talat med hennes far om äktenskap. Ganska oskyldig var hon med andra ord.........Och han behövde ju bara neka till faderskapet, blodprov för att fastställa sånt verkar inte ha nått fram till Afrika än...........Ok, jag låter fördomsfull men hallå! hur ligger det till egentligen?

Läst 2005

Holm, Gretelise: Ett hjärta till Maria ** Jag har länge tänkt läsa den här boken eftersom den handlar om en flicka som väntar på ett nytt hjärta. (Och böcker om transplantation och transplanterade är ju högprioriterade som intressanta hos mig.) Den har t.o.m en bild av ett riktigt hjärta på omslaget. Men ämnet var mer en ursäkt för att författaren skulle kunna skriva en samtidskritisk ungdomsroman, inget fel på såna böcker men det intressanta ämnet (transplantation) kom liksom bort i allt det andra....nu är det säkert rätt skildrat iofs, i den åldern är det inte sjukdomar som upptar ens tankar direkt. Jag har ju varit sjuk själv i hela mitt liv men kan inte påminna mig om att jag funderade särskilt mycket över det under tonåren. Ok jag orkade inte som andra men eftersom jag var befriad från gynmastik så behövde jag inte jämföra mig med andra så mycket, och mina intressen var tidigt att läsa och skriva och lyssna på musik så jag led inte speciellt av min sjukdom. Det är nog samma för flickan i boken och därför är den trots allt trovärdig.

Läst 2005